Dålig kamera dödar fina bilder.

Har haft fint besök av gråspetten.

och så blev jag så glad då yezz poserade så fint med öronen upp för en gångs skull.

Nåjo, friskt vågat.  

Har inget speciellt att skriva om idag. Har givit djuren frukost som vanligt. Dottern for iväg på träning i manege i Solf. Tokigt då hon måste köra i en timme för att få rida i manege, men vi bor ju på ett område där det inte finns så många hästar.

Krister stack iväg med motorsågen till skogs. Tonåringen sover, klockan är ju inte mer än halv tolv på förmiddagen.

Själv ska jag ta mig i kragen och köra ut inbjudan till Ösp´s midvinterfest. Jag har fått en kladd med brev som jag ska lägga i medlemmarnas postlådor. Orkar jag ta sparken och hundarna och köra runt i hela byn med dem eller tar jag bilen? Så svåra beslut att ta så här en lördag förmiddag.

Ja, och så har jag beställt veterinären tills på onsdag för att ta det där Mycoplasma Bovis provet på alla höstens kalvar, för att vi ska få sälja avelsdjur. Vi vet ju att vi inte har sjukdomen, men ändå ska alla kalvar tas fast och provtas. Så idiotiskt, arbetsamt och dyrt. Proceduren ska sen upprepas om 6 månader. Och så pga att vi har fått en ny kommunveterinär måste vi göra ett nytt hälsovårdsavtal. En bunt med papper igen som ska kryssas i en miljon med rutor. Och ännu en räkning. Och så onödigt. Nåja, vi får ju dokumenterat att allting är i skick och det är ju viktigt för konsumenten, så låt gå. Men då man varje år måste kryssa i att t.ex vattenflödet i vattenkopparna är tillräckligt, så känns det lite som tårta på tårta.

Men nu tycker jag väl att jag har lite onödigt negativ inställning här? Jag vet ju att man själv avgör om det man gör ska vara positivt eller negativt, så nu ändrar jag härmed på inställningen. Japp.

Jippii, nästa vecka ska vi igen få intyg på att vi sköter våra djur på rätt sätt och att vi inte har några smittosamma sjukdomar. Toppen!

Solen skiner idag och dagarna blir längre för varje dag. Mitt humör har också svängt. Deppig och nedstämd som alltid i december. Jag borde ju inte fundera över livet i december, jag vet ju det. Men det är svårt att styra sina tankar och känslor.

Men som sagt, nu går vi mot ljusare tider. Jag har stora förväntningar inför 2015. Kanske en och annan överraskning?

Ekoplanerna ser idag ut som följande:

Vi kommer att ändra om vår djurhållning på så sätt att vi kommer att sälja alla tjurkalvar vid 6-7mån ålder. Istället kommer vi att öka koantalet till 60 kalvande per år. Dvs. 30 vårkalvande och 30 höstkalvande. 

Dräktiga kor utan kalv kommer att få bo där tjurarna bor idag, med den ändringen att vi tar bort alla boxgrindar, öppnar en dörr västerut och bygger en rastgård för dem på utsidan. Kor med kalv får gå på samma ställe som idag plus på utrymmet där sinkorna går idag. Eventuellt måste vi bygga en ny gödselplatta med tak bakom nötse(ladugården).

Det kommer att bli svårt att sälja alla kalvar, men detta är troligen den bästa lösningen i alla fall under övergångstiden medan vi lär oss att odla ekologiskt. Framtiden får utvisa om vi klarar av att odla ekologisk spannmål. Om det visar sig att skördarna blir rimliga och arealen i fortsättningen räcker till, så kan vi i så fall i ett senare skede bygga nytt åt tjurarna enligt ekologiska regler. Det är ju alltid enklare att bygga nytt enligt reglerna än att anpassa gamla hus så att de fungerar i praktiken.

Vi har ändå ett hus där vi kan föda upp 20 kvigor, dels till egen rekrytering, men även så att vi kan fortsätta sälja biffkött direkt till konsumenterna.

Detta delbeslut innebär nu att jag måste få lite fart på årets semineringar. Motivationen har som  ni märkt inte varit på topp de senaste veckorna och funderingarna har gått fram och tillbaka så semineringarna och betäckningarna har gått lite på halv maskin. Men nu blir det att köra hårt under januari. Endast en kviga av fem har jag seminerat och de fem kvigorna som skulle få en egen tjur står fortfarande ensamma. Men på onsdag då vi rengör igen så ska Aminoff få komma på besök. 

Skönt att äntligen ha fått ordning på tankarna. Ännu är det praktiska arbetet ogjort, men vi har i alla fall en plan.....

ja, som ni märker är min hjärna ganska enkelspårig för tillfället.

Ekologisk odling.

Vad skulle det innebära för oss?

Ja första och största problemet är ju hur vi ska ordna det med djuren.

Enligt kraven för ekologisk odling så ska alla djur antingen ha tillgång till bete över sommaren eller rasthage året om. Även tjurar

Jaha, jaha.

Att bygga rasthagar åt tjurarna innebär ju en investering. Problemet för oss är ju utrymmesbrist runt ladugården.

Reglerna säger att varje djur ska ha tillgång till 1m2 yta/100kg inomhus plus 0,75m2/100kg utomhus.

problemet där är ju att vi har så hiskelit tunga tjurar. 

Om en tjur väger 1000kg så ska han alltså ha 10m2 inne plus 7,5m2 i rastgård. Totalt nästan 20m2, som en etta i stan alltså per tjur.

Det är de stora tjurarna som blir problemet för oss. De små tjurarna ryms bra i utrymmet vi har idag, men då utrymmesbehovet blir så stort vartefter de växer.

Alternativ 2 för tjurarna är att sätta alla tjurar på bete under sommaren. Också möjligt, men då vill jag ha dem i hagen närmast hem, så att jag kan ha uppsikt över dem hela tiden. Ingen vill väl möta en flock 1000kg tjurar på språng i byn?

Största problemet med att ha tjurarna på bete är tillväxten. Inomhus kan vi styra vilken foderstat tjurarna får för att maximera deras tillväxt. På bete kan vi inte styra utfodringen på samma sätt. Och visst kan bete ge ett bra foder under början av säsongen, men gräset blir ju svagare vartefter sommaren går. Hur stor tillväxtnedgång har vi råd med?

Alternativ 3 för tjurarna är att sälja dem till slakteriets förmedling vid 6 månaders ålder och låta en annan gård föda upp dem till slakt. Alternativt sälja dem till slakteriernas egna avelstjursuppfödningsstall.

Det skulle innebära byte av slakteri för vår del.

Den stora nackdelen här är att allt mitt mångåriga avelsarbete skulle gå förlorat. Inte så roligt.

Fördelen är ju att vi slipper arbetet med de stora tjurarna och eftersom ekologisk växtodling skulle innebära att vi i stort sett upphör med spannmålsodlingen så skulle vi klara oss bättre med att odla endast gräs. Som räcker åt korna.

Helst skulle jag se en kombination av alternativ 1 och 2. Både rasthage och bete även åt tjurarna. Men det är ju både det dyraste och arbetsdrygaste alternativet. Det skulle gälla att hålla huvudet kallt nu och inte romantisera så mycket.

Idag ska vi ta en ekonomisk genomgång. Det ser dyster ut då man tittar i bakspegeln. Vår lön har minska med 30% de senaste 3 åren. Om en del av stöden inte blir utbetalade i höst, som de hotar med, så får vi förbereda oss på ett nollresultat 2015. En förändring av något slag är oundvikligt, men vilken?

Lämnar er idag med ett foto från hästhagen idag på morgonen.

Goda vänner.  

Jag fick lite intern kritik här över att jag skriver så långa romaner som ingen orkar läsa. 

Och det är väl säkert sant, men allt kan man inte skriva kort om. Jag borde ju skriva oftare och kortare, men till det finns inte tid, tyvärr. Så så här är min blogg, hoppas det går i alla fall.

Egentligen borde jag ha skrivit alla dagar nu för mina tankar om övergång till ekologisk odling har ändrat från dag till dag och nu är jag tillbaka till ruta 1.

Om vi endast hade växtodling, så skulle det vara enklare, men de här jäkla djuren. Hur ska vi ha det med dem? Det finns så många alternativ och mitt huvud sprängs snart av att fundera över för- och nackdelar över de olika alternativen.

Och så är jag så himla trött! Och jag har blivit gammal. Håret börjar bli grått, synen har försämrats, och konditionen är usel.

Egentligen skulle jag vilja bli eremit någonstans långt bort. Hugga lite ved till husbehov och fiska min middag. Annars sitta i min gungstol framför brasan omringad av katter och hundar. Ahhhhh......

Kanske det är lösningen?

Ny dag, nya möjligheter, eller hur var det?

Idag känns tankarna inte lika dystra. Så¨vad har då ändrats? Ja egentligen inte mycket.

Egentligen borde det vara förbjudet att fundera över framtiden. Den blir ju som den blir. Det enda jag kan påverka är vad jag gör idag.

Igår hade vi besök av en ekologisk rådgivare.

Det pågår ett projekt som heter ekonu.fi som ger osäkra bönder som oss möjlighet att få en dags gratis rådgivning om vad som krävs för att lägga om från konventionell odling till ekologisk.

Jag har ju alltid haft den ekologiska odlingen nära hjärtat, men min kära make har inte varit intresserad av att odla ogräs, säger han.

Nåja, världen förändras, så också vi. Och med situationen som den är idag med olönsam spannmålsodling så måste vi se över varje alternativ.

Jag vet inte hur jag på ett enkelt sätt kan förklara vår situation så att ni förstår hur mina tankebanor går.

Lantbrukspolitik är ju ett så invecklat område så det kan jag inte gå in på i detalj, men jag ska försöka göra en komprimerad redogörelse, så får ni fråga om något blir oklart.

Okej, vi är djurbönder.

Fakta 1. Djuren behöver tillräckligt med mat för att överleva.

Dagens situation:

Vi odlar idag ca 100ha åker plus lite naturbeten. Vi har i år 48 kalvande dikor plus ungdjur = 120 nöt plus diverse smått som får, hästar + det ena och det andra.

Med konventionell odling har den här arealen räckt till för att vi ska vara självförsörjande på såväl gräs som spannmål och proteinfoder(ärter). Det innebär att vi vet exakt vad våra djur äter och risken att vi får in några smittor, t.ex salmonella, med köpt foder minimeras. Det enda vi köper är vitaminer och mineraler.

Under goda år har vi t.o.m kunnat sälja en del spannmål och även lite ensilagebalar.

Den här situationen har gett oss en trygghet i produktionen. Skörden ju inte garanterad före den är i ladorna. Det går inte att per automatik räkna ut att så mycket foder får vi per hektar, för väderleksförhållanden och annat kan påverka slutresultatet.

Problemet nu är att vi äger minre än hälften av vår areal. Resten är arrendejord. Vi har hela tiden varit medvetna om risken med att äga en sån liten del, men jordbruksmark har inte varit till salu eller så har den sålts till ett pris som vi inte velat betala. Man kan ju inte ensam påverka allting.

Nu står vi inför den situationen att på en stor del av våra arrendejordar så ska arrendeavtalen förnyas inom de närmaste åren. Vanligen skriver man arrendeavtal på 5 år åt gången.

Vi kommer att förlora vårt första avtal i höst. Det har vi vetat om sedan förra året. Den jorden kommer att odlas av markägarens egen släkt. Helt förståeligt och ingen panik för vår del. Vi är glada för den tid vi fick odla den.

Nu är det dags att skriva på nästa kontrakt. Prishöjning på gång. Under förhandling. Vi sitter med svarte petter för på arealen odlas gräs som vi är helt beroende av för nästa års grässkörd. Vi hoppas innerligt att vi kommer till ettt avtal som vi alla kan vara nöjda med. Magknip av oro är väl bara en del av livet?

Nästa år kommer nästa arrendeförnyelse. Vi vet att ägaren kommer att vilja höja, men med hur mycket? Kommer vi att kunna vara med i spelet?

Varför kan då vissa betala mer än andra?

Som jag ser det är det hela beroende av olika saker. En del är villiga att betala nästan vad som helst bara för att kunna berätta hur mycket de odlar. Dessa struntar i om odlingen är lönsam eller inte. Som ni förstår så tjänar dessa sitt levebröd på något annat ställe än från jordbruket. (ordet skottpeng bläddrar förbi min hjärna)

Den andra gruppen är stödodlare, alltså de som anpassar sin odling enligt mesta möjliga stöd kombinerat med minsta möjliga utgifter. Denna grupp utnyttjar bara lantbrukspolitiken och dem har jag kanske bättre förståelse för. Om politiken är så här tokig att den som producerar minst får mest i stöd, så förstår jag folk som bara gör som reglerna säger. Det är helt galet, men inte jordbrukarens fel. Felet ska kanske sökas i maktens korridorer. Om man får mer stöd för att odla prästkragar än för att producera mat, så då är något fel. Men det är ju bara min åsikt.

Så kunde vi också göra, kanske ni tycker, men då var det det här med djuren. Jag återgår till fakta 1. Våra djur behöver foder för att överleva. Vi måste alltså sköta våra åkrar enligt gamla principer. Plöja, harva, så,göda, skörda, lagra = höga produktionskostnader = mindre möjlighet att betala höga arrenden eller markpriser.

Avsikten med lantbruksstöden trodde ju jag var att täcka de höga produktionskostnadera, inte för att betala höga arrenden. 

Jag klandrar inga markägare, inte alls. Förstås vill de ha så mycket som bönderna bara vill betala. Jag skulle absolut göra det samma om jag vore i samma situation, men de dumma bönderna!!!!!

De brukar tala om bondförnuft, men det undrar man nog i dessa dagar vart det har tagit vägen.

Åter till ekologisk odling.

Vi utreder nu alltså möjligheterna att ställa om gården till ekologisk produktion. Det ger högre hektarstöd, men lägre skördar. Vi måste alltså ändra om all vår spannmålsodling till vallodling för att kunna producera tillräckligt med grovfoder till djuren, som ju alltså är grunden i vår produktion.

Tusen frågor återstår och inget är ännu avgjort, men vi kommer att gå en kurs om ekologisk odling i vår och till nästa höst har vi förhoppningsvis mera kött på benen för att kunna ta det slutgiltiga avgörandet. Då har vi förhoppningsvis våra arrendeavtal förnyade och 5 år på oss igen utan oro över fodertillgången.

Jag skall försöka hålla er uppdaterade här vad en omläggning i produktionen innebär för vår gård.

Hoppas ni vill vara med.

Äsch, nu har det gått för lång tid igen.

Dels beror det på att jag varit hit och dit och upp och ner, men även på att jag för tillfället har många tankar som snurrar runt i mitt huvud. Ganska stora avgörande frågor. Om jag skriver hur jag tänker då jag mår som sämst, så kanske ni tror att det jag skriver är sanningen, fast det kanske bara är mina tankar som är mörka just för dagen. En annan dag kanske jag ser mera positivt på framtiden och då kanske jag skriver något annat. Så nu måste jag kanske bara få tänka i lungn och ro och förhoppningsvis komma till ett bra resultat.

Det handlar i alla fall om framtiden på gården. Hur går vi framåt, då allt går bakåt?

Jag älskar mitt jobb och har alltid känt en stolthet över att producera bra kött från djur som levt ett meningsfullt liv. Men det räcker inte längre........

Just nu går allt åt fel håll. Köttpriserna sjunker, lantbruksstöden sjunker, omkostnaderna stiger, arrendepriserna stiger. Ja vem som helst kan räkna ut att det inte går i längden.

Så vad gör vi?

Ja tårarna har varit nära många dagar nu. Jobbet fortsätter fast framtiden känns oviss.

Och att kunna tänka klart då allting känns som mörkast. Det är inte så att det är någon fara att banken kommer och vräker oss. Nejdå. Men vi kan räkna, till skillnad från många andra bönder tydligen som är beredda att betala mer för åkermark än vad man kan tjäna in. Och vi har alltid haft den inställningen att vi inte tänker gå på minus bara för att få vara bönder. Så jävla roligt är det inte.

Men drömmen....mina fina djur.......sablar......

Kokar makaroner och malet kött. Blir enkelt men gott idag.

Imorgon ska jag iväg till Vanda på svenska lantbruksproducenters fullmäktigemöte. Blir uppstigning 3.45 om jag ska hinna med tåget.  Aktuellast just nu är landsbygdsverkets hot om att skjuta upp stödbetlaningarna för nästa år. Kommer troligen att höras många upprörda röster. Som vanligt är vi så gott som maktlösa inför myndigheternas beslut. Känns surt att vara längst ner på näringskedjan.

På gården är det lite mellandagar just nu. Endast en kalvning återstår och alla som ska till slakt i år har åkt, köttet levererat. Nu återstår avelsplaneringen inför semineringarna som börjar i december.

Sista avelsvärdeskörningen från Faba sker denna vecka. Återkommer om årets resultat vid ett annat tillfälle.

Nej, nu måste jag återgå till middagen.

Ha det bra.