Det har varit varierande dagar på sistone med allt möjligt program. Dagarna har varit fulltecknade. 

Semestern blev dock inte så arbetsam som planerat. Jag skippade semineringskursen.

Av flera orsaker, men jag var nog nästan på väg. Kursen var onsdag och torsdag och jag var trött efter resan efter baggen. Men jag steg upp kvart före 5 på onsdag morgon, duschade, åt frukost och klädde på mig, ryggsäcken packad. Men då klockan slog 6 och jag borde starta så beslöt jag att jag inte åker i alla fall. Jag läste igenom läseordningen och kunde konstatera att det mesta har jag ju redan lärt mig, det jag behöver träna mer på är de praktiska övningarna med kor, och det har jag ju här hemma. Visst, man lär sig alltid något nytt på kurs, inte minst skulle jag få öva min finska, men det var ett himla pusslande med vem som skulle ha Liam när och dessutom så hade coronafallen ökat dramatiskt på vårt område just den veckan, så jag funderade att om jag skulle dra hem smittan så skulle kursen absolut inte vara värt problemen det hade inneburit.

Men nu borde jag ta itu med de praktiska övningarna och genomföra tentamen, så att jag får börja på att semininera på riktigt. December är ju tiden för semineringar om vi vill ha höstkalvningar och jag tänkte att jag seminerar allt själv nu i december. Det som lyckas så lyckas och de som inte blir dräktiga så får en ny chans i vår. Då får jag ju ett eget vitsord på om jag kan seminera eller inte. Ingen egen tjur får chansen, utan jag ska sköta allt själv.

Men det får jag alltså inte göra då innan jag tagit examen. Så, dags att planera hur vi får det genomfört. Jag behöver: Minst en brunstig ko, en seminör att bedöma utförandet, en assistent som dokumenterar mitt arbete med kamera.

Och så behöver jag beställa lite semindoser och kväve till byttan som jag kan öva med då. Jag har lite drygt 10 kvigor som kan semineras i december. Det får vara ett passligt projekt, och några kor. 

Semindoserna får vara billiga och bra  För jag utgår ifrån att jag kommer att misslyckas en del. Till detta projekt använder jag ju inga dyra internationella tjurar, men det finns ett bra basutbud till hands i lager. Nästa kväveleverans kommer vecka 48. Tusan vad snabbt tiden går, börjar bli bråttom.

Och täckdikesgubbarna har ännu inte synts till. Vi väntar som vanligt.

Men jobb finns förstås i alla fall. 

Stormen har ställt till med en hel del skada och Krister försöker hugga undan då han hinner. Jag och Linn har börjat röja sly i en ungskog. Svettigt, men roligt.

Så har vi lite sjuka djur. En 7 månaders kviga har blivit överkörd av tåget, verkar det som. Vet inte vad som hänt, men hon är väldigt sjuk i framdelen, bakom bogbladen, smärtstillande och vila i sjukbox. Hon har varit i vägen för någon säkert.

En ko är jättesjuk i ena bakfoten, smärtstillande och antibiotika. Jag vet inte vad som händer riktigt i höst. Mycket sådan här onödigt strul. Men medicinen biter säkert, så alla snart är i skick.

Lite semesterbilder ska ni få. Efter det myckna regnet så fanns det mycket vatten i forsen vid Sågkvännsback. Så dit for vi på en liten utflykt en eftermiddag. Fast jag var nog lite orolig att Liam skulle trilla i. 

Men det gick bra.

Dagens väderrapport. 10 grader plus, full storm och massa regn.

Semestern är slut, Liam är i Päivis och vardagen har återvänt.

Förra veckan gick inte riktigt som planerat, men lika bra är väl det.

Ny bagge hämtade vi dock på tisdag som planerat. Sjundeå är långt bort..... Speciellt då man ska dit och tillbaka på samma dag. Jag är inte riktigt klar i huvudet säkert. Jag satsar ju inte på avelsdjur med fåren som jag gör med dikorna, men ändå kör jag genom halva landet för att hämta en dorperbagge med föräldrar som kom till Finland från Australien som embryon. Varför dådå, kanske ni undrar? Nå för att det är roligt förstås! 

Dorpern har visat sig uppfylla alla mina önskemål då det kommer till får, så varför skulle jag inte söka det bästa som finns?

Det blev lite krångligt med namngivningen dock. Jag hade tänkt mig att han skulle få heta Vilgot. Men då jag fick hans härstamningsbevis så stod det att han hette Benny. 

Det var väl ett bra namn, tänkte vi, och så fick han heta Benny i två dagar tills räkningen kom. Där hette han Bäck! 

Han hade fått med fel härstamningsbevis, så hans riktiga namn är Bäck. Men det var ju inte lika kul. Så nu är jag lite kluven över hans namn. Vad ska han heta?

På vägen ner tog vi en avstickare in till Loimaa för att testa ett matställe som vi sett reklam för på sociala medier. Det heter Munkkis, rätt och slätt. Och det var ju deras munkar vi var sugna på, men det visade sig att de hade riktigt häftig mat också.

Jag tog en varm laxsallad:

Efter det så orkade vi inte med några munkar. Men vi köpte med en låda hem.

Fast munkar är nog godast riktigt färska. Nästa dag åt vi nog mest med ögonen. För fina var dom.

Nu blir jag ju hungrig. Vad hittar vi för spännande i kylskåpet tro? Lite långt att åka till Loimaa på lunch, tyvärr.

Jodå, idag är första dagen av 7 då vi har lite ledigare med avbytare som sköter kor och får.

Vad ska vi göra då?

Nå, hjullastarens hjul är lappat så vi ska åka iväg och sätta på det igen och förhoppningsvis ha den i bruk tills avbytaren kommer på eftermiddagspasset. Jag ska försäka få några dna -svansprov ännu idag för projektet avslutas snart. Så ska jag koppla för hästsläpet och bygga en box av fårgrindar i den för imorgon ska Linn och jag ut på en liten roadtrip och hämta vår nya bagge från Sjundeå. 4,5h en väg.

Onsdag- torsdag ska jag iväg på seminkurs till Kannus, 3 h en väg.

Och förstås ringde täckdikningsfirman och sa att de kommer på onsdag. Så då är Krister fast i ett dike i ett par veckor. Men nu regnar det nu då fasligt så jag tvivlar på att dikningen är genomförbar.

Ja, så ska jag ge sista dosen medicin till mina sjuklingar idag.

Det går åt ganska mycket medicin om man är stor....

Lördag och söndag har vi ingenting planerat. Kanske vi hinner ta en storstädningsdag då? Skrubbarna borde få sig en rejäl genomgång. Där råder fullständigt kaos.

Nej, idag gick ingenting som planerat. 

Jag hade tänkt ta en lite ledigare dag och åka iväg på lite hundträning till Pensala. De tänkte börja kl 10, men jag tänkte att om jag startar 10- tiden så hinner jag bra. Men jag hade lovat fixa till en torrare rasthage åt hästarna. Det hade jag tänkt hinna med på redan på fredag, men hjullastaren blev aldrig ledig, så jag tänkte att jag nog hinner på lördag morgon. Total felbedömning!

Klockan 12 hade jag jämnat ut det grövsta gruset. Toppskiktet med finare material var då ännu ogjort. Nu förstod jag att mitt projekt skulle ta lite längre än jag trott.....

Så jag avbokade hundträningen och började fylla mera grus efter lunchen. Jag hann sätta ut 3 skopor då Krister ringer och säger att hans traktor dött medan han lastar dräneringssand till vårt täckdikningsprojekt. Kan jag komma med hjullastaren?

Så jag kör dit och åker hem och matar får och behandlar sjuka kossor medan jag väntar. Då ringer han igen. Punktering på hjullastaren!

Jahapp!

Där står nu både hjullastaren och en traktor på åkerkanten i väntan på bättre tider. Lördag eftermiddag och ingen hjälp att få innan måndag. På måndag har vi avbytare och tänkte ta lite ledigt. Dit for det.

Nå hem igen och jag går in, tar en kaffekopp och börjar på med middagen. Älgkalops hade jag planerat tills idag. Nå jag börjar tärna älgköttet och bryna bitarna. Halv 6 har jag kalopsen färdig så den börjar koka. Hur tänkte jag nu? Kalopsen behöver ju koka 1,5 timmar, minst.

Slänger hastigt ett paket malet i pannan och gör tortillas istället.

Nå, vi har ju söndagsmiddagen förberedd i alla fall.

Efter middagen går jag igen ut, nu i mörker. Jag får lasta grus med en styv gammal traktor utan sikt. 

Tja, det blev bättre än inget alls, men inte alls så bra som jag ville.

Färdig halv 9 redan. Nästan 12 timmar senare än jag trodde. 

Som grädde på moset så sträckte jag  en ryggmuskel då jag finputsade med järnräfsan.

Så, inte världens mest lyckade dag, men hästarna fick torr hage i alla fall. Uppdrag slutfört. 

Jag måste ju erkänna att det har sina fördelar att stiga upp tidigt. 

Nu har jag ätit frukost, druckigt mitt kaffe, läst nyheterna, tömt och fyllt diskmaskinen igen, diskat kastruller och torkat av alla köksytor och nu hinner jag ännu in och blogga och Liam sover än! 

Nu börjar jag vara redo att ta mig an dagens utmaningar.

Igår var en intensiv dag. Liam iväg till mommo och moffa. Så sorterade jag bort alla kalvar från sina mammor och stängde in förrän veterinären kom för att ta M.Bovis prov. Nu har vi ju inte så många små kalvar, utan proven måste till stor del tas av de vårfödda kalvarna. Som väger runt 400kg styck. Så det är ju inte så enkelt att påta in en sticka i näsan.

Men vi hade behandlingsboxen beredd och så vägde vi 200-dagarsvikten också. På samma gång.

Det var förmiddagens program. Efter lunch vägde vi ettårsvikten på kvigorna, samt tog dnaprov genom att dra en bunt hårstrå från svansarna. Till sist vägdes ett gäng tjurar som redan avvants. Tjurvägningen gick bäst faktiskt, mest tack vare att vi då hade byggt en fungerande fålla så de gick på rad in.

Ja sen fick vi medicin åt en ko med juverinflammation och åt en tjur som är halt. 80ml ethacillin och smärtstillande. Bara att injicera i 4 dagar till......

Jag vet inte varför det alltid är jag som står i den smutsiga änden av djuren då vi väger? Blev flera par halare i maskin igår. 

Nu vaknar Liam, dags att börja leka igen.

Säg hej till mitt kaffesällskap.

Klockan är straxt efter midnatt och jag kom just in efter att ha tagit eot höstens sista kalv. Kossan, Eschon, klarade det helt på egen hand, men jag var med i alla fall. Man vet ju aldrig på förhand vilka som behöver hjälp.

Det blev lite kallt att bara stå som åskådare. Det är just och just på plussidan, så det blev att hålla värmen med lite gymnastiska övningar på foderbordet. På slutet kom tack och lov kisse. Hon värmde skönt i famnen. 

Ja, nästa kalvning beräknas till första mars. Tvivlar på att det är varmare då. Funderar på om jag borde köpa en sådan där värmestrålningsplatta att hänga i taket åt kalvarna. Så kan jag ju krypa under den själv om vakandet blir för kallt.

På dagarna har jag alltid så högt flygande planer på kalvar och lamm och valpar. Men om nätterna så har jag en helt annan inställning. Varför skaffar jag mig så mycket jobb? Å hur ska jag orka i vår?

Nä nu ska jag inte våndas över det. Vi gör ett nytt försök att krypa i pyjamasen ikväll. Så hittar vi säkert på några nya projekt imorgon. 

Det utlovas snöstorm till morgonen. Får se vilket landskap vi vaknar till.

Jag hittade annars en stockrosknopp av en ny färg som ännu inte hunnit slå ut.

Den lär väl nog inte slå ut mera heller om den dränks i snö inatt. Dock klarade de frostnätterna vi haft bättre än väntat. Lite frostnupna på morgonen, men de har piggat i igen då temperaturen stigit. Men snöstorm blir väl nog för tufft.

Jahapp, visst kommer kölden i år också. Nu börjar tiden då man är trött på kvällen, morgonen och mitt på dagen.   

Igår gjorde vi en välbehövlig utfärd till återvinningsstationen. Med for diverse elektronik och ett par gamla kylskåp frpn Humlegården. Jag fick också tillåtelse att äntligen slänga den gamla fodertanken i glasfiber som användes senast på 1970-talet då mina föräldrar hade rävfarm.

Nå förstås tog de inte emot den, utan vi fick fortsätta till nästa ststion i Teuva. Det hade vi inte riktigt haft tid med, men inte fasiken tänkte jag ta hem den igen. Så vi for på en liten sophanteringsutflykt. Nå vi fick ju uppleva nya vyer. Dit har vi inte varit förr.

Idag kommer förhoppningsvis grävmaskinen som ska fixa dräneringen runt vita huset. Äntligen börjar vi se slutet på detta bygge. Och jag har äntligen burit ut allt metallskrot på backen och väntar på avhämtning, så att tomten börjar se bra ut också. Men jag tror min käre make tar och plockar tillbaka lite av skrotet ibland......suck.

Kag har dock erbjudit honom ett eget utrymme på humlegården där han får förvara så mycket skrot han vill, så länge det går att dra igen portdörren så vi slipper titta på eländet.

Jo, fåren har fått promenera hem till humlegården och är nu instängda inför vintern. Nemo var halt efter hämtningen från Märigrund så Yezz och jag fick klara oss på egen hand. Och det gick så bra så. Älskade hund.

Lördag kväll och jag väntar på att de mina ska komma in på middag. Kållåda idag. Typisk höstmat. 

Igår hade vi köttretur så det var lite kaotiskt ett tag innan alla fått sina beställda köttlådor, men nu är allt under kontroll. Lite kvar att packa i egen frys har jag, men det tar inte så länge. 

I kylrummet finns nu förutom nötkött, även hjort- och älgkött. Kul med en jägare i familjen igen.

Förra veckan firade vi med grillad hjort ytterfile. Inte så herrans dåligt.

I förrgår kalvade Xanna. Först kom en kokalv utan problem, men sen kom en tjurkalv med bakbenen först. Jag var med och jag drog så snabbt jag kunde, men jag klarade inte livet på den. Jag försökte med hjärt-lung räddning i säkert 30minuter, men det gick bara inte. Jag har en enkom grej som ska suga ut vätska och blåsa in luft, men det tycks inte göra någon större nytta. Åtminstone har inte jag lyckats återuppliva någon kalv med den.

Nä, nu middag. 

Bild på vinrankorna i höstfärger.

Och lite stockros. Jag bara älskar dem.