Igår var vi på vår första skolningsdag för ekologisk produktion. Vi måste alltså gå 5 dagar kurs om eko-produktion plus 2 dagar om eko-husdjursproduktion för att alls kunna få bli eko-odlare.

Vi var 35 st på kursen med mycket varierand bakgrund. Det måste vara svårt att lägga upp en kurs för en så varierande grupp. Nå ,visserligen har väl de sitt fastslagna material som de måste gå igenom och så är det upp till åhöraren hur mycket man tar till sig.

Första dagen behandlade produktionsvillkor, omläggning till eko samt ekoutsäde.

Dagen avslutades med en föreläsning av en ekoodlare från Pedersöre.

Intryck av kursen:

Nåja, mycket var välbekant och så var det ju det här med knasiga regler. Jag är ju inte en sån stor beundrare av lantbruksbyråkrati från början och eko-regler är ju nog ibland riktigt tokiga. Och det är ju så bortkastad tid att börja ifrågasätta regler. Om byråkraterna har sagt att det ska vara på detta viset, så ska det vara så då. Då spelar det ingen roll om det är vettigt eller inte.

Och allt är ju så mycket dyrare inom ekologisk odling. Utsädet är både sämre och dyrare och om man vill söka om undantag för att få använda konventionellt utsäde så kostar det givetsvis att ansöka. Jovisst, stödet till ekologisk odling är högre än till konventionell odling, men vem är det som får pengarna? Den ekologiska bonden är nog mest en mellanhand i pengaflödet. Bonden får stödet, men får genast passa pengarna vidare till ökade kostnader och mindre skördar.

Ooops, nu låter jag negativ igen. Jag som är ekologisk bonde i själ och hjärta. Jaja, men om det blir för invecklat och dyrt?

Nästa kursdag är nästa veckas onsdag, men då har vi amerikafrämmande och jag kommer att åka på släktträff tillsammans med dem till Nykarleby. Så då måste jag gå den kursdagen nästa år istället.

Hälsningar från höstkalvarna.

Skönt att gå ut och prata med kossorna efter en byråkratisk dag på skolbänken.  

Jag har funderat lite fram och tillbaka. Därför inga inlägg på en tid. Ja, och så har det väl inte hänt något speciellt den senaste veckan heller att skriva om.

Mina funderingar har främst gällt resan till Köpenhamn. Jag frågade på rådgivningen och där sa det att det var ok att resa. Sen var jag på ultraljud till Vasa i torsdags och frågade då också läkaren som sa att eftersom både jag och bebisen mår bra så är det bara att åka. Så länge jag tar mina Klexanesprutor och använder stödstrumpor så är det inge problem.

Så, det är bara att åka då!? Sista anmälningsdagen var i fredags.

Jag beslöt i varje fall att inte åka. Dels pga av att jag har så olika dagar. För det mesta mår jag toppen och kan arbeta helt normalt. Sådana dagar tänker jag att, javisst kan jag flyga till Köpenhamn. Men andra dagar ligger bebisen lite olämpligt, tydligen mot mina lungor, och då får jag så tungt att andas och blir jättetrött. Om jag dessutom har sovit dåligt en sådan natt så vill jag helst bara ligga på soffan.

Eftersom jag känner mig själv så bra, så vet jag att jag ligger osovandes natten före jag ska flyga. Jag är väl inte flygrädd kanske, men orolig.

Denna resa skulle innebära tidig uppstigning och iväg med pyjamasflyget till Helsingfors. Byte till flyg till Köpenhamn. Sedan vidare med tåg till Gunnarp i Sverige för att vara med om tjurauktionen där. Sedan tåget tillbaka till Köpenhamn där vi skulle avnjuta en gemensam middag med alla rasföreningar inom Viking Genetics. Sen sova och så hela nästa dag seminarium och sedan returflyg hem.

En rätt intensiv resa med andra ord. Så jag beslöt att avstå, för säkerhets skull.

Då sen simmentalföreningens representant i Fabas avelsråd ringde på lördagen och bad mig åka, så var jag nog nära att ångra mitt beslut. De andra i föreningen har så svårt med språket. Jo, resan kommer ju att gå mest på svenska och engelska, så jag borde ju nog åka..........

Men nu har jag sagt nej, och så får det bli. 

Dessutom har ju våra egna kalvningar börjat då, så jag får nog jobba alldeles tillräckligt fast jag stannar hemma.

Kanske nästa gång, om det blir någon nästa gång.

Gjorde jag rätt beslut?

Åh fastlagsbullar! Hur kan något vara så gott?

Igår var jag på glucosbelastning. En undersökning för att visa om jag har förhöjd risk för diabetes.

Före testet skulle man vara oäten i 12h. Sen togs ett blodprov, som visade 5,2 som tydligen var helt ok. Efter det fick jag dricka en sockerlösning och vänta i en timme, nytt blodprov, vänta en timme och ännu ett sista blodprov. Resultaten får jag nästa gång jag besöker rådgivningen.

Är tacksam för vården som erbjuds i detta land. Vi blir så väl omskötta.

Har också forskat i möjligheterna att flyga under graviditeten och Finnair tillåter att man flyger inom Scandinavien ända fram till v 38, bara man har ett läkarintyg utfärdat efter v 27 om att man är frisk och i ordning. 

27.2 är sista dagen att anmäla sig till "Future Beef Breeding in VikingGenetics" seminariet i Köpenhamn.

Åhh, jag vill ju åka. Låter det inte som om det vore ett seminarium enkom för mig? Och att få besöka auktionen i Gunnarp! Tänk har jag en tjur med mig hem! Ja Orvar börjar ju bli lite till åren.

Problemet är bara att vår kalvningssäsong har börjat då och jag har flera kor som kan kalva just de datumen som seminariet är. Jag har ju sagt att jag aldrig ska åka bort igen under kalvningstiden. Så vad är viktigare, det egna kalvningsresultatet eller rasens utveckling?

Jaja, jag borde stanna hemma   

Jag har ju tidigare nämnt att jag är värdelös som shoppare. Jag fick igår ett sms om 30% rabatt från Jotex. Och jo, jag borde köpa nya lakan och sånt. Vi har flera gäster på kommande i vår och jag skulle helst inte vilja ta fram våra gamla nötta sängkläder. Men inte tog jag mig till och beställde något denna gång heller. Jag är helt enkelt inte shoppingtypen. Däremot hittade jag en jättetrevlig sida som jag skulle kunna beställa från www.backinthesaddle.com . Inga påslakan säljer de dock, så inte blev det någon affär där heller. Men kul sida i vilket fall som helst.

Nå nu hägrar diskmaskinen igen. Hur kan den jämnt vara i behov av tömning?

Ibland är det skönt att vara egen företagare.

Jag sov väldigt dåligt inatt. Vet inte varför, men det gick inte att somna om helt enkelt. Men då klockan ringde, då var jag trött! 

Jag steg upp och knackade på tonåringens dörr och sa att idag blir det bara en väckning för nu går jag och sova.

Och så skönt jag sov! Vid halv nio kom Krister via och frågade om jag lever och det kunde vi konstatera att jag gjorde, så han for till skogs och jag, jo jag låg och drog mig lite till!

Så småningom tog jag mig upp för frukost och en kaffekopp, men tröttheten består. Jag gick ut och gav frukost till mina djur, men så gick jag in tillbaka och tittade på min favoritserie just nu: Vem dömer Amy? 

Efter det har jag bara ätit lunch och ojat mig inför det tunga arbetet av att tömma och fylla diskmaskinen. Jaja, jag ska snart börja på.

Alltså det är inget fel på mig, jag är bara trött. Men tack vare att jag kan ställa min arbetsdag lite som jag vill, så har jag tagit en halvledig dag idag. En lyx som är få förunnat. Hade jag varit i lönejobb så hade jag fått kämpa mig igenom en dylik dag. Det skulle kanske straffa sig i längden, att pressa sig själv då man inte orkar menar jag.

Jag unnar mig i alla fall lyxen att lyssna på min kropp. 

Delar med mig av mitt dagliga nöje:

Klexane i magen. Råttgift kanske man kan kalla det. Eller det har ju lite samma verkan som råttgift. Det tunnar ut bloden. Men till skillnad från råttgift så ska det här hålla mig frisk istället för att döda mig.  

Ännu ett nummer av min absoluta favorittidning har landat i vår postlåda.

Denna gång med temat AVEL. Kan det bli bättre?

Jag läser varje mening i denna intressanta tidning och tar idag mig friheten att kopiera lite text ur ledaren:

LIVET ÄR FÖR KORT för att hålla på och krångla med dåliga djur, sa en klok läsare till mig på telefon.

Han hade startat sin dikalvsproduktion med en grupp dräktiga köttraskvigor av blandat ursprung. Som för många andra var det priset som avgjorde köpet. Första kalvningssäsongen blev en mardröm med svåra kalvningar och få levande kalvar. Många kvigor höll inte måttet och fick slås ut. Dåliga juver och klövar har nedärvts till döttrarna. Idag hade han gjort annorlunda.

-Att jag fixerade på inköpspriset var alltför kortsiktigt tänkt. Billiga djur blir dyra i längden.

Så rätt han har. Att det föds en levande kalv och att kon tar hand om kalven, ger bra med mjölk för att till hösten avvänja en tung kalv, är viktigt för lönsamheten. Och djur kan ha väldigt olika genetiska förutsättningar att bli bra som mödrar eller slaktdjur.

Idag har vi möjlighet att välja rätt djur i aveln utifrån ekonomsikt viktiga egenskaper som kalvningsförmåga, mjölkproduktion, födelsevikt samt tillväxt, klass och fett. Djurens skattade genetiska kapacitet redovisas som avelsvärden och sammanvägda index.

...........

Så varför inte ta en genväg och från början köpa djur med bra genetisk kapacitet?

Avelsvärden är inte bara till nytta i aveln med renrasiga djur. Även den som tänkt satsa på korsningar har mycket att vinna på att utgå från renrasiga kor eller kvigor med toppvärden för modersegenskaper, som lätta kalvningar och hög mjölkproduktion. De generna tar ju hondjuret med sig till nästa generation. Väljer man sedan en tjur av annan ras så får man dessutom en korsningseffekt som ger extra skjuts i egenskaper som fruktsamhet, överlevnad och vitalitet.

Sam Boon, rådgivare i England, jämförde inköp av en ny traktor och en ny avelstjur. För en traktor tar man reda på väldigt mycket prestanda före köpet och jämför modeller, märken, kapacitet och pris. Man inser också skillnaden i kvalitet beroende på pris på traktorn. För extra tillbehör betalar man lite mer.

Köp av avelstjur däremot avgörs ofta om tjuren är snäll och att priset är lågt.

Ändå kommer tjurens inflytande i besättningen leva kvar betydligt längre än tjuren själv. Hans genetiska kapacitet för olika egenskaper kommer under lång tid att påverka vad djuren i beättningen presterar i kommande generationer.

Ett misslyckat tjurköp får man leva med länge. En dålig traktor däremot kan bytas utan att spåren av traktorns framfart lever kvar på gården.

Det omvända gäller ett lyckat köp. Traktorns inverkan försvinner den dag den säljs. Avelstjurens gener däremot lever kvar i besättningen via sina döttrar. Så visst håller den gamla sanningen att en riktigt bra avelstjur aldrig är för dyr.

Lena Widebeck, chefredaktör.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Tack Lena!

Idag fick tackorna en ny halmbal. De tyckte de var väldigt roligt. Svårt att mocka in halm med ett helt gäng "hjälpsamma" får runt fötterna.

Här fick jag gräva fram ett huvud.

Dimmig vacker morgon i Norrnäs.

Fast otroligt halt på vägarna. Det har fallit ett tunt snötäcke över glansisen. Förrädiskt.

Var ner till skären idag för att kontrollera om stormen ställt till någon skada på skog eller stugor. Tack och lov var allt i skick. Men vattnet! Det var borta.

Jag har inte hört några rapporter över vattenståndet, men isen hade fallit ut rejält. Vattnet svallade fritt vi Ledörens södra udde och en liten vak hade bildats utanför vår pir.  

Skönt med lite solsken, men vinden pinade ännu på rejält på eftermiddagen. 

Igår kväll var jag på västra Närpes lokalavdelnings styrelsemöte. En gång varje år tar vi middag i samband med mötet istället för mötesarvode.

Denna gång på stadens nya restaurang och hotell.

Restaurangen har profilerat sig genom att utlova lokalt producerade råvaror. Så, eftersom vi var 3st biffköttsproducenter från bygden vid bordet så frågade jag varifrån nötköttet togs till deras 3 olika nötköttsrätter på menyn.

Ja det hade ingen frågat förr, sa servitrisen, men hon gick snällt och frågade i köket.

Jo, innerfilén till pepparbiffen kom från Australien, Black Angus kom från Amerika och kalvkinden kom från Danmark! Ok. Tror jag beställer något annat.

Dessutom är kalvkött från Europa något man inte överhuvudtaget ska beställa. Kalvarna föds upp på en diet av enbart mjölk för att köttet ska få en så ljus färg som möjligt. Eftersom kor är idisslare så bör de äta grovfoder. Denna mjölkdiet innebär att kalvarna måste slaktas vid ca 8 månaders ålder annars dör de själva av blodbrist. Köttet är ju förstås mört och delikat och inbringar därmed ett högre kilopris, men jag tycker man bör veta vad det är man betalar för. Valet är ditt!

Nåjo, tillbaka till mötet. Vi gick igenom räkenskaperna och verksamheten under förra året. Där fanns både positiva och negativa saker att ta i beaktande. Problematiskt med medlemmar som "glömmer" att betala medlemsavgiften. Lokalavdelningen är skyldig att betala en bestämd del av avgiften till organisationen. Detta ska betalas för varje medlem. Om medlemmen då inte betalar så hamnar lokalavdelningen på minus. Om en medlem vill avsluta sitt medlemskap så borde man skriftligen meddela detta i god tid för att undvika förluster för lokalavdelningen. 

Producentrörelsen jobbar ju för bönderna och är deras röst i politiska frågor som rör lantbruk och landsbygd. Ändå är det en hel del bönder som inte anslutit sig till producentrörelsen. Alla resultat som vi får fram gynnar ju alla producenter, men det innebär ju att anslutna medlemmar betalar även för icke anslutna bönders nytta. 

Nå det är ett fritt val att vara med eller inte, men lite förundrad är jag väl över hur man tänker då man inte är med.

Om det är något man är missnöjd över inom producentrörelsen så är ju det bästa sättet att förändra genom att komma med och göra sin röst hörd. Från lokalavdelningen kan vi föra alla tänkbara ärenden fram till berörda myndigheter. Att sitta hemma och sura i soffan hjälper ingen.

Bestämdes även på mötet att årets årsmöte för lokalavdelningen kommer att ordnas på Norrnäs Uf´s lokal tisdagen den 17 mars kl. 19.00 På plats kommer Ösp´s ordförande, riksdagsvalskandidat Mats Nylund att vara. Ett ypperligt tillfälle att lyssna på aktuellt inom organistationen samt ställa frågor om kandidatens åsikter i olika frågor. Vi bjuder på kaffe/té och något sött och gott. Välkomna. 

Funderar du på om det kanske är värt att ansluta sig , eller inte, så är du särskilt välkommen. Endast medlemmar har dock rösträtt på mötet.

Jag kom hem vid 22-tiden igår kväll och skulle gå en sista pissrunda med hundarna. Yezz vägrade gå av gården. Hon sprang envist tillbaka till dörren och ville in. Alltså vad är det som händer?