Ja förlåt, jag lämnade er med en cliffhanger senast.

De som följer Räfbackens ranch på facebook så har ju sett att valparna har anlänt, men nu hinner jag också hit.

Valpningen var ju lite av en känslornas berg-och dalbana. Hon åt inget på fredag och sent på kvällen började hon flåsa. Ett-tiden lugnade hon ner sig lite så då gick jag och la mig. Checade läget med jämna mellanrum, men bara flåsande och en sorgsen blick. Hon sökte mitt stöd, så de blev en hel del kram och pepp. Duktig gumman!

Nå, tiden gick och då det blev lördag kväll och inget hänt så blev jag lite orolig. Läser i boken att första stadiet tar 4-12 timmar, men ibland upp till 36 timmar.

Då det gått 24 timmar så börjar det ju nog bli lite olustigt.

Men just då jag börjar fundera på att ringa dejourerande veterinär så märker jag att hennes beteende ändras. Hon krafsar och biter sönder tidningarna jag bäddat med och så börjar hon få tydliga värkar.

Och så äntligen kommer första flickan.

Yezz forsätter krafsa och kämpa, så jag tar hand om valpen. Torkar torr och lägger i en filt under värmelampan.

Så går kvällen. Först kommer 5 flickor och jag börjar undra om han inte alls kan göra pojkar den där Sune. Men så svänger det och till sist kommer 3 pojkar. 8 valpar!

Oj söta öde. 

Yezz är jätteduktig och valparna verkar mätta och nöjda. Nu gäller det att se till att Yezz får tillräckligt med mat så att hon har mjölk åt alla.

Jag lovade att aldrig mer gå igenom något dylikt. Ojoj, tänk om något gått fel och Yezz hade dött. Nä, det gick ju hur bra som helst, men spännande var det.