Dagen kan räknas som mycket lyckad då alla betesdjur nu är lyckligt inne.

Jag och Yezz blev inkallade i tjänst för att hjälpa till med de sista ca 15 djuren som inte riktigt ville låta sig fångas.

Och den där hunden! Hon är fantastisk.

Vallning består till stor del av psykologi. Korna, eller fåren, måste inse att de inte hinner springa ifrån hunden, utan det är bäst att gå undan den.

Det tog en stund innan dessa kossor fattade det, men Yezz var omutbar. Varje gång de försökte springa igenom vårat led så skickade jag hunden för att stoppa dem och ge dem på trynet. Det var främst en ko som nog trodde att hon var smartare än hunden, men hon fick nog ge sig.

Jag trodde ju inte att Yezz ensam skulle orka hålla hela flocken, men tusan det gjorde hon   

Hon är dyr idag.

Men tusan vad mycket knott det var i hagen! Jag blev biten hur många gånger som helst. Fy tusan.

Och då jag kom hem hittade jag en älgfluga i håret. Det värsta med sommaren är allt som bits.

Idag känner jag för att spela en lycklig video. Vad ska vi ta? Ja kanske den här:

Ni kanske minns att jag var så nöjd över att jag inte gått upp i vikt under graviditeten. Jag var inte hungrig helt enkelt och inte särskilt chokladsugen heller.

Nåja, nu då jag ammar så är jag hungrig jämt!

Och tid till att baka har jag också. Häromdagen bakade jag en gudomlig äppelkaka. Ja, som ni kanske förstår så finns den inte mer. Den var ju så god och jag var ju så hungrig!

Man skulle ju önska att jag skulle ha lust att städa istället då jag har tid över, men av någon konstig anledning har jag inte tid till just städning.

Nå vågen har inte väntat på att börja protestera. Skit också. Alltid är det något som är fel. Ska en kvinna inte få njuta av goda kakor ifred heller?

Vår lille kille blir 4 månader på fredag så vi har varit på läkarbesök idag (läs onsdag). Allt i skick, inga biljud på hjärtat, fontanellen fin, huden fin, fin och spänstig gosse.

Tänk vilken tur vi haft som fick denna underbara kille av storken. Känner bara stor kärlek och lycka. Tänk så mycket pussar och gos vi får nu. Hur kunde det bli så här bra. Han sprider glädje i hela familjen, ja vem kan inte låta bli att le när man får se detta lilla murmeldjur.

Hans stackars pappa får tyvärr bara se honom i pyjamas nu morgon och kväll, men kanske snart arbetet lugnar sig lite och de får mysa tillsammans igen.

Frassin vill också mysa, men Liam är inte så övertygad.

Jag blir så ledsen då jag läser alla hatiska kommentarer om flyktingarna. Varför känner folk att de måste spy galla över folk som flyr ifrån krig? Ser de inte bilderna på folk som riskerar sitt och sina barn liv för att komma till ett tryggare liv för att i deras hemland finns bara död och lidande?

Hur kan blekfeta finnar sitta på sina lata arslen och hata dessa stackars människor. Nej, jag kan inte förstå. Mitt hjärta blöder, både för de flyende men också över mina hatiska landsmän och kvinnor.

Det var allt jag ville säga idag.  

Det gick ju bra att ladda upp musik här. Tror jag kommer att fortsätta med det och spela lite musik som jag gillar. 

Jag har nu sett över höstens planerade kalvningar och ser fram emot en spännande höst. Den första väntas kalva 28.9 så vi tar in dem från betet nu på torsdag. De första fem kalvningarna är efter Orvar, men sen kommer det huller om buller med Champs Bravos och Worldwides kalvar och sen i slutet av oktober börjar vi få kalvar efter vår egen ungtjur Aminoff. 28 kalvningar har jag på listan. Den sista är beräknad till 30.11 Ska bli spännande att se hur vi får det att fungera med bebis och nattvak i kalvningsboxar. Problem kan det ju bli ifall vi får någon besvärlig förlossning som vi båda måste hjälpas åt med mitt i natten. Hur gör vi då? Vi kan ju alltid ha på babyradion, men det tar ju en tid innan man tar sig in från att ligga och dra ut kalv, få av sig slemmiga kläder och bli så ren att man kan trösta gråtande barn.

Nåja, kanske vi inte får några kalvningsproblem i höst. Onödigt att oroa sig på förhand, inget vi kan göra åt det nu i alla fall. 

Speciellt intressant i höst är förstås min söta Hirscht som fått 2 döda kalvar på 3 kalvningar och trots det fortfarande är kvar. Nu väntar hon en kalv efter Champs Bravo. Hoppas, hoppas, hoppas att det ska gå vägen denna gång. Annars måste jag väl nog skicka henne till slakt. Fast de tror säkert de fått in en val på slakteriet. Säkert ordentligt med späck under skinnet på henne.

Ja annars är det väl inte någon kalvning som är särskillt intressant. 8 kvigor ska kalva för första gången och det är ju alltid lite extra spännande. Hirschts enda levande kokalv är en av dem och så har jag flera kvigor efter semintjurar som ska bli intressanta att följa, bl. a efter Elit av Hällinge och General av Boogård.

Elit är den ljusare och General den mörka.

Jaha, vad ska vi spela för musik idag då? Tror det får bli lite Pink Floyd.

September är alltid den arbetsintensivaste månaden hos oss. Dagarna vill inte riktigt räcka till. Krister har nu kornet och ärterna tröskade, otröskat är ännu höstvetet. Halm ligger lite varstans som borde balas och köras hem omgående. Djur ska tas in och vägas. Slaktbilen kommer sista veckan i september och kalvningarna börjar på.

Jag hjälper till så gott det går med att fylla foder i häckar och ge säd åt tjurarna. Det har gått ganska bra med Liam med i Babybjörn-selen eller en stund med barnvakt. Huvudsaken är i alla fall att jag har mat färdig då hungrig bonde slinker sig in fram och åter. Han jobbar tills mörkret faller på. Duschar, stupar i säng. Upp en gång varje natt och kontrollerar torken och så upp igen då solen stiger upp. Jag bara hoppas att maskinerna håller och att arbetet löper som det ska. Finns inget utrymme för misstag i år.

Vi har fått ha en ny avbytare några dagar nu. Hon heter Åsa och verkar lovande. Vi hoppas få ha henne 5 dagar nästa vecka också. Därpåföljande vecka får vi en ny avbytare igen. det är lite besvärligt med nya avbytare med jämna mellanrum. Allt ska ju läras in och det tar tid. och tid är det vi har minst av just nu.

Jag dabbade mig lite idag då jag körde in en bal i en foderhäck. Vet inte riktigt hur jag bar mig åt, men plötsligt hade jag frontlastargripen upp genom plåttaket på foderhäcken. Det skramlade till en gång och så damp 3 plåtar ner på fodret. Har inte vågat berätta än. Men det måste väl gå utan tak resten av betessäsongen nu.

Jag är visst lite ringrostig då jag inte jobbat på ett tag. 

På hästfronten har det varit turbulent igen en tid. Min systerdotter har haft 2 hästar på foder över sommaren, men då ägaren till den ena tog tillbaka sin häst så blev den andra ensam och fick därför flytta till oss. Vi tänkte först ge en av våra hästar till henne eftersom vi hade tre, men så gick ju Atte och dog och så var de bara två. Så Netta fick komma hit medan Sanne sökte ny häst. Nå nu har hon hittat Petski, så han och Netta flyttade till Solf igår. Så för tillfället har vi två hästar i hagen. Intressant det här. Får se om vi klarar av att hålla antalet hästar vid två nu över vintern.

Jag vet inte om ni kan hänga med i alla hästsvängar. Först var de fyra, Linett, Piruett, Atte och Mette-Marit. Så sålde vi först Linett och sedan Piruett. Så tog vi hit Åke och Lussan och då kom Piruett tillbaka. Då var de 5. Så for Åke och Lussan tillbaka och så dog Atte. Då var de två, Piruett och Mette-Marit kvar. Då kom Netta, så var de tre igen. Men nu for hon så nu är de två. Tror jag. Borde kanske gå ut och räkna.

Ska försöka infoga lite musik här idag. Vet inte om det fungerar, men man kan ju alltid testa. Testing, testing.

Vad är det med mig och djur?

Jag är tydligen någon slags djurmagnet.

Ni har ju hört mig tjata och drömma om dorperfår. Nå idag fick jag klart att jag ska få hyra en i höst.

Otroligt, eller hur?

På något konstigt vis så ställer slumpen alltid till det så att jag får tag i just de djur jag vill ha. Det är som i reklamen: Plötsligt händer det!

Så nu är jag oerhört lycklig just idag. Tänk alltså, att det kan ordna sig så bra.

Mera info kommer då han flyttar hit.

Den 20 juni fyller min mamma år. Detta år var det dessutom midsommardagen och Lucas konfirmation. 

Eftersom vi hade valt Liams syskon till gudföräldrar och man måste vara konfirmerad för att kunna bli gudförälder så ordnade vi med dop också samma dag. Ja, då vi ändå var tvättade och närmaste släkten samlad.

Så kl. 11.00 var det konfirmation i kyrkan och kl 15.00 var det dop. Ni som läst min blogg en tid vet om att jag gillar det här med att utföra många saker på samma gång.

Konfirmanden.

Festerna höll vi vid sommarvillan i Ledörssundet. Där gifte vi oss också en gång i världen, för 23 år sedan.

Liam Olof Johannes Groop är hans fullständiga namn. 

Olof efter min farfar och Johannes efter Kristers farfar. Johannes hette dessutom min mormors far, så det fanns på båda sidorna.

Jag hade bakat tårtan till den gemensamma festen. Det ska alltså föreställa en öppen bibel. Vet inte om det är så tydligt.   Det var två olika tårtor åt dem under grädden. En chokladtårta med hjortron och en traditionell tårta med jordgubbsmos.

Den fina dopklänningen har min mamma stickat och har använts till alla våra barn.

Notera att bandet är gult. Jaja, jag vet att jag tjatar. Men i min värld finns det inga pojk- eller flickfärger. Jag använder helst neutrala färger oberoende av kön, eller jag kan alltså klä min son i vilken jäkla färg som helst. Jag är ganska säker på att en bebis skiter fullständigt i vilket.

Han sover annars ännu. Klockan är halv tio.