Vissa dagar är jag sjukt effektiv. Jag hinner med så otroligt mycket. Tänk om man alltid skulle vara sådan.

Nej, de flesta dagar tycker jag bara springer förbi och så är det dags att gå och lägga sig igen.

Det kan jag bli ytterst trött på. Alltså då jag märker att tusan nu är den här dagen slut redan och det är dags att gå till sängs. Så många timmar i onödan att bara ligga raklång och göra ingenting!

Jag har ett stort problem. Jag har för många ideér! Alltså allt som jag skulle vilja hinna med och göra. Men de flesta dagar så går åt till enbart rutinjobb som måste göras. Disk och tvätt och mat och djur.

Och så har jag hunnit fundera över människor som stjäl energi och kan förstöra en helt vanlig dag då man bara försöker sköta sitt. Och så får man höra något trams som gör att man blir så tung i sinnet. Sen arg och till sist då det går över så inser man ju att det är den elaka människan som mår mest dåligt och bara försöker dumpa sin dåliga känsla på någon annan. Ha! Jag sköter mitt, så får andra just gå omkring och vara elaka. 

Tänk vad mycket olika slags folk det finns. Ju mer jag lär känna folk desto mer tycker jag om mina djur.

Nä men ibland tar jag åt mig. Är väl lite känslig. 

Eller egentligen inte. Blir bara så trött på avundsjuka människor.

Det sägs ju att förståndet är det som är mest rättvist fördelat. Alla är nöjda med sitt eget   

Skickar lite kärlek till den som behöver. Världen behöver mer kärlek   

Jag fick för en tid sedan samtal från ett nytt privatslakteri som ville köpa ekologiskt kokött. 

Jag sa ju som det var, att vi visserligen odlar ekologiskt, men att djuren inte får säljas som ekologiskt kött före 1.5.2018

Men jag passade också på att fråga om de köpte lamm och fårkött och det gjorde de. Så eftersom jag har mer får än jag behöver så anmälde jag 10 gamla tackor och 6 lamm till slakt i december.

Nå tyvärr fanns ingen marknad för tackor just då....

Så då sa jag att jag sparar lammen också tills tackorna ryms med.

Så kom jag på den briljanta idén att jag kunde ju istället sälja levande tackor som varit tillsammans med min dorperbagge. En liten annons på Räfbackens ranch facebooksida och så tog det inte länge innan jag hade flera förfrågningar. Huxflux hade jag sålt 7 stycken 50% gotlandstackor. Toppen.

Men eftersom jag ännu hade mer tackor än jag behövde så anmälde jag 4 tackor och 6 lamm till slakt. Jag fick föra dem till slakteriet 1 februari. Det var 4 bagglamm som vuxit lite dåligt och så skickade jag de två yngsta tacklammen från ifjol. De var för små att använda i avel.

Så kvar har jag nu 8st äldre tackor och 13st 50% dorperkorsningar från ifjol.

För de gamla tackorna fick jag 1.50€/kg och för lammen 4€/kg. Vad skall jag göra med alla pengarna tro? 

En dag i förra veckan fick jag meddelande från Linn på facebook att nu hade hon hittat hästen hon vill ha.

Inget konstigt med det. Linn och jag kollar hästannonser jämt och hittar massor med underbara hästar som vi vill ha.

Nu har vi däremot precis beslutat att spara en valp så man kanske tycker att det skulle räcka som projekt.

men visst, hästen va snygg, priset överkomligt och vi är ju som bekant inte riktigt kloka.

Så den sista av de sålda valparna flyttade till sitt nya hem på måndag och samma veckas fredag for vi till Nousianen och köpte häst.

Ja vad annat kunde vi göra? Hon är ju bara underbar!

Lite orolig är jag dock att hon ska stanna som ponny och inte bli till häst, hon e ganska liten. Men hon är bara 1,5 år än så hon hinner förhoppningsvis växa än.

Galen får man vara bara man inte är dum. Men var går gränsen?...........

Jag borde väl ta en snabbgenomgång genom de viktigaste sakerna som hänt i vinter.

Valpar fick vi alltså i slutet av november. En fredagskväll märkte jag att något var på gång. Yezz var orolig och skakade i hela kroppen. Hon hade själv valt en skrubb i källaren som sin lya, så där ställde jag till med valplåda och tidningshögar, boken om valpning  och hushållspapper.

Jag nattade Liam och kröp ner i valplådan med Yezz.

Hela natten höll hon på och flåsade kraftigt, skakade och bäddade. Jag tror att hon var glad för att jag var med.

Men inga valpar kom....

På morgonen gick jag och la mig på bäddsoffan i källaren. Valplådan var både trång och skarp. Jag slumrar till och vaknar med ett ryck. Ett pip?....

Jag springer tillbaka till lådan där Yezz fortsättningsvis ligger ensam och flåsar. Men visst hörde jag ett pip?

Jag går runt och söker och visst ligger det en liten valp med moderkaka på källargolvet! Jag plockar upp allt och för in valpen till Yezz som börjar slicka om sin lille. 

Hela dagen håller vi på och till sist har vi 7 fina små valpar. 

För att vara en läsarvänlig blogg så borde jag ju ha visat bilder vartefter de vuxit, men istället gjorde jag en egen sida på facebook åt valparna som heter N-kullen.

Bifogar ändå här en snabb bildgenomgång från födsel till flytt.

Nu är det sådär fasikens kallt igen. Fydå. Passar mig inte alls.

Liam sov middag endast en timme i sängen, men nu har han somnat om i min famn. Råkar sitta framför datorn och har höger hand ledig att picka på tangenterna.

Ringde till diabetespolikliniken idag för att kolla upp mina värden. Under graviditeten hade jag låte högt sockervärde så därför skulle jag kollas upp nu. Allt var toppen. Såväl vilosocker som belastningssocker samt kolesterol. Tipptopp.

Jag blir kallad igen om 3 år.

Nej usch. Hur ska jag ta mig ut ikväll och sköta hund/häst/får? Inte behöver de väl skötas då det är så här kallt?

Nä, jag går ut igen då flyttfåglarna återvänder.

Nu sitter jag vid skräpdatorn och hoppas att jag hålls på nätet så pass länge så att jag får hit några rader medan Liam sover.

Igår var vi till Seinäjoki. Krister och Anders for på lantbruksmässa och jag var på simmentalföreningens årsmöte. Vi var hela 6 personer på mötet! :)

Tack och lov var det två utom styrelsen så att vi blev beslutsföra.

Jag har ju klagat på att vi är alldelse för dåliga inom styrelsen på att ordna program för våra medlemmar och kritiken verkar delvis ha gått hem, för ideérna igår var många. Men, MEN, vi får se hur mycket som genomförs.

Jag lovade ta kontakt med föreningen i Sverige och höra om det blir någon träff mellan nordiska föreningarna i år. Jag lovade också försöka få tillgång till föreningens facebooksida som en gammal styrelsemedlem sitter och trycker på utan att publicera ett jota. Så, bara att ta ett djupt andetag och sätta igång.

En rolig händelse var att jag har hittat en semintjur på Irland som jag oerhört gärna skulle vilja använda. Nu minns jag inte direkt om jag har skrivit om honom tidigare här, men isåfall får ni en liten repetition. Jag såg en kviga på en dansk simmentalgård som var helt otroligt snygg. Det var bara liksom WOW! hennes far var då Clonagh Tiger Gallant som fanns på Irland. Jag frågade från både Faba och Semex, men ingen av dem kunde importera den. Jag började då läsa in mig på regler över hur jag kanske kunde importera privat, direkt från Irland, men av någon orsak, så gick det inte att skicka denna tjur hit. Men ni som känner mig så vet ju att då något fastnat på min hjärna så finns det där och pyr.

Så på knagglig finska igår så berättade jag om denna tjur som jag inte på något sätt kunnat få tag på hur jag än försökt. Då säger en vid bordet att han har importerat två embyon från Danmark med just denna tjur som pappa! Han tänkte lägga in dem i vår! Alltså, what are the odds?

Vi får som ekologisk gård inte använda oss av embryoöverföring, endast semin. Skillnaden är ju alltså att med embryoöverföring så sätter du in ett befruktat ägg i en annan ko och får på så sätt en helt ny kombination.

Med semin så sätter du ju bara in sperma från en semintjur som befruktar mottagande kos egna ägg. Ekologiska principer strävar ju efter så naturliga metoder som möjligt och därför anses väl embryoöverföring vara lite för hightech.

Så jag reserverade en kommande tjurkalv efter detta embryo jag på direkten. Embryoöverföring lyckas ju inte alla gånger och chansen att det blir en kokalv är ju 50%. Så i värsta fall blir det till ingenting. Men, eftersom ödet gav mig denna chans, så kan jag inte tänka mig en annan utgång än att det blir en kanontjur! Jag brukar ju få som jag vill i dessa sammanhang. Så nu går jag i spänd förväntan. När ska de sätta in embryot? När ska de dräktighetsundersöka? När föds han? När flyttar han hit?

Ja, tidigast hösten 2018 om allt går som på räls :) Så det blir en lång väntan.

Här är en bild på kvigan som satte igång karusellen i min vilda hjärna:

Och här en bild på fadern:

Visst börjar snålvattnet rinna? 

Jonej, jag har inte trillat av pinn.

Ibland blir det bara så här förbaskat långt mellan inlägg. Det är inget jag planerar utan livet är i vägen liksom.

Datorn som jag vanligen bloggar på finns i köket och Liam älskar att trycka med båda händerna på alla knappar, vilket har lett till att tangentbordet har fått något konstigt fel. Jag har inga ÅÄÖ och tecknen blir inte vad de borde. 

Så för att kunna skriva något vettigt måste jag sitta vid arbetsmaskinen i källaren. Och min tid ensam på kontoret begränsas just nu till några korta små stunder under vilka jag borde jobba. Håller på med en utfodringsplan, men ska ännu renskriva den och betesrapporten för 2016. Sen tänkte jag ansöka om mera vargstängsel och så har jag lite ditt och datt i koplaneringar och sådant. Så bloggandet skjuts liksom framför hela tiden.

Ikväll har jag varit på informationsmöte till gymnasiet och kom hem först efter kl. 21. Då fick jag gosa en stund med Liam innan jag gick och städa i valparnas rum, motionsrunda med hundarna, via hästarna, fåren och korna. Väl inne så sover Liam så gott, så nu unnar jag mig ett litet hej till er. Hjärnan orkar inte fundera på torrsubstanser i ensilage och protein nerbrytbart i vommen och sånt just nu.

Ja just det, vi har valpar. 7 stycken blev det. 2 tikar och 5 hannar. Alla är bokade och fyra har redan flyttat, men ännu finns 3 pojkar här pga av nya ägarnas praktiska orsaker. Och jo, det blir att spara en själv. Jag försökte intala mig att jag inte skulle spara någon denna gång. Ha, trodde någon på allvar att det skulle lyckas. Nåjo jag blev ju förälskad i dem alla, men den störste och lataste Nemaz problemas kunde jag bara inte släppa iväg. Så nu är jag med valp. Precis vad jag behöver!?

Finns ju inga bilder på denna dator, men vi får återkomma med bilder.

Och eftersom det är 2,5 månad sedan jag skrev sist så har det förstås hänt mycket annat också, men det kan jag ju inte återge på en gång. Kanske jag hinner in på nytt snart igen.

Ha det bra.

Tänkte bjuda på en gammal goding ikväll