Nu blir det planering för att få allt att fungera.

Linn ska på inträdesförhör till Strömsholm 27.5 mellan kl. 8.00 och 18.00

Båten kommer till Stockholm 6.30 och avgår på kvällen kl. 20.00 Enligt eniro så tar det 1h och 28min från hamnen i Stockholm till Strömsholm. Så i teorin skulle det fungera.

Nu råkar det sig också så väl att min hundvalp finns på vägen mellan Stockholm och Strömsholm, och den skulle vara leveransklar i slutet av maj.

Jag är specialist på att göra många saker på samma gång på minsta möjliga tid, jag menar om man en gång åker till Stockholm så ska man ju ta ut det mesta möjliga.

 De övriga i familjen suckar varje gång jag kommer på något "på samma gång".

Linn protesterar och säger att vi måste åka en dag på förhand, så att det inte blir för stressigt och hon missar inträdesprovet. Men, som det ser ut nu, så kommer vårbruket att vara i full gång ännu 27.5, eftersom det inte ens börjat ännu. Det innebär i sin tur att Krister är borta hela dagarna och jag ensam ska sköta djuren. Nå om jag är i Stockholm i flera dagar, vem ska sköta djuren då?

Nåja jag ringde till hunduppfödaren och hon sa att valparna är leverans klara först 30.5 Aaaarrrrrrrggggghhhhh.

Tänk då det passar nästan! Ska jag åka till Stockholm två gånger inom en vecka? Nej, nu spårar det ur. Dessutom har vi ju en liten studentfest att förbereda till 1 juni.

Linn får åka på egen hand, så far jag i början på juni och hämtar hunden, tokigt ja, men så får det bli.

Jag var förrästen igår och handlade en hundsäng, halsband och koppel,tuggben och en goseanka. Tänk vad roligt det är att skaffa hund :)

Nu måste jag ut och räfsa gården, snart ska gräsmattan klippas.

Klockan är 14.00 och redan har jag varit i nötse, till frissan, via Bistro och beställt smörgåstårtor till studentfesten, via sjukhuset till apoteket, veckohandlat, vidare till fototjänst och agrimarket. Nu en snabb lunch och ut igen.

Ja har börjat ge minsta lammet lite extra mjölk, så det blir extra springande och så kommer det kalvar i alla knutar.

Imorgon börjar vi göda vallarna.

Men jag hann in å säja hej!

Bifogar en bild från lugnare tider :)

Måste bara dela med mig av några bilder jag tagit på sistone

Orvar har flyttat ut till sinkorna, eftersom jag behöver hans box vid kalvningen. Han var efterlängtad och fick genast alla uppmärksamhet.

Fåglarna har fått vårkänslor och passar på att plocka bomaterial av djur som tappar vinterpälsen. Det är väl det som kallas återvinning?

Min älskade frass håller koll från taket. Är han söt eller är han söt?

Vi har byggt boxar längst in i lösdriften, så att alla ska kunna sova under tak utan att behöva vara rädd för att bli utkörda av någon sur jäkel. Så nu sover alla inne samtidigt. Mycket lyckat.

Ha en bra dag :)

Hej!

Jaja, nu har jag försummat bloggen igen, och tusan det har hänt massor som jag så gärna skulle ha skrivit om, men när? Nu borde jag också sova egentligen, för imorgon blir en lång dag igen.

För att rabbla lite som hänt, så kan jag berätta att kalvningen nu är ungefär halvvägs. Orvars kalvar kommer som ur en pärthyvel. Inga problem med kalvningarna överhuvudtaget. Idag hade vi dock en kviga som fick en kalv efter en ungtjur och det var lite arbetsamt. Genast då jag vaknade såg jag i kameran att något var på gång. Jag slafsade i mig en skål med flingor (All Bran Choko) med jordgubbsmos, och sprang ut för att kunna övervaka bättre. Jag hann mata alla djuren i lugn och ro, men kalvningen gick inte frammåt. Sonen skulle iväg och spela i Vasa, så Krister fick övervaka medan jag hjälpte till med uniformen och skjutsade till bussen.

Då jag kom ut tillbaka syntes båda framfötterna på kalven, skönt, den vänder rätt. Men då jag såg storleken på fötterna så förstod jag att det inte kommer att gå lätt.

Jag gick in till kvigan och satte på dragband runt  benen, och så började vi dra. Och vi drog, och vi drog. Ett tag trodde jag att kalven redan var död, men plötsligt skakar han på huvudet. Då drog vi med allt vi bara hade att ge, för kalven måste snabbt ut innan han kvävs av att vara klämd i bäckenet.

Kalven kom ut och vi backade ut ur boxen för att ge kvigan lite andrum. Allt ser bra ut.

Vi går in för att duscha och ge oss iväg på majbasar i Närpes. Där äter vi lunch och lyssnar till skolmusikkårens uppvisning.

Efteråt går jag genast ut igen för att se till kalven. Då visar det sig att den inte kan stiga upp. Troligen pga att den legat trångt har bakfötterna blivit vikta åt fel håll. Den kan inte stå på bakbenen. Det innebär ju förstås att den inte kan dricka. Jag drar kalven fram till moderns bakdel där jag trycker in spenen i kalvens mun. Fast det är kons första kalv beter hon sig exemplariskt och står helt stilla medan jag försöker få spenen i kalvens mun. Det lyckas!

Kalven dricker ivrigt och jag pustar ut. Jag gick ännu en gång till och hjälpte den att dricka innan jag tog kväll. Jag hoppas den är starkare imorgon.

Ja jag skulle ju räkna upp en del av vad som hänt, men jag fastnade i den senaste kalvningen!

Kvigkalvar kommer det även mest av i år. Vad ska vi göra med alla kvigkalvar? inte vill ja ju slakta alla dessa fina flickor.

Men nu ska jag försöka rabbla litet igen; vi har haft 19-årsfest, varit på humorshow, haft möten hit och dit, skjutsat sonen fram och tillbaka på spelningar, varit på köttkvalitetskurs och på företagshälsovårdsgranskning. Allt i skick.

Tagit fästingvaccin! Det var inte en dag försent OCH den största händelsen av alla: Jag har beställt en hundvalp!

Men mera om det senare, och mera om vår resa också så småningom, vi var ju inte ens halvvägs.

Tack för att ni ännu är här, fast mina inlägg kommer väldigt ojämnt. Tyvärr kan jag inte lova att jag kommer att bli bättre, för kalendern är full av måsten.

En blomma vill jag i alla fall dela med mig av

Japanskt tulpanträd, underbart träd, tycker inte om Finland tyvärr.

I tisdags var jag på kurs i småskalig slakteriverksamhet.

En verkligen inspirerande dag och mitt i föreläsningen tänkte jag skicka sms hem och berätta att NU ska vi starta ett hemslakteri!

Nåja, euforin har lagt sig och min smartare hälft har tagit ner mig på jorden igen, men oj vad det skulle vara roligt.

Alltså inte roligt att avliva djur, men hela konseptet tilltalar mig.

I dagens läge så hämtas djuren av en lastbil, där djuren trängs ihop så trångt som möjligt, ibland tillsammans med djur de inte träffat förr. Sen körs de flera hundra kilometer till slakteriet där de får stå och vänta tills följande dag då slaktningen börjar. Förstås blir de stressade och rädda. Och vad innebär det för köttkvalitéten? Ja inte blir köttet mörare av stress i allafall.

Så både för djurens välmående och för köttets skull så skulle det vara bättre med ett lokalt hemslakteri. Dessutom kunde ju konsumenterna där få köpa kött från gårdar där man vet hur djuren behandlas.

Föreläsningen handlade om gårdsslakterier i Tyskland, där det finns små slakterier hur mycket som helst.

Den typiska slaktaren har slakteriet i källaren, köttbutiken på gatunivå och så bor familjen på övre våningen.

I mindre tyska samhällen så finns ladugårdarna mitt i samhället. Därför så föses kossorna längs gatorna ut på bete och in igen till mjölkning. Därför är det enkelt att då det är tid för slaktning så för man bara kon längs gatorna till slaktaren som skjuter kon direkt hon kommer in genom dörren. Hon behöver aldrig utsättas för någon stress utan det är över innan hon hinner reagera.

Det berättades också om ett annat sätt, och det innebär att djuret förs in i en behandlingsbox hemma på gården. Där skjuts det och tappas på blod, och sedan får man föra det döda djuret till slakteriet, bara det fanns inom en timmes transportavstånd.

Oj, om det kunde finnas här! Jag har hela tiden velat att djuren skulle få dö hemma och sedan får slaktkropparna transporteras för vidareförädling. Då behöver det levande djuret aldrig uppleva skräcken i transporten.

Jag tvivlar på att de finska myndigheterna skulle godkänna ett dylikt sätt i Finland. Nej, nej, det är för farligt, strängt förbjudet! Vi borde ju ha samma regler inom EU, men se det har vi ju inte alls. I vissa fall tycker jag att det är bra, men kanske de kunde ändra sig lite just i samband med små slakterier.

Föreläsaren sade också att konsumenterna i Finland inte vet vad bra kött är. Det enda kött de äter är det som köps i stora affären packat i plast. Kött från små slakterier i Tyskland har en helt annan mörhet, just p.g.a djurens hantering.

Jag blev ju givetvis genast intresserad av att åka till Tyskland och se och uppleva ett sådant slakteri och dess produkter.

Tyska konsumenter uppskattar också dessa små köttbutiker, men där finns ju förstås en helt annan tradition av att handla kött i en speciell köttaffär. Den finska konsumenten vill väl kunna köpa allt från blöjor till kryddig korv på samma ställe.

Jaja, som sagt jag blev riktigt ivrig där ett tag. Ja, jag har fortfarande en dröm om att kunna erbjuda hela kedjan från frigående djur till färdiga produkter som ägg, korv, lufttorkad skinka, inälvor och fint färskt kött i en mysig butik på landsbygden. Jag skulle vilja ha 50 tackor + lamm, 50 svin, 50 kalkoner, 50 sprätthöns och 50 dikor + kalvar.

Äsch, nu fantiserar jag igen. Jag har ingen sådan möjlighet, så sluta drömma.

Men kanske någon annan där ute vill starta ett litet slakteri? 

Det stod faktiskt på tidningen idag om ett litet slakteri som är i startgroparna, men det är i Norra Österbotten, så det blir ändå för långa transporter för att det skulle vara intressant för oss.

Hur ska jag få barnen lurade att utbilda sig till slaktare och företagare? Nä, nu börjar jag drömma igen...

Bifogar inga bilder idag. Kanske lika så bra.

Nu tog det längre tid att ta sig till Maui än vad jag tänkt. Ja inte i verkligheten utan här på bloggen :)

Det kom lite jobb i vägen.

Vädret har nu varit utmärkt för att köra ut dynga ur liggbäddarna ut på åkern. Dvs. kallt om nätterna så att vägarna hålls hårda, men plusgrader på dagen så att inte dyngan fryser fast på vagnen.

Dessutom var det nu dags att flytta om bland djurgrupperna. De äldsta kalvarna som föddes i höstas ska avvänjas nu och de vårkalvande korna ska flyttas i kalvningsgruppen. Dessutom ska dräktiga kvigor flyttas från kvigstallet ut med korna och de nyligen betäckta kvigorna ska flyttas in istället. 

Massa koflyttningar alltså. Jag började med att ta in Viivi i kalvningsboxen på tisdagen. Hon har beröknad kalvning till 6.4 men jag tyckte att hon började se lite kalvningsfärdig ut, så jag tänkte att det är lika bra att ta in henne i boxen för att lättare kunna övervaka henne. Jag stängde ut alla andra kor i rasthagen för att kunna ta in henne utan störningsmoment. Förstås smet två ystra kossor med in på samma gång och det blev lite extra spring och hopp. Inget speciellt alls tyckte jag, men jag härjade med de extra kossorna och slängde ut dem igen. Viivi blev lite uppjagad av uppståndelsen men jag kunde snabbt öppna boxdörren och hon sprang glatt in.

Nästa morgon då jag tittade i övervakningskameran såg jag att Viivi låg lungt i boxen. Skönt, jag kan äta min frukost i lungn och ro. Då jag kom ut och började utfodra tjurarna, så låg Viivi ännu. Inga varningsklockor började klinga ännu, men då jag förde mat intill hennes box ovh hon fortfarande låg ner började jag ana att något var fel.

Jag gick in i boxen och klappade henne lätt på ryggen. Viivi är en ganska reserverad ko, så i normala fall skulle hon stiga upp genast jag kommit för nära. Hon försökte ta sig upp, men bakbenen bar henne inte!

Kor kan få kalvningsförlamning i samband med förlossningen, men Viivi hade ju inte kalvat än, så detta var något annat. Jag ringde genast till veterinären som kom inom några timmar. Hans bedömmning var att hon bara domnat ut i benen och att hon skulle stiga upp inom några timmar bara vi fick henne vänd på andra sidan. Han gav en injektion med selen för säkerhets skull. Med gemensamma krafter fick vi den ca 800kg tunga kossan svängd, så att benen som legat under henne nu kom fram. Bara att vänta alltså.

Timmar gick, och hela dagen gick, Viivi kunde nu själv svänga sig från sida till sida, men då hon satte tyngden på bakbenen så föll hon hjälplöst ihop igen.

Nästa morgon hade hon slutat svänga sig själv, så Krister och jag fick hämta en vinsch och ett brett rep som vi lade längs sidan av henne för att få henne svängd igen. Hon hade då fått ena bakbenet i fel vinkel, så därför hade hon inte kunnat svänga sig själv. Jag ringde veterinären igen och han lovade komma igen. Denna gång fick vi tre olika preparat åt henne, Ketovet injektionsvätska som är smärtstillande och antiinflammatoriskt, Selevitan som innehåller selene och e-vitamin, samt Beviplex som innehåller B-vitamin. Detta skulle ges tills flaskorna var slut, 20-30ml/dag.

Viivi låg alltså tisdag, onsdag, torsdag och fredag, men då jag tittade i övervakningskameran kl 5 på morgonen natten till lördag så såg jag att hon äntligen steg upp. Pust, å vad skönt! Hennes beräknade kalvning var ju till på lördag, så jag blev så glad att hon äntligen orkade stiga upp. Annars skulle det vara väldigt svårt för henne att orka med en förlossning. Nu är det söndag och ingen kalv har kommit ännu, men hennes juver är sprängfullt och hon går omkring och vankar. Så nu är det nog inte länge kvar. Pappan till kalven är Räfbackens Xerxes första avkomma. Så nu håller vi tummarna för att allt ska gå bra.

Suck, det där var bara historien om en ko, och det har ju hänt så mycket annat!

Men jag får korta ner min historia och bara konstatera att de första lammen nu har kommit.

En svart bagge och ett vitt tacklamm. Nu är det bara resten kvar :)

Ja, och så trotsade jag vintern och inledde grillsäsongen med att grilla marinerade griskotletter.

Nu får det banne mig bli vår snart!!!!!

Jag har blivit lurad haha!

Tänk, fast man vet att det är första april och man själv går och funderar över hur man ska lura någon, så blir man själv så grundlurad. Fnissar åt min dumhet, men glad att jag kom på det innan jag avslöjade min dumhet för den som lurade mig.

Det var nämligen så att vi har fått en bunt biljetter att sälja till skolmusikkårens Humorshow med bl.a Adde Malmberg och humorgruppen KAJ i Närpes 6.4 och i Malax 20.4 Redovisningen  av biljetterna ska vara klar tills imorgon 2.4

Idag fick vi då en påminnelse om att lämna in osålda biljetter imorgon, men så blev vi lovade 4st gratisbiljetter till föreställningen i Taklax den 30.4 om vi lämnar in biljetterna idag före kl 12.00

Jag rafsar ihop våra biljetter, räknar ihop hur mycket pengar som ska bifogas, väcker sonen för att han ska komma med på samma gång och prova ut nya uniformsbyxor, säger att nu ska vi upp till Närpes snabbt. Medan jag väntar på att han ska bli färdig, så sätter jag mig ner vid datorn för att läsa aftonbladet. Där står rubriken ungefär: Har du blivit lurad idag?

DÅ, går det upp ett ljus för mig. Jag har blivit lurad! Det finns förstås ingen föreställning i Taklax. Där fick du mig Anders. Vilken tur att jag kom på det innan jag står och ser ut som en fågelholk utanför kansliet idag. 

Nu har jag alltså ett dygn på mig att sälja ytterligere 3 biljetter till dagsföreställningen i Närpes och 5 biljetter till Malax. Så om du vill ha en biljett, tag kontakt. Detta är inget skämt!

Hej igen!

Nej, jag har inte trillat av världskanten, jag finns ännu kvar, men jag har faktiskt varit på semester. 17 dagar på tu man hand med gubben. Det var inte igår vill jag lova.

Denna bild är från Waikiki beach i Honolulu. Min ena fot sådär passligt svullen efter många timmars flygresa.

Och jag har bilder, massor av bilder att dela med mig av, men mitt internet krånglar, det är såååå himla långsamt, så jag vet inte hur jag ska få dem alla uppladdade hit.

Livet på gården har flutit på som vanligt, med hjälp av dottern Linn, som nu fick ta ansvaret över huset och alla djuren. Hon fick hjälp av Anders som hann sköta både egna och våra kor. Dessutom fick vi boka in snöskottare att hålla undan snö runt alla husen. Inte att glömma mina föräldrar som fick en inneboende tonåring under drygt två veckor.

Ett stort TACK till alla som hjälpte till så att vi kunde ta lite ledigt. Vi lovar att det är långt till nästa gång   

Nu väntar jag på en fårfarmare från Bergö som är intresserad av att köpa min svarta lantrasbagge. Hoppas det blir affär, annars måste jag höra mig för till slaktarn innan påsk. Han ser inget vidare ut min bagge, men lamm kan han göra i alla fall. Mina tackor ser så runda och fina ut nu. Jag tänker börja ta in dem i stallet till nätterna nu eftersom temperaturen kan sjunka till -20grader. Jag vill inte hitta ihopfrusna små nyfödda lamm någon morgon.