Vädret var som vanligt helt underbart.

Denna sista dag i Honolulu hade vi inget ordnat program, utan fick underhålla oss själva.

Vi började dagen som vanligt på våning 5 på Sammy´s restaurang där hotellfrukosten serverades. Där fanns ju förstås allt vad som behövdes: ägg, bacon, korvar, bönor, pannkakor, bröd, frukt, flingor, ja allt man kan tänka sig och lite till. Sammy var överväldigande glad varje morgon. Efter en sådan stadig frukost klarar man sig bra resten av dagen, med endast någon uppfriskande smoothie med jämna mellanrum.

Krister och jag beslöt oss för att promenera till akvariet som låg ca. 2 km från vårt hotell. Vi vandrade längs strandpromenaden i makligt tempo.

Akvariet var helt sevärt, men inget specielt. De visade förstås många koraller och de färgranna fiskarna som finns i vattnen utanför Hawaii.

Hawaii´s nationalfisk heter, håll i er nu, Humuhumunukunukuapuaá!

Hawaiianska alfabetet innehåller endast 12 bokstäver, vilket gör att deras språk är rätt så speciellt.

På akvariet fanns också ett exemplar av den utrotningshotade munksälen. Den hade varit på akvariet i 28 år, och den snurrade runt, runt på samma ställe. Jag tyckte lite synd om den, havet låg ju bar några meter från den.

Dessutom så hade vi ju sett en livs levande munksäl i frihet och det var nog en finare upplevelse än den i akvariet.

Den har jag kanske glömt att skriva om!

Det var nämligen så att då vi var på väg till Kulturcentret, så såg plötsligt busschauffören en munksäl som låg på stranden. Han stannade vid sidan av vägen så att vi fick gå ut och fotografera den.

En frivillig vakt gick vid vägkanten och såg till att ingen gick för nära sälen och störde den. Även denna finns på listan över utrotningshotade djur och vi hade verkligen tur som fick se den.

Han hade valt en fin strand :)

Här står vår busschaufför i blå skjorta i samspråk med vakten i röda byxor.

Vår trevliga chaufför såg till att vi hade en mycket intressant dag, men dessvärre körde han som en galning. Det var gasen i botten som gällde. På Hawaii så finns det nog breda och fina vägar, men vulkanjorden gör att fukt pressas upp underifrån och gör att vägarna är mycket ojämna. Med en liten buss, med dålig fjädring, så innebär det att man kastas upp i luften i guppen. Om chauffören då dessutom har en tung fot så blir resan inte så angenäm om jag säger så. Men upplevelserna i sig gör att man kan förbise såna små detaljer. Men hans dricks kanske blivit större om han kört som folk ;)

Ja detta var ju egentligen en parentes, det skulle ju handla om sista dagen i Honolulu, men det finns inte så mycket att säga om denna dag, vi solade och simmade i havet, gick runt och shoppade litet, tog en drink på en uteservering, ja njöt av livet helt enkelt. Vi  hade tänkt att vi skulle gå tillen finare resturang denna sista kväll, men vi hade promenerat så mycket denna dag, så det blev en (riktigt god) pizza på en resturang nära hotellet och så var det dags att packa inför flygresan till Maui.........