Jo min dator försvann några dagar pga att Linns skoldator sa upp kontraktet och stendog. Och eftersom hon hade bråttom att få in de sista skolarbetena i vår, så fick hon låna min. Därav några dagars tysthet på bloggen.

Nu är istället dottern på rymmen, men datorn är tillbaka. Hon är på rundresa Wien-Graz-Bratislava-Budapest. Hon for idag och kommer tillbaka 5.5

Den onämnbare sonen kommer däremot tillbaka idag från en resa till London med musiklinjen. De hade ett riktigt intressant program inplanerat. Det ska bli spännande att höra hur de haft det. De har bl.a varit på Motown musikal, Abbey road studios och på Royal Albert Hall på konsert med musik från Harry Potter filmerna. En resa jag gärna skulle ha varit med på.

Så syskonen kanske befinner sig samtidigt på Helsingfors-Vanda flygfält idag, men på väg åt olika håll.

Idag har jag fått ta emot en kalv. Filmade då den var alldeles ny, med fötterna ännu i ugnen och fast i navelsträngen. Här får inte pappan vara med och klippa av, utan den brister av sig själv.

Riktigt pigg och fin liten flicka, Räfbackens Fazer.

Hon är dotter till vår nya avelstjur Charmör, som är ersättare efter Orvar.

Jag har inte alls tyckt om Charmör lika mycket som Orvar. Charmör är inte lika kramgo, men efter att hans kalvar har börjat födas så har han växt i popularitet. Samtliga har varit plopp-hoppopp och drick sopp  kalvar. Inga bekymmer alls. Precis som det ska vara. Jag hade tänkt sälja honom vidare efter sommarens jobb, men jag har nu fått börja fundera om litet. Kanske han är värd att spara. Det är ju nog kanske en viktigare egenskap att han får fina kalvar än om han vill kramas med mig eller inte.

Nu måste jag börja på med middagen. Jag har fler bilder och filmer, så jag återkommer snart.

Trevlig valborg och första maj!

Jag skrev ju för en tid sedan att jag haft lite roligt med de som ordnar dagvården i vår kommun och begärt dagvård i egen by, eller så inte alls. Men också att jag ställt Liam i kö till den privata finskspråkiga dagvården i centrum, Päivis.

Dit är det alltid lång kö, och jag fick höra att tidigast hösten 2019 kunde det möjligtvis finnas plats.

Döm om min förvåning då de ringer idag och berättar att det pga avbokningar nu finns plats åt Liam från 1 augusti i år!

Yeiii!

Vi tar den!

Så på fredag ska vi skriva avtal.

Vi kommer, åtminstone till en början, att bara ta en halvtidsplats alltså 11 dagar per månad. Så får vi se hur det börjar fungera med skjutsande och dylikt och hur han trivs förstås.

Och jag får erkänna att det nog ska bli roligt att få lite ordning med mitt jobbande också. Nu håller jag ju nog mest på att släcka bränder typ, där läget är mest akut. Men med Liam i dagvård kanske jag kan arbeta framåt lite också. Få lite ordning på gården. Men man tror ju alltid att man ska hinna med mer än vad man egentligen gör. 

Men det blir nog bra det här. Liam får börja leka med kompisar och dessutom förhoppningsvis lägga grunden till finska språket. Det kommer han att behöva resten av livet. 

Sedan blir det ju en annan femma att få honom att bevara det han lärt sig då han börjar i skolan. Jag har hört av flera att finskan försvinner då. Är det inte otroligt? Är det något fel på undervisningen i våra skolor om finskan man lärt sig i dagis försvinner? Ska man inte lära sig finska i skolan i Finland?

Tänkt då man borde vara överallt och bestämma   

Förra veckan var vi till tandskötaren och fick visa alla 20 tänderna. Det gick bra och Liam gapade upp jätteduktigt.

Nu börjar det bli dags att beställa tid för tre-års kontroll.

Och att ta i med hårdhandskarna med potträningen. Blöjorna ska bort innan han börjar Päivis. Så vi har 3 månader på oss att öva. Går inte så bra just nu. Så det kan ju bara bli bättre.

Tänk att få vara med på dessa stunder!   

Idag har vi vägt 200-dagarsvikter och ettårsvikter.

Vi börjar ju få rutin på vägningen och vi vet vad som ska göras och hur det ska ställas till för att löpa enklast. 

Vi började med ettårstjurarna. De är ju tyngst, men faktiskt nästan lättast att hantera. Förstås så har de varit med om vägning förr, men också har de blivit mera självsäkra och lugna. Värst brukar unga kvigor vara att hantera. De kan stressa upp sig så till den milda grad att de försöker bryta sig ut genom minsta lilla hål. Då gäller det att ha utrustning som håller och att kunna hålla nerverna i styr.

Vägningen är troligtvis det farligaste arbetet vi har. Risken att bli översprungen eller sparkad finns alltid, så det gäller att vara förberedd på alla tänkbara scenarion.

Idag gick allt bra, och alla djur blev vägda. Samtidigt sorterade vi bort kossorna som har kalvar äldre än 6 månader till sinkogruppen. Så nu kommer det att ropas några dagar på backen igen. Hoppas på blåsiga dagar, så råmandet inte hörs i hela byn.

Jag passade samtidigt på att fotografera några av tjurarna som ännu finns till salu till sommarens betäckningssäsong.

Får det lov att vara en liten tjur till sommaren?

Ikväll ska vi på födelsedagsfest/inflyttningsfest till Linn som fyller 24! och har flyttat från hus till lägenhet. Nu endast 900m härifrån.   

Eftersom hon är upptagen alla dagar med skola, kurser och jobb så erbjöd jag mig att ta med tårta.

Liam och jag har varit sugna att få smaka länge nu redan. När blir det kväll?

Jag livar som sagt upp då vintern övergår i vår och timmarna utomhus blir betydligt fler.

Det är så roligt att kunna röra sig utan att frysa eller riskera att bryta benen i halkan.

Roligt är det också att vara snart 3 år och utforska världen.

Storebrors trädkoja finns kvar.

Att klättra i träd är toppen.

Liam har inga restriktioner gällande märkning av kalvar. Han skulle gärna hjälpa till om han fick.

Lycka är att mysa med storasyster och lammen!

Vi har funderat mycket fram och tillbaka hur vi ska ordna med dagvård åt Liam. Han blir 3 år i maj och mitt hemvårdsstöd avslutas. Vi blir sedan tvungna att föra honom till någon annan by till dagis.

Så  nu har vi lämnat in anhållan om dagvård, men enbart om det kan ordnas i Norrnäs. Om ingen ansöker om dagvård i byn så vet de ju inte om att behovet finns.

Vi är ju ändå 6st vuxna runt Liam och vi får turas om att sköta för att få allt att fungera. Visst, huvudansvaret ligger på mig, men det kommer nog att gå, tror jag. Visst är det frustrerande ibland då det finns tusen saker som borde göras och man sitter fast med grinig unge, men fördelarna överväger.

Jag har honom på kölista till finskspråkiga dagvården i centrum, och för den fördelen att få ha honom i finskt språkbad kan jag tänka mig att köra honom, men inte för vanlig dagvård. Jag inbillar mig att han har bästa möjliga dagvård just här hemma. Silly me.

Jag skrev ju sist att mina bilder var borta. Nå nu har jag hittat dem.

Förra gången jag kollade igenom mina bilder från viltkameran så skapade jag en egen mapp för att spara mina bilder från den. Så tydligen så sparades de nya telefonbilderna i samma mapp.

Jag började med att gå igenom varje fotomapp bakåt till 2010 för att söka mina borttappade bilder och till sist föll ögonen på viltkameramappen. Kanske där?!

Och förstås, där fanns de.

Slutet gott allting gott.

Så idag kan jag infoga bilder. Vi kan väl börja med att titta på alla monster i viltkameran.

En och annan kråka fanns också. Och Nemo. Men jag hittar säkert bättre foton på honom än i viltkameran.

Återkommer till andra bilder.

Alltså vad är det här?

Jag fick en uppmaning att ta mig upp ur soffan nu och skriv nya inlägg. Men nu då jag ska ladda in bilder från senaste veckan så hittar inte bloggen mina bilder!? What? Teknikskit. Jag ser ju att bilderna är sparade på datorn, men då jag ska öppna dem via bloggen så syns bara äldre bilder. Hur kan det vara så? Bilderna finns ju i samma mapp! Börja bloggandet med frustration kanske inte är så lyckat. Nu borde det vara den där dataexperten i lådan igen.

Min epost verkar dessutom ha fått virus eller något. Jag kan ta emot post, men inte skicka. Det är ju också aningen frustrerande. Jag har skickat förfrågan till min webmaster, men inte fått svar. Så bara att vänta. Eller skaffa ny epostadress. Att göra en ny adress är ju inte så svårt, men innan man har fått alla kontakter att byta till rätt adress, så kan det ju vara lite struligt. Nå, jag ska ge det några dagar än innan jag byter. Nu använder jag Kristers epost då jag ska skicka något, så det går ju.

Igår var jag på ÖSP,  producenternas vårmöte i Vörå. Intressant dag som vanligt. Jag var egentligen kallad som medlem i SLC´s fullmäktige, men delegaterna från västra Närpes fick förhinder, så jag fick hoppa in som delegat på samma gång. Vargen, djurskyddsövervakningen och stöden kom till diskussion förstås.

Jag har också denna vecka fått skriva en artikel om simmental i Finland för den norska simmentalföreningens tidning. Det var ju lite spännande. Vi har ju nordisk simmentalträff här i sommar, så de ville väl ha lite info om Finland därför. Ska bli intressant att se det i tryck.

Resultatet på köttdjurens högsta vikter kom i senaste Nauta-tidning. Räfbackens Doris var tyngst i landet 2017! Yeiii!

Doris bor i östra Finland nu och har fått sin första kalv. Det var faktiskt 4 av de 10 tyngsta kvigorna som kom från Räfbacken. Bara en tjur dock.

Jag sålde ju samtliga kvigor till avel förra året, så ingen av dem finns längre kvar här, men roligt i alla fall.

Ute kommer kalvar och lamm i ganska passlig takt.( Jo, här skulle jag haft gulliga foton.....)

Den sista seminerade kossan fick en kokalv på 71kg! Hon hade gått en vecka över tiden av någon anledning. Men kalven kom rätt väg, så inte vet jag vad hon väntade på. Vi fick hjälpa till och dra, men inte var det så speciellt tungt. Tyvärr är hennes framben böjda lite fel. Vi trodde det skulle räta ut sig så småningom, men nu måste vi nog börja hjälpa till. Linda med bandage och stöda med en slang och Jesustepj runt om.

Och de två första kalvarna efter vår nya egna avelstjur Räfbackens Charmör har ploppat ut. Båda kalvningarna gick utan assistans. Pigga små kalvar. Precis som jag ville att Charmörs kalvar skulle vara. Nu får vi hoppas att resten av kalvarna bara ploppar ut och skuttar runt.

Idag ska jag avvänja överraskningslammen. Japp de börjar redan bli 3 månader. Och denna gång ska de inte hinna betäcka några tackor. Banne mig.

Ha en bra dag. Det är VÅÅÅÅÅÅÅR!!!!!!!

Ja! och min mormor fyllde 101 år igår! GRattis Amirika-mommo!     

Ja jag är förpassad till soffan. Det går inte alls att inta horisontellt läge. Då kommer hostattack på hostattack. Så jag får sova sittandes. Och så finns det ju en möjlighet att någon annan i huset får sova då jag är lite längre bort. Liam börjar snart vara frisk. Visst hörs det att han är hes än och han hostar ibland. Men humöret och matlusten är åtminstone återställt och det är full rulle igen.

Försöker nu planera hur vi ska komma igång idag. Jag borde märka lamm och klippa tackor. Alla andra är borta och min bil är på service, bara Liam och jag hemma. Ute är det regnigt och blött. 

Hästarna ska ha en ny höbal och deras täcken behöver säkert bytas. 

Räcker det med en kaffekopp tro eller ska det vara en kopp Finrexin också om det här ska gå?