Kalvarna som fötts i höst växer och mår bra.

De har ett eget rum att gå in i dit de stora djuren inte ryms. Där får de sova ifred utan att riskera att bli påtrampade. Dessutom har de här fri tillgång på spannmål, ärter och första skördens ensilage.

Vi kallar deras rum för kalvbar. De lär sig tidigt att gå in hit. Att ha ett eget utrymme för enbart kalvarna är en viktig del av deras välbefinnande. Nattetid sover så gott som alla kalvarna här tillsammans.

Här mår de gott.

Igår kväll kom det efterlängtade samtalet från Faba. Vi har fått en ny konsulent, istället för Sonja har vi nu Nora.

Som befarat så hamnade vi i år i gruppen små besättningar. Där kom vi bara på tredje plats. Nu är väl inte tredje plats dåligt heller, men då man siktar på första plats i gruppen stora besättningar så kan man väl nog kalla det en besvikelse.

Men detta år tar vi nya tag. Förra årets kvigor får sitt avelsvärde i vår, så då räknas ett större antal kor med i kontrollen och så hoppas vi på att de får höga avelsvärden. Orvar kommer ju att få sitt avelsvärde i vår också då han får 10st avkommor 1-års vägda. Det är sjukt spännande.

Om han får dåligt avelsvärde så får hans avkommor automatiskt ett sämre avelsvärde också. Så det på verkar våra möjligheter att spara blivande dikor efter honom.

I tävlingen för dikor hade vi i år ingen ko som placerade sig bland de 5 bästa. Vår Victoria som fått pris de senaste tre åren är nu för gammal för att få vara med i tävlingen och hennes första dotter har inte fått sitt avelsvärde ännu. Men även där hoppas vi på placering nästa år.

Desto bättre gick det i tävlingen för tjurarna. Räfbackens Xerxex fick första pris som 2012 års bästa simmentaltjur!

Yeeiiiii!

Lika fin som sin pappa Sickan som vann samma pris 2009.

Xerxes strategiska "mått" är:

                                                Kg           Index

Födelse                                     54           0,7/104

200 dagar                                 426         12/113

365 dagar                                 767         
60/132

Avelsvärde +34

Far:  Räfbackens Sickan      Farfar: Holm Ulrick        Farmor: RM Victoria            Farmorsfar: Hedetoft United

Mor: Räfbackens Selina       Morfar: Tapion Niagara  Mormor: Räfbackens Olina   Mormorsfar:Maxim

Han är till salu ifall du vill ha en riktigt fin tjur   

Har beställt seminör idag, fast jag tror att det borde varit redan igår. Det är en jättefin kviga efter Steinadler som jag tror var brunstig igår. Jag är inte 100% säker, men liggbädden var uppharvad som om kvigorna bråkat på natten och kvigan 290 Xenia var svettig. Nu är de så lugna så, men jag försöker seminera i alla fall.

Tyvärr så är svenska Hirscht brunstig igen, men nu fick hon gå in med Orvar. Blir hon inte dräktig nu, så vet jag inte vad jag gör.

Har ni annars sett tv-programmet från hästinstitutet Ypäjä som går alla kvällar på Yle 2 nu?

Jag har ju uppmuntrat min dotter att söka till Ypäjä eftersom det ska vara den bästa hästutbildningen i landet,och dessutom skulle hon där lära sig bra finska, men efter att ha sett detta på tv så är jag minst sagt tveksam. Vilket skitprogram rent ut sagt! I första programmet fick vi följa med då ridläraren var i affären och köpte maskara! ?????????????

Ja frågetecknen räcker inte till. Jag trodde ju det skulle vara ett program där man skulle få veta hur utbildningen går till, men detta är ju sämre än Big Brother. Och de elever de har valt att följa måste censureras med ett piiip för vartannat ord. Det visar ju bara hur korkade de är om de måste använda ett sådant språk i tv.

19 program ska vi få följa med dessa idioter, nej tack och hej. Jag är så besviken på innehållet, jag trodde verkligen att det skulle bli ett bra program att se på.

Om man jämför t.e.x med Ponnyakuten som visats på Sveriges tv, så börjar man ju nästan gråta blod. VARFÖR gör man så här dålig tv?

Själv kämpar jag med att få Linns häst Atte att ta sin medicin. Han blev undersökt med ultraljud i förrgår och veterinären trodde att hans lösa mage beror på att han har sand i tarmarna. Vi fick därför en medicin som skulle stimulera tarmen så att sanden skulle komma ut med avföringen. Han ska ha 5dl om dagen delat på två gånger uppblandat i vatten. Nix, sa Atte när han blev bjuden. Så jag blandade i melass och havre för att göra det extra smaskigt.  Ha du sett så gott Atte? Mums, mums.

Nix, sa Atte i alla fall.

Så nu tvångsmatar jag honom med slev. Vilket innebär att hästen, jag och golvet numera är indränkta i en kletig massa. Jag undrar hur mycket som kom dit det skulle.

Nå hoppas att han fick så mycket att det sätter igång tarmen i alla fall.

Om detta inte hjälper så blir det en resa till kliniken i Tammerfors och lite endoskopi. Så snälla lilla Atte, ät nu.

Jag fick en fråga för en tid sedan om det är fördelaktigt att ha korna att kalva på hösten, då de då går miste om betesperioden.

Det finns många svar på denna fråga. För det första så finns det så otroligt många olika sätt att föda upp dikor.Bara valet av ras har väldigt stor betydelse och om raser kunde jag skriva en hel roman, men för att snabbt dela in de olika biffdjursraserna som finns i Finland så kan jag ge två huvudgrupper. Det finns en grupp som består av lite lättare raser som aberdeen angus, hereford och highland cattle och så finns det en tyngre grupp som består av i huvudsak limousin, charolais och simmental.

Om man har svaga beten, som strandängar och skogsbeten så passar raser från den lättare gruppen bättre, men om man i huvudsak har åkerbeten, eller inga beten alls utan utfodrar allt från foderbord, så passar de tyngre raserna bättre. Nu har då alla dessa olika raser lite olika egenskaper och man bör förstås utgå från sin egen gårds möjligheter när man väljer ras. Tyvärr brukar ju inte kunskapen om rasernas egenskaper vara de bästa för de som börjar på som ny köttproducent, utan man köper moderdjur av den rasen som råkar finnas till salu just då man behöver dem och gärna så billigt som möjligt. En helt naturlig sak egentligen, men om man ska tänka på långsiktig lönsamhet så har rasen oerhört stor betydelse.

För att övergå till frågan om kalvningstid, så finns det även här många olika möjligheter. Det finns gårdar som låter tjuren gå med året runt, vilket innebär att korna kalvar året runt, och så finns det gårdar som har vårkalvningar och så finns det gårdar, som oss, som har två olika kalvningsperioder, en på våren och en på hösten.

Det här beror ju förstås också på den enskilda gårdens olika förutsättningar.

Vi vill främst ha två kalvningar av två olika orsaker. För det första så innebär två kalvningar att vi kan utnyttja foderbordet bättre. Korna som är i sin, alltså inte har någon kalv vid sin sida, får endast grovfoder i foderhäckar i en egen rasthage. De höstkalvande korna går på svagare bete sommartid. Korna som ger di får en kraftfodergiva från foderbord en gång per dag. Då kalvarna avskiljs från sin mamma, så byter korna plats.

Den andra orsaken till att vi vill ha höstkalvande kor är att vi säljer avelstjurar till andra besättningar. Om en tjur är född på våren så hinner han bara bli ca 15månader fram till juni, då de flesta köttbesättningarna sätter tjuren i arbete. Men de höstfödda tjurana är då redan 21månader gamla och klarar av att betäcka ett större antal kor. En tjur som är endast 15 månader så ska ju växa mycket ännu innan han är fullväxt och om han har många kor att betäcka så blir tillväxten lidande.

Det här var bara en kort redogörelse om dikoproduktion, men det jag vill komma fram till är att det inte bara finns ett rätt sätt. Man måste bara tänka efter vad som passar den egna gården. Vilket sätt man sist och slutligen väljer är av mindre betydelse för lönsamheten. Om ett produktionssätt ska vara lönsamt så krävs att djuren mår bra. Djur som mår bra, producerar bra och det är av det som bonden ska försörja sig.

Här är en bild på lilla Zeus som fortfarande dricker mjölk ur ämbare tre gånger per dag. Vi kommer att bli goda vänner han och jag :)

Vi har fått förfrågan om att ställa ut våra djur på lantbruksutställningen Farmari i Seinäjoki nu i sommar.

Javisst, vi kommer gärna var den första reaktionen, men oj, klarar vi av att visa upp en över 1000kg tung tjur i en ring med massor av folk runtomkring? Ser mig själv släpas runt i en repstump efter Orvar över hela utställningsområdet och människor som slänger sig undan i panik.

Alltså jag vill gå runt och visa min lydiga, stiliga Orvar, men är det verkligheten? Hur tränar man? Var får jag tag på en utställningsgrimma som är tillräckligt stor för att passa Orvars huvud?

Det är nu jag önskar att någon vänlig själ, med mycket erfarenhet av tjurutställningar, tar kontakt och erbjuder sig att hjälpa mig. I den bästa av världar, men tyvärr är väl sannolikheten mycket liten.

Så jag får väl ta ett rep och gå ut på promenad. Se upp alla bybor, kärringen är inte galen (eller kanske nog), vi bara tränar för utställning!

Jag har ju många års erfarenhet av både hund- och hästutställningar, men det här är ju nog en helt annan kaliber.

Troligen ska vi tävla med kvigor också, och det är nästan värre. Visserligen är en ung kviga mycket lättare än en avelstjur, men det finns inget mera skogstokigt än en skrämd kviga.

Den 11.1 ska vi anmäla om vi ska var med eller inte, så nu blir det att fundera på allvar de närmaste dagarna.

To go or not to go, that is the question.

En liten sammanfattning av året:

Vi har plats för 40 dikor + kalvar och ungdjur, men p.g.a att jag sålde 5 dräktiga kossor i år så har vi bara haft 35 kalvande 2012. Av dessa föddes 11 tjurkalvar och 24 kokalvar. En tjurkalv dog vid födseln, i övrigt är alla vid liv.

Vi har en nollvision här på gården, d.v.s att inga kalvar får dö vid födseln. Jag sätter mycket tid på att övervaka brunster, så att jag kan beräkna förväntad kalvningsdatum och så sätter jag mycket tid på att övervaka kalvningar. I de alllra flesta fall så behövs ingen assistans vid kalvningen, men jag försöker i alla fall se till att det inte sker onödiga missöden som jag kunde ha åtgärdat.

Med facit i hand så inser jag ju att jag väntade för länge på att kvigan Hirscht skulle börja kalva. Hon var seminerad och jag visste förväntat kalvningsdatum, ändå gjorde jag inget fast hon gick mer än en vecka över tiden. Det var dumt, och ska inte upprepas. Tyvärr blev Hirscht inte heller dräktig senaste sommar, men hon är nu seminerad med Gormo. Jag håller tummarna för att det ska lyckas bättre nästa gång.

I övrigt så var 15 kalvar efter seminfäder, 18 efter Orvar av Frönshult och 2 efter egen ungtjur.

Alla Orvars kalvar föddes utan problem, och det har varit pigga, fina kalvar som vuxit väldigt bra. Dessutom är samtliga hornlösa. Det betyder alltså att Orvar är homozygot hornlös och endast nedärver hornlösa kalvar.

Jag är SÅ nöjd med min "lilla" Orvar   

Han har nog varit värd besväret, med både importen och sjukdomar. Nu är han frisk och på gång igen.

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag kommer att släppa ut honom efter nyår för att betäcka de kossor som inte blivit dräktiga genom semin, men jag släppte ut honom redan några dagar innan jul , eftersom jag var upptagen med mycket annat än att parera seminören.

De kor som i alla fall blivit seminerade har inte visat ny brunst, vilket innebär att semineringarna lyckats bra.

Vi lyckade till sist få två tjurkalvar efter Orvar.

Det här är Räfbackens Zero. Han föddes på luciadagen, årets sista kalvning. Nästa kalvning beräknas till början av april.

Nu får jag gäster, måste fortsätta en annan gång.

För att hoppen mellan inläggen inte ska bli så långa, så fortsätter jag redan idag! Fortfarande ingen kalv, borde kanske sätta igång henne, men då hon ser så färdig ut. Inbillar mig idag igen att hon nog kommer att kalva inom ett dygn.

Ett glädjebudskap kan jag dock komma med: Orvars första renrasiga tjurkalv är född! Äntligen. Han föddes den 3.12, en kall dag. Kalvningen förlöpte utan komplikationer och efter 10 minuter stod han på benen och inom en halv timme stod han och diade sin mamma. Han fick heta Zlatan.

Idag har jag varit på möte till skogsvårdsföreningen och komponerat ett svar på en insändare om vårt vindkraftsprojekt. Ja, jag borde ju skriva flera inlägg om hur vindkraftsprojektet framskrider, men det blir så mycket text så det får bli någon annan gång.

Nu ska jag ta in två kossor som ska semineras idag, den ena med Vingegaard Filius och den andra med Nisse av Gyllebo. Jag har fått textmeddelande om att seminören kommer mellan kl 14.00-16.00 Vi har köpt en grind som man hänger fast vid foderbordet där kon står, för att hon ska stå stilla under semineringen och för att seminören ska klara sig oskadd utan ko-tramp eller -spark. Jag kan kanske fotografera den vid tillfälle så får ni se hur den fungerar.

Ikväll blir det lutfisk, med bacon, ärter, potatis, morotslåda och vitsås. Kanske vi hinner tända det andra adventsljuset ikäll också. Bättre sent än aldrig.

Här några bilder av katternas sysselsättning under kalla dagar:

Jahapp, då har dagarna rusat iväg som vanligt, och min stackars blogg har sovit sin skönhetssömn. Idag har jag kontorsdag och då passar jag på att blogga! Jag borde ju alltså se till att fårregistret är i skick, men då det är så himla trååååkigt.

Husse är på en resan norrut i landet med ett projekt som heter InnoNauta som vi varit med i i år. Till projektet har hört diverse kurser och föreläsningar inom nötproduktion och vallodling. Nu är det alltså avslutning med en resa med besök på flera gårdar med olika inriktningar och middag med provsmakning av biffkött ikväll samt övernattning på en herrgård och flera besök imorgon. Tyvärr kunde vi ju inte åka båda, eftersom djuren ska skötas varje dag och jag ju faktiskt for bort på Stockholm International Horseshow förra helgen. För mer info om den resan kan ni gå in på dotterns blogg www.blackandwhite.bloggplatsen.se.

Jag väntar på sista kon som ska kalva. Hon hade beräknad tid till 4.12, så nu är hon flera dagar över tiden :(

Många nätter redan har vi vakat över denna ko. Samtidigt har semineringarna börjat. Jag tror att vi har 7st seminerade redan, bara ca 15st till.

Vi köpte en ny fångstgrind som vi tänkte använda då vi seminerar kvigorna, men då jag inte ser att de är brunstiga!!!!

Jag står och tittar på dem och de står bara och tittar tillbaka, knaskvigor.

Den lilla kalven med böjda framben tar sig bra. Benen är nästan helt raka nu. Men kossan kom aldrig igång ordentligt med mjölkningen. Jag har då aldrig varit med om något liknande. Jag började med att ge kalven två liter mjölk morgon och kväll, men nu ger jag 2,5l tre gånger per dag och lika hungrig är han varje gång. Det konstiga är att efter att han druckit ur ämbaret så går han och diar sin mamma, och länge håller han på samtidigt som hon står lungt och idisslar!? Någon mjölk måste ju komma eftersom han fortsätter dia och hon lockar på honom då hon vill att han ska komma och dricka, men varför är han hungrig då?

Ja, en sak som är ganska genant i samanhanget, jag borde ju inte berätta hur dum jag är, men efter att jag arbetat med den lilla kalven i 2 veckor!, som jag döpt till Zenla och anmält som kviga i nötkreatursregistret, så upptäcker jag att det inte är en kokalv utan en tjur! Hur kan jag ha missat det? Nåja, ingen fara. Jag ringde till registret och bad dem ändra kön i registret från ko till tjur samt namnet från Zenla till Zeus, men tyvärr har han ju en kvigas öron nummer nu. Vi har alltså olika nummerserier för tjurar och kvigor. Alla kvigor har en nummer på 300 och alla tjurar har på 2000. Därmed är det lättare att hålla skillnad på dem. Det här ställer ju till det då jag sitter i kontoret och planerar vägning, sortering och slakt t.ex.,eftersom jag då brukar utgå från deras öronnummer. En till sak att hålla i huvudet bara.

Pappersarbete, suck. Jag måste också renskriva mina betesdagböcker. Ja, kan ni förstå, vi måste föra dagbok över allt som händer på våra beten. När har vi satt ut hur många djur, hur ofta har vi röjt gräs under stängsel eller gjort reparationsarbeten, hur är betestrycket, när har hurudana djur tagits hem från betet? Det räcker alltså inte med att vi gjort dessa arbeten i praktiken, nej, enligt byråkraterna har vi inte gjort någonting om det inte har dokumenterats. Och det kan jag ju hålla med om att byråkraterna inte vet vad vi gjort om vi inte skriver ner det, men jag tycker ju att det kanske skulle räcka med att vi undertecknar ett papper där vi intygar att vi skött om betesmarken och djuren enligt förordningarna. Det går ju åt en massa byråkrater till att läsa dessa dagböcker också. Ett sånt trams. Men om jag inte skriver, så dras stöden in, då spelar det ingen roll om det praktiska arbetet är gjort eller inte. Omvänt kan man ju säga att man kan lämna det praktiska arbetet ogjort, alltså ha djuren inomhus året runt, bara man antecknat i betesdagboken att man har haft dem på bete, för dagboken är ju intyget på att det hänt;)

Ja, jag klarar nog av det, det är bara min sura inställning som gör jobbet så tråkigt. Så dags att ta en pepparkaka (EN TILL?), bita ihop och skriv ner skiten på papper.

Ja inga bilder idag, kameran är på resa :)

Fast förstås en gammal bild eller två över höstens blöta åkrar kan jag ju sätta in.

Nej, nu måste jag skärpa mig och börja jobba. Kul att du tittade in