Vi bor i ett tegelhus som är 50 år gammalt. När man bor i ett gammalt hus så är det ju alltid någonting som behöver fixas. Vi har dock inte gjort så stora ingrepp under våra snart 30 år i huset. Eller jag har ju bott i samma hus hela mitt liv, men som "projekt Groop family".

Källaren fick ju en ordentlig genomgång då vi hade vattenskada för några år sedan. Då jag var barn så pälsades rävar i vår källare. Ena delen bestod av bilgarage för två bilar samt en mörk och fuktig potatiskällare. Resten bestod av bastu, tvättstuga och allmänt lagringsutrymme. Numera har pannrummet flyttats närmare ingången så att man inte behöver dra ved genom hela källaren. Gamla garaget har delats på mitten och halva är tvättstuga och resten är lagring för arbetskläder och vedlager. Andra delen består av bastu, duschrum, musikrum och kontor/gästrum. Ingen kan gissa att där torkades rävskinn i början av 70-talet. Hur luktade det i vårt hus då tro? 

För ca 10 år sedan byttes de gamla spruckna takplattorna ut till plåt och för snart 20 år sedan renoverade vi köket. Tänk vad tiden går. Vi har ju nytt kök!

Nu senaste vår gjorde vi ju nytt ventilationssystem upp e stugan med insug och utsug av luft. Stugan var helt enkelt för tät och vi hade problem med inomhusluften. Det bildades mögel på väggarna i skrubbar och i duschrummets fönster. Då man hade sängkammardörrens dörr stängd över natten så kunde man nästan skära luften med kniv på morgonen. Allt detta är borta nu och luften känns frisk ännu då vi stiger upp.

Nu upptas mina fantasier ganska ofta om att snygga till stugan lite. Den tyngsta delen av detta projekt är delen att övertyga maken om detta projekts förträfflighet. Han började med ord som omöjligt, men har nu allt mer börjat använda ordet onödigt. Nåjo, visst. Men ibland så får man faktiskt göra saker som är onödiga också. 

Min tanke är den att vi ska lämna denna plats bättre än då vi kom. Göra huset snyggare, mer attraktivt. Visst onödigt, väggarna håller ju ute köld och väta, men en 50 år gammal tegellåda är faktiskt inte snygg.

Så nu sparar jag bilder på datorn då jag hittar snygga fasader. Och drömmer om mitt fina hus.

Vad är väl ett rött trähus med vita knutar på landet? Det kan ju vara tråkigt och onödigt och.....alldeles underbart!

Jag har helt glömt bort att nämna att vi köpt lite tillskottsmark. Eller inte glömt, men inlägget om det försvann då internet bröts och sen har jag inte kommit igång igen.

Jo, vi köpte ett gammalt fuktskadat hus med lite ängsmark, 2,5 ha åker i 4 skiften och 1 ha skogsmarksbotten bara några hundra meter härifrån.

Ängsmarken har vi stängslat in, men åkermarken belastas av ett arrendekontrakt så det slipper vi inte åt före 2019.

Sen ska det också täckdikas och stängslat in. Ja, vi betalar för att få arbeta som vanligt.

Meningen är också att vi ska kunna ha en ridväg genom ängsmarken, för att Linn med ridelever ska ha en tryggare väg då de ska rida ut i terrängen. Nu måste de gå på allmän asfalterad väg med dålig sikt och där bilarna kör allt för snabbt. Begränsningen är 50km/ h, men det är det inte många som håller. Då vägen dessutom är smal och krokig så har det varit lite med livet som insat att ta sig ut med häst. 

Nå nu visar det sig att en del av området är extremt blött med stora vattensamlingar och alltså inte användbart som väg.

Denna vecka hade vi avtalat med en grävare som skulle komma och gräva in avloppsledningar till vårt hus. Ja, det är ju ett helt eget kapitel som jag kunde skriva om, kommunens stora stolleprov. Nåja, det har klagats vitt och brett om bybornas ovillighet att genomföra projektet och det har sagts åtskilliga gånger att befolkningen kanske inte förstår så bra att alla är tvungna enligt lag att koppla in sig. Jag tror nog att det är vattenbolaget som inte förstår att det är folkets sätt att protestera mot ett projekt som är oerhört dyrt och nyttan med det är ifrågasatt. Jag skulle inte tycka att det vore konstigt om man vid ett nybygge eller större renovering skulle behöva koppla in sig, men varje liten koja i hela kommun? I vissa fall kommer avloppet att kosta mer än stugan är värd. Vettigt? Jag undrar. Tycker synd om de som har det ekonomsikt svårt redan och sedan påtvingas detta.

Men nu står grävandet stilla minst en vecka medan vi väntar på att de får fram nya brunnar. Som om inte projektet vore dyrt nog från början!

Denna första röda text skrev jag i början av november och sparade som utkast, men sen blev det lite uppehåll, så nu har saker och ting redan ändrats. Så jag fortsätter med dagsläget.

Grävaren har varit här och dikat det våta området.

Och vi har fått början till en ridväg. Tyvärr var området så väldigt blött, så grävaren lämnade en ränna tvärs genom vägen för att det skulle kunna torka upp bättre. Det innebär ju då att vi inte heller denna vinter kan använda vägen. Men nästa sommar kommer han igen och lägger ner en vägtrumma och gör vägen klar. Då blir det bra ska vi hoppas. Den som väntar på något gott.

Vi är numera också inkopplade till et kommunala avloppsnätet. Smakar det så kostar det, brukar det ju heta. Kanske lite opassande att använda i avloppssammanhang, men billigt blev det ju inte att spränga ner avlopp i berget. Vi klarade oss dock oväntat bra och det gick inte åt så vådligt många kg dynamit.

Återstår en del jobb innan vi har gräsmattan och hästhagen i skick igen.

Jag brukar säga att vi är stenrika här på backen. Ni förstår kanske varför? Sten på sten på sten.

Måste återkomma med planerna för den nyinköpta gården.

Nu en kaffekopp med mina söner. God morgon!

Är lite orolig över mina kissor idag. De ligger gärna och sover i kökssoffan större delen av dygnet den här tiden på året. Men de var inte inne igår kväll och ingen väntade utanför dörren ännu nu på morgonen.   

Var är mina gullungar?

Liam sover fortfarande och nu brinner det i pannan. Vi fortsätter.

En sak som jag tänkt säga länge är den att vi kommit på vad problemet är ifall man inte ser mina uppladdade filmer och youtubeklipp här.

Det beror på webläsaren. Om du öppnar bloggen via Internet explorer så fungerar det inte. Men om man går in via t.ex chrome så borde det fungera.

Fast nu borde jag börja på med middagen. Jag hade tänkt göra tortillas idag, men kan konstatera att jag glömt att köpa creme fraiche. Suck, får bli makaroner och stekt malet kött istället då. Och jag som var sugen på mexikanskt......

Nåja. Hoppas på kortare bloggintervaller framöver.

Hej, så länge!

Nej, jag har inte ramlat av jordens yta. Har inte ens varit särskillt deppig denna mörka årstid. Har bara inte hittat motivationen att blogga. Har en stund här och en stund där, men jag behöver kunna andas lite och gå ner i min bloggzone innan jag kan skriva.

Nu kom jag på att jag kanske hinner skriva någon liten rad medan Liam sover. Fast nu hör jag att Krister kör in ny ved i källaren och jag har glömt att elda!

Sparar inlägget och hoppas hinna återkomma.

Xanna hade beräknad nedkomst 2.11 Hennes juver har varit fyllt redan länge och vi har alla gått omkring och bara väntat på den lyckliga nedkomsten.

Fredag kväll och Krister frågar vilken tid jag vill ha bastun klar. Klockan 20.00 ska jag nog vara inne, lovar jag.

Jag ska bara......ta in hästarna, mata fåren, stänga in tacklammen över natten eftersom en varg har synts till i grannbyn, se till kalvningskorna och eventuella brunster.

Nå förstås trampar Xanna oroligt runt i boxen, hon har påbörjat kalvningen.

Jag skickar sms att jag troligen inte kommer att kunna hålla tidtabellen, men om Krister kan hålla ett vakande öga i övervakningskameran och meddela när det närmar sig och fötterna syns så hinner jag sköta hästar och får under tiden?

Så jag springer iväg och gör allt annat klart och kan konstatera att kalvningen inte gått så långt framåt som jag hade önskat. Jag kan ana en klöv och kanske en till, eller? Xanna är orolig och stiger upp och svänger om så fort jag kommer för nära.

Tack och lov är hon lättlurad med havren och kommer ganska smidigt fast i låsgrinden.

På med plasthandskarna och känn efter: en STOR klöv och ett huvud. Nej, nej nej! Jag trycker tillbaka huvudet och får tag om knäet på den bakåtvikta klöven. Det sitter som berget.

Jaha, jag ringer in och ber om hjälp och ringer efter mamma som får komma som barnvakt.

Vid fellägen på får så kan det också vara besvärligt, men då trycker man med några fingrar och krånglar på en stund så brukar det lösa sig.

Men en ko är det lite värre. Kalven väger runt 60kg och kossan som har krystvärkar väger runt 800kg. Det är inte så bara att trycka in en kalv tillbaka och dra fram bakvända ben.

Då Krister kommer så stoppar han in sin arm och trycker tillbaka kalvens huvud i utdrivningskanalen samtidigt som min arm går under hans och söker efter det bakvikta benets klöv.

Det tar alla mina krafter, dels att arbeta mot kons värkarbete som ibland klämmer om våra armar så det tar så helsikes ont, dels att få klöven svängd först utåt mot bukväggen och sedan rätt väg i kanalen. Puffa dra, puffa dra. jag är nerklätad av allt möjligt slemmigt och svetten rinner.

Till sist får jag klöven vänd och ploff kommer klöven ut. Yes!!!!

På med draglinorna och så börjar vi dra. Snart kommer även näsborrarna och tungan fram. Tungan rörs: Den lever!

Snabba tag nu, och dra och dra och Xanna krystar en sista gång, kalven stannar till lite vid höfterna, men vi tar ett nytt grepp och ploff, kalven faller till golvet. Vi drar upp den i liggbädden, ger lite hjärtmassage och torkar den med handduk och halm, kollar luftvägarna och drar ut lite slem. Kalven ruskar på huvudet och andas bra.

Åhh så skönt!

För säkerhets skull hämtar jag en nappflaska och fyller med råmjölk från Xanna medan hon ännu står fast i låsgrinden. Hon sparkar några hugg, men jag får så småningom flaskan fylld. Först kommer bara några ynkliga strålar, men då jag dragit några gånger så är det som om proppen går ur och mjölken kommer i stora mängder.

Jag för flaskan till kalvnes mun och den börjar ganska snart att suga i sig den viktiga råmjölken.

Nå nu har vi gjort det vi kunde ikväll. Vi släpper lös Xanna och går in och duschar och sätter igång en tvättmaskin. Liam är fortfarande vaken då vi kommer in. Blev ingen bastu ikväll heller, men en levande kalv är ju inte helt fel.

Idag på morgonen ser jag i kameran att den nya kalven har svårt att hålla balansen. Förstås kan han ha problem med frambenen som vi jobbade så hårt med igår kväll.

Jag går ut och sätter fast Xanna igen och hjälper kalven till spenen. Det går ganska snabbt och han hugger hungrit in direkt han får spenen i munnen. Detta skede kan ibland vara väldigt jobbigt om kon trampar oroligt omkring och kalven inte fattar vad den ska göra, men flaskan han fick igår kväll har gett mersmak och därför har han ännu krafter kvar.

Benen håller inte riktigt att stå på än, men det finns ju andra sätt.

Nu är de tillbaka upp i liggbädden och jag har ännu inte sett att han skulle ta något eget initiativ, men han drack så mycket i morse så han klarar nog sig några timmar än. Kanske måste jag hjälpa ännu en gång innan de klarar sig helt själva. Men den kritiska delen är över. Nu kommer den nog att klara sig.

Idag ska jag ta nya salmonellaprov på försäljninsdjuren. Det finns krav på att gårdar inte ska köpa djur som har salmonellaprov äldre än 2 månader. För oss innebär det att det blir många prov per år. Det skulle ju vara enkelt om man sålde alla djur på samma gång, men livdjurshandeln pågår hela året och då gäller det att inte ha föråldrade prov.

Nästa vecka flyttar åtminstone 1 tjur, så jag måste skynda mig att få in provburkarna.

Skiten ska packas i små burkar som stoppas i plastpåsar. Plastpåsarna i en skyddande låda och så i ett kuvert. Det gäller ju att se till att paketet inte riskerar gå sönder under transporten och skiten rinner ut.

Igår avskiljde vi 12 vårfödda kalvar från sina mammor. Så nu är det allsång på backen. 24 djur som råmar allt vad lungorna ger. På med öronskydden, de slutar nog snart.

Det bästa med hösten är ju allt gott som man får skörda.

Ja nu är det ju för sent, men alltså lite tidigare.

Ikväll ska jag få gå på fest. Finsk mästerskaps guldfest!

Gäller bara att ordna med skjuss, barnvakt och fårvakt.

Party, party            

Vallningsträning först, givetvis.