Ja, för att jag inte har tänkt på att granska rovdjurstängslet efter den spännande natten då flera djur blev skadade.

Igår tog jag en promenad med hundarna runt stängslet och upptäckte då att det mellersta blåa bandet var avslitet och utdraget en lång sträcka in i hagen. Jag skarvade ihop ändarna och forsatte min promenad in på ett område som jag hade haft avstängt från korna i väntan på att gräset skulle växa upp igen. Där var översta vajern och det översta blå bandet nerdragna ända ner i ån.

Jag infogar bilden av stängslet igen, ifall ni glömt hur det ser ut.

Något har alltså tagit sig in på ett ställe på mitten av stängslet och sedan hoppat över på ett annat ställe och dragit med sig trådarna ner i ån. Jag gissar på älg. Ingen annan kan väl ha tyngden att dra med sig en vajer och ett elband flera meter? Inga tydliga klövspår hittade jag dock. Jag antar att en älg skulle ha blivit ganska stressad av att hamna mitt i en koflock också. Och varför var bara en tråd av på mitten? Skulle en älg kunna tränga sig in mellan andra och fjärde tråden?

Men det förklarar ändå inte varför hästarna var på rymmen. De ser inte ner till kornas hage och älgar ser de med jämna mellanrum i skogen. Nåja, jag lär väl aldrig få veta vad som hänt, men det är klart att man spekulerar fram och tillbaka.

Atte,Orvar och Mette-Marit behandlas fortfarande för sina skador, men jag har ännu förhoppningar om att de alla ska bli helt återställda.

Tjurarna Ville och Walle for till slakt i måndags. De var två fina tjurar som jag hade sparat över sommaren ifall någon skulle vara i snabbt behov av en avelstjur. Tyvärr för dem, så var det ingen som behövde en ny tjur under sommaren.

Jag bad dem om ursäkt för att jag inte lyckats hitta ett hem åt dem. Det känns så harmligt att sälja tjurar med bra avelsvärden till slakt. Men tydligen är utbudet större än efterfrågan. Jag kan ju inte behålla dem själv allihopa heller. De hade båda anlag för horn, och populärast nu för tiden är tjurar som ger hornlösa kalvar. Inget att göra åt, bara att konstatera faktum.

Orvar ger bara hornlösa kalvar, tack och lov, men han fick ju inga tjurkalvar denna vår. I höst väntar jag 6 kalvar efter Orvar. Hoppas de blir tjurar allihop. De andra kossorna blev ju seminerade i vintras eftersom Orvar var så sjuk då.

De kor som ska kalva i höst borde tas in nu, så att de hinner vänja sig vid inneutfodringen före kalvningen. Det utlovas mycket regn i helgen, så jag skulle helst vilja ha in dem före regnet. Men husse har så bråttom med tröskning och halmbalning nu mellan regnskurarna, så jag vågar inte stressa honom ännu mer med koflyttningar.

Den 20 september är första förväntade kalvning, men de kan ju ibland kalva tidigare, så det börjar nog närma sig.

Dottern har gömt kameran, så jag kan inte infoga mina senaste alster, men en liten blomma kan jag ju alltid bjuda på.

Trädgårdssalvia.

Kan bli 70cm står det på lappen, men orkar mara ca 30cm ännu i år. Något att se fram emot nästa sommar alltså.

Ja och så kan jag ju visa en av mina mera exotiska växter som är:

Persikaträd!

Denna planterade jag förra sommaren och den har faktiskt överlevt den första vintern. Inga blommor har den dock haft, men nu har jag ju i alla fall hopp om att jag en dag ska få äta egna persikor.

Länge leve klimatförändringen!