Jag är inte alls intresserad av sport. Allra minst på tv. Men någon match har jag ju sett delar av.

Och jag förundras över hur t.ex på en fotbollsmatch så reagerar fullvuxna människor med en så otrolig entusiasm över att få en boll mellan två stolpar!? What???

Tänk om jag i mitt vanliga arbete skulle kunna bli lika glad över då jag lyckas med det jag håller på med. Skrika rakt ut och knyta nävarna i luften. Kanske dra av mig skjortan och springa runt och hoppa. Bli omkramad av mina medarbetare.

Idag hade jag ett sådant tillfälle. En uppgift som lyckades t.o.m bättre än jag väntade mig. Och visst blev jag glad, även om mina glädjeyttringar kanske hölls sig på en sansad nivå. Men jag ringde i alla fall hem och berättade hur bra det hade gått.

Ja, nu blev det en lång inledning innan jag kom fram till orsaken till mitt glada rop. Jag fick nämligen äntligen den sista kvigan att våga sig över bron över ån idag. Hon har gått ensam i skogen i tre dagar och blivit skyggare för var dag som gått. Igår fick jag höra att vargar dödat en 10 dagar gammal kalv i grannbyn i lördags och då beslöt jag mig för att verkligen göra ett ordentligt försök till att få kvigan närmare hem tillsammans med de andra kvigorna. Ett ensamt djur är ju ett så mycket lättare offer om vargen tar sig in i hagen.

Jag har varje dag försökt locka henne med säd, men det har inte lyckats. Jag har även lockat över de andra 11 kvigorna tillbaka på hennes sida av ån för att hon skulle följa med de andra tillbaka. Jag har även försökt driva över dem med min 11 år gamla hund Wilma, men Wilma har inte längre kvar sin ork på samma sätt som förr. Hon försökte bra, men det gick bara inte.

Idag så beslöt jag mig för att ta med Walle också som stöd åt Wilma. Walle är nästan döv nu så att valla med honom har varit ganska besvärligt på sistone. Men nu har jag skaffat en lång spårlina som jag satte fast honom i för att kunna visa honom hur jag ville att han skulle gå. Detta har jag inte testat förut, utan idag var första gången. Jag tänkte inte ta med valpen, men då jag lastade de andra i bilen så stod hon bredvid och hoppade så ivrigt, så jag slängde in henne i bilen också. Jag tänkte att om det inte funkar så åker vi bara hem igen.

Jag gick först och satte säd på bron som vanligt, men jag såg inte till någon kviga. Sen körde jag runt hagen med bilen och så tog jag ut hundarna längst bort i hagen och så började vi söka. Ungefär 100 meter från bron låg kvigan ensam och sov. Jag kopplade Walle och satte fast Yezz i andra änden av den långa linan och så höll jag fast på mitten. Wilma fick gå längst fram och driva upp kvigan. Hon steg upp och tog några steg från oss men så stannade hon och stirrade en stund på oss liksom för att avgöra lite att vad tusan är på gång nu.

Wilma gick långsamt mot henne. Kvigan svängde runt och började småspringa i riktning mot bron. Tryggheten fanns trots allt hos de andra kvigorna på andra sidan. Walle och yezz blev ivriga och skulle säkert ha satt av i full galopp om de inte haft mig som bromskloss. Jag skickade Wilma till höger för att förhindra att kvigan skulle vika av och springa bakom oss. Så gick vi på ett brett drev bakom kvigan tills vi kom fram till bron. Då kvigan stannade för att äta av säden så stannade även vi, så att hon skulle lugna ner sig. De andra kvigorna såg att det var något kul på gång och kom vandrande över bron. Bra! tänkte jag, nu får hon stöd och går över med de andra tillbaka. Men nej.

De andra kvigorna tyckte det var roligt att leka lite med hundarna och de tog några galoppsprång rakt mot oss. Jag drev på hundarna och kvigorna fick sig några nyp i näsan för att de skulle förstå att vi menade allvar.

Och Yezz! Hon var så duktig!

Hon blev jätteivrig och visade ingen rädsla alls för dessa vimsiga hoppkvigor. Tack och lov att jag hade linan på henne annars slulle hon väl ha drivit kvigorna hur långt som helst. Yezz hade ju ingen aning om vad vi försökte göra och vi har ju ännu inte övat in några kommandon utan hon tyckte ju bara det var jättehäftigt att få gå på kvigorna. Hon är alltså 5 månader!

Nåja, kvigorna svängde på klacken och sprang tillbaka över bron. Alla utom en! Inte ännu heller vågade hon sig över. Istället gjorde hon ett utbrytningsförsök och sprang genom vår linje med mig, Walle och Yezz, så jag fick skicka Wilma igen för att stoppa henne. Och Wilma lydde till 100% idag. Oj vad hon är duktig ibland. Hon förstod precis vad jag ville att hon skulle göra. Kvigan vände om och kom tillbaka till bron där vi hade förflyttat oss för att ta emot henne och hindra henne att springa om igen. Nu kom kvigorna på andra sidan fram till brokanten igen och då äntligen tog hon några försiktiga steg ut på bron. Jodå, bron höll, och hon gick försiktigt hela vägen över. Vi följde sakta efter i bredd. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!! DET LYCKADES!!!! Duktiga, duktiga hundar!!!! Oj vad jag berömde dem då och alla blev alldeles vimsiga av glädje då matte blev så glad. Vi var som ett fotbollslag jag och hundarna idag och Wilma var Zlatan    Totalt tog matchen ungefär en timme, utan paus :)

Vi är ensamma nu hundarna och jag på våra promenader. Linn började sin skola idag, drygt 3 timmars bilfärd rätt in i Finland. Vi måste klara oss utan henne och hon måste klara sig utan oss. Tack och lov finns det telefoner och facebook. Hon kommer att klara sig bra. Hon är tuff min Linn även om hon inte vet om det själv. Snart kan hon finska också och då kommer hon att kunna leva i detta land som en fullvärdig medborgare och inte som många av oss andra som lever med detta handikapp att bara prata knagglig finska.

Mina lagkamrater.

Måste bara bifoga denna bild också då Yezz för första gången tittar på korna. Då är det tryggt att ha stora starka Walle framför   

En liten fortsättning på mitt förra inlägg.

Jag läste på tidningen att Vasa stad ska ha en misstävling för att utse någon söt liten miss att representera staden. What????

Vilket århundrade lever vi i? Vilket j-vla pucko skulle längre ställa upp i en sån tävling. Och själva idén! Vad har de menat att en sådan pr-grej skulle göra för staden?

- Ja här är vår representant för staden. Hon kan le och gå på samma gång!

Jag gråter en skvätt och river mitt hår, och läser en ramsa om jordens undergång.

hmmm....

Jag tänkte ladda upp mer bilder från vår resa, men nu finns de inte tillgängliga på bloggens sida. Alltså hur gör jag nu? Tänk om man hade en datanörd i lådan.

Tycker annars att det är omständigt att få bilder in på bloggen. Allt måste laddas upp i ett bildarkiv före det kan publiceras på min sida. Varför får jag inte bara söka i min dators minne? Det är så himla trögt. Det gör ju att det tar mycket längre tid för mig om jag vill bifoga en bild till mitt inlägg, och det vill jag ju för det mesta. Dessutom är det onödigt omständigt då man måste logga in, men jag förstår mig väl inte bara. En trög tant, det är vad jag är.

Nåja, färdigt klagat för denna gång.

Läste lite hastig igenom mina äldre inlägg, och kom fram till att det är mycket jag nämnt, men inte berättat om efter att det hänt. Så därför tänkte jag nu publicera lite studentfestbilder innan de försvinner ur bloggminnet.

Ja, det är ju "bara" 3 månader sedan.

På med luvan

   Oj, så många som kom ihåg Linn på hennes dag :)

  Skål till studenten!  

Och bebis ska ju vara med förstås.    

Festfolk och blommor.

Vilken minnesvärd dag. Ett mullrande åskväder drog över oss under dimissionen, men annars var det varmt och skönt.

Vi fortsätter väl bara som om jag skulle skriva aktivt varje dag?

För tillfället steker jag abborfileér som jag fått av mor och far. Dessutom fick jag en zuccini som jag marinerat och även den ska stekas i smör. Som grädde på moset så hjälpte de mig att plocka blåbär, så nu finns blåbär i frysen så vi borde klara oss över vintern. Hallonen står näst på tur, bara solen kommer igen.

Hallonbuskarna har varit fulla med kart, men den senaste veckans torka har minskat en aning på skördeprognosen.

Nå vad har hänt med djuren i sommar då?

Alla får och de flesta av nöten är på bete just nu. En hel del av tjurarna och kvigorna har sålts till slakt eller avel, så i nötse står inte många djur för tillfället.

Ko nr 256 fick missfall i förra veckan. Hon hör till de höstkalvande korna och var nästan 7 månader på väg, så kalven vägde väl ca 15kg. Far till kalven var semintjuren Nisse av Gyllebo. Annars framskrider graviditeterna normalt och vi hoppas på 22 kalvande i höst.

Orvar mår denna sommar bra och har inte haft några problem med hälta. Jag kommer snart att redogöra för våra nya avelsvärden som kom i juni, men först måste jag hinna studera dem själv.

Under rubriken, Hänt i rabatten, har jag mycket att berätta om, eller låta bilderna tala, men jag nöjer mig idag att dela med mig av min nya pion, för familjen börjar samla sig runt matbordet.

På återseende!

Ja, de har jag ju :)Så då ska jag kika in lite och säga hej.Hej, hej!Jag har gjort massor, vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Men inte hinner jag skriva någon roman nu heller. Jag ska alldeles just åka iväg och hämta tre ungdomar som övar flitigt i Hallis ikväll inför morgondagens Humorshow. Om ni inte ännu sett showen, så rekommenderar jag att ni passar på imorgon. Inte bara för att stöda skolmusikkårens verksamhet, utan för att showen är riktigt bra. Man får nog valuta för pengarna.De flesta djuren här på gården är på bete nu. De stora tjurarna gick till slakt förra veckan, så nu är det bara en liten grupp tjurar inomhus och fyra kvigor som vi tänker seminera. Så det tar inte lång stund nu att mata djuren.Ja, jag har ju inte heller hunnit skriva klart om vår resa i mars, men det kommer väl så småningom. Dumma jag glömde ju förstås att ta bilder då vi fick kött i retur i torsdags. Det är många som frågat om köttretur och jag hade då tänkt visa hur det ser ut då man packar köttet, men det var så mycket att hålla reda på just då så jag glömde helt enkelt bort att fotografera. Kanske nästa gång.Jag bifogar i alla fall lite bilder från rabatten, så hoppas jag hinna hit snart igen.Nej nu ser bloggen lite annorlunda ut. Jag hittar inte knappen för att bifoga bilder. Shit!Sorry, jag måste studera detta närmare nästa gång.Vi hörs!

Sitter nu och väntar på att sista kakan ska bli färdig i ugnen. Visserligen är diskbänken full av disk, men jag kan inte börja slamra på med disken nu, då de andra sover.

Bakar alltså inför studentfesten på lördag.

Tack och lov så beställde jag smörgåstårtor från Bistro. Jag hade nog tänkt göra ett buffetbord med lite smått och gott, men med facit i hand så ser jag ju att det skulle varit fullständigt omöjligt för mig att hinna med allt.

Vårbruket har nämligen dragot ut rejält på tiden, och plötsligt blev det värmebölja och då skulle allt ske på en gång.

Jag har inte hunnit göra beteshagarna färdiga fast betet är alldeles tillräckligt långt redan, så alla djur är fortfarande inne. Kor med kalv har fått gå ut i hagen närmast nötse, men det är bara en liten hage, så de får ännu foder inomhus. Men i den här värmen så föredrar de flesta kossor att stanna kvar inne i skuggan.

Tackorna har jag inte hunnit klippa. Normalt skulle det inte vara något problem, men då temperaturen ligger runt 30 grader flera dagar i sträck, så är det nog en plåga att gå omkring med tjock yllepäls på. Så de är prioritet nr 1 så fort den här studentfesten är överstökad.

Ja, å så har jag fått hem min söta lilla border collie flicka. Alla valpar är ju söta, men Yezz har redan charmat oss alla. Hon verkar vara en riktigt mysig tjej. Jag sover med henne i köket tills hon känner sig hemmastadd ordentligt. I morse vaknade vi 5.30 av att tuppen gol. Det var mycket skrämmande tyckte Yezz. Så dagen har varit lång, men nu börjar det bli dags att bädda ner oss i kökssoffan. Riktigt rumsren är hon ju inte. Fast dörrren står öppen hela tiden, så har det nog kommit en och annan pöl i köket. Så jag kan ju rekommendera dem som tänker komma på studentfest att ta på sig långskaftade gummistövlar, ifall det blir att trampa i någon pöl.

Nu faller ögonlocken ihop på mig och valpen, programmet fullt hela dagen imorgon, huset ska städas, fönster tvättas, gräsmattan klippas, djuren skötas som vanligt, smörgåstårtorna hämtas och så ska jag hinna raka benen och besöka två examensfester på kvällen. Som alltid är jag tidsoptimist och ännu ikväll tror jag att vi ska hinna med allt. Vi får se hur det ser ut imorgon, eller redan idag! Jag ser att klockan redan sprungit över på fredagsdygnet.

Men på lördag, då ska vi bara fira studenten.

Det är så svårt att beskriva mina dagar, för jag gör så många olika saker. En av de mer udda saker jag gjort på sistone är att vara på gåsjakt. Ja inte en traditionell gåsjakt med bössa, utan med hund, och syftet var inte att få mig en gåsstek, utan jag ville fånga dem levande. Och nej jag har själv inga tamgäss.

Det var så här:

För några veckor sedan flyttade ett par till vår by. De hade med sig 5-6 hundar, 8 gäss och några myskankor.

En av de första kvällarna här så hade de ut 4 gäss på gården. Oturligt nog slet sig en av deras hundar och skrämde iväg gässen ut på vägen. Samtidigt körde en långtradare förbi. Gässen sprang skrämda in i skogen på andra sidan vägen, och sen var de spårlöst försvunna. De gick runt flera dagar i skogen och sökte, men inte så mycket som en fjäder syntes. Ett samtal med en siare gav beskedet att gässen var döda.

Då jag fick reda på gässens öde, så tog jag med sonen och hundarna och så tog vi en promenad runt i skogen. Vår kära katt Yatzy beslöt också att komma med, så ett tag var jag rädd för att istället för att hitta gässen, så skulle vi istället få en borttappad katt. Men katten följde med oss flera kilometer och kom glatt med hem igen. Några gäss såg vi inte. Flera kvällar for jag på kvällspromenad med hundarna till samma ställe i hopp om att se något livstecken av fåglarna, men icke.

Så en kväll, förra torsdagen, 1,5 veckor efter att gässen försvann så gick jag kvällsrundan med hundarna på vår betesåker för att samtidigt se över stängslet. På andra sidan ån, på en plöjd åker, får jag då syn på två vita fåglar. Jaha, där är två svanar, tänkte jag och jobbade vidare. Då vi kom närmare "svanarna", så reagerade jag på att de inte flög iväg, utan de vankade bara lungt vidare. Gässen!

Plötsligt blev jag ivrig och försökte ringa till ägaren, inget svar.

Gässen vankade iväg in mot skogen igen.

Jag visslade åt hundarna och så tog vi oss över bron och över åkern efter dem. Jag skickar textmeddelande åt ägaren att jag tror att jag hittat hans fåglar. Inget svar.

Jag är ju förstås ut i lågskor, men inget kan hindra mig nu. Jag säger åt hunden att söka fåglarna. Wilma sätter nosen i marken och sätter iväg mot skogen. Jag älgar iväg efter henne och framme i skogsbrynet sitter två gäss och fräser åt oss i diket. Jag ringer ägaren igen, fortfarande inget svar. Jag ringer dottern, nej hon är ute på ridtur, Krister är i Övermark i vårbruk, och sonen i Esbo på skolmusikfestival.

Jag ringer min pappa. Han får klä på sig och komma med säckar och en räfsa så att vi får fast dem.

Då jag fick ett passligt tillfälle, så hoppade jag ner i diket och greppade den ena gåsen runt huvudet. De spottar och fräser och gör utfall för att skydda sig. Då pappa kommer så får han fast den andra med hjälp av räfsan. Vi stoppar ner dem i varsin säck och bär dem över åkern till hans bil.

Eftersom vi inte fått tag på ägaren, så beslutar vi oss för att ta hem dem till oss och sätta dem i hundhagen. De får vatten och lite havre.

Jag hinner precis in för att se Kristas uppträdande i semifinalen.

En halvtimme senare ringer ägaren och han blir mycket förvånad över att vi fångat gässen. De kommer genast för att hämta hem dem och deras glädje är uppenbar. Det var två damer jag fångat, men fortfarande finns två hanar där ute någonstans.

Jag fortsätter söka......

Förstås hade jag ingen kamera med, när ska jag lära mig? Inte alla dagar man fångar gäss på Sjöslätan.

Får sitta en stund medan den lappländska hjortronkakan med frasigt täcke gottar sig i ugnen. Nytt recept jag hittat på nätet, kan ännu inte uttala mig om resultatet.

Fick ett mörkbrunt lamm inatt. En ungtacka som dragit ut på tiden. De andra lammade för en månad sedan. Nu är det bara en texeltacka kvar, men tyvärr syns inget juver på henne än, så hon är väl nog tom.

Fick en kalv igår också, nu är det bara 5 kalvningar kvar i vår. Återkommer med vårens resultat då alla är klara.

Vi vägde kalvar i tisdags. Halvårskalvarna och 4 st ettårskvigor som vi inte hann väga förra gången. Nu har jag 9st ettårsvikter efter Orvar. Det krävs 10st innan han får sitt avelsvärde. Ifjol sålde jag ju två kor som var dräktiga med Orvar till en annan gård. Vi får hoppas att de vägt sina kalvar så att vi kommer upp till 10st. Faba har nästa körning 27.5, så då blir det spännande igen. Han har fått högt index för födelsevikt, och det är ju inte önskvärt, men jag hoppas att han kompenserar det med höga 200 och 365 dagarsvikter. Eller, jag vet ju att de är bra, men hur resultatet ser ut efter Fabas körning, det vet jag inte.

Det är lite synd att han får högt index för kalvningarna, för vi har aldrig haft en tjur som gett så lätta kalvningar. Inte en enda har vi behövt hjälpa till med, inte ens med kvigorna, så storleken har ingen betydelse, som det brukar heta. Orsaken till att de blir så tunga är att de är väldigt långa, men det påverkar ju inte förlossningen på något vis.

Vi fick förresten en förfrågan igen om att exportera kvigor till Ryssland. Jag bjöd ut 13st, så får se då om de vill ha dem. Vi fick ju 25 kvigor ifjol, och det är mycket mer än vad vi behöver för egen del, men då de är så j-kla fina, så jag vill helst inte sälja någon av dem. 12 st åt oss själva är egentligen för mycket också, men fasiken, jag kan inte sälja dem! Nu är jag dum igen. De ville köpa 30st, och så sitter jag här och håller fast dem. Sälj dumhuvud då det finns köpare, men då jag inte kan :(

Jag har annars spenderat veckan mest som taxikusk känns det. Krister ska ha skjuts hit och dit i vårbruket och Lucas har kört på många övningar. Om jag haft taxametern på så hade jag nog tjänat en slant denna vecka.

Skolmusikkåren for ner till Esbo idag på skolmusikfestivalen. Väckning 4.30

De kommer bl.a att få vara med i Yle5, Min morgon imorgon fredag kl. 7.45 Hoppas de är vakna då och spelar rätt :)

Här en film från marschen på 1 maj.

MIn lilla tuffing