Jag skrev ju sist att mina bilder var borta. Nå nu har jag hittat dem.

Förra gången jag kollade igenom mina bilder från viltkameran så skapade jag en egen mapp för att spara mina bilder från den. Så tydligen så sparades de nya telefonbilderna i samma mapp.

Jag började med att gå igenom varje fotomapp bakåt till 2010 för att söka mina borttappade bilder och till sist föll ögonen på viltkameramappen. Kanske där?!

Och förstås, där fanns de.

Slutet gott allting gott.

Så idag kan jag infoga bilder. Vi kan väl börja med att titta på alla monster i viltkameran.

En och annan kråka fanns också. Och Nemo. Men jag hittar säkert bättre foton på honom än i viltkameran.

Återkommer till andra bilder.

Alltså vad är det här?

Jag fick en uppmaning att ta mig upp ur soffan nu och skriv nya inlägg. Men nu då jag ska ladda in bilder från senaste veckan så hittar inte bloggen mina bilder!? What? Teknikskit. Jag ser ju att bilderna är sparade på datorn, men då jag ska öppna dem via bloggen så syns bara äldre bilder. Hur kan det vara så? Bilderna finns ju i samma mapp! Börja bloggandet med frustration kanske inte är så lyckat. Nu borde det vara den där dataexperten i lådan igen.

Min epost verkar dessutom ha fått virus eller något. Jag kan ta emot post, men inte skicka. Det är ju också aningen frustrerande. Jag har skickat förfrågan till min webmaster, men inte fått svar. Så bara att vänta. Eller skaffa ny epostadress. Att göra en ny adress är ju inte så svårt, men innan man har fått alla kontakter att byta till rätt adress, så kan det ju vara lite struligt. Nå, jag ska ge det några dagar än innan jag byter. Nu använder jag Kristers epost då jag ska skicka något, så det går ju.

Igår var jag på ÖSP,  producenternas vårmöte i Vörå. Intressant dag som vanligt. Jag var egentligen kallad som medlem i SLC´s fullmäktige, men delegaterna från västra Närpes fick förhinder, så jag fick hoppa in som delegat på samma gång. Vargen, djurskyddsövervakningen och stöden kom till diskussion förstås.

Jag har också denna vecka fått skriva en artikel om simmental i Finland för den norska simmentalföreningens tidning. Det var ju lite spännande. Vi har ju nordisk simmentalträff här i sommar, så de ville väl ha lite info om Finland därför. Ska bli intressant att se det i tryck.

Resultatet på köttdjurens högsta vikter kom i senaste Nauta-tidning. Räfbackens Doris var tyngst i landet 2017! Yeiii!

Doris bor i östra Finland nu och har fått sin första kalv. Det var faktiskt 4 av de 10 tyngsta kvigorna som kom från Räfbacken. Bara en tjur dock.

Jag sålde ju samtliga kvigor till avel förra året, så ingen av dem finns längre kvar här, men roligt i alla fall.

Ute kommer kalvar och lamm i ganska passlig takt.( Jo, här skulle jag haft gulliga foton.....)

Den sista seminerade kossan fick en kokalv på 71kg! Hon hade gått en vecka över tiden av någon anledning. Men kalven kom rätt väg, så inte vet jag vad hon väntade på. Vi fick hjälpa till och dra, men inte var det så speciellt tungt. Tyvärr är hennes framben böjda lite fel. Vi trodde det skulle räta ut sig så småningom, men nu måste vi nog börja hjälpa till. Linda med bandage och stöda med en slang och Jesustepj runt om.

Och de två första kalvarna efter vår nya egna avelstjur Räfbackens Charmör har ploppat ut. Båda kalvningarna gick utan assistans. Pigga små kalvar. Precis som jag ville att Charmörs kalvar skulle vara. Nu får vi hoppas att resten av kalvarna bara ploppar ut och skuttar runt.

Idag ska jag avvänja överraskningslammen. Japp de börjar redan bli 3 månader. Och denna gång ska de inte hinna betäcka några tackor. Banne mig.

Ha en bra dag. Det är VÅÅÅÅÅÅÅR!!!!!!!

Ja! och min mormor fyllde 101 år igår! GRattis Amirika-mommo!     

Ja jag är förpassad till soffan. Det går inte alls att inta horisontellt läge. Då kommer hostattack på hostattack. Så jag får sova sittandes. Och så finns det ju en möjlighet att någon annan i huset får sova då jag är lite längre bort. Liam börjar snart vara frisk. Visst hörs det att han är hes än och han hostar ibland. Men humöret och matlusten är åtminstone återställt och det är full rulle igen.

Försöker nu planera hur vi ska komma igång idag. Jag borde märka lamm och klippa tackor. Alla andra är borta och min bil är på service, bara Liam och jag hemma. Ute är det regnigt och blött. 

Hästarna ska ha en ny höbal och deras täcken behöver säkert bytas. 

Räcker det med en kaffekopp tro eller ska det vara en kopp Finrexin också om det här ska gå?

Liam och jag orkade ut på förmiddagen och leka lite med de små. Visst blir man lite friskare av dessa sötnosar?

Dessvärre så fick vi också tråkiga nyheter idag. En av Yezz valpar, Nemos fina syster dog idag på veterinärklinik. Dödsorsaken inte riktigt klar så hon har skickats på obduktion.

Så otroligt onödigt och orättvist! Det var en så älskad och lovande unghund. Vi är många som sörjer henne, men värst är det förstås för hennes familj.

Finner inte ord.

Nu ska jag inte luras, trots att det nästan är tillåtet.

Liam och jag fortfarande sjuka. Liam har haft feber från förra måndagen, och ingen matlust. Han är piggare nu än i slutet av veckan, men som ni förstår så är det mest famnsittande som gäller.

Men man kan ju bli glad av påskägg även om man är sjuk. Det blev inget påskhäxande i byn förstås.

Igår på eftermiddagen gick vi och sova som vanligt och Krister tog med sig Yezz och for på skidtur till skären. Det tog länge innan han kom hem, men vädret var vackert så jag oroade mig inte särskilt. Då han kom hem var han utan hund!

Han hade skidat 11km och hunden hade sprungit minst det dubbla, så hon var trött och sträckte ut sig i snödrivan i solskenet medan han gick in och grillade lite korv. Då han kom ut med hennes korv så var hon borta. Han lockade på henne, men ingen kom. Så han fick spänna på skidorna och bege sig ut och leta. Inte ett spår av hunden och ingen han mötte hade sett någon hund.

Han fick köra hem utan hund. Djuren skulle ju matas.

Jag skrev ett meddelande på facebook ifall någon såg något. Och så klädde jag och Liam på oss och satte oss i bilen och for ner för att söka. På vägen ner får jag ett samtal från sundet att en okänd hund sprang bredvid en okänd ung man på skidor ut över isen. Ahaa! Hon har inte kunnat behärska sig då hon sett en annan skidåkare utan följt efter. Jag tackar för tipset och beslutar mig ändå att åka ner till vår parkering och titta. Jag hinner bara sätta på luren så skickar Krister meddelande att jag har en tacka som lammar. Det är Brumma, som jag var så arg på förra året då hon bara skötte ett av sina 3 lamm.

Nå jag far ner till skären i alla fall och tittar. Jag hinner bara stiga ur bilen så kommer Yezz glatt springande från tomten. Åhhhh, tack och lov! Vargen har inte tagit henne. Ja, vare sig man vill det eller inte så hinner ju sådana tankar komma upp i dessa tider då vargar syns på var och varannan gård.

Hem med hunden, Krister in för att sköta Liam och jag gick ut och tog emot lamm.

Brumma är 50% gotländskt pälsfår.

Då hon krystat duktigt en god stund sätter jag in handen och hjälper till. Jo, två klövar och en nos, bara att dra fram.

Ut kommer en pigg liten flicka som genast börjar söka mat. Så ska det se ut. Brumma sköter om exemplariskt. Men jag ser ju att det är mera lamm på kommande.

Nästan samtidigt kommer nummer 2 och 3. jag drar fram dem åt Brumma och förklara allvarligt att de här är dina också. Jag är vittne! Du är ensam instängd i en box. Ingen annan kan vara mamma till dessa Brumma!

Och Brumma tackar och tar emot. Hon har lärt sig att räkna till 3.

Och idag sköter hon om sina små så bra så. Samtliga är runda om lilla magen. Och så fick jag ta emot två lamm till i boxen bredvid inatt. Där behövde jag inte hjälpa till alls. Nu är riktiga lamningen på gång på allvar!

Och hönorna har fått komma ut i solskenet. Vi plockar ägg nu också varje dag.

Ja, och då jag var ner till skären kom en flock svanar trumpetande över mitt huvud. De har återvänt! Jag ropade välkomna, förstås.

GLAD PÅSK!

PS! Jag läser på nätet att en hund fått sätta livet till åt vargarna idag i Oravais. Det var inte min hund denna gång, men risken kvarstår. Det är inte så roligt med varg just nu.

Denna vecka har Liam och jag varit däckade av förkylning. Speciellt Liam har varit i dåligt skick. Ingen matlust och feber sedan måndagen har gjort att jag haft en famnkatt hela veckan.

Han har fått hänga med ut och mata fåroch hästar, men det har nog inte varit samma glada kille som vanligt.

Vi fick säkert bobborna med oss hem förra fredagen då vi var ute på bondekryssning med Wasabåten. 

Vi hade ju två dagar semester förra veckan. Torsdagen gick i princip åt att förbereda för fredagens kryssning, men vi hann ner till skären och grilla lite korv i alla fall.

Nu tycker säkert många att det här ju är så härligt, att få åka till skären och elda i spisen. Men jag for nog med bara som sällskap. Det är kallt i stugan och snö och is därute. Fy. Sitta där och frysa? Nä jag är så trött på den här vintern.

Långtidsprognosen utlovar att vi ska ha kallare än vanligt åtminstone till juni!

Jag förstår inte hur mina föräldrar kunde överge Kalifornien för det här? Vill ha sol och värme!

Nå, fredagen fick vi då stiga på bussen nere i byn och följa med bönder på kryssning. Det är ju en del saker som ska släpas med då man ska ut med ett litet barn. Sittkärran, bilstolen, byteskläder och varma kläder både till Liam och tilll mig. Vi skulle ju på gårdsbesök i Sverige, så jag släpade med utebyxor, kängor och skinnmössan åt mig också. Finns inget som är så kallt som att komma ur en varm buss och sedan stå utomhus och titta på något. Ja sen ska ju ungen släpas också. Han väger ju 15kg ungefär nu, så han börjar bli rätt tung.

Liam älskade vår resa. Det fanns möjlighet att gå på olika föreläsningar under båtfärden över till Umeå, och jag hade nog anmält mig, men det fick jag ju nog glömma då det fanns ett bollhav.

Vem orkar sitta på föreläsning då man istället kan rutcha i bollar?

I övrigt kan jag bara lovorda de som planerat kryssningen. Buss fram och tillbaka, båtresa med föreläsningar samt kaffe och smörgås. Gårdsbesök och möjlighet till shopping i Umeå och till sist en jättegod middag med lokalproducerade råvaror på väg hem tillbaka. En österbottnisk tapastallrik till förrätt och nöt innerfile med potatisgratäng till varmrätt och till sist kalvdanspannacotta med jordgubbar. Middagen var jättelyckad. Och i mitt tycke en väldigt viktig del då man åker ut så där tillsammans med andra bönder. Maten är viktig.

Hemma igen var vi vid 1-tiden på natten. De mera festsugna bönderna fortsatte ut på stan då vi kom i land. Men vi var nog nöjda att bege oss hemåt. Lucas kom och hämtade oss till bussen.

Det är ganska bra att ha barn med körkort.

Ja allt skulle ha varit perfekt, om det inte vore för förkylningsbobborna som vi fick med oss hem. Men det är väl smällar man får ta.

Idag har det varit en intressant dag, eller vad jag ska säga. En sån där dag som känns i hela kroppen.

Vi skulle ju ta prov på alla kalvar under 9 månader idag för Mycoplasma Bovis uppföljningen. Veterinär meddelade att hon skulle komma 10.30, så då beslöt vi att väga ettårs kvigorna före. Det är ju en del att ställa till för vägning; skrapa gången, köra in våg och ställa upp grindarna till en fungerande fålla. Vägningen gick rätt bra, men då vi var färdiga så skyndade jag mig vidare för att sortera kalvarna från sina mammor medan Krister fick plocka undar grindar och våg. Jag hann precis få in alla innan hon kom.

Hon ska då stryka in en lång tops i ena näsborren. Det är inte kalvarna så förtjusta i. Vi har en grind som man kan sätta fast i fångstgrinden på foderbordet. Vi förde kalvarna en och en bakom grinden och så stod jag bakom kalven för att den inte skulle backa. Jag blev alltså nerpissad, nerskiten och sparkad på benet. Jag har en präktig blånad  att visa upp.

Alla blev provtagna i allafall och vi fick släppa ihop kalvarna med sina mammor igen.

Så tog vi lunch. Ut igen efter det. Krister började rengöra i stallarna och jag matade hästarna och tänkte börja klippa ungtackorna. Jag har 8 ungtackor i en hästbox nu för att det ska vara enkelt att ta ut dem och klippa dem och så ska 5 av dem flytta då de är klippta. Nå, sist jag klippte så fällde jag saxen i betonggolvet, så ett bakskär sprack. Jag har ett ovässt kvar. Jag har beställt ett nytt på lantbruksbutiken, men jag vet inte hur lång leveranstiden är. Jag tänkte i alla fall börja klippa med mitt gamla ovässta, så är jag i gång i alla fall. Jag har tydligen förträngt hur galna ungtackor kan bli då de blir klippta första gången. Jag hade tänkt klara mig med att bara ha dem i grimma, utan klippstol, men det var ett misstag. Oj så de kastade sig runt. Som då en krokodil dödar ett byte. Rakt upp och så snurra runt i luften. Jag klippte 2 st, sen var ryggen slut och saxen också.

Efter det var det dags att parera en kalvning. Benita har gått några dagar över tiden, så vi har passat på henne dygnet runt nu flera dagar. Kalvningen började äntligen idag. Pappa till kalven var semintjuren Hugin av Esered. Han borde ge lätta kalvar, så jag var inte alls orolig inför kalvningen. Benita har fått en kalv förr och är i gott skick. Men kalvningen drog ut på tiden. En vattenblåsa syntes länge, men krystningarna kom inte igång på allvar. Jag gick runt och städa lite på foderbordet medan jag väntar och då Benita lägger sig ner och börjar krysta så går jag dit och sätter på draglinorna för säkerhets skull. Benita är ganska trång, men kalven kommer ändå ganska så snabbt då jag drar. Jag behöver inte söka efter draghjälp. Men då kalven kommer ut är den död. Navelsträngen har brustit för tidigt och kalven har dränkt sig i fostervattnet. Åhhhh, så onödigt. Men jag hade ingen orsak att ana oråd, då alla förutsättningar var som de skulle och kalven kom rätt väg. -Fan ska ha sitt, som vår gamla veterinär brukar säga.

Jag fick gå och hämta en sopsäck och en pulka att dra bort kalven  på. Tror ni inte jag lägger mig pladask på röven då jag går över gården? Ajajaja. Behövde jag ännu detta idag. Blå både fram och bak.

In och koka mannagrynsgröt som går snabbt. Storebror får hämta hem lillebror. Efter maten ut igen. Hästar ska matas, fåren ska ha säg och gräs och hundarna måste få en kort promenad och lite mat.

Nu tror jag att det börjar vara dags att söka sig i sängen. Imorgon har vi semester. Men inte från hästar och hundar och får och kalvningar förstås.

Räven har fastnat på bild igen. Nu har jag flyttat kameran. 

Idag är en rätt spännande dag. Jag har inbokat 2 olika tjurspekulanter och 1 fårspekulant.

Första tjuren blev reserverad och 5 dräktiga ungtackor har blivit reserverade.

Det var ju inte meningen att sälja dessa tackor, men om det finns köpare så ska man väl sälja. Jag lär ju nog få nya tackor som jag kan spara. Så nu återstår bara 15 lamningar för oss i vår. Det känns ju bra. Jag ska ännu klippa de här flickorna så de är nyklippta och fina vid flytten.

Sitter nu och väntar på att den tredje tjurköparen ska dyka upp.

Igår skjutsade jag Linn iväg till morgontåget. Hon for iväg på den första etappen av sin praktik på Bollerups lantbruksgymnasium i Skåne. Denna gång är hon bara drygt 2 veckor, men sen far hon högst antagligen igen över sommaren.

Där drar hon iväg över perrongen.

Känslan för en mamma är ju delad. Dels är jag stolt och glad över att hon beger sig ut i världen men å andra sidan så skulle jag helst ha henne här hemma vid matbordet hos oss.

Men jag får ju ännu hoppas att hon kommer att bosätta sig nära oss i framtiden.

Jag får nu då huvudansvaret för hennes 3 hästar och hennes 15 månaders borde collie Nemo. Måste se till att alla hålls i liv tills hon kommer tillbaka.

Jag skrev ju en gång tidigare att jag satt en natt och kollade tidtabeller från Arlanda till Tomelilla. Det var pga Linns resa till Skåne. Men hon fixade förstås resan själv. Bil till Vasa, tåg till Helsingfors, flyg till Köpenhamn och så tåg igen till Tomelilla. Det är som lite avsides det där Skåne. Jag skulle gärna åka och hälsa på henne i sommar, men vet inte om det går att klämma in.

Vägde annars en fin Evolutiondotter idag. 50kg. Hamnar på spara-listan.

Och så dök kvävebilen upp med de nya semindoserna som jag beställt. Jag hade beställt 10 vardera av Hector PP och Ja P av Nes, men de hade lite för lite beställningar av den senare så de undrade om jag kunde ta någon dos till så att de skulle komma upp i tillräcklig mängd. Så jag sa javisst, släng på några doser till bara, så idag fick jag 15 doser av honom. Dessutom fick jag 6 st ersättande doser för Pepper av Katslösa.

Jag skrev tidigare om Pepper att jag var lite orolig för att han kunde ge lite för stora kalvar, men att jag fått försäkran om att det inte var någon fara med det. Nå nu har de kommit på att han nog inte kan rekommenderas, så de ersätter honom med nya doser av Nisse istället som ger små kalvar. Så idag kom det alltså totalt 31 doser istället för mina 20 beställda. Dessutom har jag kvar doser av Unne och Pepper i byttan. Så jag blir nog så illa tvungen att seminera i vår. Stackars Räfbackens Charmör blir arbetslös. 

Jaja, bara roligt.

Imorgon ska vi tro att vi får ta Mycoplasma prov på kalvarna. Borde samtidigt väga 200dagarsvikten. På samma gång. Nå, vi får se hur det blir med det.

Hej så länge!