Jag livar som sagt upp då vintern övergår i vår och timmarna utomhus blir betydligt fler.

Det är så roligt att kunna röra sig utan att frysa eller riskera att bryta benen i halkan.

Roligt är det också att vara snart 3 år och utforska världen.

Storebrors trädkoja finns kvar.

Att klättra i träd är toppen.

Liam har inga restriktioner gällande märkning av kalvar. Han skulle gärna hjälpa till om han fick.

Lycka är att mysa med storasyster och lammen!

Vi har funderat mycket fram och tillbaka hur vi ska ordna med dagvård åt Liam. Han blir 3 år i maj och mitt hemvårdsstöd avslutas. Vi blir sedan tvungna att föra honom till någon annan by till dagis.

Så  nu har vi lämnat in anhållan om dagvård, men enbart om det kan ordnas i Norrnäs. Om ingen ansöker om dagvård i byn så vet de ju inte om att behovet finns.

Vi är ju ändå 6st vuxna runt Liam och vi får turas om att sköta för att få allt att fungera. Visst, huvudansvaret ligger på mig, men det kommer nog att gå, tror jag. Visst är det frustrerande ibland då det finns tusen saker som borde göras och man sitter fast med grinig unge, men fördelarna överväger.

Jag har honom på kölista till finskspråkiga dagvården i centrum, och för den fördelen att få ha honom i finskt språkbad kan jag tänka mig att köra honom, men inte för vanlig dagvård. Jag inbillar mig att han har bästa möjliga dagvård just här hemma. Silly me.