I mitt förra inlägg hann jag bara skriva om fårfunderingar även om jag har mycket annat på gång.

Jag håller också på och planerar inför nordisk simmentalträff i Finland i början av juli. Simmentalföreningen har årsmöte i Seinäjoki 3 februari och då hoppas jag att vi kan komma överens om ett program så att vi kan skicka ut åt de som ska bjudas in. Det var meningen från början att det bara skulle vara en par deltagare från varje land, men nu börjar vi fundera på om vi ska bjuda in flera medlemmar från varje land, Fylla en buss liksom. På samma gång!

Men jag märker att det är mycket som ska planeras. Tidtabeller, buss, chaufför, föreläsningar, mötesrum, gårdsbesök, skyddskläder, mat, festtalare, hotell, mat........ Pris? Hur mycket kan föreningen betala?

Men nu måste jag börja duka fram middagen. Ikväll blir det nötstek. Mums.

Jag har för första gången beställt varor av Gårds-Smak. Ett bondföretag som kör ut varor hem till trappan. Det passar mig utmärkt. www.gards-smak.fi 

De kör till Närpes måndagar och torsdagar. Mjölken har fått klart godkänt av vår petiga panel här hemma. 

Men nu som sagt måste jag koka lite middag.

På återseende.

Jag håller som bäst på med flera olika typer av planeringar. För det första är det de här arma fåren. Varför jag dras med em är ju nog den största frågan av dem alla. Mitt liv skulle bli mycket enklare om jag bara lät bli.

Men nu har jag dem och därför måste jag fundera och planera. 

Ett av problemen med att ha får är att bli av med lammen. Tidigare så hade jag så få att vi konsumerade i princip det vi producerade, men nu har jag så många att jag måste sälja till slakteri. Och det är ingen stor efterfrågan på lamm. Eller vi är säkert ännu för små producenter för att något slakteri skulle vara intresserade av våra lamm. Jag har 19 lamm från förra våren som jag skulle vilja ha bort före slutet av februari då vi får en vecka semester. Vi brukar ha hemslakt av några lamm och sälja dem åt vänner, men just i år verkar alla ha frysarna fulla så jag funderar på att avboka slaktaren.

Vissa av lammen fyller inte ännu heller slaktviktskraven. Det är bland annat ett bagglamm som var pyttelitet då det föddes och sedan dess fortsatt vara pytteliten plus några flasklamm som aldrig riktigt kommit ikapp de andra. De smakar ju lika som de andra, men om man säljer till slakteri så får man ingenting för att omkostnaderna blir större än inkomsten av att sälja köttet. Vi får se hur det går. Ett annat problem är ju att man inte kan sätta bagglamm och tacklamm i samma grupp och det innebär att jag måste utfodra och sköta dem på olika ställen. Alltså mina små värdelösa lamm tar en massa tid och foder. Vi får se om jag slipper dem på sätt eller annat.

Så funderar jag över mina avelsbaggar. Jag har ju 2 stycker dorperbaggar nu som har varsin flock med tackor. Eller betäckningssäsongen är över nu så samtliga går i en grupp. Men jag tycker inte om den ena baggen. Han är ganska liten, han fäller inte sin ull och han är jätterädd för människor. Ingenting att avla på helt enkelt. Nåjo, jag borde skicka honom till slakt nu på samma gång då jag skickar lammen.

Problemet med det är ju att den andra baggen blir ensam i sommar. Baggarna får inte vara tillsammans med tackorna och smålammmen i sommar för risken finns att de blir betäckta och vi får en extra lamning på hösten. De vårfödda bagglammen är ännu för små att avskilja från sina mödrar då vi sätter ut dem på skärgårdsbete så med dem kan han inte heller gå. Det går ju att köpa en ny bagge, men ungbaggar köper man ju först till hösten och en äldre bagge är svår att släppa ihop med vår gamla bagge då det finns risk att det blir en kamp på liv och död. 

Baggarna vi har nu så kommer otroligt bra överens och har rangordningen klar. Det är faktiskt riktigt ovanligt lungt mellan dem.

Så jag måste väl nog låta honom gå kvar till hösten och skicka honom med de första slaktlammen nästa höst även om jag inte kommer att använda honom mer. Han får vara sällskapsdam bara.

Men det här var egentligen inte mitt stora problem med fåren utan det jag funderar över just nu är sommarens skärgårdsbete. Jag har lagt in ansökan till NTM-centralen om att få en del av kostnaderna med att ha fåren på skärgårdsbete ersatta som ett statligt bidrag. I samtal med dem har de varit väldigt positiva till att vi återupptagit fårbetet på ön, men sen kommer det kluriga: att få ett giltigt avtal.

Endast en del av ön ägs av Norrnäs samfällighet som står under ordnad förvaltning, dvs har en styrelse och en årsstämma som bestämmer hur samfällighetens områden ska skötas. Resten av ön består av två andra samfälligheter utan styrelse. Dvs områden som ägs av ett antal markägare tillsammans utan någon egentlig användning av området. Området bara finns och omfattas dessutom av ett fredningsavtal, Natura 2000.

Fredningsavtalet hindrar alla annan brukning av jorden undantaget fårbete.

MEN, för att jag ska kunna göra ett avtal med NTM-centralen så behöver jag godkännande av samtliga markägare. Norrnäs samfällighet har ju möjlighet att godkänna avtalet på årsstämman i mars, men de övriga måste alla skriva under ett godkännande. Och de är ca 60 st. 

Jag måste alltså skicka ett brev till alla markägare och skicka med frankerat returkuvert och hoppas att alla skickar tillbaka. Får jag 59st av 60 tillbaka så faller allt. ALLA markägare måste ge sitt godkännande då det inte finns någon ordnad förvaltning.

Så nu håller jag på att skriva ett brev som ska skickas med för att förklara åt alla vad det handlar om. Jag har brevväxling med NTM-centralen för att utforma en text som kan omfattas av deras reglemente. Det är inte så enkelt att skriva en text som även oinsatta markägare förstår som samtidigt uppfyller byråkratins invecklade paragrafer.

Ibland är jag nog nära att ge upp. Om jag visste att jag skulle få alla underskrifter så skulle det kanske vara mer motiverande. Men jag misstänker starkt att det finns sådana som inte kommer att skriva på, av en orsak eller annan.

Så mitt liv vore betydligt enklare utan får.......