Min hund Wilma fyller 11 år idag.

Troligen den sista födelsedagen hon firar.

Vi var nämligen till smådjurskliniken igår p.g.a att hon i söndags fick så besvärligt att stiga upp. Hon var inte halt och hade inga problem med att röra sig då hon en gång stod på benen, men just rörelsen från liggande till stående var mycket smärtsam.

Jag trodde att hon hade problem med höfterna, men veterinären röntgade henne och kunde konstatera att hon lider av spondylosus. Det innebär att kotorna i ryggraden bildar sporrar på insidan, som så småningom växer ihop. Detta ger en strålande smärta i kroppen. Det finns inget botemedel, men smärtstillande kan hjälpa en tid.

Vi fick smärtstillande som räcker i en vecka och sen ska vi ta ny kontakt.

Ett liv med smärtstillande åt en sån aktiv hund som Wilma är inget liv värt att leva, men hon får gå kvar tills snön smälter så det går att gräva ett hål.

Idag var hon faktiskt som ny, och sprang glatt omkring. Tabletterna hjälpte henne mycket. Och nu känns det knasigt att tänka sig att avliva henne, men vi vet ju att prognosen är dålig, hon kommer bara att bli sämre.

Detta foto är taget i maj 2012 efter en vallningsträning, det bästa Wilma vet.