Att sköta om sjuka kor har ju inte varit det enda på agendan denna vecka. Tyvärr har det varit så mycket så jag börjar redan glömma allt som hänt.

En sak som vi tvunget måste göra denna vecka var att klippa fåren. Linn som ska utför sin praktik nu på en häst/fårgård fick instruktioner om hur man klipper får.

i gassande solsken och närmare 30 grader varmt instruerade jag på Brumma och sa: Nu får du klippa resten.

Och hon har flitigt knatat på och klippt den ena efter den andra. 16st klara nu, 4 kvar.

men då man hanterar djur så går det ju inte alltid som på Strömsö.

Som ni ser på bilden så använder vi en klippstol där vi spänner fast tackan vid halsen, men i övrigt får de stå fritt. Järnstängerna runt halsen gör att man inte kan klippa ullen på halsen utan till sist måste man hålla dem i grimma medan man klipper.

Nåja, hon hade klippt flera och allt hade gått lungt och bra, men plötsligt då hon klipper en förstagångslammare så hoppar tackan rakt upp i luften då hon släpper lös huvudet och fast Linn håller i allt hon orkar så landar tackan med hela sin tyngd på det ena järnröret. Röret stryker in i buken en bit bakom frambenen.

Jag undersöker såret, men kan inte bedöma hur allvarlig de inre skadorna är. Vi sätter tackan med sina lamm ensam i en liten hage och beslutar att avvakta och se hur hon börjar reagera.

Efter några timmar börjar någon konstig vävnad tränga ut ur såret. Tackan ser i övrigt ut att må bra. Hon äter och dricker och sköter sina lamm, men vi inser att vi nog måste göra något åt såret. Kanske antibiotisk blåspray, steril kompress och ett bandage runt hela magen? 

Det är då vår nya veterinär ringer och säger att han står på vårt foderbord och kontrollerar att kossan vi behandlade igår är på benen. Åhhh, bingo! Veterinären är här. Vi har en liten fråga......

Så vi släpar med veterinär med fru ut i fårhagen och visar skadan. Ojoj, säger han, jag ska söva henne.

Ojdå, vi som tänkte sätta på en kompress!

Tackan sövs och plötsligt har vi en operation på gång i hagen.

Han putsar och trycker in vävnaden igen som visar sig vara fettvävnad som omger tarmarna. Sedan syr han både inne i såret och till sist syr han ihop hudflikarna. Han avslutar med antibiotika i såret och i lårmuskeln. Jag får en spruta till att ge om 24 timmar. 

Där hade tackan allt tur, att veterinären råkar komma via på samma dag som hon skadas.

Nu står hon hemma i hundhagen, men imorgon ska hon få gå ut med de andra om allt ser bra ut.

Tack och lov att väderleken slog om till svalt och blåsigt, så att inte flugorna besvärar henne i såret.

Ja allt möjligt.

Samtidigt for Krister och slog det första gräset. Ensilageskörden inledd 4.6 i år. Det är väldigt tidigt hos oss.

Det borde vara bra kvalitet på gräset nu. Så nu får vi hoppas att meterologen håller vad de lovat och håller regnen borta några dagar.

Säga vad man vill om att ha djur, tråkigt blir det aldrig. På gott och ont.