Det är jättebra att ha en konsulent till gården. Inte bara för informationen och feedbacken utan även för att man själv börjar fundera över saker och ting. Kan säga att de senaste två dygnen har tankarna i princip enbart kretsat kring djuren, ekologisk odling och hur fasiken vi ska få allt att fungera.

Det är ganska roligt med tankar. Man funderar fram och tillbaka och så plötsligt kommer en idé som aldrig funnits i huvudet förr. Nästan så att man inte vågar uttala den ifall den låter mycket mer korkad då man säger den högt än hur det låter inne i huvudet.

Fick en sån tanke idag.

Bakgrund:

Inom ekologisk djuruppfödning krävs att alla hondjur plus alla handjur under 1 år får gå på bete under sommarmånaderna.

Vår situation är den att hälften av våra kor kalvar på hösten, vilket alltså innebär att de kalvarna är under 1 år därpåföljande sommar. Alltså borde alla de höstfödda tjurarna få gå på bete. Detta är inte helt problemfritt, så vi har tänkt oss att lösa det på det sättet att vi säljer alla höstfödda tjurar till förmedling på våren innan betessäsongen. Dessutom kommer vi ju inte att ha tillgång till egenproducerad spannmål på samma sätt då vi istället kommer att odla i huvudsak gräs.

Men så börjar jag titta på tjurarna som fötts i höst. Båda mina svenskor har fått tjurkalvar i höst. Hirscht med Champs Bravo och Polka med Worldwide. Ska jag sälja sådan topptjurar för uppfödning till slakt? NEJ!!!! Vill inte! Kan inte!

Men hur ska vi göra då? Tankarna går fram och tillbaka, men om vi gör så, nej det går inte, men om vi gör si?

Så slog det mig. Tänk om vi bara säljer 10 tjurar till slutuppfödning på annan gård och jag sparar de bästa tjurarna för uppfödning till avelstjurar? Tänk om vi istället för att avvänja kalvarna från sina mödrar vid 6 månaders ålder låter dem gå kvar med sina mammor så länge de måste på bete för att uppfylla ekokraven? Det enda vi behöver tänka på då är att sortera sinkorna i två grupper; en grupp med kokalvar och en grupp med tjurkalvar. De med tjurkalvar får gå på bete i anslutning till nötse, så får kalvarna gå in och få extra foder då de vill.

Då behöver vi inte vara rädd för att någon grupp med ungtjurar rusar iväg genom stängslet. De hålls nog lugna tillsammans med sina mammor. Dessutom har vi ju haft problem med att få de unga kvigorna att förstå sig på hur man beter sig på betet. Om de får gå med sina mammor så är ju det problemet löst!

Återstår ju att se hur det påverkar mödrornas hull då de går med kalv längre än vanligt och om de hinner återhämta sig inför nästa hösts kalvningar. 

Men jag tror att det här är en bra idé.

För att fodret säkert ska räcka så väljer jag hellre att slakta bort mer kor i vår och spara mina bästa tjurar.

Jag tror det här blir bra. Men det blir många betesgrupper att hålla reda på. Orvar med kor och småkalvar, Butter med Orvars döttrar och betäckningsdugliga kvigor, sinkor med fjolårskvigor och sinkor med fjolårstjurar. -Ja just det, har beslutat att spara Orvar i evigheternas evighet :)

Och så får vi hoppas att gräset växer utan extra salpetergödsel.

Vad händer om växtodlingen misslyckas? Vågar inte tänka på det.

Nu återstår bara att välja ut vilka kor som måste gå. Suck.

Kan man inte bara spara alla?

Nej just ja, vi har ju för liten areal för att få fodret att räcka till. Skit.

Vi var på kongress med bönder i slutet av november och där var jag bl.a med på en föreläsning om hur vi bönder ska förhålla oss till media i allmänhet och sociala medier i synnerhet. Mycket intressant föreläsning som jag tänkt en hel del på i efterhand.

Bl.a blev vi utmanade att gå med i en kampanj med foton för att visa upp bondens vardag ur bondens egen synvinkel. 

Det som skrivs i dagspressen är ju oftast bara jämmer och elände då det handlar om jordbruket, så för att ge en nyanserad bild av vår vardag ska vi alltså sätta upp vardagsbilder från bondgården under #bondenbehövs.

Jag har inte förr använt # och förstår väl mig inte riktigt på hur det fungerar, men jag gick i alla fall med på Räfbackens Ranch facebooksida med några bilder. Sen råkade det ju bli -25 och jävligt, så det blev inte så flitigt fotograferande för min del. Nu har jag ingen aning om # fungerar via bloggen heller, men det skulle vara intressant att veta om någon hittar min blogg via #bondenbehövs. Kommentera gärna!

Utbyggnaden av nötse står i det mesta stilla nu då det är vinter. Krister har huggit stockar i skogen som ska föras till sågen nästa vecka. Foderbordet på tjursidan är färdigt, men ännu saknas grindar och hålet i väggen.

En sektion har låsgrindar för att vi ska kunna sätta fast tjurar vid behov om de t.ex tappat ett öronnummer eller om de behöver behandling av något slag. Eventuellt kan det också användas för exteriörbedömning av tjurarna, men det får vi se senare.

Jag längtar så till den dag då vi får släppa ut alla tjurar.

Nu har jag också printat ut alla anvisningar för ekologisk produktion, hålstansat och satt i pärm. Så nu har jag all fakta på ett lättåtkomligt ställe.   

På tisdag kommer en rådgivare hit och hjälper oss att göra upp en ekologisk växtodlingsplan och efter det ska jag försöka göra en ekologisk plan över djurhållningen själv. Får se hur det ska gå.

Idag har vi ett födelsedagsbarn som blir 16 år i huset. Han får inte nämnas här så han får förbli anonym.

Spännande tider i alla fall att bli 16 år. Dags att börja besluta sig för vad man ska bli i livet eller åtminstone vart man ska söka sig efter högstadiet.

Det var ganska roligt då han kom i alla fall. Min familj består av i huvudsak flickor. Jag har själv 2 systrar, min mamma har en syster som har en dotter och en dotterdotter. Min ena syster har 3 flickor, min pappa har haft 5 systrar och mitt första barn var en flicka. Så då läkaren såg på ultraljudet att vi skulle få en pojke så var jag mest fundersam, what? Hur gör man med pojkar?

Men miljöskadad som jag är så har han fått samma behandling som alla andra. 

Han har fått stå ut med att umgås med i huvudsak flickor/kvinnor/kärringar hela sitt liv.

Jag tror att han blev gladast av alla då det stod klart att han skulle få en lillebror. Äntligen en karl till i huset!

För mig har det ju blivit uppochner vända världen. Jag har alltid levt i en kvinnodominerad miljö, men nu befinner jag mig i ett hushåll som består av 3 män eftersom Linn bor i Koskenkorva i veckorna. Ja, män och män. Ni förstår hur jag menar.

Grattis i alla fall till 16-åringen idag! På bilden 10 månader.

Har någon av mina läsare någon aning om en sådan här sak har något värde?

Är det fruktansvärt att fixa upp den med lite vit färg och nytt foder?

Jag är så dålig på antika saker. Är så rädd att göra något fel, men tycker samtidigt att det är dumt att inte våga röra. För då står den ju fortsatt oanvänd på en kall gammal vind. 

Nu tänkte jag ju inte använda den som barnvagn, men kanske som alternativ till den röda plastlådan för förvaring av gosedjuren.

I lördags gav vi oss iväg på hala vägar till Seinäjoki på lantbruksmässan Sarka. Dessutom hade jag årsmöte med simmentalföreningen kl.11.00 Inga dramatiska händelser inom föreningen. Styrelsen omvaldes i sin helhet, enda förändringen blev att jag numera är viceordförande. Det är bra då jag är tvåspråkig sa de. Tack för den. Jag skulle nog inte kalla min knaggliga finska för att vara tvåspråkig. För övrigt var dagen lyckat i och med att jag sålde två avelstjurar och fick en till valpbokning. Hoppas det kommer mycket valpar nu då. Har 10 reserveringar nu före tiken ens är parad.

Idag har vi varit till Övermark och tittat till ett skogsskifte som skogsvårdföreningen gallrat åt oss och sedan varit och tittat på en gammal hästvagn som står i ett uthus. Skulle vara roligt att ta hem det och kunna köra folk med hästvagn, men då vi inte riktigt har något extra utrymme åt någon extra vagn här på gården. Man vill ju inte heller att den ska stå ute i regn och rusk. Och så ska det vara en riktig dragsele åt hästen också. Vi köpte en för några år sedan, men den visade sig vara för liten åt våra fjordingar.

Jag har försökt ladda upp nästa film efter att jag redigerat den och fått den rätt vänd. Men då det tar så himla länge att ladda upp skiten hit, så jag lägger in den här oredigerad nu.

Liam satt och sjöng så glatt, men det bästa var förstås över då jag fick fram kameran. men kanske en blivande operasångare?

Ja åtminstone visar mätaren plusgrader och hönorna har börjat värpa.

Årets första ägg!

Hönorna bor faktiskt kvar i lekstugan. Jag har provisoriskt tätat dörr och fönster och satt in en värmelampa åt dem och med det har de klarat även det kallaste väder. Deras vatten har nog frusit över natten, men det är ju bara att bära in nytt ljummet vatten så klarar de sig. Och eftersom de börjat värpa så måste de nog må bra.

Kanske en hönssång idag till äggets ära?

Jag skrev ju tidigare om att vi flyttat kvigorna till nytt hus där det förhoppningsvis skulle vara enklare att övervaka brunsterna. 3 kvigor fick gå direkt med tjur och tre satte vi i boxen bredvid. Av dem var 1st färdigt seminerad och jag hoppades att jag ännu kunde få seminera åtminstone en av de två andra. 

Så eftersom jag inte nu sköter morgonutfodringen har jag istället varje dag frågat: Visar någon brunst? Nej har svaret varit hittills. Tills igår, då min käre make svarar jo en kviga var brunstig idag, så jag släppte in henne till tjuren. What?????

Nej, nej, nej! Jag ska ju seminera de ensamma kvigorna. Det var väl inte 372:an? -Jo det var det nog säkert. Jaha, just så. Hon är halvsyster med tjuren.  

Ja. vad ska jag säga? Ja det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall. För om man drömmer om Paris, så hamnar man på någe vis, lik förbannat i Hudiksvall.

Bara en låttext som snurrar i mitt huvud just nu.

Någonstans i komunikationen har det falerat här. Om det är jag som varit otydlig med varför vi satte tre kvigor ensamma och inte med tjuren direkt, eller om någon lyssnat dåligt låter jag vara osagt, men nu blev det så här den här gången.

Vi har haft lite små bekymmer med djuren också den senaste tiden. 

Det började med en 6 månaders tjur som fick trumsjuka. Det innebär alltså att gasbildningen i magen blir för stor och våmmen sväller upp som en jättestor ballong. Man behandlar i första hand genom att hälla i djuret några liter matolja för att ytspänningen på gasbubblorna ska spricka och magen börja fungera normalt igen. 

Tjuren blev sjuk första gången i början av november tror jag. Vi gav matolja, men då gasen inte försvan blev vi tvungna att ta en nål och punktera magen så att gasen slapp ut den vägen. Nåja kalven repade sig och såg ut att ha klarat det bra. Så i juletider så började det på igen. Han svällde upp och hade ont. Vi började som vanligt med punktering och matolja. Det hjälpte för stunden, men efter någon dag såg han likadan ut igen. Vi började överväga slakt. Så kom vår veterinär hit för att ta andra provomgången av våra kalvar för Mycoplasma Bovis provet och då frågade vi om råd hur vi skulle göra med den sjuka tjuren. Hon sa då att vi kunde pröva att ge den jäst.

Sagt och gjort, jag tog ett packet jäst ur kylskåpet, blandade med ljummet vatten och gav åt kalven. Detta upprepades nästa dag. Och kalven blev bara sämre. Då råkade en annan veterinär komma hit och vi frågade även denna veterinär som sa att absolut inte jäst utan köp en barnmedicin som heter Cuplaton för att minska på gasbildningen och försök gärna få magbakterier från en frisk ko.

Vi köpte tre flaskor Cuplaton och gav en om dagen. Det verkade hjälpa och tjuren svällde inte upp igen......på en vecka. Så var han stor som en ballong igen. '

Mera matolja, mera punktering. Så till sist gick jag in till korna och vräkte in armen i gapet på en idisslande ko och slet ut gräset hon låg och tuggade på. Vätskan som fanns i tuggan pressade vi ut i en flaska och fyllde på med ljummet vatten och så rände vi i det i kalven. Till sist tryckte jag ner det som var kvar av kons tugga i kalvens hals. 

Och se nu, peppar,peppar, verkar han hållas normal och återfå sin matlust. Vi ska tro att han klarar sig nu.

En annan stor tjur, ca 15 månader, har fått något som irriterar hans ögon. Det rinner vätska ur dem och han verkar irriterad, men han äter och verkar klara sig väl än så länge, så honom har vi bara under uppsikt och håller tummarna för att det bara är något skräp och inget smittsamt så att alla står med rinnande ögon snart.

Och så har tre tackor fått en ögoninflammation. De blev blinda på ena ögat den ena efter den andra. Vi trodde först att de skadat sig på något vasst, men då veterinären fick se dem så sa hon att det var en smittsam ögonsjukdom. Isolera sjuka djur genast och behandla med 10ml Petovet med spruta i muskulaturen i 10 dagar.

Så in i en hästbox med dem och så injicera en gång om dagen. Och döm om min förvåning då de en efter en repade sig och fick synen tillbaka.

Nu behöver en liten kille mig.

På återhörande.