Nu sa jag ju redan att det blir en längre paus i skrivandet, men idag har jag haft en så bra dag så jag måste bara skriva några rader.

Tarja kalvade nämligen idag, och hon fick tvillingar! Fjärde paret tvillingar i höst, och de första efter Orvar. Alla tvillingparen har olika pappor och inte heller mammorna är släkt med varandra. Vad är det som är på gång? Skulle vara roligt att veta om någon annan gård har upplevt samma i höst.

Kalvarna verkar riktigt pigga, men jag är inte riktigt säker på om de druckit något än. Men nu får de klara sig till imorgon bitti i vilket fall som helst. Eftersom de är så pigga så tror jag nog att de hittar spenarna själva, jag bara stör i onödan om jag försöker hjälpa till för tidigt.

Om bara Wilhelmina hinner kalva nu också innan jag far så skulle allt kännas mycket bättre.

Vi vägde också 11 ungdjur idag.

Räfbackens Andy fick en 200 dagarsvikt på 439kg. Tror att det är rekord hos oss, måste kolla igenom gamla papper, men en mycket bra vikt i vilket fall som helst. Andy är son till Xerxes som vi vann pris med förra året. Hans egen 200-dagarsvikt var 426kg, så sonen är bättre :)

 Så avelsvärde är inte bara en siffra på papper, det betyder också bättre tillväxter i praktiken. Vi vägde också en kviga efter samma tjur och hon vägde 395kg, bäst av alla vi vägde.

Som motvikt så vägde vi även 1 årsvikten på Zeus som jag skrev om ifjol då hans mamma hade för lite mjölk och vi måste ge tilläggsmjölk. Han har inte ännu heller börjat växa ordentligt och landade på 531kg i 365-dagarsvikt. Hans pappa är semintjuren Lancelot av Bäckaby. Vet inte varför han inte växer.

Medelvikten i Finland senaste år för 200 dagar tjurar var 330kg och för kvigor 293kg.

365 dagars vikten var tjurar 562kg och kvigor 438kg.

Ok, jag medger att jag är en konörd, men det är alltid så intressant då man får nya vikter.

Nu har jag även burit fram kappsäckarna, så kanske jag hinner packa imorgon. Eller jag måste ju hinna då, för vi far ju på torsdag, ooops. Nåja bara det viktigaste är med så ordnar sig resten. Kom ihåg de tre P,na: Passet, Pengarna och Piljetten    

Så här rund var Tarja redan för två månader sedan.  

Äntligen har min andra skånekviga fått en kalv med Orvar. Hirschts pappa är WKF Romeo.

Första året seminerades hon med Prostock Hickory, gick 9 dagar över tiden. Fick en för stor tjurkalv som hann dö innan vi fick ut den. Förra juni seminerades hon igen, blev dräktig, men fick troligen missfall i ett tidigt skede. I december så seminerades hon igen, blev inte dräktig utan fick gå ut i gruppen med Orvar. Och Orvar gjorde sitt jobb, så nu föddes en flicka i söndags som vägde 48kg. Mor och dotter mår bra och jag kan andas ut. Om det inte skulle ha lyckats denna gång så hade framtiden inte sett så ljus ut för Hirscht.

Detta är Hirscht på betet i sommar.

Nu får jag planera hennes nästa seminering i december. Jag har beställt 10 nya doser av en tjur som heter Strabinos. Han kan också användas till kvigor. Jag funderar lite på om jag ska använda honom till Hirscht. Avkommor efter Hirscht kan jag ju använda själv, så jag behöver använda en semintjur av en släkt som jag inte använt förr. Jag har dock ännu kvar 2 doser av Steinadler som har det fantastiska avelsvärdet +49. Skulle det vara smartare att använda honom som jag vet är bra? Strabinos har inget avelsvärde ännu i Finland eftersom han är så ny att han inte har 10 vägda avkommor som krävs.

Hmmmhmmm.... Det är sådana beslut jag måste ta och hoppas att jag gör rätt beslut.

Steinadler borde jag kanske använda till mina egna kor som har högst avelsvärde, t.ex Victoria som har +31 eller Xenia som har ett förväntat värde på +25. Om jag får en avkomma av Steinadler och Victoria så får kalven ett förväntat värde på +40, med möjlighet att bli ännu bättre om den växer bra. Mumma, det skulle nog vara läckert det. Men nu är Victoria redan dräktig med Orvar och den kombinationen ger en kalv med väntevärde +23. Inte dåligt det heller, men nog skulle +40 kännas bra. Månne inte jag måste spara Steinadler till Victoria nästa sommar?

För övrigt fick vi 2 kalvar till också under helgen. Stina fick en tjur i lördags och Truls fick en kviga på söndag kväll. Allt gick bra och Orvar är far till alla. Jag har ännu instängd en kviga som hade beräknad kalvning igår, men ännu har ingenting hänt. Hon är dräktig med Semintjuren Nisse av Gyllebo, den sista seminavkomman detta år. Resten som kommer är alla Orvars.

På söndag kväll hade vi tänkt åka på musik-och komikkväll i byns ungdomslokal, men Truls kalvning råkade sammanfalla med det, så då var ju valet enkelt. Vi fick vår underhållning i kalvningsboxen istället.

På söndagen for vi undantagsvis ut på lunch. Det var växthusrestaurangen Lind´s kök som firade sin 8-årsdag med buffét och kaffe och tårta.

Då vi kom dit så var väntetiden in ca 1h! Vi svängde i dörren och istället for vi till Teuva och tittade på en harv. Det är typiskt en bonde. Om det finns möjlighet att titta på maskiner då man en gång är utanför gården så tar man ju förstås chansen    Tack och lov var det bara en skrothög, så vi fick vända tillbaka utan harv.

Denna gång var kön kortare till lunchen och vi kom in efter ca 10 minuter.

Och vilken lunch!!!! Det var så snyggt och så gott. Vi behövde nog inte äta mer den dagen. Om ni har vägarna förbi Närpes så kan jag vekligen rekommendera stället.

Nu ska jag grava några sikfiléer som vi fått. Hoppas jag lyckas få dem goda och passligt salta. För övrigt så ska jag på eftermiddagen med Lucas på allergiutvärdering, skjutsa honom till Yttermark, hem och sköta en ko eller två, laga mat, tillbaka till Yttermark på min lektion och så hem igen, äta och sköta allt det jag inte hann med förra varvet jag var hem.

Kanske dags att börja på?

Idag har hästarna fått sina vinterskor. Visserligen är det inget vinterföre än, men precis som med bildäck så är det väl bra att vara ute i god tid innan halkan slår till.

Jag hann ju tidigare skriva och berätta om Ragnhild som hade slidframfall för 3 år sedan, men som efter det fått två kalvar utan några problem. Nåja, i onsdags ramlade det ut, 2,5 vecka efter kalvning. Varning för lite läbbiga bilder.

Här har jag just tagit in henne och hennes kalv i behandlingsboxen i väntan på veterinär. Hon mår inte bra.

Bilden är, tack och lov kanske, otydlig. Men det röda som hänger ut, ska inte hänga ut.

Veterinären kom, gav lugnande och ryggmärgsbedövning, och med hjälp av en vinflaska som armförlängare så tryckte han in hela paketet igen och sydde ihop. Hon var riktigt pissnödig, paketet hade säkert varit i vägen.

Som ny.

Ragnhild mår nu bra igen. Jag glömde ju förstås att fråga hur länge hon ska vara ihopsydd. Jag måste ju själv skruva bort skruvarna.

Denna gång vågar jag inte utmana ödet igen, utan Ragnhild kommer att få gå till slakt i vår då hennes kalv är så gammal att han klarar sig själv.

Lammen är nu styckade och frysta, Tackorna klippta och utflyttade i vinterhagen. Nu återstår bara att mocka bort fårskiten ur hästboxarna där de varit i drygt en vecka i väntan på slakt och klippning. Men det hinner jag inte idag, för nu måste jag gå och mata kossorna. Krister får förhoppningsvis det sista plöjt i Övermark idag. Sakta men säkert får vi höstens arbeten gjorda.

Ja, jag beställde en ny klänning på nätet som jag tänkte ha på bröllopet. Får se om det passar, fy, är både ivrig och rädd. Jag i klänning, det blir aldrig bra. Det går bara i skalan från dåligt till i bästa fall mindre dåligt.

Tack och lov för pomfrites och länkkorv då man inte orkar koka mat!

Idag tog vi då in de sista korna från betet. Det var 6 kvigor och 5 höstkalvande kor. Det tänkte gå nästan för bra, så det gjorde det inte.

Då vi backat in bilen mot fångstfållan så gick nästan hela gruppen rakt in i fållan. Bara 3 blev kvar utanför. Ska vi ta dem som är i fållan, frågade Krister? men jag ville ju försöka få med alla på 1 försök. Förstås, svängde alla om och sprang ut tillbaka då jag försökte fösa in de sista. 3 st hann vi få instängda. Vi satte in dem i bilen och körde hem dem. Lossade och for ut igen, denna gång utrustade med kornkross och Wilma. Vi strödde ut lite kross på marken och så gick jag och Wilma bakom dem. De försökte göra några små utbrytningsförsök, men då de märkte att Wilma hann före dem så gav de med sig och knallade snällt in i fållan. Det gick väldigt lungt och fint till. Vi stängde fållan och de resterande 8 fick komma hem. det känns skönt att ha dem inne nu, även om det är mycket mindre jobb medan de ännu går på bete.Vi sorterade ut 4 kvigor som vi ska spara och resten får gå till slakt.

Efter djurflyttningen hann vi ännu väga ettårsvikten på kvigorna som gick på naturbete i sommar. De var nog betydligt mindre än de vi vägde i våras som fått äta mat från foderbordet. Jag har ännu inte räknat något medeltal, men det syns nog på vikterna att de varit för länge på för svagt bete. Den missen ska vi inte göra om.

De gick riktigt bra att väga dem idag. Ettåriga kvigor brukar annars vara svårast att väga för de yrar på fram och tillbaka och de ger gärna en spark om man kommer för nära. Men idag uppförde de sig exemplariskt. Man kunde nästan inte tro att det var samma kvigor som vi kämpat med för att få att gå över en bro tidigare i sommar.

Tackorna tog jag in i vinterhagen idag också. Dem ska jag försöka hinna klippa denna vecka. Pappa är ju hemma igen nu så har jag tur så kommer han och klipper några också.

Baggarna ska jag försöka få in i stallet ikväll. Dit har de inte varit förr, så det blir en utmaning för hundarna att ändra deras invanda rutt. Det borde jag annars göra nu innan det blir riktigt mörkt. Hej så länge!

som jag skrev igår så hade Asterix blivit sämre och jag fick ny medicin av veterinären.

Då jag kom ut idag så låg han raklång i bädden och andades svagt. Jag sprang efter mer medicin och satte på honom ett varmt hästtäcke. Jag ringde på nytt till veterinären och han lovade komma igen för att pröva ännu en ny medicin. Ge inte mer av det du fick igår sa han, men det var redan försent, för det var ju det första jag gjorde. Skit, jag har väl inte gjort honom sämre jag nu då?

Det gick en timme ungefär så somnade han in.

Jag ringde veterinären igen och sa att han inte behövde komma mera nu. Men han sa att han kommer i alla fall av eget intresse för att obducera honom.

Jag gick in och ringde till kadaveruppsamlingen i Honkajoki. Vi får ju inte gräva ner självdöda djur, utan de ska brännas upp och förstöras av godkännt bolag.

Jag drog ut kalven och virade in den i gammalt ensilageplast. Veterinären kom och skar upp bröstkorgen. Min söta lilla Asterix, min kommande avelstjur. Suck, så orättvist. Nu har jag bara kvar hans sterila tvillingsyster. Men bättre än ingenting.

Dödsorsaken konstaterades vara ett medfött hjärtfel. Hjärtat var förstorat och ett hål i mitten gjorde att syrefattigt blod blandades med syrerikt blod vilket i sin tur innebar att kalven hela tiden lidit av syrebrist. Därav hans snabba andning. Lungorna var friska.

Känns skönt att veta orsaken i alla fall. Under veterinärens 50 år i tjänst har han sett samma fel totalt kanske 10ggr. Mycket ovanligt alltså.

Hejdå Asterix   

Ragnhild har just fått en kalv. Det gick bra.

Årets första efter Orvar. Men hon kalvade 6 dagar före beräknad tid, så för säkerhets skull sitter jag uppe en stund till och väntar ifall vi får mer tvillingar.

Ni som följt min blogg kanske minns att jag skrev om Ragnhild redan för två år sedan, då hon hade ett allvarlig slidframfall som krävde veterinärvård. Jag valde att chansa på att hon skulle klara en kalvning till och nu kom då hennes andra kalv utan problem.

Vi fick tvillingar på nytt natten till söndag.

Krister for och övernattade till skären, men jag vågade inte följa med eftersom Xylvia såg så nära ut. Xylvia är kviga och en av våra intressantare släkten, så jag måste prioritera hennes kalvning före allt annat.

En kort släktutredning:

Xilvia är dotter till RM Victoria vars far är danska topptjuren Hedetoft United. Xylvias pappa är danska Tiset Vagn, som det bara finns avkommor av på en annan gård i Finland. Kalvarnas pappa är österrikiska Gormo. En semintjur som inte har så högt avelsvärde i Finland, men de kalvar jag fått av honom är jag mycket nöjd med. De är välbyggda och har gott lynne.

Då jag varit ut med hundarna sista gången så kikade jag in och såg att något var på gång. Jag gick ut igen ca kl 23 och kunde konstatera att jo, det kommer nog kalv inatt. Jag satt uppe till 1 tiden och tittade på någon film. Då syntes inga fötter än. Jag gick och lade mig till kl. 3 och då jag kom ut så var den första redan född och fötterna stack ut på nr 2. Den kom med bakbenen först så jag skyndade mig in i boxen och satte på draglinorna på benen. Xylvia blev lite orolig av min närvaro, men accepterade hjälpen. Då bakbenen kommer först så är det bråttom att få ut kalven eftersom de drar efter andan då navelsträngen brister. Om huvudet då är kvar i livmodern så drar de lungorna fulla av fostevatten och dränks.

Kalven kom enkelt ut då jag fick ett stadigt tag om benen. Inga problem, och kalven var pigg och fin. Kl. 4.30 fick jag gå och lägga mig en stund igen, innan det var dags för morgonstallet.

Två kvigkalvar blev det, och jag kommer säkert att behålla båda om de växer bra. De heter Räfbackens Agnes och Astrid. De vägde 37 respektive 39kg. Inte illa av en förstagångskalvare. Nu är det bara att hoppas att hennes mjölk räcker till åt båda. Hon sköter om dem jättebra i alla fall.

Veterinären var här idag pga av att jag inte tyckte att kalven Asterix ännu har andningen i skick. Han fick en ny sorts antibiotika plus en cocktail av vitaminer. Jag ska ge honom två sprutor per dag i tre dagar. Hoppas han blir frisk nu.

Jag körde också ut en halmbal utanför rasthagen som extra bädd åt gruppen kor med kalv. Nu straffar det sig att vi i våras hade en fördröjd kalvning pga vår resa. Kalvningarna började ju först i april. Det betyder att ingen av vårkalvarna ännu är 6 månader, som är vår vanligaste avvänjningsålder. Och eftersom nästa alla höstkalvande kor istället valt att kalva tidigare än beräknat så innebär det att vi har mer kor i gruppen än vad vi egentligen har rum med. I våras kalvade 18 kor och nu har redan 11 höstkalvande kor kalvat. Det innebär att det nu finns 29 kor + 32 kalvar på ett utrymme som är beräknat för 20+20. Nja, det är ju inte riktigt sanningen, för jag har 5 kor med kalv fortfarande instängda i egna kalvningsboxar, men de måste ju ut ganska så snart eftersom det finns mer kor i kalvningskön. Förutom att det blir knappt om liggplatser så blir det även trångt vid foderbordet då jag ger kraftfoder. Korna får fri tillgång på ensilage ur foderhäck, så det är inga problem, men mineraler och säd ger vi inne på foderbord.

Dagarna har varit välfyllda av allehanda roliga och oroliga saker. Måste försöka uppdatera allt som hänt. I korthet kan jag i alla fall berätta att allt nu är färdigt skördat och halmen är hemkörd. Fodret har bra kvalitet och borde räcka bra över vintern.

Jag vet inte om jag berättat hur vi lagrar halmen?

Vi skär alltså plasten av ensilagebalarna vartefter vi utfodrar och så drar vi huvorna för hand över halmbalarna. Återvinning :)

 Så radar vi dem på varandra och sätter en med plast överst som lock. Detta hindrar då regnet att tränga ner och förstöra balarna. En del kondens kan bildas under plasten, men det blir bara lite vått i yttersta lagret. Balen går ändå bra att använda som strö.

Har inga bilder på nya kalvarna men kan bifoga en bild på en oväntad gäst i flugfällan. Ser ni vad det är?

Hudå.

Jag visste inte att vi hade fladdermöss här hemma också. På skären har de bott med oss i många år redan, men att de fanns här var nytt för mig. 

Hade en skatunge i fällan någon dag tidigare. Den sköt jag med luftgevär, för det gick inte att få loss vingarna ur pappret. Då det frestar så att äta från färdigt dukat bord, men det kan straffa sig med döden.........

Ragnhild ser nog lugn ut. Det blir nog bara en kalv ikväll. Ska jag våga gå och lägga mig? Jag är så trött. Men tänk om......

Jag tittar en stund till på tv, för säkerhets skull.

Eftersom jag bara tittade in lite snabbt senast så fortsätter jag med tvillingarna idag.

Det var alltså Polka av Frönshult som fick tvillingar natten till tisdag. Jag skrev också att de svalt fostervatten, men det jag menade var ju att de fått fostervatten i lungorna. Det var en kokalv och en tjurkalv. Tjuren var hornlös, men kokalven hade små hornpiggar. Eftersom kokalven var tvilling med en tjur så kommer hon inte att kunna bli dräktig. Det innebär i sin tur att då jag anmäler kalven till nötkreatursregistret så anmäler jag hennes användning till köttproduktion istället för diko.

Det här har betydelse för vilka stöd vi får för henne. Om hon anmälts som diko så får man ett lägre stöd som beräknas per dag hon finns på gården. Har jag anmält henne som köttproduktion så får hon istället ett slaktstöd som betalas ut efter att hon godkänts på ett slakteri.

Denna stöddjungel ställer till mycket huvudbry för oss. Speciellt eftersom vi försöker sälja avelsdjur, men aldrig på förhand vet hur många som går till slakt och hur många vi sparar åt oss själva och hur många vi kan sälja som avelsdjur. Jag brukar i allmänhet anmäla alla kokalvar som dikor för säkerhets skull. Då blir stödet mindre ifall djuret går till slakt, för då får vi inget slaktsstöd eftersom djuret heter diko istället för köttproduktion. Råddigt? Jo, minsann.

Men i detta fall med tvillingfödsel så är det ju klart från början att hon inte duger som diko, så då anmäler jag henne till köttproduktion.

Jag har fört fram en motion till svenska österbottens producenters möte för några år sedan om detta dilemma med användningsätt på kvigor, men inte har vi nu ännu sett något resultat av det.

Jag tycker att det skulle vara mycket enklare om man bara har en användningkod för kvigor, och på basen av vad som i verkligheten händer med kvigan så betalas stödet ut. Alltså om kvigan får en kalv blir hon diko, då får hon dikostöd, men om hon slaktas då är hon kött och får istället slaktstöd. Detta skulle ju ge en fördröjning i stödutbetalningen, men man kunde ju betala ut ett förskott grundat på gårdens resultat från tidigare år. Skulle det inte vara vettigare att betala ett stöd baserat på verkligheten istället för att som nu bestämma en kvigas öde redan vid födseln? Det går aldrig att få det 100% rätt på det viset, och vi mister inkomst i onödan.

Nåja, vi slutar diskutera jordbrukspolitik och går vidare till kalvarna.

Kokalven verkade genast pigg och hittade mat inom några timmar. Tjurkalven däremot var lite vinglig i kroppen och låg mycket. Inga andra symptom såg jag på honom. Jag fick hjälpa honom att hitta spenen, men han förstod genast att suga och dricka då jag fick honom på plats. Igår började jag titta på hans andning. Jag tyckte att han andades för snabbt.

Vi vägde och märkte kalvarna och de verkade må bra.

 Då jag gick sista rundan på kvällen hjälpte jag honom till spenen igen, han verkade pigg och fin, men hans andning var snabb. Jag tyckte kanske att hans nos var lite varm. Då jag steg upp idag på morgonen såg jag i övervakningskameran att han låg raklång på sidan och Polka stod och slickade honom. Oh shit, tänkte jag och rusade ut i pyjamas och tofflor för att se om han levde. Jodå, han andades fortfarande, men nu ännu snabbare än igår. Jag sprang in och drog på mig arbetskläderna och grävde i medicinlagret och tack och lov hade jag kvar en oöppnad flaska Alamycin LA i skåpet. Jag googlade innehållsförteckningen och kom fram till att han behövde 5ml intramuskulärt. Jag tryckte i honom sprutan och hoppades han skulle reagera på behandlingen. Efter ca en timme då veterinärens telefontimme började ringde jag till veterinären och frågade om jag kunde behandla på något annat sätt. Nej, behandlingen var korrekt fortsätt varannan dag fyra gånger.

Jag gick då igen in till kalven och försökte få honom att ligga på benen istället för att underlätta andningen. Det gick bra och efter en stund steg han upp och ville ha mat. Prisa antibiotika!

Nu tror jag nog att han kommer att bli bra.

Kalvarnas far heter Lancelot av Bäckaby. Om tjurkalven blir bra så kommr jag kunna använda honom själv som avelstjur eftersom Polka inte är släkt med någon annan ko på vår gård, förutom Polka själv då och hennes kokalv från ifjol Zumba. Men dem kommer jag ju att seminera i vilket fall som helst.

Kokalven vägde 47kg och tjurkalven vägde 45kg. Tänk det! Över 90kg kalv födde Polka. Det är tunga vikter för att vara tvillingar. Tvillingar brukar i allmänhet väga under 40kg.

Och jag måste verkligen brömma Polka. Hon har varit en sån duktig mamma och hon accepterar mig hur bra som helst fast jag springer in och ut och hanterar hennes små kalvar. Nu hoppas vi bara att hon har tillräckligt med mjölk för att två kalvar ska växa och bli stora.

Tvillingmödrarna får stå inne i box lite längre än vid normala födslar, för att de ska komma igång ordentlig och för att de får lite extra kraftfoder för att gynna mjölkproduktionen.

Vickans kokalvar vägdes också och de vägde 46 respektive 36kg. Så lite större skillnad där, men fina kalvar båda två.

Nu ut och jobba igen. regnet har tack och lov flyttats frammåt, så kanske, kanske vi hinner få allt skördat och balat och sått innan regnet kommer. Men vi vågar inte riktigt tro det ska gå så bra ännu, men det finns en chans.

men då får jag inte sitta och skriva romaner här. Nej, ut och jobba!

Hej så länge!

Jag måste bara snabbt sticka mig in och berätta att Polka av Frönshult, en av mina skånekvigor, kalvade inatt.

Det blev tvillingar igen!

Vickan och Polka blev seminerade på samma dag, kalvar med två dagars mellanrum, och får två kalvar vardera. Det måste ha varit en mycket fruktsam dag.

Jag gick ut halv tolv i går kväll och kom in halv tre. De hade båda svalt lite fostervatten så de rosslade lite men annars såg de fina ut. Nu ska jag ut och se efter hur de mår. Måste skynda mig att sköta morgonpasset för klass 2 från lågstadiet ska komma på besök kl. 8.30 de har Astrid Lindgren tema i skolan och vill därför komma och besöka oss.

Det tycker jag är väldigt trevligt för Astrid är en person som jag beundrar storligen.

De lovar tyvärr regn idag och flera dagar frammåt. Vi har ännu flera hektar med korn otröskat och halm som ligger både i sträng och färdigt balat på åkern. Vi kommer inte att hinna bli färdiga före regnet tyvärr.

Nu ska jag väcka sonen och gå ut.

Vi hörs.