Vill bara visa lite vad vi gör med de nyfödda kalvarna.

Vägning

Märkning

Inte så lätt att hålla fast en 55kg kalv och fotografera på samma gång   

Det är ju högsäsong nu för lammningar och kalvningar, så jag kan ju ge en mellanrapport om hur det gått hittills.

8 kalvningar har vi haft och alla, utom Hirsct då, har gått rätt bra.

Lite dramatiskt blev det på långfredagskvällen då Tingeling plötsligt hade kalvat en vecka före beräknad tid. Jag trodde vi skulle få en lugn påskhelg eftersom alla hade kalvat som var fullgångna, men då jag gick ut sista gången på kvällen hörde jag ett ynkligt myä-ande utifrån hagen. Jag var klädd för hundpromenad, inte kalvning, men jag fick springa ut i hagen och där låg en ynklig, våt  och smutsig liten nyfödd kalv med en orolig mamma trampande runt omkring. Jag förstod att det var bråttom, så jag tog tag i framfötterna och släpade in kalven i en torr box. Jag hämtade handukar och tuttflaska och torkade honom så torr som jag kunde. I boxen intill stod Silla som kalvat dagen innan, så henne fick jag mjölkat en flaska som jag kunde ge den lilla. Jag hämtade sen ett fårskinn som jag rullade in honom i och så la jag mig ner bredvid honom för att värma hans kalla kropp. Efter ca en halvtimme låg han fortfarande och skakade, så då hämtade jag en skottkärra och körde in honom i pannrummet. Där fick han ligga över natten. På morgonen hade jag en pigg och hungrig kalv som staplade omkring i pannrummet, hela källaren luktade kalv. Jag hade tinat upp råmjölk som jag hade i frysen som jag kunde ge åt honom innan jag satte tillbaka honom i skottkärran och körde ut honom till sin mamma. Som tur är accepterade hon honom direkt fast jag hade haft bort honom över natten.

Tyvärr förstod han inte riktigt hur ett juver fungerade, så jag blev tvungen att mjölka kon och ge honom i tuttflaska. Han verkade också litet slö och nästa dag såg jag att han hade lös mage. Det är ett livfarligt tillstånd för en nyfödd kalv. Jag hade penicillin mot magsjukdomar i skåpet som jag blandade tillsammans med Hivepect som är en produkt som ska hjälpa kalven att återställa vätskebalansen. Efter ett dygn var han piggare igen, men jag tyckte fortfarande att han drack för lite. Då jag i tisdags kände på honom under magen märkte jag att han reagerade då jag klämde runt navelsträngen. Troligen hade det kommit in bakterier då jag släpade in honom genom rasthagen. Jag gav honom en injektion med Terramycin mot infektioner hos nyfödda och genast på onsdag morgon såg jag honom för första gången dricka mjölk på eget initiativ av sin mamma. Igår vågade vi då äntligen öronmärka honom för nu verkar han pigg och fin. Han står ännu inne i box, men jag kommer troligen att släppa ut dem ännu idag.

Förra veckan blev dramatisk också för kon Kajsa som kalvade på måndagen. Allt såg bra ut, men då jag tittade i övervakningskameran på tisdag morgon såg jag att hon drabbats av kalvningsförlamning. Den direkta orsaken till förlamning i samband med kalvningen är att kalciumhalten i blodet sjunker, när kalcium förs över till mjölken i juvret. Förlamning drabbar främst kor som mjölkar mycket. Förlamning behandlas av veterinär med kalciumlösning direkt i blodet. Veterinären fick komma två gånger på samma dag innan vi fick henne på fötter igen. Kalvningsförlamning är ganska hemskt att titta på eftersom kon är ganska panikslagen och själv inte förstår varför hon inte kan komma upp. Hennes kalv förstod i alla fall att hitta spenarna fast mamma låg ner, så vi fick inget extra jobb med det i alla fall.

Samtidigt som Kajsa fick kalvningsförlamning så hade en tacka en besvärlig förlossning på gång. Endast ett jättestort huvvud stack fram ur tackan då jag kom dit. Om lammet vänder rätt så är det framklövarna som ska komma ut först, sen huvudet. Jag blev ganska stressad över att jag borde vara på två ställen samtidigt, både med den förlamade kon men tackan behövde ju också akut assistans. Dessutom hade de andra djuren förstås inte fått sin frukost ännu heller.

Jag beslöt att hjälpa tackan först eftersom det egentligen inte var något jag kunde göra för kon innan veterinären kom. Jag har en hink med hjälpmedel till förlossningar. Där finns handdukar, glidmedel, draglinor och skyddshandskar. Jag tog på en skyddshandske och satte på rikligt med glidmedel för att känna efter hur lammet låg i tackan. Frambenen låg alltså längs med kroppen bakåt i tackan och inte framåt som det borde. Jag såg genast att lammet redan var dött så jag fick helt koncentrerar mig på att rädda tackan. Jag tog tag om huvudet och drog för kung och fosterland. Tackan krystade och hjälpte till så gott hon kunde. Det satt väldigt hårt fast, men jag lyckades få ut det så småningom. Lammet var enormt stort för en förstföderska. Tackan var tagen efteråt och hade svårt att ställa sig upp, men med lite hjälp så har hon repat sig bra. Nu är det bara en tacka kvar som ska lamma i vår. De andra tre tackorna har lyckats bra med lammningarna och fått två fina lamm var. Så nu har vi 6 små söta lammungar som skuttar omkring. Då den sista tackan lammat får de flytta ut till iglon igen.

Detta är inget aprilskämt, men Orvar blev pappa för första gången 1.4.2012, under hemsk snöstorm.

Jag hade tre kor instängda i väntan på kalvning, men förstås var det en som inte var instängd som kalvade först.

Mamma heter Manda och är en Charolais-Simmentalkorsning.

Jag ledde in dem i en avskild box där de fick torka upp och vara ostörda det första dygnet. Det är en tjurkalv vid namn Zanzibar.

Ja våren tog plötsligt ett stort steg tillbaka och plötsligt ser det ut som vinter igen.

Hoppas det är snabbt övergående.   

Det gick som jag trodde; jag har spenderat hela kvällen och halva natten i förlossningssalen.

Eftersom väderprognosen visade vinter, så beslöt jag att ta in tackorna och de nya lammen till stallet där det i alla fall är plusgrader. Dessutom är det lättare att övervaka lammningar där med lampor och rinnande vatten att tillgå.

Två lamm till kom i natt och allt gick jättebra, två pigga bagglamm.

Med kossorna var det tyvärr inte lika muntert. Min älskade Hirscht av Frönshult som var seminerad med den fina tjuren Prostock Hickory började äntligen kalva igår. Hon hade beräknad tid till 21.3, men hennes juver har varit litet och hon har inte alls sett kalvningsfärdig ut, men igår fylldes juvret upp och kalvningen påbörjades.

Jag kände efter för att veta att kalven låg rätt och det verkade jättebra, men kalvningen drog ut på tiden.

Då klövarna var ute så satte jag remmar på för att hjälpa till och dra. Men då jag drog hände ingenting.

Jag ringde då in efter draghjälp av husse och vi hjälptes åt med att dra ut kalven.

Men det tog för lång tid och den fina tjurkalven var död innan vi fick ut honom. Usch och fy och blä.

Jag som hade planerat att han skulle bli min nya avelstjur. Dit for det   

Så här med facit i hand så inser jag ju att jag borde ha ringt efter veterinären redan förra veckan, då hon var fullgången, och bett honom sätta igång förlossningen. Men hon såg inte färdig ut, så jag vågade inte. Ja,ja, dyra misstag sånt här.

 Prostock Hickory

Till saken hör att jag endast har 6 semindoser av Hickory. 5 av dem har jag använt, men endast Hirscht har blivit dräktig med honom, och så dör hennes kalv. Nu har jag alltså bara 1 dos kvar. Jag sparar den till Hirscht och hoppas på bättre lycka nästa gång.

Måndagen var en stressig dag. Som vanligt hörde rengöring av stallarna till dagsprogrammet, men dessutom väntade på slaktbilen som lovat komma vid 11.30 tiden. De tre korna och kvigan som skulle till slakt måste tas in i en box för att lastningen skulle gå så smidigt som möjligt. Att avskilja bara några djur från en hel flock fungerar ganska bra faktiskt. Vi har grindar som vi relativt enkelt kan bilda mindre utrymmen av, så att en parerar grinden och en går bland djuren och urskiljer det djur som ska tas in. Till detta arbete använder jag inte mina vallhundar, eftersom det är väldigt svårt för dem att driva ett enskilt djur genom en hel flock. Korna blev lite stressade, men lugnade sig snabbt då de serverades gott ensilage på foderbordet.

Slaktbilen kom bara 30min efter utsatt tid och djuren lastades utan komplikationer. Det går inte att tvinga på ett djur som väger mellan 800 och 1000kg utan smidigast går det om djuren själva inser att det bara finns en väg att gå. Om man ger dem tid att lukta lite på den främmande bilen, så brukar de ganska snabbt finna sig och gå in.

Bara man får den första att gå på så följer vanligen de andra med av bara farten. Det är en av fördelarna av att jobba med flockdjur.

Jag skrev ju tidigare att jag var lite tveksam till mitt val av slaktkor och det slutade med att Ragnhild får gå kvar ett år till. Senaste gången hon kalvade fick hon ju komplikationer i form av ett slidframfall och rekommendationen är att man borde slakta bort sådana djur, men jag gav henne en chans till i alla fall. Vi får se då vid nästa kalvning om jag gjorde ett rätt val eller inte.

Efter lastningen tog vi lunch för att senare forsätta med rengöringen av stallarna och väga ettårsvikten på ungdjuren som föddes förra våren. Vi hann bara väga tjurarna eftersom husse skulle på ett möte på kvällen, men kvigorna kan vi väga nästa vecka, så det är ingen fara fast vi inte hann med dem igår.

Faba har körning nästa vecka, så därför ville jag ha in vikterna på tjurarna som vi försöker sälja som avelstjurar detta år. Fabas körning innebär alltså att de jämför alla inkommna resultat från alla gårdar och räknar ut ett avelsvärde för de vägda djuren. Före ettårsvägningen har jag bara ett förväntat avelsvärde på tjurarna, baserat på föräldrarnas avelsvärden. Men efter ettårsvägningen får djuret ett eget värde där även djurets egen tillväxt är med.

Vikterna kan jag själv föra in till datacentralen, där de räknas om och jag får tillbaka en korrigerad vikt som är jämförbar med andra gårdars resultat.

Tex. så vägde tjuren Räfbackens Xylitol igår 657kg. Efter omräkning i cenraldatorn fick jag tillbaka att hans korrigerade ettårsvikt är 679kg. Man har alltså en tidsperiod före och efter ettårsdagen då man kan väga dem och så räknas det ut vad han troligen väger vid exakt ett års ålder.

Jag hade gärna velat infoga en bild från vägningen, men vi hade mer än händerna fulla och ingen tillgänglig fotograf, så det får bli vid något senare tillfälle då dottern är hemma då vi väger.

Slaktresultatet från slakteriet får vi tillgång till via internet inom 15min efter att djuren slaktats . Slakteriet har en sida där vi kan logga in för att få tillgång till våra egna uppgifter. Vi ser alltså uppgiter om djurets vikt,köttklass,fettklass, ålder och dagstillväxt direkt i datorn. Lite besviken var jag på tjurarnas tillväxt denna gång. Medeltillväxten blev bara 732g/dag då medeltalet på hela året ifjol låg på 860g/dag. Dessutom tyckte jag att den ena tjuren såg så köttig och fin ut. Jag förväntade mig att han skulle hamna i E-klass, men han klarade bara U-klass. Köttigheten delas alltså in enligt hur välmusklade djuren är enligt EUROP-klassificering. E-klass är alltså bäst och P-klass är sämst. Köttpriset påverkas i hög grad av i vilken klass djuret hamnar i. 

Nu märker jag att det blir en hel roman idag. Avslutar med en bild av Räfbackens Ulrik. Han med det skadade hornet. Fortfarande singel.

Han står nu ensam i sin box, bråkstakarna for på slaktbilen går.

Orvar har nu fått flytta in från korna igen. Tyvärr har han fått jobba ända till slutet. Det innebär att jag har höstens sista beräknade kalvning 27.12 Det är en månad senare än jag hoppades på. Dessutom är jag ju inte säker på att de senast betäckta har blivit dräktiga heller. Victora blev betäckt för femte gången 2.3 och kvigan Ullan för fjärde gången 3.3 Dessutom blev gamla trotjänaren Jenny överaskande brunstig igen 10.3 Jenny var den första renrasiga simmental-kon jag köpte. Hon är 12 år och har gått som klockan alla år och dessutom gett tvillingar, som hon skött om bra, tre gånger. Om de inte blev dräktiga nu får de flytta till sommargruppen.

Orvar var nog ganska nöjd att få flytta in igen. Han sov ett halvt dygn första dagen. Han har gjort ett bra jobb. Jag är stolt över honom, med tanke på hur sjuk han varit hela hösten. I månadsskiftet mars-april väntar vi hans första avkomma. Det är så spännande.

Hönsen har börjat gå ut om dagarna nu igen då termometern visar plusgrader. En tupp har vi sålt, men det finns ännu en extra tupp som fortfarande är till salu eller som bytes till en brahmahöna eller någon annan vacker ras.

Jag har fått ett ägg till, som jag varsamt bar in och satte ifrån mig bredvid datorn. Då kom min söta lilla katt och puffade mitt dyrbara ägg i golvet    

Jag misstänker att hönorna nog värper varje dag, men att någon av dem, eller allihop, hackar sönder dem genast. Jag har ett boägg i deras värprede, men de värper inte där, utan äggen kan ligga var som helst på golvet. Tips mottages med tacksamhet. Hönskalk har de fri tillgång till. 

Det som oroar mig en aning är att jag vid ett flertal tillfällen sett havsörnen sakta cirkla över gården. Han håller till över fårhagen. Kan han månne instinktivt veta om att det snart är lammningstider? Det är majestetiska djur de där havsörnarna då man får se dem på nära håll. Men om han tar mina lamm, så blir det nog stekt havsörn till påskbordet.   

Jag tror inte han har sett mina hönor ännu. Annars är de nog ett lätt byte för honom, där de långsamt spatserar på den ännu vita gårdsplanen.

Denna vecka är annars konsulenternas vecka. Igår var Österbottens svenska lantbrukssällskaps ekonomirådgivare på besök. Vi är med i ett bokföringsprojekt, där vi antecknar våra arbetstimmar, inkomster, utgifter och inventerar vad som finns i lager. Vi jämförs sedan med andra gårdar runt om i Finland. Det är ett intressant projekt och man får sen resultat varje år med jämförelser hur man ligger till med tanke på lönsamhet, skuldsättning, arbetsbörda och euro/arbetstimme. Det är inte alltid så upplyftande att se sin timpeng, men så har jag ju världens bästa jobb i stället. Man kan ju inte få allt här i världen.

Idag kommer slakteriets nötrådgivare och en forskare från MTT (Lantbrukets forskningscentral) för att diskutera utfodring med oss. Det är alltid intressant att få höra vad de tycker om vår utfodringsstrategi och om de kommer med några användbara tips. Forskaren har jag hört några gånger på föreläsningar och hon verkar mycket kunnig på sitt område. Hoppas alltså på en givande dag.

Nu har kalvningssäsongen inletts.

5.3 kom första kalven. Kvigan Tarja som hade beräknad tid till 27.2 nedkom äntligen med en tjurkalv. Eftersom det var hennes första kalvning och hon gick ganska långt över tiden fruktade jag att det kunde bli en besvärlig förlossning. Därför sprang vi och tittade till henne med jämna mellanrum dygnet runt för att kunna vara med på plats då det hände. Ändå missade vi det glada tillfället. På morgonen då jag kom ut hade hon redan kalvat färdigt. Allt hade gått bra fast kalven var ganska stor för en förstföderska, 54kg i födelsevikt. Hans namn är Räfbackens Zorro. Ja, årets bokstav är Z. Får se hur det ska gå med 40 namn som börjar på Z.

Inatt kom så kalv nummer två. Det var den första av kvigorna som vi importerade från Sverige som kalvade inatt. Polka har beräknad tid först 19.3, men jag såg på hennes juver och bakdel att hon var nära att kalva, så därför har vi också övervakat henne flera nätter. Jag var ut sista gången kl. 00.30 och Husse gick upp vid femtiden och han ringde sen och sa att jag fick komma ut om jag ville vara med. Och det ville jag ju förstås. Att få kalv av våra importerade djur är ju en stor händelse. Jag var lite rädd att det kanske skulle vara tvillingar då hon kalvade före beräknad tid, men det var nog bara en, en liten flicka. Hennes pappa är semintjuren Steinadler.

Hennes födelsevikt har jag inte vägt ännu idag, men jag gissar att hon är ca. 40kg. Hennes namn är Räfbackens Zumba. Hon är sin mor upp idagen, förutom att hon har motsatt öga med brun ring runt.

Zorro och Zumba bor i samma box, så det blir snart ystra lekar.

Till nackdelarna med dessa vaknätter är ju att man känner sig som en urvriden trasa på dagen. Dottern blev arg för att jag inte orkade komma med och köra häst denna vackra dag och ikväll tänkte jag åka på konsert, men då kroppen bara vill gå och sova. 

Jag känner mig nöjd och glad, men mycket trött. Då jag matat djur och familj idag tror jag jag tar en tidig natt. Nästa kalvning väntas först 21.3, så vi kan ta några hela nätter nu innan det är dags för nästa nattvak. Sen blir det högsäsong på kalvningarna i april. Men då är det ju redan vår och kroppen orkar vara uppe mer.

Igår flyttade 3 dräktiga kor och 2 dräktiga kvigor från oss till Veera i Sarkola. Hon har byggt en ny ladugård med plats för 90 dikor. Hon har redan ca. 30 dikor, men behöver nu förstås mera för att fylla ut hela huset.

Det känns mycket trevligare då djurtransportbilen kommer för att flytta djur som livdjur, än då de kommer för att hämta djur till slakt.

Jag har nyss anmält 3 tjurar, 4 kor och 2 kvigor för slakt v. 10. Att anmäla går smidigt, men sen börjar jag fundera.

Med tjurarna är saken klar. Dessa tjurar är inte helt renrasiga, så de duger inte till avel, så då är slakt det enda alternativet.

Den ena kvigan är Ulla som fick missfall, och den andra kvigan är även hon en korsning som jag inte ämnar spara till avel. Dessutom är hon ganska skygg, så jag bjuder inte ut henne till avel till en köttproducent heller. Så där behöver jag inte fundera.

Men sen kommer vi till korna. Onsa och Otilia är korsningskor som dessutom inte är särdeles trevliga. Otilia är ALLTID i vägen. Ska jag flytta ett annat djur eller gör anågot i hagen så står hon allltid i vägen. Och hon tror alltid att jag ska göra något dumt. Hon lyfter huvudet och stirrar på mig och så fort jag gör en hastig rörelse så springer hon med svansen högt och skrämmer de andra korna. En stressko med andra ord. Bort med den.

Men sen har jag Ragnhild. Ragnhild är bara 5 år och har +15 till avelsvärde. Förra våren såg hon sliten ut och efter kalvningen så fick hon slidframfall och måste sys. Då beslöt jag att sätta henne på listan över slaktdjur. Men nu förstås har hon blivit dräktig direkt med Orvar   . Då hon alltså har bra avelsvärde, är dräktig och dessutom är en riktigt trevlig ko så blir jag tveksam. Risken är ju alltså att hon får problem med kalvningen p.g.a slidframfallet hon hade senast. Men Ragnhild, ska jag spara dig i alla fall?

Den andra jag är tveksam om är RM Veera. Hon är 6 år men ett ganska lågt avelsvärde. Hon har dessutom horn och det gillar jag inte. Orsaken till att jag anmält henne till slakt är att jag inte sett henne bli brunstig en enda gång efter senaste kalvning. Eftersom ingen tjur varit tillgänglig heller så har hon inte kunnat bli dräktig, tror jag. Ja Orvar har ju varit ut ibland, men då har jag ju tydligt sett vilka som varit brunstiga. Nej, bort med henne, men Ragnhild....... Ska jag kanske ta bort henne av listan i alla fall?

Orvar fick annars gå ut igen i söndags. Victoria var brunstig igen! Hon har alltså blivit seminerad en gång och blev nu betäckt tredje gången. Är det inte typiskt? Min bästa ko och så blir hon inte dräktig. Skit.

Orvar fick gå kvar ute nu eftersom det kommit mera snö och blivit mildare, så underlaget är inte längre så hårt. Egentligen ska han ju inte få betäcka mera nu om jag ska hålla min koncentrerade kalvningstid, men jag låter det gå februari till slut nu, så blir det som det blir. Risken är ju bara att det blir kalvningar så sent på hösten då det redan kan ha blivit ordentligt kallt. Jag får hoppas på en mild höst. För i tisdags blev ju förstås kvigan Ullan brunstig igen och idag min näst bästa ko Vilhelmiina   

Både Vilhelmiina och Ullan har bara blivit seminerade tidigare, så jag kan inte skyllla på Orvar. Förhoppningsvis fixar han dem nu. Annars får de flytta till nästa betäckningsgrupp i juni.

Måste bara bifoga en bild på en trevlig gäst som besöker mitt fågelmatningsställe varje dag. Ibland är de 3st, men jag fick bara en på bild.