Nåja, nu är det lite lättare att skriva igen.

Det har hänt en hel del sedan sist, bl.a har jag klarat min semineringsexamen! Yeiii!!

I tisdags hade jag två kor i brunst och då min bedömare hade passligt att komma så sa jag att då kör vi! Antingen så klarar jag det, eller så måste vi prova igen senare.

Och det behövdes faktiskt två kor. Den första lyckades jag inte med. Men till mitt försvar så var det en gammal stor ko som var svår att seminera. Så seminören fick seminera henne färdig.

Men med den andra kon så kändes det direkt helt annorlunda och jag klarade av att seminera den rätt. Godkänd!

Nå, det betyder ju då inte att jag får börja seminera själv. Först måste jag klara teoridelen. Den bokades då till 5.1 Suck. Förstås är det jul och ingenting händer. Och om jag klara teoridelen så är det examen först 18.1

Och då är ju vinterns semineringsperiod passligt över.

Så det blev inte riktigt som jag planerade, att jag skulle seminera allt själv nu i december - januari, för att få ett eget betyg över hur bra jag lyckats. Men jag får ta nya tag i slutet av maj.

Men då har jag ju mina fina importtjurar. Då är det större press på att jag faktiskt lyckas. Men den dagen den sorgen.

Idag har jag två kvigor som ska semineras, så jag har ringt till seminbeställningen som vanligt och seminören kommer mellan kl 14-16.

Jag kommer ju nog att utnyttja tillfället och seminera själv under övervakning. Det får jag alltså fortsätta med, men jag har inte befogenhet att sätta in semineringen till djurregistret. Byråkrati ni vet.......

Nåja, det pågår ju annat också. Fast minnet kanske sviker en del nu då jag inte bloggat på ett tag.

Jo, ni vet jag tackar ju gärna ja, både till det ena och det andra. Jag tänker lite att man ångrar ofta inte sånt man gjort, men kanske sånt man inte vågade göra. Så jag tackar ja och ser vad som händer helt enkelt. 

Inte alltid så kloka beslut, men, what the heck.

Så då pandemin började på i våras, så tog jag beslutet att nu reser vi ingenstans. Vi har rest kors och tvärs tidigare, nu tar vi paus i åtminstone ett år, eller så länge det krävs helt enkelt. Bra för miljön, plånboken och hälsan helt klart. Det var ett ganska lätt beslut.

Nå, då på våren hade vi ett möte med simmentalföreningen där jag fick frågan om jag kunde ställa upp som representant för finsk simmental i de nordiska avelsrådets möte, för alla biffraser, i Danmark i höst. Ordföranden skulle annars ha varit den som åkt, men då hennes engelska inte är så stark, så undrade hon om jag kunde åka till Danmark istället.

Det här var alltså tidsmässigt ungefär samtidigt som jag precis tagit beslutet att inte lämna gården, i princip, innan pandemin är över.

Vad tror ni jag svarde?

Jepp, jovisst kan jag åka till Danmark. Det blir kul!

Öhhhhh, hallå dingdong!

Nå, det bestämdes att jag skulle åka. Sen hörde jag ingenting på lång tid och vi funderade att jag kanske blivit utbytt. Men mötet hade bara blivit framflyttat till januari 2021. Och nu, tack och lov, kom beskedet att vi kommer att ha mötet via datorn. Ahh, så skönt.

Eller förstås hade det varit roligt att åka till Danmark, men i dessa tider så känns det betydligt bättre att få sitta hemma i soffan och delta på distans.

Så jag ska få delta i ett möte om avelsutveckling och samarbete i Norden. Häftigt!

Vi får återkomma till ämnet senare.

Ja valparna också. Det växer och blir stora. Nu börjar ögonen glisa litet. Just nu är det jättekul med valpar. Yezz sköter ju dem helt ännu. Jag bara sitter och pussar på små sötnosar. Nästa vecka börjar matning och skitstädning, så då kanske jag är av annan åsikt igen. Men just nu njuter vi av valparna.