Vi har löptik i huset för tillfället. Hon beter sig väldigt märkligt. Först kopplade jag hennes beteende till löptiden, men nu börjar jag misstänka ugglor i mossen. Eller vargar i skogen, för att beskriva det rätt.

Varje morgon går jag på en kort motionsrunda med hundarna på en åker som har ett skogsparti på ena sidan. Detta område ligger riktigt bakom kornas rasthage. 

Mina hundar har inga jaktanlag och hålls därför i min närhet under promenaderna. Högst 50m framför mig springer de för att med jämna mellanrum komma tillbaka och säga hej.

För tre dagar sedan for Yezz iväg i full fart framför mig och in i skogen. Efter en stund for Walle efter henne. Jag gick lungt vidare förvissad om att de snart kommer tillbaka. Och mycket riktigt, efter en stund rusar två hundar tillbaka till mig, MEN Yezz hoppar upp mot min famn som om hon behövde hjälp av något slag. Hon brukar göra så ifall någon pinne har fastnat uppe i gommen på henne. Jag granskade hennes käkar och hittade inget konstigt. Släppte ner henne och fortsatte gå. Yezz fortsatte då hoppa upp mot min famn, tydligt stressad. Sluta larva dig, gå bort, sa jag. Varpå hunden sticker iväg allt vad benen håller hemåt. Jag svänger tillbaka hem och hittar henne liggande utanför nötsdörren. Ok, konstigt. Vi går hem då säger jag, varpå hon tar snabbaste vägen över backen och in och gömmer sig i garaget. Märklig hund, tänker jag bara.

På kvällen då jag tar henne med för att flytta undan korna innan rengöring av skrapgången verkar hon ännu nervös, men kommer i alla fall med in till korna. Då går två kor till anfall mot hunden! Det brukar de sällan göra. Jag kopplar det till hundens ändrade attityd och funderar över vad jag gjort för fel.

Nästa morgon försöker jag gå på samma promenadrunda igen. Yezz totalvägrar. Hon går inte en meter bakom nötse.

Men nog var det en konstig hund, slipp då.

Igår kväll då jag ska flytta korna går 4 kor till anfall. Jag får backa därifrån för det blir så våldsamt. Vad tusan är det som händer?

Idag försökte jag igen gå samma runda. Yezz kom försiktigt med, men det märktes att hon var rädd. Efter att vi gått 10 meter försöker hon igen hoppa upp i min famn och söka tröst. 

Nu först börjar det gå upp ett ljus för mig. Hon är inte märklig pga löptiden, hon är helt tydligt rädd för något i skogen. Jag har hört om vargobservationer i närområdet. Kanske har de igen strukit förbi hos oss? Kanske är det därför som också korna går till anfall då hunden kommer in i hagen, fast de annars ser lugna ut?

Måste jag gå ut och räkna alla smådjur? Jag såg ju fåren idag, men jag räknade ju inte om alla var i behåll.

Nå, hoppas att vargen/vargarna vandrat vidare så att vi får tillbaka lugnet.

Skulle vara intressant att höra om någon annan märkt något avvikande senaste dagarna.

Har tappat ett lösenord. Jag behöver logga in på Naseva för att registrera en behandling av djuren för inre och yttre parasiter. Men jag hittar inte lösenordet!

Alltså hade ni kunnat föreställa er för några år sedan hur otroligt beroende vi skulle komma att bli av olika lösenord i detta samhälle? Man får ju ingenting gjort!

Jag har faktiskt börjat anteckna i en bok alla de viktigaste lösenorden, men naseva använder jag så sällan, så det ligger säkert ännu på någon lös lapp. Vill inte sätta halva dagen på att söka lappar igen.

Huvudsaken att behandlingen är utförd, skulle man kanske tro, men se om det inte finns antecknat så har det aldrig hänt.

God fortsättning på dagen gott folk!

Senaste vecka har varit mötestätt igen. Tisdag hade samfälligheten styrelsemöte med inbjuden gäst som visade sin plan för höjning av vattenståndet i Norkfladan som är en av byns fiskyngelsjöar.

Onsdag hade ÖSP skolningsdag för förtroendevalda med en föreläsare från LRF i Västerbotten som är Ösp´s motsvarighet där. Hon hade många goda förslag på vad man kan ordna för aktiviteter inom producentrörelsen och de hade också delvis lyckats locka med kvinnor och ungdomar.

Annorlunda var också att arrendenivån i Västerbotten ofta var 0 skr/ha. Där fick man vara nöjd om någon ville ta emot odlingsmark gratis för att hålla markerna öppna. Intressant! Kanske vi kunde exportera några odlingsivriga bönder från Finland dit, så skulle trycket på arrenjordarna minska?

Nå Västerbotten ligger lite nordligare än oss, men jag har nog förstått att arrendepriserna ligger rätt högt i Norra Österbotten också, så där borde det gå att jämna ut förhållandena lite. Kanske man kan skriva kontrakt med gödselspridningsareal med Västerbotten och exportera några långtradarlass med skit över Kvarken?

På lördag hade simmentalföreningen årsmöte i samband med Sarka-mässan i Seinäjoki. Mötet var redan kl 10.00, men jag avstod för vi hade biljetter till Pörtomrevyn till kl. 14.00 Visserligen hade jag nästan hunnit med båda, men kanske de klarade årsmötet utan mig?

Spännande är dock det att föreningen blivit inbjuden av Viking Genetics att komma med på ett avelsseminarium i Köpenhamn i slutet av mars. Två dagar seminarier plus möjlighet att åka över till Sverige för att vara med på avelstjursauktionen på Gunnarp. Ojojoj, vad jag skulle ha lust att åka. Till Gunnarp har jag velat åka många år redan, men nu skulle jag dessutom få resan betald av VG. På plats kommer garanterat alla som jag träffade i Norge i somras. Jag vill åka!!!!!!!

Men i slutet av mars är jag i v35! Kan man flyga då? Och orkar jag med programmet? Visserligen är det fortfarande två veckor kvar då innan jag blir mammaledig. Måste kolla vad rådgivningen säger.

Ja så var vi alltså på Pörtomrevyn. Den var helt bra. Jag fick ingen lust att gråta i alla fall som jag brukar få ibland på revyer. Men vissa inslag kunde nog också ha strukits även här, som sketchen om bögen som blev upphetsad av gorillans organ. Vad f-n var det? I Sverige skulle folket varit i uppror, men här ler vi lite förläget. Dock var den här revyn inte så inriktad på att poängtera skillnader mellan kvinnor och män som många andra revyer bygger på. Kvinnor som bryr sig bara i hur de ser ut och att spisen är ren. Nåja, det är väl bara jag som kommer från en annan planet antar jag, eftersom jag inte inser humorn i kvinnofällor.

Jag har kunnat konstatera många gånger att människor är olika. Som såna som skrattar hysteriskt från och med att första aktören ramlar in på scenen och sedan skrattar åt precis allt. Jag avundas sådana människor som helt okritiskt kan låta sig bli underhållna. Jag tänker väl för mycket.

men bra så. Tråkigt om alla var likadana.

Har spenderat de två senaste dagarna med att uppdatera allt pappersarbete på kontoret.

Ifall jag skulle bli sjuk eller något så är det bra om allt finns färdigt till pappers.

Ni ska få en liten inblick över de papper jag har över korna.

Först och främst nötkreatursförteckningen.

Här måste jag anteckna så fort något händer. Kalvningar, datum, ras, föräldrar och när och varför djuret utmönstras. Detta finns både i pappersform och på datorn.

Alla uppgifter som finns på varje djur kan sen printas ut på ett individuellt djurkort.

Det här använder jag ofta då jag planerar vilka djur som ska sparas till avel eller säljas till livs eller slakt. Dessutom är det ett bra papper att sända till eventuella djurköpare.

Varje avelsko har dessutom ett seminerings och hälsokort.

Här antecknar seminören vilken semintjur som använts till vilken ko.

Dessutom har varje djur ett eget registerkort som ska följa med djuret från vaggan till graven.

Det här är alltså papper som måste finnas.

Som om det inte var tillräckligt så skapar jag mina egna listor över kommande arbeten. Jag vill gärna ha koll på vad som är på gång minst 6 månader frammåt.

Så därför har jag printat ut vårens kalvningslistor.

Vårens vägningstidpunkter.

Samt vårens slaktlistor.

Nästa tillfälle att beställa kött är alltså med leverans 13 maj. Jag vill helst ha beställningarna inom april. Ring, sms:a eller maila mig om du vill ha 1/4 bak ( 8.50€/kg) eller en halv kviga (8.00€/kg) då. Färdigt styckat och malet.

Ja , jag tänkte ju glömma mitt anteckningshäfte för renrasiga kalvar.

Här skriver jag upp alla renrasiga kalvars uppgifter inklusive födelsvikt, 200 dagars vikt och ett-årsvikt.

Så, som ni märker är det en del papper att hålla reda på. Det mesta tycker jag dock är positivt. Alla journaler är ett verkligt stöd i det praktiska arbetet.

Fast nu är det dags att gå ut och mata dem också. Bra att få röra på sig lite efter en dag på stolen.

Lördagskvällen festade vi som sagt med bönder från Sideby till Korsnäs. Ca. 120st var på plats.

Vi fick havtornssaft som välkomstdrink. Jättegott. Maten var mör och välsmakande. Eftersom det hörde både vin och cognac till priset fick Krister fullt upp med att tömma våra glas. Givetvis tog vi allt som hörde till. Fast jag höll mig förstås till vatten. Stackarn som måste uppoffra sig    

Till programmet hörde lite tal och så lite komedi. Riktigt passligt kul och kort.

Det nya hotellet då? Nja, gissar att det varit nån ny dyr arkitekt i farten igen. Så skulle inte en bonde planerat det i alla fall. För det första var det väldigt lågt till tak. Kändes lite klaustrofobiskt. Och så fick orkestern stå i farstun och spela och dansgolvet bestod av klinkersplattor?Öhhhh????? Dessutom var belysningen på dansgolvet lika stark som på ett industrigolv. Ja man såg ju vem man dansade med i alla fall. Ja, jag dansar ju inte så mig gjorde det ju inget, men min stora hobby är ju praktisk planering, så jag hade gärna rivit och byggt om.

Kändes som om det hela var planerat för något annat ändamål. Café kanske?

Gnäller jag nu igen? 

Nä, nä. Ha det som ni vill. Inget som jag kommer att utnyttja i någon större utsträckning i alla fall.

Äsch,nu hinner jag inte skriva om söndagen. 

Återkommer.......

Bifogar ett foto från frukosten.

Tog några kort då jag och hundarna skulle stänga ut kossorna inför kvällshalmningen här om kvällen.

Sånt här slaksväder måste vi dras med då temperaturen ändrar från plus till minus tillbaka till plus igen. Lite mörka bilder, men jag hoppas ni ser två hundar. De har ju vitt ut på svanstippen så att man ska se dem :)

Tror ni jag har några smutsiga hundar?

Jag brukar inte använda hundarna då underlaget ser ut så här, men i mitt klumpiga tillstånd vågar jag inte gå in på egen hand och driva ut yra kossor. Då hundarna är med behöver jag bara stänga grindarna. Ja och tvätta hundarna förstås. Men finns det bara lite snödrivor någonstans så tvättar de av det värsta själva.

Ikväll bär det iväg på midvinterfest med bönder på stadens nya hotell. Hoppas på god mat och korta hälsningastal.

Måste bara få dela med mig av min födelsedagsbukett.

Det är min födelsedag idag. Och jag fyller 23.

Ja, inte 23 år då, nej det blev visst det dubbla. Men veckor! Jo, jag är tydligen gravid i vecka 23.

Hur gick det här till då? Ja, jag är lika förvånad som ni säkert är. Och tänk att jag missat halva graviditeten.

Under hösten har jag ju varit trött, känt mig gammal och haft dålig kondition. Jag har så lätt blivit andfådd under hundpromenaderna. Ja och så var det ju den där blodproppen i benet. Men gravid, det hade jag inte en tanke på. Jag räknade helt kallt att den tiden var över för min del. Ja vad är sannolikheten för att man blir gravid vid 45 års ålder då mensen upphört? Man läser ju överallt hur svårt det är att bli gravid efter 35. Nåjo, tydligen är det inte alls svårt.

Över julen kände jag mig stinn och pösig. Jag började så småning om misstänka att jag hade något fel i magen, kanske nåt strul med tarmarna? Men ingen smärta, så jag såg ingen anledning att besöka läkare.

Så i mellandagarna började jag känna rörelser i magen. ?????????

Jag googlade på , i vilken vecka kan man börja känna fosterrörelser? Fick svaret, runt vecka 20. Hmmmmm.....

Nej, det är säkert inte det. Men för säkerhets skull köpte jag ett test från apoteket på nyårsafton. Och vad skådar mitt högra öga, positivt! Oh shit!

Ber min kära make komma och titta. Han skrattar till och säger, nä, det tror jag inte. Ja inte jag heller, men stickan visar positivt och det är garanterat något som rörs i min mage.

Nåjo, det är helg och mellandagar och först 7.1 ringer jag till mödravården och ber om att få ett ultraljud. De sätter in en akuttid åt mig på onsdagen och jag får lägga mig på britsen. Läkaren känner mig på magen och konstaterar genast att jo, visst finns där något. Shit igen, nu är det alltså bekräftat. Vi tittar på ultraljudet och kan konstatera att jag är i vecka 21+2. Hur är det möjligt att jag missat halva graviditeten??????

Beräknad tid 19.5 Alltså snart.

Ringer hem och gratulerar den blivande fadern. Ni kan tro att vi blev chockade. 

Jag köper hem pizza och berättar nyheten för de intet ont anande syskonen. Tystnad...... Va? På riktigt? Skojar ni?

Ja så där är vi nu. Nyheten börjar sjunka in.

Jag frågade om riskerna eftersom jag är lite äldre än normalt, men läkaren sa att de största riskerna är redan över. Ingen idé att ta fostervattenprov eftersom det är för sent att göra något i detta läge. Bara att tacka och ta emot nu.

Ok, men jag fick i alla fall åka på ett 4D-ultraljud till Vasa där de kunde konstatera att alla inre organ såg bra ut och vi inte har något att oroa oss för.

Känslorna har växlat från glädje till att vara alldeles skräckslagen. Vad har vi gjort? Hur ska det här gå? Hur, varför, hur ska det sluta?

Nu börjar vi så småningom landa i vad som är på gång. Alla barnkläder har vi skänkt till välgörenhet, men leksaker och böcker finns visst sparade. Vi försöker ta dagen som den kommer och hoppas på det bästa.

Visst räknas det här som en högriskgraviditet, både för mig och barnet. Men för tillfället mår vi båda bra och jag gör allt jag kan för att det ska fortsätta så. 

Enda nackdelen hittills är att jag fick tillbaka min blodtunnande medicinering, för att undvika blodpropp. Så nu sticker jag mig i magen varje kväll resten av graviditeten plus en månad efter förlossning. Men, det måste jag väl kunna leva med.

Nu kommer inte bloggen att ändras till en mammablogg.Kanske någon uppdatering då och då.

Arbetet på gården fortsätter ju som vanligt, även om mina arbetsuppgifter kanske måste anpassas lite efter situationen. Ska försöka att inte stå ivägen för varken grindar eller kossor.

Svarar på frågor gör jag fortsättningsvis, även om min graviditet.

Livet är fullt av överraskningar,

hälsningar 46 år och gravid!