Nu händer så mycket varje dag så jag har svårt att hinna ikapp med storyn.

Men alltså förra fredagen skulle vi ta in korna från betet med lastbilen.

Det var en regnig, kvalmig morgon. Knotten bet oss under skärmmössorna.

Betet består av tre olika fållor. Planen var att sätta alla kor först i minsta fållan, sedan bygga en fångstfålla av metallgrindar där vi kunde stänga in en liten grupp åt gången.

Liam var ju sjuk denna morgon och han fick stanna inne med storasyster på förmiddagen.

Det var meningen att hela flocken enkelt skulle föras till minsta hagen först. Så gick det inte riktigt......

Kossorna var på springhumör denna dag. Vi försökte locka hela gruppen på ca 50djur, men endast ca 20 behagade komma till rätt hage.

Nåja, vi byggde upp fångstfållan och fick relativt enkelt in 6 kor direkt. Upp i lastbilen och så köra hem och lasta ur.

Okej, bara drygt 40st kvar.

Vi beslöt oss nu för att försöka få resten av flocken till rätt hage. I spring flocken fanss största delen av kalvarna. Och de ville vi absolut inte ha kvar på åkern ensamma till sist.

Mommo kom och bytte av Linn som barnvakt och hon kunde komma med båda hundarna, Yezz och Nemo.

Nemo är ju bara 10 månader än och kan ännu inte så mycket, men det vet ju inte korna.

Krister försökte locka kossorna och jag och Linn gick och föste med varsin hund.

Vi fick dem fram till grindöppningen, så vände nån j-vel på klacekn och sprang i full galopp åt andra hållet.

Okej, börja om.

En vid sväng runt flocken och så föste vi igen.

Hundarna fattar ganska snabbt vad vi vill att de ska göra. Nemo är fast i lina för säkerhets skull. Vi vill ju inte att han ska bli översprungen av en flock vilda kossor.

Så höll vi på, gång efter gång. Runt flocken, fösa fösa fram till grinden, STOPP, sväng och spring. Och så igen samma procedur.

Tungorna hängde längre och längre ut på såväl kossor, hundar och folk.

Jag vet inte hur länge vi höll på, men till sist gick en, vi stod alla stilla och höll andan och så följde resten efter.

Jaaaaaaaaaa!

Till sit lyckades vi få alla över i rätt hage.

Det tog allt för länge. Hade vi bara haft tid att ställa till allting på förhand så hade vi inte behövt hålla på sådär. Men prognosen visade massor av regn och vi hade helt enkelt inte haft tid att ställa till tidigare.

Jaha nu var de på rätt åker. Bara att fålla in och köra hem dem kvar nu.

Måste fortsätta senare. Lammen ska ha frukost och en ko ska stängas in för kalvning.

Återkommer.

Förra torsdagen sysslade jag med sådant som legat på men inte blivit gjort. Jag plockade av de sista svarta vinbären, klippte lite buskar, städade hönshuset (absolut på tiden) och allt möjligt ditten och datten. Liam var hos mommo och moffa.

Kändes skönt att få undan sånt som inte hunnits med.

Då jag hämtade ny halm till hönshuset gick jag förbi sjukboxen där vi stängt in en högdräktig halt kossa. Hon hade fått en 5 dagars kur med Ketovet och verkade ha blivit mycket bättre.

Hon hade beräknad tid till 16.9 och hade ännu inte fyllt i juvret.

Men då jag gick förbi tyckte jag hon såg lite otålig ut. Tänker hon börja kalva? Börjar vi höstkalvningarna med tvillingar i år också?

Klockan hade blivit ganska sent på eftermiddagen och jag cyklade ner och hämtade hem Liam.

Hemma igen så gick jag via kossan igen. -Jovisst, nu syntes vattenpåsen.

Första kalvningen efter en ny kanadensisk semintjur som heter Bar 5 Evolution.

Krister höll på att halma och mata de andra, så Liam fick gå till stallet med storasyster en stund.

Jag gick och bytte om och hämtade handdukar, engångshandskar och draglinor, för säkerhets skull.

Då Krister var färdig med utfodringen tog han Liam och gick in och började på med middagen.

Jag blev kvar ute och inväntade kalvningen. Det gick lite långsamt tyckte jag, men så känns det ju då man bara står bredvid och tittar på.

Så småningom såg jag två små klövar som pickar fram. Jepp, två klövar och rätt väg kommer de. Ser bra ut.

Då det ännu tar en god stund så beslutar jag mig för att sätta fast henne i fångstgrinden och känna efter.

Jo allt känns nog bra, men hon har inte de rätta krystvärkarna.

Jag beslutar mig för att sätta på draglinorna och hjälpa till. Ut kommer en pigg liten flicka.

Jag släpper lös kossan så att hon får ta hand om den lilla. Klockan är nu snart halv åtta och jag bestämmer mig för att gå in och äta något innan jag fortsätter.

Liam har somnat då jag kommer in, men vaknar nästan genast. Han gråter tröstlöst och ropar bara mamma, mamma. Jag känner att han har feber och är snuvig.

 Jag plockar i mig en kronärtskocka med en storgråtande bebis i famnen.

Krister går ut istället. Men ingenting mera kommer.

Ca. kl. 22 somnar Liam äntligen igen. Och nu syns två klövar igen i övervakningskameran.

Jag går ut och sätter på draglinorna. Den här kalven är betydligt större och denna gång är det bakklövarna som kommer först.

Jag drar för kung och fosterland och ganska snabbt kommer även denna ut. Men det är för sent. Den är redan död. Suck.

Men en pigg kalv har vi i alla fall. Jag går in och duschar och lägger mig bredvid Liam.

Han är febrig och vi får en dålig natt.

Nästa dag ska alla betesdjur köras in från Sjösläton.

Fortsättning följer....

Igår tog jag in gruppen med höstkalvande kor från Svedhagens naturbete. Det tar en stund att bygga upp stängsel längs vägarna så att de har raka spåret hem. Men det lönar sig nog, för de knallar på raka vägen hem.

Fanns nytt gott klöver på andra sidan bron som de måste stanna och smaka lite på. Men ganska snabbt kom de springande in.

Den 16.9 väntas första kalvningen, så nu känns det bra att ha dem hemmavid.

Imorgon ska vi försöka oss på att köra hem gänget från Sjöslätan. Där finns ganska många djur, så jag ser fram emot då det är klart.

Håll tummarna för att alla låter sig fångas in.  

Årets ensilageskörd är färdig. Puh...Känns skönt. Vi har tillräckligt med gräs i lager nu för hela vintern. Till ock med lite extra ifall någon vill köpa.

Återstår några hektar att tröska och så halmbalningen förstås.

Vårt matlager börjar också fyllas.

Jag planterade nya jordgubbsplantor i år.

En rad med gamla beprövade Senga Sengana och så en ny sort som heter Ostara

Den är fortfarande full av knopp och kartar. Alla hinner nog inte bli klara i höst tror jag.

Om någon vill ha revor av denna sort så är det bara att säga till. De har massor med revor. De är inte lika goda som Senga, men ger skörd under väldigt lång tid istället.

Jag fick en väska med ärterskidor av mamma som Liam och jag spritade i solskenet.

Liam älskar ärtor.

jag sådde ju tomat av Liams favorittomater i våras också. Vi planterade några av plantorna på terassen.

Tyvärr har ju inte denna sommar varit så lämplig för tomatodling, så jag tvivlar på att de hinner bli röda.

Tror nog jag borde flytta längre söderut. Det är som om min själ passar i ett varmare klimat.

Känns ju idiotiskt att hålla på och odla allt möjligt exotiskt till ingen nytta.

Eller så bygger jag ett stoooort växthus över hela gården. Ja kanske det   

Fyllde på vattenkaret härom dagen.

Hade de kunnat klättra in i hjullastaren så skulle de ha gjort det. Det var inte så att de var utan vatten. Kossor är bara så sällskapliga.

Snart är sommaren slut. Nu vill jag ha hem dem.

Funderar på om jag borde kasta in alla sommarens kort på en gång eller dela upp och skriva lite. Finns ju risken att det inte blir något om jag skjuter det framför.

Men vi gör ett försök.

Det här är ett sådant där : Var är katten? -kort. Jag ser ju honom direkt, men är det enkelt också för er som inte vet var han är?  

Ja, lite roligt måste man ju få ha.

Denna sommar har ju som sagt mest bestått av regntunga skyar, men också många otroligt vackra solnedgångar. Jag måste på minna mig om att i mitt nästa liv bosätta mig så att jag har utsikt mot väster från mitt hus. Jag bara älskar att sitta och titta på solnedgången.

Den ekologiska blandsäden har vuxit bra även i år. Nu gäller det bara att den får mogna också någon gång så att vi får den tröskad. Detta kort dock från tidigare i sommar. Nu skiftar det nog mera i gult, men nog behöver det få växa någon vecka till.

Nästa vecka väntas vi få hit resterna av stormen Harvey som dränkte Texas för några dagar sedan. Vi hoppas han lugnat ner sig ordentligt under färden över Atlanten.

Vi avslutar dagen med en kylskåpsmagnet som jag inte kunde motstå. Som gjord för mig.

Som min syster Tina brukar säga: Maten blir alltid lite godare om man tillsätter lite vin i kocken.

Jo visst finns hon där i alla fall. SOLEN, min gudinna som jag dyrkar.

Vi tog vara på den fina septemberdagen och for ut med båten för att se efter hur fåren klarar sig på Märigrund.

Javisst ja, jag har säkert inte berättat om att vi flyttat alla fåren i slutet av juli från Ledören till Märigrund. Jag har nog bilder från flytten också, men dem måste vi ta någon annan gång.

Här lite av dagens bilder i alla fall-

Fåren mår bra och vi avnjöt tonfisksmörgåsar, Fazers hallonmunkar och saft på klipporna mot det öppna havet i söder.

Årets sista grässkörd är slagen och låg och torkade denna dag, så vi kunde avvara några timmar mitt på dagen.

Vi kunde faktiskt sitta i kortärmarna där ute på klipporna idag. Denna sommar har inte bjudit på många dagar som idag.

Ahhhhh. Nu känns det lite lättare att andas igen-

Inatt har det regnat, igen. Alltid lika tråkigt att skriva om vädret, men fy tusan. Börjar det inte räcka snart?

Vår balmaskin gick sönder vid senaste balning. Någon utslagningsmekanism som inte fungerade så en axel gick av då det kom mycket material i balen. Så den har varit på verkstaden. Men nu är den redo för nya uppdrag om bara regnet enbart flögo sin kos.

Alla kossor är fortfarande ute på bete, men höstkalvningarna närmar sig och jag skulle känna mig tryggare om jag hade dem närmare hem. Gänget som ska köra lastbil får tilläggsutfodring i balhäck varje dag då det endast finns lite gräs kvar att gnaga på.

Det skulle inte ta lång stund att få hem dem om man öppnade grinden och lät dem vandra hem de 5-600m, men då vägen går via 4 gräsmattor, så är det onödigt spännande. Eventuellt kunde man sätta upp ett tillfälligt stängsel längs vägen medan de går hem, men då blir ju grannarna instängda någon timme. Tyvärr sitter inte våra ägor sammanhängande ihop så att man smidigt kunde flytta djuren från åker till åker.

I Övermark där vi också har åkrar är det på gång med ägoreglering. Alltså ett projekt som ser över hur man kunde byta ihop åkrarna för att alla skulle få större och enhetligare åkrar. Där finns det redan bättre åkerstruktur än här i Norrnäs, men visst ser vi fram emot en förbättring även där. Vi kan ju bara hoppas på att ägoreglering hittar hit så småningom.

Jaha, nu måste jag röja i köket. Projekt tömma och fylla diskmaskinen. Som vanligt.....

Sätter in en bild från försommaren från min terapibänk.