Måndagen var en stressig dag. Som vanligt hörde rengöring av stallarna till dagsprogrammet, men dessutom väntade på slaktbilen som lovat komma vid 11.30 tiden. De tre korna och kvigan som skulle till slakt måste tas in i en box för att lastningen skulle gå så smidigt som möjligt. Att avskilja bara några djur från en hel flock fungerar ganska bra faktiskt. Vi har grindar som vi relativt enkelt kan bilda mindre utrymmen av, så att en parerar grinden och en går bland djuren och urskiljer det djur som ska tas in. Till detta arbete använder jag inte mina vallhundar, eftersom det är väldigt svårt för dem att driva ett enskilt djur genom en hel flock. Korna blev lite stressade, men lugnade sig snabbt då de serverades gott ensilage på foderbordet.

Slaktbilen kom bara 30min efter utsatt tid och djuren lastades utan komplikationer. Det går inte att tvinga på ett djur som väger mellan 800 och 1000kg utan smidigast går det om djuren själva inser att det bara finns en väg att gå. Om man ger dem tid att lukta lite på den främmande bilen, så brukar de ganska snabbt finna sig och gå in.

Bara man får den första att gå på så följer vanligen de andra med av bara farten. Det är en av fördelarna av att jobba med flockdjur.

Jag skrev ju tidigare att jag var lite tveksam till mitt val av slaktkor och det slutade med att Ragnhild får gå kvar ett år till. Senaste gången hon kalvade fick hon ju komplikationer i form av ett slidframfall och rekommendationen är att man borde slakta bort sådana djur, men jag gav henne en chans till i alla fall. Vi får se då vid nästa kalvning om jag gjorde ett rätt val eller inte.

Efter lastningen tog vi lunch för att senare forsätta med rengöringen av stallarna och väga ettårsvikten på ungdjuren som föddes förra våren. Vi hann bara väga tjurarna eftersom husse skulle på ett möte på kvällen, men kvigorna kan vi väga nästa vecka, så det är ingen fara fast vi inte hann med dem igår.

Faba har körning nästa vecka, så därför ville jag ha in vikterna på tjurarna som vi försöker sälja som avelstjurar detta år. Fabas körning innebär alltså att de jämför alla inkommna resultat från alla gårdar och räknar ut ett avelsvärde för de vägda djuren. Före ettårsvägningen har jag bara ett förväntat avelsvärde på tjurarna, baserat på föräldrarnas avelsvärden. Men efter ettårsvägningen får djuret ett eget värde där även djurets egen tillväxt är med.

Vikterna kan jag själv föra in till datacentralen, där de räknas om och jag får tillbaka en korrigerad vikt som är jämförbar med andra gårdars resultat.

Tex. så vägde tjuren Räfbackens Xylitol igår 657kg. Efter omräkning i cenraldatorn fick jag tillbaka att hans korrigerade ettårsvikt är 679kg. Man har alltså en tidsperiod före och efter ettårsdagen då man kan väga dem och så räknas det ut vad han troligen väger vid exakt ett års ålder.

Jag hade gärna velat infoga en bild från vägningen, men vi hade mer än händerna fulla och ingen tillgänglig fotograf, så det får bli vid något senare tillfälle då dottern är hemma då vi väger.

Slaktresultatet från slakteriet får vi tillgång till via internet inom 15min efter att djuren slaktats . Slakteriet har en sida där vi kan logga in för att få tillgång till våra egna uppgifter. Vi ser alltså uppgiter om djurets vikt,köttklass,fettklass, ålder och dagstillväxt direkt i datorn. Lite besviken var jag på tjurarnas tillväxt denna gång. Medeltillväxten blev bara 732g/dag då medeltalet på hela året ifjol låg på 860g/dag. Dessutom tyckte jag att den ena tjuren såg så köttig och fin ut. Jag förväntade mig att han skulle hamna i E-klass, men han klarade bara U-klass. Köttigheten delas alltså in enligt hur välmusklade djuren är enligt EUROP-klassificering. E-klass är alltså bäst och P-klass är sämst. Köttpriset påverkas i hög grad av i vilken klass djuret hamnar i. 

Nu märker jag att det blir en hel roman idag. Avslutar med en bild av Räfbackens Ulrik. Han med det skadade hornet. Fortfarande singel.

Han står nu ensam i sin box, bråkstakarna for på slaktbilen går.