Det är vår, det är vackert väder, det är högsäsong på gården. Och här går jag och är mer eller mindre ur funktion.

Jovisst, ibland gör jag något litet, men det känns som om jag borde göra mycket mer.

Avbytare har jag 3 dagar i veckan 7,5h/dag. Resten av veckan får Krister sköta det mesta av mina uppgifter. Plus sina egna. 

Förra veckan var vi på sista eko husdjurskursen. Vi var förstås båda på kursen och avbytaren var ledig. Jag väntade inga kalvningar. Den enda som stod på kalvningslistan var Victoria, men hon hade redan gått 10 dagar över beräknad tid, så jag utgick från att jag missat i mina observationer och att hon skulle kalva först 3 veckor senare. 

Då finns det något som kallas för beredskapstimmar för avbytare. Alltså att avbytaren ska vara beredd att hoppa in i arbete vid behov även på ledig tid. Så avbytaren anmälde till arbetsgivaren att hon var i beredskap medan vi var på kurs.

Linn var ledig från sitt jobb denna dag, så jag bad henne ta en runda till korna mitt på dagen för att kolla att allt var lungt.

Förstås har då Victoria börjat kalva! 10 dagar över tiden = stor kalv på gång!

Hon ringer till Sofia som kommer över för att hjälpa till. Förstås är alla kalvningsboxar upptagna av redan kalvade kor. De hjälps åt att släppa ut en ko med kalv och försöker få Victoria att gå in i stället. Victoria är vår största ko. Hon är dessutom rätt misstänksam mot folk hon inte känner. Ja även mot mig ibland, men jag känner ju henne och vet hur hon ska hanteras. Dessutom höll hon då på att kalva och så hade hon stulit en annan kos kalv i förvirrningen. Hon trodde kanske att hon redan kalvat?

Efter en hel del strul så får de in henne utan extra kalv i kalvningsboxen. Ganska spännande hade det nog varit förstod jag.

Nåjo, Victoria kalvar utan desto mera assistans, en stor tjur på nästan 60kg.

Så efterspelet från avbytartjänst. Nej, jag kan inte ha en avbytare i beredskap så länge Krister inte anmält att han också har semester. I annat fall är det i först hand hans uppgift att sköta mitt arbete.

Men Krister matade djuren både på morgonen före vår kursdag och på kvällen efteråt. 

Så för att följa reglerna så skulle han har behövt ta ut en semesterdag eller en skolningsdag för att vi skulle kunnat ha Sofia i beredskap! Fast han skötte sitt arbete!

Man blir så trött.

För oss var det ju jättebra att vi kunde kalla in Sofia för att hjälpa Linn med kon, men så får det tydligen inte gå till. Var är flexibiliteten?

Hur blir det i juni då mina kor ska semineras? Det är ju ett arbete som jag skött helt själv. Då tycker man ju att min avbytare skulle få vara i beredskap för att hjälpa till då seminören kommer till gården. 

Men tydligen så är det så att Krister får komma hem och vänta på seminören ifall min avbytare har en ledig dag. Själva semineringen tar inte så många minuter, men rätt ko ska tas fast och så ska man assistera seminören. Största tiden går åt att vänta och ställa till så att allt är färdigt tills seminören är på plats.

Så förutom att jag då inte kan hjälpa till med skördearbetet så ska Krister dessutom fördröjas av att mitt arbete inte blir skött.

Jag måste erkänna att jag känner lite ångest över hur det ska gå i sommar. Hoppas vi får en snäll bebis som är nöjd och glad att ligga i vagnen medan jag parerar seminören. 

Hoppas jag i alla fall är i så bra skick att jag orkar hålla hushållet i skick och se till att alla har rena kläder och maten på bordet då hungriga arbetare kommer in.

Nu borde frysarna städas ur, gården räfsas, kläder tvättas och inte minst stödansökan fyllas i. Väntar på att inspirationen och orken ska infinna sig och jag plötsligt blir väldigt effektiv........

Bäst att få så mycket som möjligt ur världen nu, eftersom det säkert blir svårare med en liten familjemedlem till.

Det där med mammaledigt...

Ibland önska jag att vi bodde i lägenhet i stan och att jag skulle klaga på hur uttråkad jag är över att vara ensam hela dagen med en skrikande bebis och mitt största projekt under dagen skulle vara att träffa väninnorna på något café med läckra bakelser.

Jo, jag har säkert fördomar mot stadsbor, men just idag tycker jag lite synd om mig själv.

Igår var jag på SLC´s fullmäktigemöte i Dickursby. Genomgång av verksamhet och bokslut samt föredrag av en gubbe från skogsbruksföreningen och en annan från jord- och skogsbruksministeriet.

Tåget for 7.00 från Vasa och tillbaka till Vasa 19.30 Parkeringsavgiften vid tågstationen blev 16€. Herregud!

Vid genomgången av bokslutet blev jag uppmärksammad att det fanns en kreditförlust för Västra Närpes lokalavdelning på 550€ för en obetald annons i Landsbygdens Folk 2011. Vad är nu detta? Ingen sådan räkning har kommit via styrelsen i alla fall.

Jag frågade upp vad det handlade om och fick fram att det gällde annonseringen för en lantbruksutställning som vår förra ordförande höll i trådarna för.

Först då all planering stod klar fick vi andra i styrelsen reda på att vi var arrangörer för utställningen. Vid fråga om vem som betalar, så fick vi svaret att utställarnas avgift gick jämnt ut med avgifterna, så inget skulle redovisas via vår bokföring. 

Vi var förstås väldigt misstänksamma till detta arrangemang, men eftersom vi aldrig fick se några kvitton, så lät vi det bero och hoppades att allt hade sköts någorlunda.

Men nu uppdagades alltså att så inte riktigt var fallet. Räkningarna för annonsen hade fortsättningsvis skickats till vår förra ordföranden och därifrån säkerligen direkt i pappersförstöraren.

Jag bad SLC skicka räkningen till min e-post och så får vi ta tag i problemet inom lokalavdelningen. Suck och stön.

Vissa människor upphör aldrig att förvåna.

Nåjo, med detta uppklarat fick vi koncentrera oss på föreläsningarna. Årets stödregler är ju fantastiskt huvudlösa och om intresset för deras lukrativa miljöstöd blir stort så kommer de att tvingas dra in på andra stöd. Budjetpotten är ju den samma oberoende av hur bönderna beter sig, men miljöstöden till landningsbanor och skyddzoner är garanterade, så vem tror ni får strypta stöd? Jo, vi dumma jävlar som fortfarande tror på att jordbruk handlar om att producera mat.

Det var nära att jag frågade ministeriemannen om vi ska börja äta tranjävlarna istället för våra vanliga husdjur om det blir så att djurgårdarna körs i sank till förmån för tranor. Och hur har tranorna klarat av att landa före detta stöd, kan man ju undra?

Jag funderar på att bli diktator. Jag körde valtestet på svenska.yle.fi och det resulterade endast i större huvudbry. Den jag hade tänkt som min kandidat visade sig ha helt annan livsåskådning än mig. Det visade sig att vi har helt oense då det t.ex kom till frågor om kärnkraft och dödshjälp. Frågor som är viktiga för mig. Jag är alltså mot kärnkraft och för dödshjälp.

Den som istället passade bäst ihop med min livsåskådning visade sig istället tycka att köttproduktion belastar miljön för mycket. Hej hallå!!!!! Har du hört om kretslopp????? 

Djuren äter gräs. Då djuren äter färdigt så skiter de. I skiten finns näringsämnen som vi för tillbaka till åkern. Gräset växer av näringsämnena i skiten. Vi skördar och matar kon igen. 

Ja jisses vad miljöförstörande.

Så hur ska jag tänka nu då? Ska jag rösta på den som arbetar för bönderna eller för den som arbetar mot kärnkraft? Vilket kommer att vara viktigare under denna valperiod?

Men om jag vore diktator så vore allt så mycket enklare. Politiker vill jag inte bli. Orkar inte med allt tjafs, men diktator, det kan jag tänka mig. En snäll diktator alltså, som får ordning på detta landet. Antalet byråkrater kommer jag givetsvis att minska på först. Tror jag sätter dem i arbete med att röja sly i Finlands vackra skogar. Det finns så mycket där som kan tas tillvara och användas för att värma vårt kalla land.

Men hur blir man diktator?...........

Hej.

Kalningar pågår nästan dagligen, så jag är ganska så sliten mellan varven. Men det mesta har gått bra förutom en som var missbildad vid födseln. Ryggraden var helt snett om mittlinjen och det gick inte att böja lederna i frambenen. Dern var vid liv vid föseln, men den levde inte många timmar.

Ja, ja har väl inte berättat om min avbytare? Jo vi har till  min stora glädje fått Sofia som avbytare under min mammaledighet som börjar 11.4 Sofia har jobbat hos oss flera somrar så vi vet att vi kommer överrens och att hon inte är rädd för att hugga i där det behövs. Det känns tryggt att veta att Krister har bra hjälp, även om det bara är 3 dagar i veckan, men det går ju bra att planera in arbetstopparna de dagar hon kommer i arbete. 

Ja, egentligen så har jag rätt till 3,5h avbytare per dag, men vi har istället kommit överrens om att hon kommer 3 längre dagar istället. Så passar det bättre för både henne och oss.

Om vi skulle valt 3,5h/dag så hade jag ju behövt två avbytare, för en avbytare får inte arbeta längre än 10 dagar i sträck, sen måste de få ledigt.

Vi börjar nu med att jag tar ut semester i början av april, så får jag skola in henne i mina arbetsuppgifter och kan förhoppningsvis ta lite ledigt under mammaledigheten. Ja för arbetet slutar ju inte bara för att jag tar ledigt, nej djuren ska ha sitt varje dag och inte har de förstånd att ordna kalvningar och lamningar till kontorstider heller.

Men egentligen var det inte alls detta jag ville ventilera idag, utan jag tänkte ondgöra mig lite över lantbrukspolitiken.

Jag har levt i tron, och säkert du också, att lantbruksstöden finns till för att hålla konsumentpriserna nere. Alltså eftersom vi inte får tillräckligt betalt för råvarorna vi producerar, så ska det låga priset kompenseras med lantbruksstöd.

Nu håller det här på att barka helt åt helsike. I år då vi söker om nya lantbruksstöd så finns det helt nya alternativ att välja. Det som fokus ligger på i år är alternativa grödor. Alltså sånt som inte duger varken till foder eller mat. 

Den som alltså vill ha de högsta stöden, måste i klartext förbinda sig att inte producera mat under den kommande 5-års perioden. Istället ska det odlas alla möjliga blommor och skyddsarealer. Högsta stödet på 600€/ha betalas faktiskt för om man gör sin åker till landningsbana för tranor och gäss!

Jo, miljötänk i all ära, men ska faktiskt skattemedel användas så här? 

Jag misstänker att det går något år, med ny regering, och så märker de att ingen mat produceras med alla miljoner som går till lantbruket. Och då budjeten ska kapas, så har de här ett lätt objekt. 

För vem kan argumentera mot om de sätter skolor och hälsovård mot prästkragar och solrosor och flygfält för flyttfåglar?

Även om jag sitter med i producentrörelsen så känner jag mig ganska hjälplös. Vi ställs nog bara inför redan tagna beslut. Vi kan försöka släcka de värsta brasorna, men själva planeringen av lantbrukspolitiken spikas nog ihop av några kravattbyråkrater som inte har en aning om vad det betyder att Finland är självförsörjande på mat.

Men visst, nu borde alla bönder hoppa på tåget och söka om dessa passiverande stöd. Sluta producera spannmål och kött som tydligen ingen vill ha. Så får vi se vad som hänt om 5 år.

Men så var det det här med foder. Vi måste producera foder till våra djur. Jag kan inte bara sätta alla djur på slaktbilen och börja odla ogräs. Jag har satsat hela mitt vuxna liv på att arbeta upp det djurmaterial jag har på gården. Ja, jag är dum. Bästa lönsamheten ger passiv odling. Jordbrukspolitiken ger passiva odlare möjlighet att trissa upp markpriserna. Men det är ju en illusion!

Så bästa konsument, jordbruksstödet går idag inte till att hålla matpriserna nere. De går till att hålla markpriserna uppe!

Klockan är 1 på morgonen, eller natten,hur man nu ser det.

Uppdraget slutfört. Kvigan som kalvade satte jag fast i fångstgrinden och förde fram kalven till juvret. Mamman var lite ängslig först och trampade fram och tillbaka och sparkade mot kalvens huvud då jag försökte föra den till spenarna. Hon har alltså nästan inget juver alls. Hoppas det fyller i nu över natten så det blir någon mjölk till kalven. Efter en stunds kämpande fick jag i alla fall en spene i munnen och kalven drack lyckligt. Om den fått tillräckligt vet jag inte, men i alla fall så mycket så att den klarar natten.

På andra sidan foderbordet såg det bättre ut. Både ko och kalv verkade pigga och glada. Jag vet inte om den fått mjölk än, men den såg så bra ut så den får jag återkomma till imorgon.

Jag blev påmind av en veterinärkompis att jag borde använda plasthandskar vid kontakt med fostervätskor. Det innehåller prostaglandin som används för att sätta igång förlossningar. Nå nog blev det kontakt idag i alla fall. Men kanske jag inte är så känslig, ska vi hoppas. För mig återstår ju ändå 8 veckor.

4 kalvar har kommit nu, bara 16 kvar.

Idag först ekologisk kurs hela dagen. 

Hem till kalvande kviga. Vi fick dra rejält innan vi fick ut en pigg liten kalv. Den unga kon rätt medtagen.

Matning av alla djur och så ett försök att få kalven att börja dricka lite mjölk av sin mamma. 

Nehe, kon förstår inte varför kalven är under magen och kalven förstår inte heller vad den borde göra.

Nästa kalvning på andra sidan foderbordet. Över en vecka för tidigt. Då även denna kalvat färdigt tar jag egen kvällsmat kl 22.00 Uppvärmada rester.

Nu har jag värmt mig, ätit litet och vilat litet. Dags att söka upp nappflaska och se till att de nyfödda får den viktiga råmjölken. -9 grader på termometern.

Skickar gubben i säng med telefonen vid sin sida. Han får ta tidiga morgonpasset, så får jag förhoppningsvis sovmorgon.

Febersjuk tonåring i huset. Stackarn måste klara sig själv. Hoppas han hittat något att äta idag.

Nu på med de stinkande arbetskläderna och ut igen.

Vi hörs.

Min kalender i mars ser mer ut som om jag var riksdagsman än bonde. Det är kurs och möten och allahanda information och mera möten. Om jag så har en liten stund till övers så har jag valt en paus på kökssoffan framom datorn. Nu inväntar jag skjuts till ösps förbundsfullmäktiges möte i Solf, så det blir inte många rader idag heller.

Vi har tagit in Silla och Viivi i varsin kalvningsbox och inväntar ivrigt vårens första kalv. De ser så sprängfärdiga ut, men ingenting händer. Känns spännande att vara borta hemifrån hela dagen igen då man inte vet när första börjar kalva, men Krister är nu hemma idag i alla fall.

Nu måste jag iväg. Vi ses

Den senaste veckan har det bara pratats engelska i det här huset. Vi har haft besök av nya släktingar. Ja släkt har vi ju varit länge, men vi har aldrig förr träffats.

En liten redogörelse:

Min morfar Sven flyttade till USA från Nykarleby med sin familj då han var i 40 års åldern. Han for först till sin bror Harry som bodde i New Jersey i närheten av New York. Harry hade flyttat redan tidigare då hans son Clarence var endast 2 år gammal.

Clarence hade varit på besök tillbaka i Finland endast en gång då han var 17 år 1952. Han är alltså min mammas kusin och fick sin resa till Finland i 80-års present av sin familj i USA. Med sig hade han sin sonson Christopfer som är 32 år och alltså i fjärde led med mina barn.

Min morfars bror Harry dog redan på 70-talet och Clarence har bott största dlen av sitt liv i Florida, medan min morfars familj flyttade till Palo Alto utanför San Francisco i Kalifornien. 

Kontakten under åren har under åren varit ytterst sparsam. Min mamma träffade Clarence senast då han var på besök i Nykarleby 1952, då hon var 14 år.

Jag måste erkänna att jag inte ens visste om att dessa människor existerade.

I tisdags bjöd jag ner dem till skären och bjöd på grillkorv och Närpes grisar. Lite gravad sik fick de också smaka på och de sa att de tyckte om det i alla fall. Hoppas det.

I onsdags for vi på kusinträff till Nykarleby där vi var ca 30 personer. Vi besökte också stugan där min mammas och Clarence´s farmor och farfar Johanna och Johannes hade bott. 

Även jag tyckte det var roligt att träffa släkten och se dessa platser. Ju äldre man blir, desto mera intresserad blir man ju av sina rötter.

Fast vi inte haft kontakt på 63 år nu mellan släkten, så har jag på känn att det kommer att bli tätare mellan besöken nu. Chris (Christopfer) sa att han gärna skulle vilja komma hit tillsammans med sin fru Ellen och sin far Kirk ( min småkusin) någon gång snart.

Han är utbildad musiker och visade oss hur det ska låta på våra gitarrer som står och samlar damm i källaren. Han spelar i ett band som heter Widow Pills som ni säkert hittar om ni söker på youtube. Han är alltså gitarrist i bandet. Till vardags jobbar han på universitets biblioteket i Macon, Georgia. 

Många intryck har vi fått denna vecka och jag hoppas att de är nöjda med sin resa till Finland. Tack och lov så har det ju varit relativt vackert väder för att vara början av mars. Vi skulle ju också kunnat haft -25 grader och 1m snö.

Jag har igen fått underbara sikfileér!

Och vilka stora! Tänk hur lycklig man kan bli av att få färdiga fileér hem till trappan. Det är mycket jobb innan de är så långt. Tack till fiskarn!   

Nu är det gravning på gång.

Jag tänkte pröva om gravsiken går hem hos mina amerikagäster. Bäst att göra små smakbitar ifall det inte passar.

I början av sportlovet började sundet öppnas.

Nu svallar vågorna fritt. Vågar man lägga ut båten redan i början av mars tro? Lucas har fått en gammal Buster i förtida konfirmationspresent. Får se om den flyter. 

Jag kommer förstås att puttra vidare i min solenergibåt. The only way to travel!

Ikväll har samfälligheten sin årsstämma. Jag kommer att lämna ifrån mig ordförandeklubban till någon annan. Månne aspiranterna står på kö för att få ta över?