Det börjar mörkna därute. Jag sitter och kopplar av efter middagen med ett glas rött. Det behövde jag.

Idag har vi bl.a fört ett lass med skräp till återvinningsstation. Finns nog material till många resor än.

Och så har jag tränat lite vallning. Finska mästerskapen för juniorer och unghundar är om tre veckor. Och jag har anmält Yezz.... Olidligt spännande. Tränade också lite med lille Nemo. Han är riktigt trevlig att träna med. Försiktig och lyssnar bra. Verkar lovande. Med god tur får han tävla nästa höst. Förhoppningsvis mot flera av sina kullsyskon.

Vi har dock mycket att slipa på innan vi täcks tävla. Men en liten stunds träning minst 5 dagar per vecka nu fram till tävlingen, så kanske vi får det att löpa lite bättre.

Ikväll återstå endast en pissrunda med hundarna, sista maten åt hästarna samt förhoppningsvis bara en sista koll att allt är lungt hos kossorna. Sen mysstund med Liam och en flaska saft till Dobidoo. Å sen sängen.

Natti, natti!

Bifogar en bild från Yezz då hon visar vallning på lantbruksutställningen i somras.

Klockan är just 2 på natten. Jag har varit uppe lite senare eftersom jag tänkte gå och titta till en ko som ser ut som om hon tänker kalva när som helst.

Det är runt 0 grader och jag tittar till kossan som sover sött. Jag går in och försöker sova, men det går bara inte.

Tusen tankar flyger huller om buller i min skalle. Ingen ordning alls.

Jag hör hur en ko därute lockar på sin kalv med ett starkt muuande. Så brukar de göra då kalven legat för länge i kalvgömman och juvret behöver tömmas. Då kalven vaknar brukar det tystna. Jag går ut på trappan och lyssnar - Nej, nu var det tyst. Nu har säkert kalven kommit upp. Jag går tillbaka till sängen. Snurrar 15 varv. Kossan råmar på nytt.

Nåja, jag kan väl gå ett extra varv och titta till dem. Jag drar på ytterjackan över pyjamasen och första bästa sko par som ligger i farstun. Jag sätter på belysningen hos korna och tittar runt. De flesta sover gott, allt är tyst. Jag börjar släcka lamporna på nytt då kossan råmar högt igen. Vem är det som ropar, och var är hon?

Jag går på utsidan av rasthagen och lyser med min ficklampa in genom hagen. En grupp kor och kalvar står och äter gräs ur en foderhäck.

Kossan råmar igen.

Inte kan väl en foderhäck ha stjälpt över någon, tänker jag. Jag ser något diffust i mörkret.

Jag springer upp mot stallet och sätter på utelampan för att se bättre. Jovisst ligger något där.

Jag tar upp grinden och springer in genom koskiten för att se om mina farhågor besannas.

Och visst SATAN ligger en kalv ihjälklämd med ett järnrör rakt över bröstkorgen.

Nej, nej, nej! Och 299 Zeline står och hoppas att jag kan hjälpa hennes lilla kalv. NEJ! Åhh, vad förbannad, frustrerad och oerhört ledsen jag blir. Förbannade foderhäckar!

Kalven är drygt veckan gammal. Zeline som har haft ont i fötterna under senare delen av dräktigheten och äntligen fått sin kalv och blivit bättre. En jättefin kalv efter Evoluton. Så otroligt onödigt!

Vilket skitår detta har varit. Skit, skit, skit.

Krister sover, jag ids inte väcka honom. Det finns inget han kan göra inatt heller.

Jaha, jag får ringa kadaverbilen imorgon bitti då. Nej fy.

Åhhhh....... Varför händer sån här skit?

Nej, det här fick bara inte hända.  Nu hör jag henne skika ännu högre där ute. Hjälp min kalv!

Nej, förlåt Zeline. Jag kan inte..... förlåt...