Ja klockan är redan så mycket att jag borde gå och mata kossorna, men ett litet inlägg hinner jag väl med :)

Grisarna for till slakt igår. Vi lastade först dem i vår egen lastbil i väntan på slakteriets bil. Det gick väldigt smidigt faktiskt. Bilen har en speciell lastbrygga  för grisar, som man kan fälla upp väggar på så att de inte smiter ut. Grisar är ju väldigt nyfikna djur, så de tänkte nästan inte vänta tills vi hade ställt till färdigt, utan de stod i kö för att få gå på och undersöka denna spännande tingest. Jag gick före upp på bilen med ett ärtämbar, strödde ut lite på golvet, och så kom de alla knallande in. Mycket lungt och fint. Vi tog dem i två grupper. Alltså först tog vi in 6st och stängde in dem fram i bilen och sen släppte vi på resten. Vi hade lagt in stora hopar med halm, så de kunde böka runt där tills slaktbilen kom. De gick faktisk ganska snart och sova i halmen, de var alltså helt lugna och nöjda. Så kom då slaktbilen!

Suck. Jag har domderat med många slaktbilsförare och berättat för dem hur man behandlar djur på denna gård. De har varit rätt så lydiga och lastningen har skett utan problem de senaste åren. Nu kom det en ny chaufför, som tydligen hade fasligt bråttom. Det första jag lade märke till var elpådrivaren han hade i sin bakficka. Tycker jag inte om! Jag sa till att jag sköter lastningen själv, att han får står och ta emot i sin bil bara.

Försiktigt och tyst gick jag bakom grisarna så att de förflyttade sig mot slaktbilen. Grisar vill ju gärna titta lite då det är något nytt. Tydligen kunde han inte vänta mer än 30 sekunder för han hoppade in i vår bil och började vifta och skrika. Elpådrivaren använde han friskt. Första gruppen sprang förskräckta på och jag gick igen lungt och stilla  bakom de resterande grisarna och förde dem framåt i bilen. Grisarna gick lydigt fram där de igen möttes av denna stressade, gormande person. Det var ju bara så onödigt   

Förstå mig rätt, han gjorde ju dem ingen fysisk skada. Grisar tål nog en hel del, men varför bete sig på detta viset när situationen inte krävde det?

Det tog 15min från att bilen kom in på gården tills att den åkte igen. Kvar stor jag med en tom känsla.

För det första för att våra kära sommargrisar for, men också för att jag mår dåligt då någon behandlara mina djur på detta vis.

Jag kan nog också slå till mina djur om de bråkar eller om de gör utfall mot mig. De tål nog regäla smällar. Man ser ju hur hårt de kan behandla varandra utan att det blir någon skada.

Men om ett djur beter sig rätt, fast det tar en stund på sig att fundera då den möter något nytt. Då tycker jag att man kan ge djuret lite tid, lite respekt. Det är ju i alla fall döden vi ställer dem inför.

Tankar från en gnällig kärring.

 

Ida

26 oktober 2012 22:00

vissa borde kanske ska behöva smaka sin egen medicin, tur du står på dig :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...och sjukt ben. Många minusgrader ute. Dagen kunde ha börjat bättre   Jag är dessutom utan bil. Jag lånade ut volvon åt ungarna, i fredags kväll, som skulle på bowling. Får ett ljudmeddelande med konstiga ljud från motorn. Vi åker upp och tit...

Jag läser i tidigare inlägg om Jascha som föddes i november 2022, f. VB Chaplin, mor Dietrisch efter svenska Hirscht och pappa Orvar. Jascha finns här än och väntar sin första kalv 4.4.25.   Det började lite som mor sin. Hon seminerades första ...

Oj, nu är det svårt att komma igång igen då det gått nästan ett år sedan förra uppdateringen.  Idag är det snöstorm och ganska passande datordag.    Förra året var ganska jobbigt ur hälsosynpunkt. Jag är ju annars en grundfrisk människa, inget ...

Ja sportlov pågår och vi har faktiskt några dagar lediga. Ja jag är ju både sjukskriven och har semester, så jag får ju nog vila på riktigt, med gott samvete.   Idag har jag städat lite och tvättat lite kläder. Jag önskar jag kunde säga att nu ä...

Ja februari är på gång minsann, men inte jag..... Suck, det kommer såna här ålderstillägg som man inte räknar med. Jag har varit på koll till kärlkirurgiska pga den djupa ventrombosen jag fick i vänster vad förra våren. Så nu väntar jag på kallel...