Jahapp, samma rutiner igen. Jag märker att det som skulle bli korta uppdateringar har en tendens att bli långa romaner i alla fall.

Krister kör undan jordmassor från ett större dikningsprojekt från morgon till kväll nu, så jag får sköta kossorna som jag vill :)

Idag skrapade jag rent rasthagarna från spillt foder och slask före jag körde in nytt foder i utfodringshäckarna. Sinkorna får helsädsensilage och hö och de mjölkande korna med kalv får överårigt första skördens ensilage. De balarna är från juni 2011, men de flesta duger bra som foder än. Några får man kassera om det kommit hål på plasten och balen börjat mögla.

Vi har en liten hjullastare som jag använder till all slags körning hos korna. Den är tillräckligt stark för att lyfta balar och skit, men ändå liten och smidig så man slipper till i alla hörn. Mycket roligare att köra än en styv traktor. Dessutom är det bara att gasa och bromsa, inga växlar alls. Lätt som en plätt.

Vid lunchen övade jag lite på min ukulele igen. Låten börjar sitta nu.

Jag får anmäla mig till anonyma kakolister. Jag ljuger inte om jag säger att det gick åt  kanske 10 chokladöverdragna dominokex till tékoppen. Suck, och jag som skulle gå ner i vikt till min resa i november. Det är som en osynlig kraft som tvingar ner min hand i kaklådan om och om igen. Usch och fy. Och det värsta är att jag får så dåligt samvete efteråt. Jag är annars inte så förtjust i godis och chips, det klarar jag mig bra utan, men kakor och pajer, mmmmm......

Då jag slitit mig från kakorna tog jag en sväng förbi tvättstugan, vek ihop och hängde upp nytt. Tänk då det aldrig tar slut.

Eftersom det hade börjat dugga lite ute satte jag regntäcken på alla tre hästarna och fyllde upp deras vattenkar. Tack och lov har vi ingen frost ännu, så slangen får ligga ute på gräsmattan utan att den fryser ihop.

Lucas musikteorilektion blev inställd idag, så istället för att ta skolbussen direkt till Söff så kom han istället hem en stund. Det innebar att jag måste ha djuren färdiga redan 16.15 för att hinna skjutsa honom till hans gitarrlektion. Det blev lite svettigt må jag säga och jag som obotlig tidsoptimist missbedömde förstås hur länge det skulle ta, men tack och lov kom Krister hem och kunde sköta om det sista. Jag rusade in och slängde gitarren och ukulelen i bilen och körde med lite överhastighet iväg till Yttermark. Exakt på minuten svängde vi in på parkeringen.

Eftersom jag då ännu hade 1 timme kvar tills min lektion så passade jag på att beställa pizza från centrum och köra dit och hämta det.

Lektionen gick bra och jag fick en ny läxa, nu ska jag lära mig Don´t worry, be happy    

Med pizzan i bilen så sparade jag in matlagningen ikväll i alla fall. Efter maten gick jag på promenad i regnet med hundarna. Det var rätt skönt faktiskt. Då jag var innomhus så skakade jag av köld, men en rask promenad satte fart på blodomloppet och jag mådde mycket bättre efteråt.

En sista sväng via djuren för att se att allt är i skick. Kossorna som togs från sina kalvar igår står och skriker efter sina kalvar, men kalvarna ligger nöjda och idisslar i kalvbaren där de får vara ifred för andra kor.

Nu ska jag passa på och ta en tidig kväll. Regn och rusk känns av på sinnet.

Gonatt på er.

Lycka är........

att ha en vän som man kan dela allt med.

Dag 2 på min dagbok

Rutinjobb som vanligt, dvs baggarna in och ut samt frukost och kvällsmat åt korna. Inga kalvningar.

Måndag = dyngdag. Rengjorde gångarna och fyllde på med torr torv i liggbäddarna.

Idag vägde vi två 1 åriga tjurar. 2086 vägde 725kg och 2088 vägde 685kg. Bra vikter båda. Faba har körning nästa måndag, så då får de sina avelsvärden. 2086 är son till Steinadler och 2088 är son till Olvert av Esered. Jag tänkte sätta dem med varsin grupp kvigor i december.

Dyngkörningen gick bra förutom att kossan Ronjan beslöt sig för att gå ut till de andra korna med sin kalv. Då vi skulle stänga hennes grind så tryckte hon upp den och trängde sig ut. Ronja kalvade 1.10 och de skulle vanligtvis ha blivit utsläppta för länge sedan, men eftersom vi har platsbrist ute så har hon fått stå inne i box lite längre än vanligt. Hennes kalv är efter Vingegard Filius, tjuren som jag fick gratis semindoser av för att vi ställde upp i tv ifjol. Kalven vägde 68kg! men kalvningen klarade hon själv. Någon dag tidigare kalvade Pinglan efter samma tjur och den kalven vägde 70kg. Det tror jag är den största kalv vi någonsin fått. Jag hjälpte till och dra då, men den kom nog ut utan problem.

I vår kommer fem kalvar till efter samma tjur. Hoppas de inte blir lika stora. Så stora födelsevikter duger inte till avel, utan de får bli kött. Ronjas kalv har dessutom lite problem med frambenen, så ett köttdjur helt klart.

Så eftersom Ronja gick ut så släppte vi även ut Pinglan och dessutom Ragnhild med de andra korna med kalv. Det ledde i sin tur till att jag måste avskilja en grupp vårkalvande kor idag. Kalvarna får gå kvar i gruppen där de gått med sin mamma. Men mamman får gå i hagen bredvid tillsammans med de höstkalvande korna som inte kalvat ännu. De kommer att vara högljudda nu några dagar. Så om ni hör något i byn som ropar, så är det bara Jenny, Viivi, Semlan, Tingeling och Wanja som är stinna i juvret och längtar efter sina kalvar.

Dessutom går 11 djur kvar på bete ännu på Sjöslätan. De ska nog tas in så småningom, men hösten är ju ännu så fin så de mår bäst ute.

På eftermiddagen hade jag tid till besiktning av volvon. Allt i skick, kör vidare ett år igen.

På samma resa var jag och hälsade på vår stora John Deere traktor som befinner sig på verkstan. Den hade lite överlopps vätska på ett ställe där det bara skulle finnas olja. Vi befarade det värsta, som Krister ofta gör, men det visade sig bara vara cylindertoppspackningen som var sönder. Nu väntar de bara på nya delar och så ska de skicka iväg cylindern och slipas lite så borde den bli som ny. Det är alltid spännande då man måste föra traktorn till verkstaden. Man vågar inte gissa heller hur saftig räkningen blir.

På vägen hem stannade jag vid markkarteringstjänst för att hämta tomma askar att sätta jordprov i. Vi är tvungna att med jämna mellanrum ta prov av marken på våra åkrar för att undersöka vad marken innehåller och på basen av analysen bestämma gödsel och kalkningsåtgärder. Skittråkigt, men det måste göras.

Vi körde även idag ut en halmbal i hagen åt korna. Tänk vad de tycker att det är roligt att få bråka med en hel bal. Jag försöker puffa den åt ett håll och på andra sidan står en ko och försöker få den åt ett annat håll. Lite spännande ibland för de är ju lite starkare än vad jag är, men jag vann i alla fall.

Nu återstår provförhör av den bångstyrige sonen och hundpromenad. Tror det är lättare att gå ut och gå med tre hundar än att få sonen att läsa läxan. Suck.

Tänkte bjuda er på lite ogräs idag.

Har ni tänkt på hur mycket vackert ogräs vi har i detta landet?

Ja, jag tänkte ju glömma att berätta att jag givetvis har övat på min ukulele idag.

Ja faktiskt så har jag börjat ta ukulele lektioner. Jag såg att medborgarinstitutet ordnade en kurs i ukulele, så jag for och inhandlade en dylik och anmälde mig till kursen. Så varje tisdag 17.40 har jag lektion i 20 minuter. Låter kanske knasigt, men det är jättekul. Nu övar jag på min favoritlåt, Somewhere over the rainbow.

Om ni vill höra hur det egentligen ska låta så gå in på youtube.com och sök IZ och låtens namn. Den sitter jag och sjunger och spelar till nu varje dag. Kanske någon kan filma mig någon dag då jag sitter och över, så ska jag bjuda er på ett gott skratt.

Gokväll!

Jag funderar lite på utformningen av min blogg. Den släpar alltid lite efter.

Borde jag istället använda den mera som en dagbok?

Kanske med ett mera kortfattat språk, men som istället ger snabbare uppdatering på vad som händer. Jag är lite dement light, så jag glömmer så fort bort vad jag sysslar med om dagarna, bloggen kunde ju vara en påminnelse till mig själv också.

Jag kan försöka uppdatera oftare, så får vi se hur det utfaller. Ge gärna respons på vad som är mera läsvänligt. Ofta och kort eller då jag har tid och lite längre inlägg. Detta är ett test nu då, vi får se hur ofta jag hinner in.

Söndag 6.10

Solig och fin höstdag. Sov lite längre pga att jag satt uppe och såg en rolig film igår kväll. Baksmällan hette den tror jag. Kul film.

Tog ut Yezz och Wilma och förde ut bagglammen till Görans beteshage. Gick bra.

Tog regnvåta täcken av hästarna.

Släppte ut Walle. Han fick inte vara med och valla, han gör mer skada än nytta.

Frukost åt kossorna. Inga kalvningar på gång. Blött i rasthagen, har nog säkert regnat en del inatt.

Gick in och gjorde amerikanska pancakes med blåbär + lönnsirap och knaprig bacon till lunch.

Ordnade med Esta papper från amerikanska ambassadens hemsida, lite struligt, men det gick.

Ja här måste jag då inflika för de oinvigda att Lucas och jag är på väg till Kalifornien i november. Vi är bjudna på bröllop I Los Angeles. Hur fantastiskt är inte det?

Med på resan kommer också mina båda systrar och syster Tinas två yngsta döttrar. Jag ser sååååå fram emot resan :)

Det kommer säkert mer uppdateringar om den resan ännu.

Städade lite i mitt katastrofkök. Inte allt, men det värsta.

Gick ut och körde lite komposterad dynga i min blomrabatt. Körde kanske 5-6 skottkärror, men mer skulle ha rymts dit. Kommer väl kanske nya fina söndagar i höst? Sågade ner en stor kvist i gamla äppelträdet som vi duckat för alla gånger vi klippt gräsmattan.

Kvällsmat till kossorna.

Hämtade hem baggarna till natten.

Nu bloggning medan jag tillreder tortillas till kvällen.

Ännu återstår middagen och hundpromenad i mörkret.

Hoppas jag hinner in igen imorgon.

Jag sitter med i styrelsen för Norrnäs samfällighet. Vad det är kan du läsa här www.norrnas-samfallighet.fi

I år kom vi på idén att föra ut en grupp med får till Märigrund, som är en ö långt ut i havsbandet där det finns bevarat gamla fiskestugor. Eftersom det är mycket jobb med att hålla området snyggt och prydligt, så tyckte vi att några får kunde få göra jobbet åt oss. Får har funnits där för ca 50 år sedan.

Att föra ut fåren var inga problem. Vi hämtade 10 tackor från en fårgård i Nämpnäs och så körde vi ner dem till stranden i en hästtransportvagn. Vid stranden mötte oss en fiskebåt, som vi lastade tackorna i för transport ut till Märigrund. Tackorna sprang glatt ut på ön och började gnaga i sig av den frodiga grönskan.

I måndags var det så dags att ta hem dem igen. Faktiskt på den rätta dagen enligt gammal sed nämligen Mickelsmässmåndagen (stavas det så?)

Wilma vet vad som är på gång och är så ivrig så hon knappt hålls i båten.

Ägarna till fåren hade åkt ut på förhand för att bygga en liten fålla dit de tänkte locka in tackorna. Då samfällighetns talkogäng inklusive Wilma the sheepdog tog iland vid 17.30 tiden stod fållan fortfarande tom. Vi gick in i storstugan i väntan på fåren. Fåren kom, tittade på fållan och sprang vidare i full karriär. Jag släppte Wilma för att stoppa dem och hon satte iväg i full fart efter dem. Så snabbt som en 11 år gammal hund med spondylos nu kan springa. Vi gick efter och fick se henne hålla dem i stranden.

Fåren som inte träffat en vallhund förr var ganska snabba i den steniga terrängen och vi fick ganska snabbt överge tanken på att driva in dem i fållan. Wilma skulle ha sprungit tills hon stupat.

Istället beslöt vi oss för att försöka ta fast en tacka åt gången, sätta grimma på och leda den till båten. Det blev ganska mycket spring och vi var alla rätt svettiga innan alla var infångade. Dessutom mörknar kvällarna rätt fort nu, så de sista två fick vi nog riktigt i sista minuten innan det blev kolmörkt.

Kvällen var annars fantastiskt lugn och vacker. Vi hann beundra den vackra utsikten ibland.

Vi avslutade med en båtresa på främmande vatten i kolmörker.

Båtfärden blev rätt spännande med krånglande motorer och sjunkande temperaturer.

Vi kom hem straxt före 10, trötta och kalla, men rätt nöjda med att alla fåren nu var hemma igen. Det hade nog kännts tungt om vi hade varit tvungna att åka ut igen och söka vilda får.

Vi hade ett jättebra samarbete, men det tål att tänkas på vilket som är enklare; att röja runt stugorna med röjsåg, eller springa efter får. Med flera skolade hundar skulle det ju förstås ha gått mycket enklare, men nu hann vi inte ordna det. Men det finns saker att fundera på tills nästa sommar.

Tack till alla som hjälpte till och tack för att jag fick använda dina bilder Anders :)

Ragnhild har just fått en kalv. Det gick bra.

Årets första efter Orvar. Men hon kalvade 6 dagar före beräknad tid, så för säkerhets skull sitter jag uppe en stund till och väntar ifall vi får mer tvillingar.

Ni som följt min blogg kanske minns att jag skrev om Ragnhild redan för två år sedan, då hon hade ett allvarlig slidframfall som krävde veterinärvård. Jag valde att chansa på att hon skulle klara en kalvning till och nu kom då hennes andra kalv utan problem.

Vi fick tvillingar på nytt natten till söndag.

Krister for och övernattade till skären, men jag vågade inte följa med eftersom Xylvia såg så nära ut. Xylvia är kviga och en av våra intressantare släkten, så jag måste prioritera hennes kalvning före allt annat.

En kort släktutredning:

Xilvia är dotter till RM Victoria vars far är danska topptjuren Hedetoft United. Xylvias pappa är danska Tiset Vagn, som det bara finns avkommor av på en annan gård i Finland. Kalvarnas pappa är österrikiska Gormo. En semintjur som inte har så högt avelsvärde i Finland, men de kalvar jag fått av honom är jag mycket nöjd med. De är välbyggda och har gott lynne.

Då jag varit ut med hundarna sista gången så kikade jag in och såg att något var på gång. Jag gick ut igen ca kl 23 och kunde konstatera att jo, det kommer nog kalv inatt. Jag satt uppe till 1 tiden och tittade på någon film. Då syntes inga fötter än. Jag gick och lade mig till kl. 3 och då jag kom ut så var den första redan född och fötterna stack ut på nr 2. Den kom med bakbenen först så jag skyndade mig in i boxen och satte på draglinorna på benen. Xylvia blev lite orolig av min närvaro, men accepterade hjälpen. Då bakbenen kommer först så är det bråttom att få ut kalven eftersom de drar efter andan då navelsträngen brister. Om huvudet då är kvar i livmodern så drar de lungorna fulla av fostevatten och dränks.

Kalven kom enkelt ut då jag fick ett stadigt tag om benen. Inga problem, och kalven var pigg och fin. Kl. 4.30 fick jag gå och lägga mig en stund igen, innan det var dags för morgonstallet.

Två kvigkalvar blev det, och jag kommer säkert att behålla båda om de växer bra. De heter Räfbackens Agnes och Astrid. De vägde 37 respektive 39kg. Inte illa av en förstagångskalvare. Nu är det bara att hoppas att hennes mjölk räcker till åt båda. Hon sköter om dem jättebra i alla fall.

Veterinären var här idag pga av att jag inte tyckte att kalven Asterix ännu har andningen i skick. Han fick en ny sorts antibiotika plus en cocktail av vitaminer. Jag ska ge honom två sprutor per dag i tre dagar. Hoppas han blir frisk nu.

Jag körde också ut en halmbal utanför rasthagen som extra bädd åt gruppen kor med kalv. Nu straffar det sig att vi i våras hade en fördröjd kalvning pga vår resa. Kalvningarna började ju först i april. Det betyder att ingen av vårkalvarna ännu är 6 månader, som är vår vanligaste avvänjningsålder. Och eftersom nästa alla höstkalvande kor istället valt att kalva tidigare än beräknat så innebär det att vi har mer kor i gruppen än vad vi egentligen har rum med. I våras kalvade 18 kor och nu har redan 11 höstkalvande kor kalvat. Det innebär att det nu finns 29 kor + 32 kalvar på ett utrymme som är beräknat för 20+20. Nja, det är ju inte riktigt sanningen, för jag har 5 kor med kalv fortfarande instängda i egna kalvningsboxar, men de måste ju ut ganska så snart eftersom det finns mer kor i kalvningskön. Förutom att det blir knappt om liggplatser så blir det även trångt vid foderbordet då jag ger kraftfoder. Korna får fri tillgång på ensilage ur foderhäck, så det är inga problem, men mineraler och säd ger vi inne på foderbord.

Dagarna har varit välfyllda av allehanda roliga och oroliga saker. Måste försöka uppdatera allt som hänt. I korthet kan jag i alla fall berätta att allt nu är färdigt skördat och halmen är hemkörd. Fodret har bra kvalitet och borde räcka bra över vintern.

Jag vet inte om jag berättat hur vi lagrar halmen?

Vi skär alltså plasten av ensilagebalarna vartefter vi utfodrar och så drar vi huvorna för hand över halmbalarna. Återvinning :)

 Så radar vi dem på varandra och sätter en med plast överst som lock. Detta hindrar då regnet att tränga ner och förstöra balarna. En del kondens kan bildas under plasten, men det blir bara lite vått i yttersta lagret. Balen går ändå bra att använda som strö.

Har inga bilder på nya kalvarna men kan bifoga en bild på en oväntad gäst i flugfällan. Ser ni vad det är?

Hudå.

Jag visste inte att vi hade fladdermöss här hemma också. På skären har de bott med oss i många år redan, men att de fanns här var nytt för mig. 

Hade en skatunge i fällan någon dag tidigare. Den sköt jag med luftgevär, för det gick inte att få loss vingarna ur pappret. Då det frestar så att äta från färdigt dukat bord, men det kan straffa sig med döden.........

Ragnhild ser nog lugn ut. Det blir nog bara en kalv ikväll. Ska jag våga gå och lägga mig? Jag är så trött. Men tänk om......

Jag tittar en stund till på tv, för säkerhets skull.

Inget dramatiskt idag. Bara vaccinering och raspning av tänderna på hästarna.

Det innebär att hästarna får vila resten av veckan.

Min kamerasladd har tack och lov varit hemma en sväng över helgen. Javisst dotter också.

Roligt att ha henne hemma en stund igen, men också glad att hon valde att åka tillbaka till skolan igen trots språkproblem.

Nu är hon borta två veckor igen.

Detta inlägg ska alltså bestå mest av bilder och mindre snack.

Så här såg Vickan ut dagen före kalvningen

Redo för kalvning fast det var mer än en vecka till beräknad tid.

Först kom Antonia

och nästa gång jag tittade in var de två!

Det blev en Antoinett

Två dagar senare kom Asterix och Ariel

Asterix mumsar på trots sina andningsproblem

Livet leker

Vickan hade beräknad tid till 15.9 men redan på fredag tog jag in henne eftersom jag tyckte hon började se färdig ut. Eftersom Polka har samma beräknade datum så tog jag även in henne även om hon inte verkar vara lika nära.

Det brukar vara så att jag är extra försiktig med de som är först på listan. Det känns alltid lite spännande innan kalvningarna börjar. Hur ska det gå i år?

Idag märkte jag nog redan vid morgonpasset att vi troligen skulle ha en kalvning idag. Vickan var lite orolig, steg upp och lade sig ner igen.

Då jag var inne på lunch såg jag att värkarna hade satt igång. Nåja, inte brukar det gå så fort så jag tog det lungt och plockade ihop draglinor och handukar för att vara beredd ifall jag skulle bli tvungen att hjälpa till. Jag tog med en stol så att jag skulle kunna sitta bekvämt medan jag väntade.

Då jag kommer fram till boxen med min stol och mina hjälpmedel så ser jag till min stora förvåning att det redan är över. Där ligger redan en liten kalv i halmen!

Åh vad bra. Jag fotograferar underverket och går iväg för att halma liggbädden åt de andra korna så att ko och kalv får vara ifred en stund.

Då jag kommer tillbaka efter kanske en halvtimme så ser jag till min förvåning en kalv till. Vickan har fått tvillingar! Oj, vad överraskad jag blir. Det är många år sedan vi senast fått tvillingar så jag nästan glömt bort hur det var.

Den förstfödda har redan varit upp och druckit, men den andra är lite vinglig på benen än.

Förstås skulle jag har förstått att det var tvillingar på väg då hon började kalva en vecka före beräknad tid. Vilken amatör jag är!

De här kalvarna är de första jag får efter semintjuren Elit av Hällinge. Den ena var en kviga i alla fall, så jag hoppas den andra är det också för om den andra tvillingen är tjur så innebär det att kvigan med högsta sannolikhet är steril.

Morfar är Räfbackens Sickan,morfarsfar danska Holm Ulrick, mormor Hemgårds Maria, mormorsfar svenska Camel av Häggenäs.

Jaha, nu är vi igång. Får se hur länge det tar till nästa kalvning.

Eftersom jag fortfarande inte har någon kamerasladd så får jag bombadera er med snöbollar. Snöbollsbusken har aldrig förr varit så vacker som i år. Eftersom vi fick tillräckligt med vatten på försommaren så blev den inte full med svarta löss som den vanligen blir.

Sitter och smuttar på mitt té. Jag har mer eller mindre slutat dricka kaffe. Kaffe är gott, det är inte det, men min mage mår bättre av te. Det är väl ålderstillägg kan jag tänka. Då jag vid sällsynta tillfällen besöker något café så beställer jag nog kaffe, men till vardags så blir det nog té. Speciellt om jag dricker kaffe på något möte kvällstid så ligger jag sedan vaken och lyssnar på min mage. Detta inlägg i mappen onödigt vetande.

Annars så pågår tröskningen nu för fullt. Min insats hittills har mest bestått av att flytta gubbe eller traktor från punkt A till punkt B. Vädret är för en gångs skull på böndernas sida. Inget är bättre en en solvarm dag i september. Grässkörden har vi klar för i år, tröskningen pågår ännu någon vecka om vädret håller i sig och kalvningarna börjar om en vecka ungefär. Vi får koncentrera oss på en sak i taget alltså då vädret är bra. Dåliga år, då vi inte kunnat skörda något pga regn, så har allting skett på samma gång. Det är minst sagt stressigt då man borde vara på flera platser samtidigt då man bara får någon enstaka soldag och så sätter kossorna igång att kalva. Och kalvningarna går alltid först. Men så inte detta år utan jag kommer att få vara och övervaka kalvningarna i lugn och ro i år. Det är nog tungt i alla fall då man har dygnet runt jour.

Min kära dotter tog kamerasladden med sig då hon for, så nu kan jag inte lägga in några aktuella bilder. Ja, vi har bara en sladd, det är patetiskt jag vet.

Men eftersom jag bloggat mycket sparsamt denna sommar så har jag ju många opublicerade bilder på lager.

kanske vi tar lite  blåa blommor denna gång.

Undrar hur denna bild skulle se ut som canvastavla? Och var skulle jag placera den?

Ja, det är städning på schemat idag. Jag är herrans effektiv. Men tvättmaskinerna snurrar i alla fall.