Uppstigning vid 4-tiden på midsommarafton för lastning av en avelstjur som ska åka ända till Joensuu, norra Karelen.

Avskiljning och lastning går bra.

Linn får stiga upp och gå och lägga sig bredvid Liam så att han inte vaknar ensam.

Vi passar på att skrapa lite skit då tjurarna ändå är utstängda.

Matning av alla djuren och så in på frukost.

Vi möts av denna syn:

Ja just ja. Ingen har hunnit/orkat städa bort gårdagens middag.

Suck.

Korna trivs bra på betet i alla fall.

Ensamma Birgit kommer gärna med på promenad runt gården

Efter dagens alla göromål får vi åka ner till dukat bord till skären. Syster Pia bjuder på nypotatis och sill och moder natur bjuder på fantastiskt midsommarväder.

Vi äter gott och njuter en stund vid havet.

Jag skjutsar dotter vidare till hennes kvällsprogram och återvänder för kaffe, chokladkaka och jordgubbar vid sundet.

Svanparet förärar oss ett besök.

Liam och jag försöker oss på en selfie i motljus vid bryggan.

Åter hem vid 9-tiden.

Kolla om Betty börjat kalva eller de återstående ungtackorna om de börjat lamma. Nix, lungt överallt.

Hästarna verkar nöjda på betet så jag beslutar att de får stanna kvar ute över natten.

Till sist en hundpromenad i underbart varmt och lungt väder.

Vet inte när vi senast upplevt en så vacker midsommar. I säng vid 22.30

zzzzzzzzzzzz

Midsommardagen, nya tag.

Återkommer

Vad gör man en regnvåt dag i juni?

Ja man borde kanske ta modell av dessa två.

Öppnar dagens Landsbygdens Folk med spänning.

Alltid nervöst att läsa hur det blev.

Svårt att presentera hela gården i en artikel, men i stora drag är det mesta med.

Nu dags att göra nacho paj.

Ni upplever nu något så ovanligt som en morgonpigg skribent.

Liam väckte mig vid 5 tiden och jag kunde inte hitta sömnen igen, det gjorde dock han.

Det är ju så herrans ljust!

Så jag har redan läst allt som finns att läsa på nätet, kollat eventuella brunster, ätit frukost och druckit kaffe, släppt in och ut katterna flera gånger och fortfarande sover alla barnen. Suck.

Idag har vi ju massor på to do-listan. Vattenkar ska flyttas, elstängsel kollas, tillfälliga stängsel för koflyttningar ska byggas och första gruppen kor ska äntligen få komma på bete.

Varför har datumen i kalendern flugit fram så fort? Djuren skulle ju ha fått vara ute för flera veckor sedan!

Vad har vi då gjort?

Nå vårbruket gick bra. Toppenväder. Men efter det så kom första skörden på direkt. Även den avklarades  i toppen väder. Efter första skörden kom riktigt passligt 30mm regn. Så vädret har varit så perfekt som en bonde bara kan önska sig.

Fortfarande har vi en hel del balar som ligger ute på åkrarna och borde å det snaraste köras hem innan fåglarna hackar sönder balarna och förstör det bästa gräset. Analysen visar D-värde 72. Alltså toppenfoder som ska se till att tjurarna växer också i år.

Sen har vi ju dragits med alla möjliga olyckor och sjukdomar på djuren som tagit onödig tid som kunde använts till att sätta i ordning stängslen. Men, men, alla sjuklingar har återhämtat sig och mår idag bra, så det är ju huvudsaken.

Fåren har dåligt med bete här hemma och borde omedelbart få komma ut till sin holme, men flotten ligger fortfarande och guppar på vågorna. Grindarna har levererats, men det ska ju byggas på flotten också. Djuren ska ju ha daglig skötsel också, semineringar på det, så blir det inte så många timmar kvar per dygn att sköta allt annat. Men kanske , kanske alla är ut innan midsommar.

Ja , så var det ju den där stödansökan då som jag brottades med förra veckan. Inte var det ju något problem med programmet förstås, det var bara jag som gjorde fel. Då jag tog mig tid att i lungn och ro läsa intruktionerna så fick jag nog alla uppgifter skickade från webwisu till Vipu. Men inte var det ju färdigt med det. Av någon orsak så saknas alla år uppgifterna på vem vi arrenderar skiften av. Så på alla arrendeskiften måste jag skriva in arrendegivarens namn, alla år. Jag försökte använda mig av: kopiera-klistra in, men se det godkände inte programmet. Så först gjorde jag det på alla 60 skiften, men fick detta resultat i rutan:

För att kunna skicka in stödansökan får det inte lysa rött eller gult. Allt ska vara grönt.

Så gör om och gör rätt. Skriv in alla namn på alla skiften.

Och där ute förväxer betena......... 

Eftersom djuren varit hemma så har jag istället passat på att försöka få semineringarna att löpa istället. I år har det lyckats över förväntan och jag har snart hälften av alla kor redan seminerade.

själva semineringen tar inte många minuter, men jag får då ett textmeddelande på morgonen som anger tiden då seminören ska komma med 2 timmars noggrannhet. Det vill säga att den tiden måste jag finnas tillhands och kunna sätta fast djuret så att seminören ska kunna jobba snabbt. Så då kan jag inte lämna gården.

Istället har jag kunnat plantera grönsaksland. En liten bit i taget. Så 15.6 var årets grönsaksland äntligen färdigt.

Här finns kronärtskockor, majs, bönor, märgärt, morot, gul och röd lök, bladsalld och isbergssallad, dill och persilja samt lite potatis. jag håller också på att förnya mitt jordgubbsland, men där återstår ännu det viktigaste, att plantera     

Hups, nu vaknar underverket. Måste gå.  

Här sitter jag nu igen. 

Och kämpar med ansökan om jordbruksstöd. Klockan visar efter midnatt.

Jag försöker skicka uppgifter om jordbruksskiften från vår skiftesvisa bokföring webvisu till stödansökningsprogrammet Vipu. Och det fungerar inte i år heller!

Vad gör jag för fel?

De där programmen är helt enkelt inte kompatibla med min hjärna. Jag förstår mig aldrig på dem. Error, error, error.

Och sista dagen att ansöka om stöd är på onsdag! Och imorgon ska jag på möten hela dagen. Vilket innebär att då är det tisdag och onsdag kvar. Sista minuten, som vanligt. Ingen press, inte alls.

Jag vet inte hur många gånger jag försökt logga in med bankkoderna. Är så trött.......

Nej, tror jag smyger mig ner med de sovande killarna. Visst hinner jag på tisdag. Måste hinna!

Annars råder perfekt grässkördarväder. Vågar nästan inte skriva det, för nu kommer säkert världens regnoväder. Men mer än hälften är bärgat. Hoppas få allt klart denna vecka. Och sen ska djuren på bete.

Fast imorgon var det ju möte och tisdag var det stödansökan, men sen, ja då tusan måste det börja hända något om djuren alls ska ut i år.

Har en ko som visar brunst ikväll. Skulle egentligen ringa seminören imorgon bitti, men man kan inte både sitta och leka viktig på möten och samtidigt seminera. Så dit for 3 veckor tills nästa möjlighet att få kossan dräktig. Jaja, jag har själv tackat ja till att sitta med, så bara var tyst.

Nä, här blir inget vettigt gjort mera ikväll. Imorgon vaknar jag pigg och fräsch som en nyutslagen nyponros och redo att anta alla utmaningar som dagen för med sig. Jävliga dataprogram ska inte få förstöra min dag.

Ironi syns inte så bra i text, eller?

Jag har köpt en egen flotte, som jag kan åka på....

Hör ni Ted Gärdestads melodi?

Jag har märkt med mig själv att jag har blivit sämre på att ta beslut. Jag velar fram och tillbaka och måste ofta rådfråga andra innan jag vågar göra något.

Jag kom själv till slutsatsen att det är för länge sedan jag fått någon drink. Jag borde ta en sup eller två för att tagga ner lite, slappna av, inse att livet inte är så himla allvarligt.

Men jag ammar fortfarande och får vänta med min sup.

Då var det någon som påstod att det blir så då man blir äldre, man funderar mer över saker innan man slår slag i saken och kanske skjuter upp beslut på framtiden.

Men så kan det väl inte vara heller? Jag gammal?

Visserligen har min syn blivit sämre också det senaste året, men gammal, jag?

Nä, jag håller fast vid min teori om supen. Känns bättre så.

Men detta var en parentes.

Det jag ju egentligen skulle berätta idag var att jag kom till skott och beställde mig en flotte att flytta fåren på.

Det var bara att ringa ett samtal, säga vad jag ville ha och så kom det levererat till stranden.

Svårare än så var det inte.

Tänk så många år jag funderat på detta. Varför gjorde jag inte det här för 10 år sedan?

Nåja, ännu väntar jag på löstagbara grindar som vi ska bygga en fålla av så djuren står stadigt under överfarten. Så det är på intet sätt färdigt än. Men själva flotten guppar nu på vågorna.

Att sköta om sjuka kor har ju inte varit det enda på agendan denna vecka. Tyvärr har det varit så mycket så jag börjar redan glömma allt som hänt.

En sak som vi tvunget måste göra denna vecka var att klippa fåren. Linn som ska utför sin praktik nu på en häst/fårgård fick instruktioner om hur man klipper får.

i gassande solsken och närmare 30 grader varmt instruerade jag på Brumma och sa: Nu får du klippa resten.

Och hon har flitigt knatat på och klippt den ena efter den andra. 16st klara nu, 4 kvar.

men då man hanterar djur så går det ju inte alltid som på Strömsö.

Som ni ser på bilden så använder vi en klippstol där vi spänner fast tackan vid halsen, men i övrigt får de stå fritt. Järnstängerna runt halsen gör att man inte kan klippa ullen på halsen utan till sist måste man hålla dem i grimma medan man klipper.

Nåja, hon hade klippt flera och allt hade gått lungt och bra, men plötsligt då hon klipper en förstagångslammare så hoppar tackan rakt upp i luften då hon släpper lös huvudet och fast Linn håller i allt hon orkar så landar tackan med hela sin tyngd på det ena järnröret. Röret stryker in i buken en bit bakom frambenen.

Jag undersöker såret, men kan inte bedöma hur allvarlig de inre skadorna är. Vi sätter tackan med sina lamm ensam i en liten hage och beslutar att avvakta och se hur hon börjar reagera.

Efter några timmar börjar någon konstig vävnad tränga ut ur såret. Tackan ser i övrigt ut att må bra. Hon äter och dricker och sköter sina lamm, men vi inser att vi nog måste göra något åt såret. Kanske antibiotisk blåspray, steril kompress och ett bandage runt hela magen? 

Det är då vår nya veterinär ringer och säger att han står på vårt foderbord och kontrollerar att kossan vi behandlade igår är på benen. Åhhh, bingo! Veterinären är här. Vi har en liten fråga......

Så vi släpar med veterinär med fru ut i fårhagen och visar skadan. Ojoj, säger han, jag ska söva henne.

Ojdå, vi som tänkte sätta på en kompress!

Tackan sövs och plötsligt har vi en operation på gång i hagen.

Han putsar och trycker in vävnaden igen som visar sig vara fettvävnad som omger tarmarna. Sedan syr han både inne i såret och till sist syr han ihop hudflikarna. Han avslutar med antibiotika i såret och i lårmuskeln. Jag får en spruta till att ge om 24 timmar. 

Där hade tackan allt tur, att veterinären råkar komma via på samma dag som hon skadas.

Nu står hon hemma i hundhagen, men imorgon ska hon få gå ut med de andra om allt ser bra ut.

Tack och lov att väderleken slog om till svalt och blåsigt, så att inte flugorna besvärar henne i såret.

Ja allt möjligt.

Samtidigt for Krister och slog det första gräset. Ensilageskörden inledd 4.6 i år. Det är väldigt tidigt hos oss.

Det borde vara bra kvalitet på gräset nu. Så nu får vi hoppas att meterologen håller vad de lovat och håller regnen borta några dagar.

Säga vad man vill om att ha djur, tråkigt blir det aldrig. På gott och ont.

Ja inte i pengar alltså, utan en kort, liten egentid att hastigt ögna igenom rubrikerna i dagstidningen.

Cornflakes är tydligen gott.  

Jag försöker, jag försöker anpassa mig till att enbart sköta barn. För då jag inte är barnvakt så går det inte att göra någonting annat. Alltså ingenting. Jag försöker fokusera på att ta hand om barnet, men då det finns så tusans mycket annat som borde göras! Att läsa tidningsrubriker är ju bara det enklaste som jag tycker att jag måste få göra för att alls hänga med vad som händer i världen. Men bäst är det ju att göra sånt då resten av huset sover.

Problemet är ju att det inte går att stänga av huvudet fast båda händerna  och ögonen är upptagna med att förhindra att barnet gör något han inte borde. 

Så nu försöker jag fundera på vad jag kan minska på för att få vardagen att gå ihop. Jag är ju för engagerad i allt möjligt trams. Vet ni att det finns folk som inte sitter med i någonting alls! Inga styrelser eller grupper eller föreningar. Så går det tydligen också att leva. Det borde jag lära mig. Jag tycker inte heller om att göra ett halvdåligt arbete i det jag är med i. Och det gör jag nu. Lillen kommer först, sen måste jag försöka hålla igång hushållet, mat, tvätt, städning osv och sen har jag ju några djur som behöver min tillsyn lite då och då och så var det allt det här andra då.

T.ex min plats i slc´s fullmäktige. Nja, det är inte så många möten i året och jag är bara ledamot så i princip så behöver jag bara gå på möten och sitta av tiden, men nu är jag ju inte riktigt så funtad, utan om jag ska vara med någonstans så vill jag göra en insats. Och i år har jag misslyckats med det. Jag skrev en motion om att jag tyckte att slc´s styrelse skulle utökas med en fast plats för en kvinna och för en ungdom, för i likhet med så många andra styrelser så sitter det bara gamla gubbar där. Givetvis fick motionen mothugg från beredande organ, och jag hade ingen barnavakt,( typiskt kvinnor!) så jag kunde inte prata för min sak då den kom upp till behandling. Och hur många gubbar tror ni tog någon notis om den?

Sånt kan gräma mig länge. medan jag skuffar barnvagnen här fram och tillbaka har jag nog hunnit skriva många brandtal i huvudet, men till vilken jäkla nytta.

Så, sånt måste jag stänga av.

Jag kan inte gå hemma och vara frustrerad. Jag borde istället njuta av varenda minut med mitt gullegryn.

Så jag borde avsluta allt jag sitter med i. Stänga av. Leva i nuet. Fokusera på att få diskmaskinen tömd och kanske en tvättmaskin ibland. För nu känns det som om jag slits mellan två världar. Den värld jag byggt upp då jag hade två nästan vuxna, självgående barn och den värld jag sitter i nu. Med en tidskrävande 1-åring. 

Och ja, jag vill faktiskt tävla i FM i vallning i höst. Det vill jag. Nu har jag en fantastisk hund som har alla möjligheter att gå hur långt som helst. Och nu är hon i perfekt ålder. Men man kan inte bara ta hunden av gården och åka iväg på tävling. Det ska tränas, tränas och åter tränas. När har jag tränat sist?

Jag försöker att inte bli frustrerad. Det är inte Liams fel att jag tror att jag hinner mycket mer än vad jag egentligen hinner med.

Så hur ska jag kunna stänga av allt det andra? Hinner jag sen då Liam är 15? Hur gammal är jag då?

Nu vaknar han, måste gå. Och jo diskmaskinen är lika full än.

Älskade sötnöt   

Jo, det ska jag berätta.

Minken som dödade två hönor och vår vackra tupp, den sköt vi ju. Den dog tyvärr inte direkt, men den kröp under den gamla stockstugan på gården och sedan har ingen sett honom.

Samma dag fick vi höra att tidigare på en annan gård, ca 1 km härifrån hade de samma dag fångat en mink i en fälla. Två minkar samma dag alltså.

Nåjo, vi trodde det var färdigt med det, tills Linn sa att hon hade sett en mindre mink springa längs vägen nedanför vår gård. Men hon var inte säker, det kunde varit en hermelin, eller en halt katt ?!

Vi tog inte större notis om det, tills hon plötslig en kväll fick ett himla sjå med att hålla minken ur fårhagen där de nyfödda lammen fanns.

Innan jag hann till platsen med bössan, så hade minken försvunnit in i grannens uthus.

Jag hämtade minkfällan, som vi hade fått låna av en annan granne, gillrade den i brist på annat med lite av hundarnas torrfoder och placerade den i en rishög bredvid vägen.

Vi hade inga stora förhoppningar om att fånga minken med hjälp av torrfoder, men jag tänkte fixa lite strömming till nästa dag.

Nåja, nästa dag hade vi köttpackning på schemat och jag kom på idén att gå och lägga lite kofett i fällan.

Döm om min förvåning då jag märkte att vi redan hade fått napp!

Där satt den då den fula fan.

Nä, den är ju tyvärr ganska söt.

Lite fett fick den smaka på i alla fall. En sista måltid.

Jag gick till ägaren av fällan och frågade: Hur gör vi nu?

Men han kom tacksamt och tog hand om både fälla och fångst.

Tyvärr tror jag inte denna historia slutar gott för minkens del. Men för naturens del, desto bättre. 

Dessa djur är eländiga naturmarodörer och dödar inte bara mina fina hönor, utan också vilda fåglar och deras ägg.

Det är ju synd att sådana här historier alltid måste innebära någons död, men om någon måste dö, så är väl minken det bästa alternativet?

Nu har jag däremot fått höra att vargen observerats i grannbyn. Det kräver kanske lite tyngre beväpning än jag har att tillgå.

Jag har inget emot att vargen strövar i skogen, men som djurägare så blir jag lite nervös.

Det borde ju finnas tillräckligt med vilt åt den, bara den inte i misstag snubblar in i våran hage.

Så med förhoppning om att jag inte får någon historia om vargen att berätta, lämnar jag er denna gång.

So long!