Idag for jag iväg på bondemöte. Österbottens svenska producentförbund hade vårmöte.

Intressant dag som vanligt, bla ett föredrag av en framgångsrik företagare inom plastindustrin.

Hem igen vid fem-tiden. Mat och mys med lillen.

Sista varvet med hunden, via hästarna och korna och fåren. Vad ser jag? Jo en ungtacka tänker visst lamma!

Tänk, fast jag haft lamningar i åtminstone 25 år så är det alltid lika spännande då det börjar igen. Jag känner mig som en nybörjare varje gång. Har jag allla hjälpmedel jag behöver? Glidmedel, plasthandskar, värmelampa, handduk, extra halm? Check. Allt är färdigt. Bara att stänga in tackan i ensambox och vänta på underverket.

Tackan är förståeligt nog lite nervös. Första gången för henne, vad är det som händer? Varför gör det ont? Varför vill jag lägga mig ner och krysta? Varför sitter människan och tittar på?

Jag hade väntat lamningen att börja i påskhelgen, men några dagar tidigare. Kanske har jag räknat fel.

Tackan lägger sig ner förstås med bakändan från mig. Jag smyger mig närmare för att se bättre. Förstås är klockan 22 på kvällen och belysningen i hörnet inte den bästa. Tack och lov har jag ficklampa i telefon.

Öhhhhhch. Vad är det som kommer? Ett mörkt huvud, men en helt naken kropp! En alien!

Jag fotograferar, men besparar er bilden. För tidigt född.

Och tror ni inte stackarn klämmer ut en till. Denna helsvart och kvar i påsen. Jag hämtar skoveln för att bära bort den. Denna vill jag inte ta i.

Jaha. Min första 75% dorper!

Börjar inte så bra det här.

Men nu kan det ju bara bli bättre.

Hoppas de andra går tiden ut nu och föder friska fina dorperungar.

Nu ska jag ännu göra litet pappersarbete innan jag söker mig i säng.

Snart ska i få se gulliga lammbilder. Hoppas jag.....