Nu är både folk och fä på Räfbacken friska igen. Nåja, 100% effektiv kanske jag inte är än, men sjuk kan jag ju inte kalla mig fast kroppen är lite slö än.

Min hjärna har en hel del att planera och bearbeta för tillfället och jag har lite svårt att koncentrera mig och göra det viktigaste först. Allt är så spretigt för tillfället. Kanske genom att skriva ner en del här på bloggen, kan jag hjälpa mig själv att få en bättre översikt.

Praktiska saker: Hushållet! Bordet rinner över av smutsig disk, smutstvätt finns, tvättade kläder finns som ska sorteras, kanske strykas, terassmöblerna ska på vinterförvaring, det behövs dammsugas; ÅKE!!!!, och golvet har inte blivit tvättat de senaste 100 åren känns det som.

Lobo äpplena borde varsamt plockas ner och sättas i kylrummet, kronärtskockorna och majskolvarna skördas efter senaste natts frost. Husse är på maskinmässa idag, så jag ska sköta djuren ensam, borde jag göra det först, så att det säkert blir gjort?

Planeringar: Vallhundskurs nästa helg, vem övernattar, hur många ska ha mat, när träna kursfåren, vad behöver skaffas?

Tjejkväll på lördag i skäribastun, vad behöver göras, kan man överhuvudtaget ta in folk där efter fönster, dörr, takbyte, vad skall städas? 

Våra pågående projekt inom samfälligheten, skriv ut, kör runt och hämta underskrifter på protokoll, posta. Ta itu med försäkringsbolaget angående busshållplatsen som förstörts i olycka.

Föräldramöte på måndag, dikesrensningsmöte på tisdag, vindkraftsmöte på torsdag och därpåföljande måndag, förberedelser inför dessa. Meddela alla som beställt griskött att det är köttleverans 1.11 Ordna med lammslakt, informera mera kunder.......

En eftermiddagstupplur skulle inte vara helt fel.

Jag satte tillbaka fåren till betet idag. Vattnet har återått till normalt, så nu finns det ström i tråden. Solen skiner och gräset är ännu grönt.

Djuren som blev skadade i somras är nu alla helt återställda, tack och lov. Orvar har fått flytta ut i fållan tillsammans med sinkorna, alltså samma kor som han tillbringat sommaren med på bete. Om någon av dem inte är dräktig, så lär han ju visa det, så jag får mönstra ut den. Effektivare och billigare än att ta ut veterinären på dräktighetsundersökningar. Slaktbilen kommer och hämtar ungdjuren och 4 kor vecka 47, köttretur 29.11

Och snyggare än någonsin är han:

Ser ni hur snälla ögon han har, mysgubben min?

Ja, hans första höstkalv har fötts, en liten flicka! Förstås, kan han inte göra pojkar alls månntro?

Mette-Marits sår har läkt ihop, och hon har blivit körd några gånger.

Mina blåbär blir så småningom lite blåare, men inte är de ju skördemogna än.

Vindruvorna däremot borde skördas, men jag vet inte vad jag ska göra av dem, vinet vi gjorde ifjol finns kvar än. Det är inte speciellt gott måste jag medge.

Jaha, vad kom jag till nu då? Disken först?

Djuren sen, och så får vi se hur mycket som är kvar av dagen, ja och så måste jag ju elda också, så att det finns varmvatten.

Vi hörs, tack för att jag fick lätta mitt hjärta lite. Nu måste jag få baken av stolen och börja på. 

Jag fick höra att två vargar setts i grannbyn i fredags, så vi beslöt att ta hem fåren från gamla kobetet på Sjöslätan till en hage närmare hem, så att vi kan hålla bättre koll på dem. Tyvärr finns det inte tillräckligt med bete åt dem här, men vi får väl stödutfodra istället. Hellre det än att plocka ihop slärvorna efter fåren om vargen kommer på besök. Vi har ju rovdjursstängsel runt Sjöslätan, men p.g.a översvämmningarna vi haft de senaste dagarna så ligger de nedersta trådarna under vatten, så ingen ström finns i tråden. Bara för Zeke att klampa in till dukat bord alltså.

Med hundens hjälp är det enkelt att ta hem dem.

Jag kan bli lite högljudd ibland då jag vallar med hunden, då hon vill vara lite för ivrig. Men det är inte så farligt som det låter. Vi brukar vara glada och nöjda båda två efter avslutat arbete. Hon är bara lite onödigt intensiv i sitt arbete. Hon tror liksom inte på mig om jag kommenderar ligg i normalt tonläge, det krävs ett ordentligt LIGG NER.

Hemma igen i trygg förvaring på ridplan.

Vackra bilder över vad som ser ut som insjö Finland har jag fått ta på åkrarna.

Den här har jag så konstnärligt kallat: Sjunger på sista versen.

Gäller både ladan och sångsvanarna

  simma lungt

Ja, jag höll ju på att glömma att berätta att min fina spättade kyckling låg död i lekstugan i går morse! Inget synligt fel någonstans. Och jag som var så ivrig över min fula ankunge   Jag har inte en susning över vad som hänt. BESVIKEN!

Ja, förlåt att jag lät historien om Vickan hänga i luften, men det kom något emellan som det brukar heta. Hela familjen har nämligen insjuknat. Dottern har hostat i över en månads tid med ilande smärta i revbenen som följd och dessutom fick hon spysjuka i helgen. Resten av familjen har gjort bekantskap med en sjukdom som heter höstblåsor. Det börjar med hög feber några dagar och sjuk hals och övergår sedan i brännande blåsor överallt på kroppen. Inget kul alls kan jag intyga. Allt vi gjort de senaste dagarna är sova, dricka Finrexin, ut och sköta djuren, in, ta Burana, sova en stund, upp och ta Finrexin och ut till djuren igen. Tyvärr har de brännande blåsorna gjort det svårt att sova också. Men det är ju en sjukdom som så småningom går över, så det är bara att uthärda. Vi får ju vara tacksamma för att det kom nu och inte förra veckan då vi hade bråttom med att få det sista tröskat.

Nåja tillbaka till Vickan. Senare, samma kväll som jag skrev sist, satte värkarna igång:

Man ser att hon är lite orolig, öronen hänger ner och hon ligger på sidan. Juvret är sprängfyllt.

  Oj, vad skönt då kalvningen äntligen satte igång. Ja, kanske inte så skönt för henne, men för mig att väntan äntligen var över.

Eftersom vi var på plats och kvigan var flera dagar över tiden, gick vi och hjälpte till att dra så fort framfötterna syntes. Hjälpen kanske inte skulle ha behövts, men jag vill gärna hjälpa så fort som möjligt då det handlar om en kviga.

Här fick vi ut en stor tjurkalv. Han vägde 52kg, som ju är onödigt stort för en förstföderska, men det vill bli så då de går över tiden.

Hej på dig Räfbackens Zolvert! Far: Olvert av Esered.

Den unga modern med sin förstfödde. Först var hon nog lite fundersam över vad tusan som låg i halmen, men rätt snart började hon torka honom torr.

Vickan och Zolvert har nu fått gå ut tillsammans med de andra kossorna och senaste natt kom ytterligare en kalv. Den här gången blev det en kokalv efter Nisse av Gyllebo. Ser bra ut.

I våras fick vi vara med om en fin naturupplevelse på våra åkrar på Sjöslätan 2-300m från gården. En flock med 8 älgar traskade runt och betade av fjolårsgräset. det är en viss fördröjning i mitt filmproducerande.

Fotokvaliteten är inte den bästa, men jag hoppas ni gillar filmen i alla fall.

 Shit, jag märkte då jag tittade igenom filmen att den slutade tvärt. Vet inte vart halva filmen tog vägen????

Imorgon ska klasserna 5-6 i lågstadiet komma på besök. De läser för tillfället om kor, hästar, grisar och får.

Så vad passar då bättre än att komma hit och se dem alla IRL.

Jag ska berätta om vad djuren äter och vad de används till. Ingen mjölk produceras ju på denna gård, men jag kan ju förklara skillnaden mellan diko och mjölkko t.ex

Vi får hoppas på vackert väder medan vi promenerar runt och diskuterar.

Mycket regn utlovas till slutet av veckan, så nu är det bråttom med tröskning och halmbalning. Tack och lov är det mest husse som sköter allt detta. Jag behöver bara köra hem några halmlass och dra huvor över balarna för att skydda dem mot regn. Men den molntyngda himlen är hela tiden ett stressmoment. Börjar det regna så är dagen förstörd.

Så med hopp om vackert väder resten av hösten, fortsätter jag nu min arbetsdag, så fort jag druckit ur min tékopp.

Vi ses     

Nu är de höstkalvande korna intagna, så nu är det bara att börja vänta på kalvarna. Jag är mycket ivrig inför höstens kalvar eftersom det är nya semintjurar som vi använt. Det är alltid spännande med nytt avelsmaterial. De simmental tjurar som vi använt nu är:

Steinadler

Gormo

Nisse av Gyllebo

Olvert av Esered

Lancelot av Bäckaby

och så förstås Orvar av Frönshult.

Så här i förhand är jag mest förväntansfull på Olvert och kanske Gormo. De har spännande stamtavlor och fina tillväxter. Nu är det upp till oss då att få dem att växa som förväntat.

Årets ensilageskörd är av mycket god kvalitet, och det som tröskats hittills av spannmålen verkar också vara riktigt bra. Jag kan återkomma till foderanalyser och utfodringsplaner någon annan gång.

Skylten som vi beställde i våras kom i början av sommaren, men jag har helt enkelt glömt att nämna den.

Vi har ännu inte hittat den rätta platsen åt den. Jag hoppas på en ställning att hänga den i, kanske med ett vackert pärttak. Gärna skulle den få hänga vid infarten till gården. Men sånt här småplock vill ju lämna tills allt annat arbete är färdigt. Så jag återkommer förhoppningsvis med det slutgiltiga resultatet.

Har ni annars lagt märke till hur otroligt vackra rönnarna är i år? Det blir dåligt med snö då i vinter om man ska tro på gamla talesätt som säger att rönnen aldrig bär tungt två gånger per år.

So long...

Ja, för att jag inte har tänkt på att granska rovdjurstängslet efter den spännande natten då flera djur blev skadade.

Igår tog jag en promenad med hundarna runt stängslet och upptäckte då att det mellersta blåa bandet var avslitet och utdraget en lång sträcka in i hagen. Jag skarvade ihop ändarna och forsatte min promenad in på ett område som jag hade haft avstängt från korna i väntan på att gräset skulle växa upp igen. Där var översta vajern och det översta blå bandet nerdragna ända ner i ån.

Jag infogar bilden av stängslet igen, ifall ni glömt hur det ser ut.

Något har alltså tagit sig in på ett ställe på mitten av stängslet och sedan hoppat över på ett annat ställe och dragit med sig trådarna ner i ån. Jag gissar på älg. Ingen annan kan väl ha tyngden att dra med sig en vajer och ett elband flera meter? Inga tydliga klövspår hittade jag dock. Jag antar att en älg skulle ha blivit ganska stressad av att hamna mitt i en koflock också. Och varför var bara en tråd av på mitten? Skulle en älg kunna tränga sig in mellan andra och fjärde tråden?

Men det förklarar ändå inte varför hästarna var på rymmen. De ser inte ner till kornas hage och älgar ser de med jämna mellanrum i skogen. Nåja, jag lär väl aldrig få veta vad som hänt, men det är klart att man spekulerar fram och tillbaka.

Atte,Orvar och Mette-Marit behandlas fortfarande för sina skador, men jag har ännu förhoppningar om att de alla ska bli helt återställda.

Tjurarna Ville och Walle for till slakt i måndags. De var två fina tjurar som jag hade sparat över sommaren ifall någon skulle vara i snabbt behov av en avelstjur. Tyvärr för dem, så var det ingen som behövde en ny tjur under sommaren.

Jag bad dem om ursäkt för att jag inte lyckats hitta ett hem åt dem. Det känns så harmligt att sälja tjurar med bra avelsvärden till slakt. Men tydligen är utbudet större än efterfrågan. Jag kan ju inte behålla dem själv allihopa heller. De hade båda anlag för horn, och populärast nu för tiden är tjurar som ger hornlösa kalvar. Inget att göra åt, bara att konstatera faktum.

Orvar ger bara hornlösa kalvar, tack och lov, men han fick ju inga tjurkalvar denna vår. I höst väntar jag 6 kalvar efter Orvar. Hoppas de blir tjurar allihop. De andra kossorna blev ju seminerade i vintras eftersom Orvar var så sjuk då.

De kor som ska kalva i höst borde tas in nu, så att de hinner vänja sig vid inneutfodringen före kalvningen. Det utlovas mycket regn i helgen, så jag skulle helst vilja ha in dem före regnet. Men husse har så bråttom med tröskning och halmbalning nu mellan regnskurarna, så jag vågar inte stressa honom ännu mer med koflyttningar.

Den 20 september är första förväntade kalvning, men de kan ju ibland kalva tidigare, så det börjar nog närma sig.

Dottern har gömt kameran, så jag kan inte infoga mina senaste alster, men en liten blomma kan jag ju alltid bjuda på.

Trädgårdssalvia.

Kan bli 70cm står det på lappen, men orkar mara ca 30cm ännu i år. Något att se fram emot nästa sommar alltså.

Ja och så kan jag ju visa en av mina mera exotiska växter som är:

Persikaträd!

Denna planterade jag förra sommaren och den har faktiskt överlevt den första vintern. Inga blommor har den dock haft, men nu har jag ju i alla fall hopp om att jag en dag ska få äta egna persikor.

Länge leve klimatförändringen!

För ca. 7000 år sedan började människan odla vin. 

Det kom en del frågor om vindruvorna senast jag skrev, så jag tänkte komma med lite kompletterande information.

Det är mycket viktigt att de planteras på en sydvägg, annars hinner druvorna inte mogna.

Denna sort, Zilga, ska i motsats till vanliga druvsorter ha en sur, okalkad jord med ett pH mellan 5 och 6.

Vinrankan blir helt vinterhärdig först när den är 3 år gammal, därför behöver den skyddas bra de första vintrarna.

Vinrankan ska beskäras på hösten efter att bladen har vissnat, sommarskott som inte har blivit förvedade kan tas bort när som helst. Ta bort blad som skuggar vindruvsklasarna.

Vinrankan behöver stödas, men den har kraftiga klängen som den håller sig fast med.

Vinrankan får säkert beskäras mera än vad jag har gjort, men den får gärna vara tät för att skydda terassen mod både sol och regn, dessutom tycker jag att det är häftigt då klasarna hänger ner över matbordet. Det känns så lyxigt att bara stäcka sig efter vindruvor där. Fast druvorna mognar ju så sent på hösten, så då sitter vi inte längre där så mycket. Men någon enstaka vacker höstdag kan vi få uppleva där.

Ett misstag i rabatten är denna klippstånds (Ligularia dentata).

Jag köpte den på en plantskola för att på lappen stod det att det var fackelstånds (Ligularia hessei).

jag ville uttryckligen ha fackelstånds p.g.a dess storlek upp till nästan 2m. Istället fick jag denna som blir bara drygt metern. Nåja, misstag kan hända även på den bästa plantskola. Därför försökte jag igen på samma ställe och köpte igen fackelstånds, och denna gång fick jag istället gullstav (Ligularia stenocephala). Den liknar fackelstånds,men den blir bara 120cm. Så nu har jag gjort ett tredje försök, på en annan plantskola, och denna gång hoppas jag att jag fått rätt plantor. Detta år har den inte blommat ännu, men bladen ser stora och frodiga ut så jag hoppas på det bästa.

Ikväll ska vi få fira en 50-åring på fin fest i Kaskö. Det ska bli jätteroligt. Stort Grattis till dig M!

Tur att det regnar, så behöver vi inte vara stressade över tröskningen, utan kan njuta av firandet i lugn och ro.

Trevlig helg!

Vart tog sommaren vägen? Eller det är väl fel uttryckt, eftersom värmen äntligen kommit nu, men kalendern visar ju mitten av augusti!!!! Vad har jag gjort denna sommar? Ingen aning, det sa bara voschhh, å så var sommarmånaderna förbi.

Väntar som bäst på att min brownie med hallon och valnötter ska bli klar. Den har alltså världens godaste smet! Jag fick anstränga mig för att inte vräka i mig hela smeten istället för att stoppa den i ugnen.

Vi ska ha gäster på skären imorgon, så jag måste försöka baka något gott att bjuda på. Jag har inte bakat alls över sommaren. Jag försöker få den f-rb-nnade vågen att visa lite lägra siffror.

Foton har jag tagit en del i sommar, så bara tiden medger så ska jag nog uppdatera er över situationen på gården.

Igår hämtade jag hem bagglammen från Ledören. De börjar bli så stora nu, så det finns risk att de börjar betäcka. Ingen inavel vill vi ha, så därför fick baggarna komma hem. De får nu gå tillsammans med 7 baggar som jag köpte i början av juli. Nu har jag en passlig grupp att träna vallning med hunden. Jag ska bifoga en film bara jag får dottern att komma och filma mig för en gångs skull. Jag brukar ju få flänga runt med kameran efter henne stup i kvarten.

Arthur min fina brahmatupp har fått något fel i benen, så han ligger mest och vilar. Jag hoppas han kryar till snart så han kan sköta sina uppgifter. Annars blir det ju inga fler kycklingar. Jag skulle just vilja höra min veterinärs kommentar om jag ringer och vill att han ska kurera min tupp. Han frågar väl nog bara om vi inte har någon hammare :)

Kycklingarna som kom i våras har växt till sig en del.

Här är den stolta modern.

Jag bara älskar deras fina fjäderdräkt.

I lördags hade vi förrästen besök av en grupp djurintresserade barn och deras föräldrar som var på miniorläger på Fridskär. De fick titta på alla djuren och rida en tur på snälla Linett.

Vi brukar ha besök av olika barngrupper med jämna mellanrum.

Visst tar det en del tid av arbetsdagen, men jag tycker i alla fall att det är viktigt att barn får veta hur det går till på en riktig bondgård. Om man åker till zoo eller vanliga besöksgårdar så är det ju djur som bara finns till för att tittas på. På en bondgård har ju alla djur ett syfte, de producerar mat. Men de kan ha ett bra och lyckligt liv i alla fall.

Vi bönder är ju i allmänhet inte djurplågare som pressar djuren till maximal produktion till minsta möjliga kostnad, utan de som har djur så tycker i allmänhet om sina djur väldigt mycket.

Tyvärr finns det ju undantag, och det är ju så lätt att se minoriteten som gör fel och inte beakta majoriteten som försöker sitt bästa.

Jaja, nu ska jag inte bli för tjatig. Min kaka börjar snart vilja komma ur ugnen och kossorna vill snart ha mat.

Jag kan nästan lova att det inte blir ett lika långt uppehåll i mitt skrivande nu. Barnen är tillbaka i skolan och vi börjar komma tillbaka i våra rutiner.

En trevlig helg önskar jag er mina kära läsare. Synpunkter på vad ni vill att jag skriver om tas gärna emot. Är det något ni undrar över, som jag kanske inte har fattat att ta upp?

En bild över ledörsundet i sommarnatten kan jag väl ännu klämma in.

Vi hörs!