Jag försöker nu anpassa mig till min nya roll som mammaledig.

Liam och jag har ju inga egentliga rutiner ännu, utan det blir att anpassa dagen efter hans hunger, sömn och blöjbytesbehov.

Igår kväll försökte fadern sköta medan jag fick gå på hundpromenad och titta till fåren, men efter 30 min ringde han efter hjälp.

Det är ju bara så i den här åldern att det bara är mamma som duger. 

Så medan jag sköter barn så frodas ogräset i blomrabatterna, gräsmattan förväxer och den förgrodda utsädespotatisen fortsätter gro i källaren. En bra dag så hinner jag städa och tvätta lite kläder samt ha maten färdig till kvällen. Andra dagen sitter jag med hungrig bebis mest i famnen. 

Och det är ju så det ska vara, det är bara det att det är svårt att anpassa sig från ett intensivt arbetsliv till detta. Jag gillar ju att syssla med sånt där det syns att jag gjort något, praktiskt fysiskt arbete. Och att nu gå till sängs på kvällen och "bara" skött bebis, känns ovant och lite som om jag smiter undan. Ja det låter kanske konstigt men det tar en tid innan jag anpassat mig.

Snart ska djuren på bete och då kommer jag nog att ha svårt att hålla mig undan. Vi har tre olika beten och djuren ska sorteras i olika grupper beroende på vilken tjur de ska gå med. Det innebär en hel del sorterande av djur hit och dit. Två kvigor ska i Orvars grupp och två ska i Aminoffs grupp och övriga ska semineras och flyttas över gården till en box med fångstgrindar. Rätt kalvar ska sorteras med rätt mamma och lastas i lastbilen och köras ut. Jag har gjort upp en lista åt arbetsfolket med de olika grupperna sorterade, men visst är det svårt för dem som inte känner djuren på samma sätt som mig. Jag har ju i huvudet vilka djur som står var och vart de ska, men för dem som bara får en lista med öronnummer och tvingas springa och titta i alla grupper vem som står var så kan det vara ganska svårt.

Men det är ju inte ett sådant jobb som man kan ta med en två veckors bebis på.

Blir kanske att kalla in mormor som barnvakt en stund. Kanske jag får 30 minuter till då.

Eller så kanske de andra är glada att jag hålls borta och inte står och ger order om hur de ska göra? 

Jo, jag vet att de klarar av det, men då jag har så svårt att släppa kontrollen. Det är ju mina djur.......

På söndag ska Liam och jag troligen på vår första vallningsträning. Lika bra att han får vänja sig i tid. I juli ska vi på fyra dagars kurs i Pensala. 

Jaha, dags för blöjbyte. Kanske vi vågar oss ut i vagnen efter det. Solen skiner ju för en gångs skull, fast det ser väldigt blåsigt ut.