Varning för starka bilder.

Atte kom till oss på foderavtal då Linn gick sista året i gymnasiet.

Vi hade länge sökt, både i Finland och Sverige, efter en läromästare åt henne som skulle ta henne vidare med både hoppning och dressyr. Till sist satte hon in en annons på en finsk hästsida på nätet där hon beskrev vad hon sökte efter.

Döm om vår förvåning då Ataman fanns i ett stall endast 30km från oss. Hon provred och blev förälskad och ganska snabbt flyttade Atte hem till oss. Efter att det första året på foderavtal var till ända så ville ägaren sälja honom till Linn och så gick det till då Linn köpte sin första egna häst.

Atte var lugn som en filbunke och ganska långt hunnen i sin dressyrskolning. Han var precis den häst Linn behövde just då och tillsammans har de haft några fantastiska år. 

Det senaste året har han haft problem med lätt hälta, och efter ett antal veterinärundersökningar blev det klart att Atte har artros och bara kan användas till lättare ridning i fortsättningen. Att Atte skulle få bo kvar här sina sista dagar var självklart. Att hans sista dagar var så här få, var däremot inte väntat.

Förra veckans onsdag for Linn på middag med sina kompisar. Hennes trogna stallsflickor som är 12-13år gamla skulle ta en liten ridtur själva på Atte och Piruett på kvällen. Linn hade satt in hästarna i stallet och flickorna kunde själva sadla på och rida ut. Linn bad mig hålla ett öga på dem så att allt går bra.

Då flickorna rider iväg står jag i köksfönstret och tittar ut. Plötsligt stegrar sig Atte lite. Oj, han måste ha blivit skrämd av något, tänker jag. De försvinner utom mitt synfält bakom härbret och då de kommer fram igen sitter inget flicka på ryggen!

Jag ropar till Lucas att se efter lillebror medan jag rusar ut efter hästen. Då jag kommer ut på gården ser jag hur Atte ramlar ihop. Väl framme så ser jag att flickorna är oskadda men mycket oroliga. Atte lägger sig ner och jag sliter av honom sadel och träns. Han krampar och ögonen stirrar rakt ut. Jag förstår ganska snabbt att nu dör han. Jag ropar åt flickorna att de ska ringa åt Linn och säga att hon ska komma hem genast och att de ska gå in med Piruett i stallet och sadla av.

Inom några minuter, som kändes som en evighet, så dör han. Då Linn kommer hem så undrar hon först att varför ligger han där än? Och jag måste ge det hemska beskedet att Atte är borta.

Det är något väldigt brutalt över att ett så stort djur som en häst dör. Och sådär knall och fall. Jag ringde till dejourerande veterinär och frågade vad som kunde vara orsaken och hon sa att antingen hjärtattack eller så har någon större blodådra brustit.

Jag hämtade stallflickorna och sa att det är över nu. Ni får komma och ta farväl.

Så ofattbart.

Jag fick ta av honom skorna och så hämtades han på fredagen av kadaverbilen för destruktion i Honkajoki.

Tack för allt Atte, du stora godhjärtade klippa till häst. Du fattas oss......

Så här har vi det varje förmiddag min sömntuta och jag: