Idag har jag flyttat in de sista av vårens tjurar. Det gick riktigt smidigt faktiskt. Jag öppnade bara grindarna så fick de springa in genom nästa dörr, och så fast med dörren bakom. 

Det är så kul då hanteringen löper smärtfritt.

Jag har fått mera medicin åt en ko som varit flera veckor nu i sjukbox, men ännu inte riktigt repat sig. Men då jag ställde till och skulle sätta fast henne så tyckte jag att hon rörde sig så pass mycket bättre nu, så jag ändrade min plan. Kanske återhämtningen bara får ta sin tid. Hon har gått ner en del i vikt, men nu är nog aptiten som den ska, så jag tror att hon kommer att repa sig.

Igår hade vi veterinärgrasnkning för Naseva. Ett landsomfattande, frivilligt, hälsovårdsprogram.

Hon gick igenom årets behandlingar, kalvningar och slaktresultat och kunde konstatera att allt var i skick och att medicinbokföringen var i skick.

Dock tycker jag att det är lite svårt att dokumentera i programmet vilka behandlingar man gett år djuren.

Vi måste fylla i rätt kod för vilken sjukdom som behandlas, vilken medicin djuret fått, antal dagar behandlingen pågår och vilka doser samt karenstid för slakt.

Det är ju lite olika på veterinärerna vilken information man får om behandlingen. Vissa ger skriftligt exakt allting så det bara är att skriva av koder och mediciner då man registrerar medan andra bara ger en bunt med medicin och ger muntliga instruktioner. Det gäller att minnas vad man gav sen då man någon gång sitter vid datorn och ska lägga in uppgifterna.

Jag brukar själv anteckna i kalendern då jag behandlat, men det blir alltid lite huvudbry då det ska registreras. 

Nåja, men på något sätt går också det.

Det lär vara jul snart. Vi har faktiskt avbytare hela nästa vecka. Kanske jag hinner julstäda i år? Nja, vi ska ju få valpar också nästa vecka. Man måste ju prioritera. Så jag kallar nästa veckas ledighet för valpledigt. Så då får jag förhoppningsvis sitta med helt gott samvete i valplådan och bara mysa med de små och dofta på små valpmagar. Spännande!

Får de om Sune lyckades producera någon korthårig brun tik åt mig. Stackars Yezz tycker att det är rätt jobbigt nu.

Jag borde också beställa tid till frissan. Börjar snart se ut som den hippie jag är.

Jag har skippat några besök till frissan i år. Ja menar vi sitter här för oss själva och pandemin rasar utanför. Kanske hårklippning inte står så högt på prioriteringslistan. Jag har visserligen klippt lite själv då luggen hängt framför ögonen, men resten är värre. Jag har ju för det mesta en stickad mössa nerdragen över hela huvudet i alla fall.

Well, jag måste ändå börja söka mig till centrum snart. Jag har ärende till flera butiker. Munskyddet på förstås.

Och så måste jag väl ta hem pojken från Päivis. Vet inte om jag vill. Han har varit ett riktigt yrväder på sistone. Med ett brett leende river han huset och driver sin gamla mor till vansinne.

Det är bra om de är livliga sägs det. Jojo, men det är lite jobbigt ibland måste jag medge. En arbetsdag med djuren är mycket lättare än en dag med en 5-åring. Högre lön åt dagispersonal!

Stekt fläsk blir det till middag ikväll. Inte min favorit, men ibland måste man ju försöka vara en god hustru   

Jaha, nu har jag beställt, och delvis också redan fått, nya semintjurar.

Min semineringsexamen är inte avklarad än. Vi har inte fått datumen att passa för examinatorn och kor i brunst. Men det är nog högaktuellt.

Nu i höst har jag fått 5 doser VB Unne och 5 doser Hugin. Gamla beprövade tjurar. Imperator var slut, så de fick jag inte, men då har jag ett knippe VB Mustik som kör omkring i en seminörs bil någonstans. Han ringde då han hade vägarna förbi i förra veckan, men då hade jag ännu inte kväve i byttan, så jag kunde inte ta emot dem. Men de hittar väl fram så småningom. Måste dock göra en preliminär semineringsplan nu utgående från det som finns i byttan just nu.

Men så har jag också förbeställt en massa doser till våren. Varför kan jag aldrig behärska mig?

Jag beställde 5 doser Dora Lee´s Jack och så har jag nu då begärt att få importera privat 10 doser Hiking och 10 doser Moonlight. Men så frågade föreningens sekreterare om någon av oss ville ta några doser av Harley, för att det var någon som skulle vilja ha en mindre mängd av den, men det skulle behövas några beställningar till för att få den importerad.

Nå, tror ni inte jag räcker upp handen? Jodå, jag kan nog beställa 5 doser av Harley också på samma gång. Suck.

Nåjo, intressant tjur. Men nu får jag absolut inte ta mera. Hoppas de inte bjuder ut någon fantastisk tjur nu då ännu i vinter.

     Hans morfar är Poldau, som jag försökt på tag på. Men han finns tydligen inte längre. Jag hade tänkt beställa av VB Chaplin från Sverige som har Poldau som farfar. Men vi får inte importera från Sverige nu då de inte gentestar sina semintjurar för sjukdomar. 

Men med Harley så får jag ju in lite Poldau då i alla fall.

Jag vågar snart inte räkna ihop hur många doser jag beställt   

22 i höst och  30 i vår, nämen det är väl inte så farligt?

Jaja, bara jag får den egna semineringstekniken att löpa så ska väl nog det här lösa sig på något sätt.

Så får jag förlita mig på Chicago då, ifall allt blir en flopp.

Det är annars så tråkigt att vi nu i höst bara har avelstjurar efter den egna tjuren Charmör att bjuda ut. Då jag vet hur många intressanta kalvar som är på kommande till våren.

Men min dosbeställning misslyckades ju förra året, då jag trodde jag beställt doser, men beställlningen inte hade slutförts. Det är många som ringer och hör sig för, men alla våra salutjurar som har semintjurar till pappa är redan sålda eller reserverade. Kvar finns 11 tjurar efter Charmör. Men ifall inte han passar till köparen, så har jag inte längre några alternativ. Det hjälper ju inte att jag säger att jag har massor med nytt avelsmaterial på kommande till våren. Inte om man behöver ny tjur till sommaren 2021. 

Då det tar så förbaskat länge att få resultat av det här avelsarbetet.

Frysarna är i alla fall fyllda till bredden nu i höst. Så vi kommer i alla fall inte att svälta ihjäl i vinter i alla fall.

Man märker i kristider hur lyckligt lottad man är som får bo i egnahemshus på landet. Vi behöver inte bege oss ut i kollektivtrafik och trängas och mat har vi så vi skulle överleva fast butiken skulle stänga.

Men det var ju det där wc-pappret då förstås........

Nä, men, ta hand om er där ute. 

Jahapp. Fårhuset är fullt med tackor. Och nästa vecka ska jag hämta en ny bagge. Vilket förhoppningsvis betyder att det kommer lamm nästa vår. Men, vilket i sin tur betyder att det blir för trångt i fårhuset till våren. Eller egentligen så finns det nog utrymme, men för lite utrymme vid foderbordet. Det skulle väl vara optimalt med ca 20 vuxna till foderbordet, så jag skulle behöva ett lika brett foderbord till om jag spara alla. Men jag vill ju inte skicka mina fina tackor till slakt. Nej, jag får försöka sälja dem då de blivit dräktiga. Ca 10 stycken 50% dorpertackor, dräktiga med renrasig dorper. Kan väl inte vara så herrans svårt att få sålt, ska vi hoppas. Annars blir det till att bygga ut lite   

Ser ut som en text jag skulle behöva på släpet.

Jag har också ett gäng kvigor till salu:

På torsdag tar vi nya M. Bovis prov, så då kommer vi upp i högsta hälsostatus igen, förhoppningsvis. Så då kan jag börja bjuda ut kvigorna.

Det blir vägning av ettårs- och 200 dagarsvikter också på torsdag, ska vi hoppas. Om allt går som det ska.

Det utlovas snöstorm på onsdag. Huadå. Jag har förstås på mig långkalsongerna redan och vinterhalaren är på då jag går på kvällspromenad med hunden. Förstås. Det är ju svinkallt, nära 0 grader!

Igår hade simmentalföreningen webmöte och behandlade vilka tjurar som ska tas in till förbeställning till nästa år.

Vi har ju en stor fördel av att föreningens sekreterare jobbar på Faba och är direkt ansvarig för importerna, så vårt beslut är ju direkt framme på rätt plats.

De tjurar vi väljer måste ju ha tillräckligt med data på prestation så att vi kan erbjuda bra tjurar till uppfödarna. Alla är ju inte insnöade på att söka semintjurar, utan litar på att det som erbjuds är bra.

Tydligen uppskattas vårt arbete, för simmental är den populäraste rasen att seminera med nu i Finland, även om den inte är den med störst antal dikor. Nästan 1000 doser simmenta har använts i år.

Jag märker det också på försäljningen av avelstjurar att uppfödare av andra raser, som hereford, angus och charolais, vill köpa simmental som avelstjur för att spara döttrarna och få upp mjölkproduktionen. Kalvarna växer för dåligt helt enkelt.

Nåväl, vad beställde vi?

Jo, några riktigt intressanta tjurar.

Först en amerikan:

Sen några tyska tjurar, Ex Machina PP,  GS Wipp PP  och Mahango Pp.

Det är fyra fina tjurar tycker jag.

Dock, vet jag inte om de passar mig riktigt. Den där första Dora Lees Jack, kanske jag ska prova några doser av, bara för intresse, men de tre andra tror jag inte jag tar av. Istället hittade jag några andra som jag dras till. Den första är en ny tjur som inte ännu är avkommebedömd, så det är lite av en chansning, men jag är mycket intresserad av hans pappa, som inte går att importera till Finland, så då är sonen mitt andra val: Hiking PP.

Den kan vi inte ta in för allmän beställning då han ännu har så lite avkommor, men privat kan jag ta den och testa själv. Den här tror jag på.

Så hittade jag också en annan intressant: Moonlight PP.

Den här måste jag också testa.

Äsch, Liam vaknar. Måste gå. Men visst är det spännande med nya tjurar?   

Nyss inkommen efter veterinärbesök till Polka.

Veterinären tittade på livmodern med ultraljud och den var tom. Ingen kalv. Suck.

Men hon hittade också orsaken, en cysta på höger äggledare.

Tack och lov är det enkelt avhjälpt. En liten spruta i nacken så borde cystan försvinna och normal brunstcykel återkomma inom fyra veckor. Bra så.

Men detta var ju en dyr läropeng igen. Inte bara veterinär arvodet utan det att Polka kalvade senast förra hösten. Så ändrade vi ju inriktining med färre höstkalvande så att de som inte blev dräktiga under de 3 veckor en ungtjur var med i december automatiskt flyttade till vårkalvande gruppen. Där var då Polka med. Jag seminerade henne i våras, inte bara en gång, utan två gånger med den bästa (dyraste) semintjuren jag hade, Imperator och hon blev inte dräktig. Nu har hon då gått resten av sommaren med Chicago och inte heller kunnat bli dräktig.

Nu är semineringstiden över för denna säson, så nästa möjlighet för Polka är i december, då det är meningen att jag ska seminera allt själv. Igen en möjlighet till misslyckande. Och första chans till kalvning är 2 år efter senaste kalvning.

Detta är ett skolboksexempel på hur man inte ska göra inom dikoproduktion. Blir dikon inte dräktig så är det slaktlistan direkt. Men nu handlar det här ju inte bara om en diko, utom om min kära Polka av Frönshult.

Har jag släpat henne från Skåne, måste hon väl vara värd en extra insats? 

Och jag lärde ju mig något nytt. 

Och nu får jag börja planera vilken spännande semintjur jag ska använda åt henne i december!

Jo, det blev bra till sist.

Efter att jag konstaterat att kon inte kommer att gå i fångstgrinden frivilligt så hämtade jag ett rep och började kasta lasso. Inte en av mina främsta talanger, ännu i alla fall. Jag hade en ögla som jag slängde över huvudet på Zignhild, som skakade på huvudet direkt så att repet föll av igen. Men se jag är ganska envis.......

Och till sist fick jag repet runt halsen. Med hjälp av herdestaven så drog jag öglan över mulen och drog till. Tadaaa! Nu är du fast!

Problemet nu är ju bara att det är flera meter till låsgrinden och kon väger 800kg+. Hmm?.....

Nå först drog jag repet ett par gånger runt et stolpe så att hon skulle förstå att nu var hon nog fast. Hon tog upp till kamp och slängde sig hit och dit och upp och ner, men sakta men säkert fick jag repet kortat. Jag var livrädd att hon skulle hoppa på den lilla kalven, men jag fick henne rätt snabbt utom räckhåll för den. Så jag lät henne kämpa.

Sen då hon lugnat sig lite, tog jag försiktigt upp repet och flyttade det närmare grinden.

Nästan framme, men inte riktigt rätt.

2 timmar tog det. Men jag är ju envis och kalven är värd att kämpa för.

Nåja, till sist:

Steg ett avklarat. Nu återstår bara att få den svaga kalven till spenen. Utan att bli ihjälsparkad. Varken kalven eller jag.

Hon försökte nog, men några riktigt ordentliga hugg. Men jag höll avstånd.

Så till sist fick lyckades också steg 2. Kalven fick dricka från alla spenarna. Och kon lugnade ner sig betydligt.

jag drog upp kalven tillbaka i liggbädden innan jag släppte lös Zignhild.

Alla inblandade lika trötta, men nöjda.

Nästa morgon gick jag tillbaka för att säkerställa mig om att det nu fungerar som det ska.

Och visst. 

Fast kossan var ännu rätt så trött. Men jag visade åt kalven att man kan äta på olika sätt.

Kalven har också fått extra selene pga att frambenen är lite böjda. Men hoppet är stort att allt snart blir bra. Idag ska jag öronmärka, men de får bli kvar i enskild box någon dag till.

Ja här sitter jag i en höhop en söndagkväll i början av oktober. Idag kom en kalv med lite svaga ben. Och jag tror inte att den druckit. Förstås är modern ett rivjärn som vet exakt hur hon ska slippa åt fodret utan att fastna i låsgrinden.

Kalven kom med bakbenen först, men hon klarade kalvningen själv i alla fall. Hon ville ju inte ha hjälp då heller.

En klar kandidat på slaktlistan i vår. Kanske redan i höst ifall vi inte får i kalvstackararen mjölk snart.....

Lite bloggande på kvällskvisten.

Kossorna är in från betet. Fungerade fint med samlingsfålla och några djur åt gången med lastbilen hem.

Kändes skönt på kvällen, då åska och regn kom så det smattrade på plåttaket, att veta att alla är hemma och under tak. Vi stängde in alla från betet i en samlingsfålla och då alla var hemma började jag sortera dem i grupper enligt foderbehov. Unga dräktiga kvigor i en grupp, och springmarch över gården till kvigornas hus. Dräktiga kor utan kalv, förra höstkalvningsgruppen, i en grupp och så fick de äldsta av vårfödda kalvar avskiljas. Så nu är det lite muande igen. Det går snabbt över.

Men plötsligt har vi fullt med djur överallt! Jisses. Men vattenkörandet är över för denna sommar, istället får jag skrapa skit och köra foder. Och ta emot kalvar!

Elefanten jag skrev om sist har fått en liten flicka.

Samma prick i pannan som mamma   

Lillan heter Hedvig. Eller liten och liten, hon hade en födelsvikt på 54kg. Men har man en elefant till mamma så....

Pappa svenska semintjuren Nisse.

Mamma skötte allt själv. Förra året fick hon missfall en månad före beräknad tid, så vi är glada att allt gick bra i år.

3 gamla trotjänare till är instängda i kalvningsbox nu och väntas kalva när som helst. 

Jo, jag kom ju just ur bastun, så skulle inte förvåna mig om de börjar ikväll.

Återstår tackorna som ska hämtas från Märigrund, men det är ju varmt och skönt ännu så det går ingen nöd på dem. Men så fort vi bara hinner och det inte blåser, så ska vi väl nog försöka få hem dem. Båten som försvann i stormen saknas ännu. Vi börjar nog tro att den ligger på havets botten. Men vi klarar ju oss med flotten. Men visst är det harmligt då båten försvann.

Och så har vi allt färdigt skördat och tillochmed hemkört. Det känns skönt. Tillräckligt med foder och av rätt så bra kvalitet. Men så måste de jäkla kråkorna hacka sönder allt de hinner innan vi hinner få hem alla balar.

Några små hål i balen och så förstörs fodret. Kan de inte hitta något annat tidsfördriv? Uttråkade kråkor och kajor. Åk in till stan och stjäl någons pomfritt istället vetja!

Nåja, pojkarna verkar vara klara i bastun nu. Bäst jag avrundar. Trevlig helg!