Inlägg publicerade under kategorin Kossor

Av Cindi Groop - 23 september 2018 07:31

Gruppen med höstkalvande kor har fått komma in från betet och Zeline och Dietrisch är instängda i varsin kalvningsbox i väntan på höstens första kalvar.

Zeline kanske ni minns från förra vinterna då hennes stackars kalv omkom så tragiskt under en foderhäck. 

Nu är hon seminerad med en kanadensisk tjur som heter Bank Roll. Vi ska hoppas att det lyckas bra för Zeline denna gång. Zeline skulle behöva få träffa klövvårdaren, och nu har vi ju en ny fin klövverkningsutrustning, men klövverkare växer inte på träd i våra trakter, så jag kan inte släpa hit dem för några enstaka djur, utan vi får ta på en klövverkningsdag senare i höst då alla djur är inne från betet.


Dietrisch är dräktig med svenske tjuren Pepper. Tjuren som jag blev rekommenderad att använda till kvigor, men som de senare drog tillbaka helt pga svåra kalvningar. Så det är lite spännande att se hur det går.


Andra tjurar som vi har använt denna gång är Unne och Hugin. Hugin har jag använt förr, men de tre andra är helt nya bekanskaper så det ska bli spännande att se hurudana kalvar vi får. Till sist kommer sedan kalvar efter vår egen Charmör, men det borde ju gå som en pärthyvel om det fortsätter på samma sätt som i våras.


Slaktbilen kommer på tisdag. Då åker överraskningsbässarna från i vintras samt en av trillingkvigorna och kossan som fick en dödfödd kalv i våras som senare ledde till kalvningsförlamning. Då det nu visat sig att hon inte är dräktig så är slutdestinationen klar.

Köttretur får vi 4.10, så om det är någon som ännu vill beställa malet kött, så går det ännu fram tills bilen kommer. Alla köttlådor är bokade, men malet kött i 10kg förpackningar finns. Bara att packa om i lämplig storlek till den egna familjen.


Jag har tackorna som varit på Ledören på ett bete med bara vanligt stängsel, inget vargstängsel. Detta pga att betet varit dåligt i år och vi inte kan bygga vargstängsel på tillfälliga arrendemarker. Det är allt för mycket jobb ifall vi mister arrendet och måste slita ner stängslet igen. Det känns ibland som om jag inte gör annat än sätter upp och tar ner stängsel. Och flyttar djur fram och tillbaka.

Drömmer om en framtid med all mark samlad på ett ställe. Vargstängsel runt alltihop och så lättare stängsel som delar av i mindre fållor. Bara att öppna grindar och låta djuren gå vidare vartefter betet tryter.

Men varför göra det enkelt då man kan göra det besvärligt?


Tackorna på Märigrund är ännu ute på holmen. Det gnager lite av oro över när vi ska få hem dem. När kommer frosten? När är det så lugnt vatten så vi kan åka ut med flotten och hämta dem? Och finns det folk att tillgå då vädret är lämpligt?

Och nya fårhuset är ännu inte färdigt. Golvet ska gjutas någon dag då vi har tillräckligt med spadhållare för att jämna ut cementen. 

Ja och så var det ju kalvningarna nu då också som inte håller sig till några planerade tider utan det gäller att stå i givakt då kossorna behagar föda.


Har ni märkt annars att inget någonsin blir färdigt? Det finns alltid något som är sönder, något ska tvättas, något ska köpas, något ska till återvinning. 

Hur i helskotta har någon människa tid att dö? Jag bara undrar.

 

Är det hösten som kommer här?

Bo Kaspers orkester är fantastiska. Kan lyssna på alla deras låtar och bara njuta. 


ANNONS
Av Cindi Groop - 23 augusti 2018 06:00

     

ANNONS
Av Cindi Groop - 18 augusti 2018 14:53

Jag har som vanligt tagit massor med bilder i sommar, men jag hinner inte alltid skriva inlägg om dem. Men jag vill ju så gärna visa bilderna i alla fall. Så jag tänkte lite kompromissa och sätta in en film och bildtråd, med lite nytt i några dagar framåt. Hinner jag bifoga text så inflikar jag det vartefter.


Solnedgångar hos tjurarna borde ha fått en egen kategori denna sommar. Nästan varje kväll har bjudit på ett enastående skådespel. Energiladdning när det är som bäst. Best things in life are free.

   

     

Av Cindi Groop - 15 augusti 2018 06:02

Vi är nu i mitten av augusti och fortfarande har vi inte fått regn. Den högsta värmen är borta, men temperaturen kommer ännu upp i 20 grader på dagarna, men nätterna är nu betydligt kallare och det känns att hösten är här. Men inget regn.

Betena är bruna. Inget nytt gräs växer upp där djuren betat av. Jag har flyttat baggarna på ett mindre bete, men det räcker inte långt. Jag måste stängsla in nytt.

Så fort det bara lyckas så ska jag ta hela gruppen får hem från Ledören. Jag tänkte ju bara hämta bagglammen, men vi är så långt komna i kalendern nu redan så det är onödigt att börja köra djuren flera gånger över sundet.

men beteshagen dit jag tänkte sätta tackorna ser inte vacker ut. Det blir att stängsla in nya områden om de inte måste stödutfodras med vårt knappa vinterfoder.

Det blir dyrbara timmar då mycket ska hinnas medan Liam är på Päivis. 

Det utlovas igen regn till nästa vecka, men tiden börjar rinna ut nu. Gräset hinner inte komma igång före frosten tar det.

Ett annat orosmoment är att årets insådd av vallfrö ser ut att ha etablerat sig dåligt. De små gräsfröna har helt enkelt inte grott i den torra marken. Om de gror först i höst så är de för små för att övervintra. Det i sin tur innebär att nästa års grässkördar också blir sämre pga av årets torka. Visst, vi kan kompletteringsså i luckorna, men det ger i alla fall inte samma skörd som om det kommit igång som planerat i sommar. Dessutom finns risk för större bekymmer med ogräs om vi sår gräs utan skyddssäd i ojämna bestånd.

Men inte ta ut problem i förskott. Först gäller det att ta itu med årets fodersituation.


Krister balar gräs och halm i Övermark idag.

Positivt är ju att vädret gör att han kan köra nonstop i skördetider. Tröskningen av vår blandsäd fixades på två dagar. Vi odlar visserligen inte mycket säd längre, men det är ändå ovanligt med kruttorr halm direkt vid tröskning. Bara att köra på.

Mängden säd per hektar var överraskande bra faktiskt. Det var en blandning av havre och ärt. Havren hade nog lidit i torkan och det är små lätta kärnor, men ärterna var av toppenkvalitet. Ärtorna är också viktigast för oss som proteinfoder åt växande djur. 


Jaha, klockan är 7.30 Dags att börja väcka barna. Abiturienten klara ju sig själv, men lite understöd i själva väckningen tycks han ännu behöva.


idag borde arbetsgubbar komma och gjuta sulan  till mitt uterum också. Det är så spännande att se hur det sakta men säkert går framåt. Jag försöker också ta offerter till fönster och dörrar lite här ock där.

Nä men se nu kommer en liten gullig kille upptassande innan jag hunnit väcka honom.

Nu ska jag kramas lite.

Vi hörs.


 

Av Cindi Groop - 9 augusti 2018 07:09

Linn är hemma igen från praktiken. Hon hade med sig en flaska bubbel från Kiviks musteri så den korkade vi toch avnjöt illsammans med lite jordbubbstårta.

 

Fast hon var inte hemma länge. Denna vecka är hon i skolan i Ilmajoki på dagarna och jobar i Solf på kvällarna, hem och sova i Norrnäs om nätterna.

Fast hon hann ändå jobba lite med unghästen då hon var hemma några timmar i helgen.

Först försiktigt att ligga över ryggen för att se hur hästen reagerar.

   

Vad sysslar du med? - tycks Fanta fundera.


men inte brydde hon sig nämnvärt fast hon fick ryttare på ryggen. hon tog till och med några steg framåt.

 

Bra början för vår fina indianhäst.

Korna tyckte det var väldans intressant att titta på också.


Denna vecka börjar vi på med husrenoveringen också. Först ska det rivas och mina Tuijor och plommonträd har sågats ner.

   

Huset ser rätt naket ut nu.

Så här ska det förhoppningsvis bli:

 

Idag måste jag gräva bort delar av min perenna rabatt. Bla. solrosorna ryker idag. Jag måste ju bara föreviga dem först.

     

De som slagit ut kan ju ännu användas som snittblommor.


Ett gruslass har levererats idag och imorgon kommer grävaren för att gräva grunden. Det är på gång!

 


På åkern pågår såväl grässkörd som balning av halm. Det kommer inte många halmbalar per hektar, så vi söker ännu halm om vi kan få någonstans. 10-20 hektar skulle vi ännu behöva. Så om du vet någon som vill ha bort sin halm så hör gärna av dig.


Baggarna borde hämtas pronto från Ledören, så att vi inte råkar ut för samma missöde som förra året med tjyvbetäckningar. Men antingen så har jag ingen hjälp eller så blåser det för mycket. Suck. I planeringsskedet så skulle det ju vara så enkelt att hämta baggarna då de uppnått 3 månaders ålder. Svårare i praktiken tydligen.


Och så har vi plockat lite röda vinbär och mommo har gjort saft åt oss. Blev lasset fullt med smaskens vinbärssaft.

 

Jag borde ännu plocka av våra svarta vinbär innan de faller till marken.


Men nu har Liam ätit sin smörgås och det börjar bli dags att föra honom till mommo och moffa, så jag får påbörja arbetsdagen.



Av Cindi Groop - 29 juli 2018 00:08

Vilken tur jag har bloggen att gå till då sömnen inte hittar hit. Kan ju förstås inverka att vi har 30 grader varmt i huset, men jag har både simmat i sundet ikväll och duschat straxt innan läggdags, så inte är jag övervarm på något sätt. Men ibland blir det bara så här om nätterna. Ligger och vänder mig och funderar på saker som jag borde gjort. Helt mörkt ute nu faktiskt då klockan är lite över ett. Fullmåne är det tydligen också, men det lär ju inte störa nattsömnen enligt experterna, så det är väl något annat som håller mig vaken då.

Jag vet nog vad som hjälper då man har svårt att sova. Ett glas mjölk och en bulle! Sen somnar man direkt. Men såna fasoner kan man inte börja med då man redan ligger 15 kg över önskvärd vikt.

Har annars börja känna av ålderstillägg som värk i knäna. Det känns som om det är för lite smörjmedel i lederna. Man borde ha en sån där vaselinnippa i knävecket som finns på maskiner. Bara att pumpa in lite vaselin då och då. Knävärk är en sådan där ärftlig sak som alla kvinnor i min familj drabbas av. Bara att tacka och ta emot. 


Det jag skulle berätta om nu inatt är en sak som jag inte gjort. Ganska onödigt att berätta om saker som inte hänt, men en lite uppdatering om vart jag är på väg för tillfället.


Nämligen samtidigt som vi hade vår nordiska simmentalträff så pågick årets Gunnelkurs i österbotten. Trevlig, nyttig vallhundträning som jag förstås inte kunde vara med på. Jag kunde kanske klona mig för att kunna vara på två ställen samtidigt, men denna sommar missade jag sommarens vallningshöjdpunkt. Det harmar förstås, men jag har ju vetat om att datumen krockar ganska länge, så det var bara att sätta det åt sidan. 

Nemo skulle verkligen ha haft nytta av att gå på kurs nu då han är 1,5år, men kanske han hinner lära sig något ännu nästa sommar.

Yezz är jag lite konfunderad över nu. Hon gör så konstiga saker ibland. Alltså som ikväll då vi försökte flytta en ensam ko som inte vågar gå över bron till betet fast maten är slut där hon är. Först gick det riktigt bra med båda hundarna, men sen bröt sig kon igenom vårt led och hundarna skulle springa och stoppa henne. Nemo fungerade riktigt bra, men plötsligt börjar Yezz driva kossan åt fel håll!???? Vad gör du? NEJNEJNEJ!

Jag fick henne bort och vi kunde börja om, men sådana där konstigheter har hon gjort nu ibland som jag inte alls förstår mig på. Hon borde veta bättre. Tillockmed lilla fis Nemo förstod vart kossan skulle, men inte Yezz!?


Nåväl, livet för Yezz är inte det ideala just nu. Jag har faktiskt tänkt tanken att hon skulle ha det bättre någon annan stans än hos oss nu. Hon älskar Liam. Att detta är ett problem kanske ni tycker är konstigt, men som jag skrivit förr så är Liam en buse. Liam vet att han inte får kasta stenar, sand eller pinnar åt hundarna. Liam vet att jag blir hysteriskt arg om han kastar stenar, sand eller pinnar. Yezz blir som besatt om Liam börjar kasta. Liam älskar uppmärksamheten från Yezz. Så allt som oftast så får jag sätta Yezz i källaren och bära in en skrikande pojke. Med en mamma som får räkna till 10, eller 20.......

Nemo undviker hellre Liam och det är mycket bättre. Då har Liam inget intresse av honom heller.

     


Nåväl, det var vallning jag skulle skriva om.

En träning har vi faktiskt tagit oss ut på med Nemo i sommar. Och det var riktigt roligt att se lite var vi ligger i träningsväg just nu. Men jag var ju tvungen att ha med Liam och fast jag hade med barnvaktshjälp, så går det inte att träna som man vill med en treåring med.

Det här är ju lite mitt dilemma. Ska jag fortsätta att träna hund, som jag älskar, trots att det innebär frustrationer över min älskade son? Jag vet ju att han är liten bara en kort stund. Snart är han tonåring och sitter inlåst i sitt rum med sin dator. Men samtidigt har jag ju bra hundar nu, som kommer att vara för gamla då Liam är tonåring. För att inte ens nämna min egen ålder!

Argggghhhhh!!!

       

Och jag har ett sånt härligt, duktigt träningsteam som jag får träna med nu. De kommer att träna vidare till oanade framgångar inom de närmaste åren.

Och jag försöker bara hindra att min hund inte får 3kg sand i magen, blandat med sten och pinnar.


Denna vecka pågår Pohjanmaan Open, som är en 4 dagar lång vallhundstävling som är uppdelad på 2 gårdar. Den ena gården är i Pensala där vi brukar träna.

Jag borde varit där. Jag borde för det första ha tävlat, men eftersom jag inte hunnit träna mina hundar, så var tävling inte aktuellt. Men jag borde varit där och hjälpt till på tävlingarna och hejat fram mina tävlande vänner.

Men det går inte. Jag hade varit tvungen att ta med Liam. 

30 grader varmt, trotsig treåring, tävling, fårflockar som ska ställas fram.


Om livet skulle ha följt mina planer, så skulle jag ha varit med. Men nu känner jag mer och mer att vallningen är det som jag måste stryka. Det är väl ingen stor sak, kanske ni tycker. 

Och nej, det är ju bara en sport, en hobby, en krydda i vardagen.


Men vallningen har jag hållit på med i 30 år, och kommer förstås att fortsätta använda mig av hund. Men det är med Team Pampas som jag utvecklats mest och vi peppar varandra att bli bättre. Nu trillar jag liksom av. Det är ju inte något definitivt avslut, men det blir ju så. Jag bara plågar mig själv, då jag planerar att ta mig ut på träningar som inte blir av.


Men jag kommer att följa de andras framgångar. Jag vet att de är på rätt väg. Jag är glad att jag fick vara med och se dessa stjärnor födas.


Jag får ta vara på de sena kvällar då jag får gå en sväng ensam med mina hundar och träna på någon ensvis gammal kossa. Det är nog roligt det också.

 

Nemo fick vara med om en ny upplevelse ikväll ockå. De kan sparkas de där kojävlarna.

Aj!

Han såg ut som ett frågetecken ett tag. Men jag uppmuntrade honom att gå på igen. -Duktig Nemo, duktig.

Och så fortsatte han flytta kossan.   

Det finns hopp, även för lilla fis Nemo   

Av Cindi Groop - 26 juli 2018 06:48

För två veckor sedan hade vi nordisk simmentalträff i Österbotten. Vi hämtade våra gäster från flygplatsen på onsdagen i strålande vackert sommarväder.

De kom två personer vardera från Sverige, Norge och Danmark. 

Vårt första stop var vid Österbottens kött´s kontor som ligger nära flygplatsen. Anskaffningschefen Kim gav oss lite allmän information om företaget och så lite djupdykning om dikoproduktion i Finland. Ett intressant program och så bjöds vi på kaffe och smörgåsar.

 

Efter det så for vi vidare till vår första besöksgård i Vörå. Hos Peter och Ann-Louise fick vi se produktion med 100 simmental dikor med slutuppfödning. Ekologisk växtproduktion, men med konventionellt uppfödda djur.


Dagen avslutades med avfärd till powerpark i Härmä där vi avnjöt gemensam middag och övernattade i Silverstone-stugorna. Vi småbarnsföräldrar tog en tidig kväll, men de övriga fortsatte diskussionerna i den ljusa, ljumma sommarnatten.


Torsdagen forsatte med gemensamt styrelsemöte på powerpark på förmiddagen. Övriga med på resan fick förlusta sig på parkområdet. 

 


Presentationer över vad som var aktuellt i de olika länderna och så diskussion över hur vi kan utveckla samarbetet länderna emellan. Det var givande diskussioner och vi enades om att mötas igen nästa sommar i Sverige. Det skulle gynna rasen om vi inom den nordiska simmentalavelsrådgivningen skulle enas om gemensamma avelsmål och riktlinjer. Så att de som köper simmentaldoser från Norden vet vad de förväntas få för djurmaterial om de väljer simmental.

Det som skiljer länderna emellan nu är olika prioriteringar då egenskaperna väljs ut. I Sverige och Norge läggs stor vikt vid låga födelsevikter, lätta kalvningar, medan man i Danmark anser att stora födelsevikter inte är något problem bara man har stora kor. Där sätter man större vikt vid djurens tillväxtförmåga.

I Finland råder ju lite mera vilda västern och varje uppfödare har sina egna avelsmål. I Finland finns ju heller ingen seminstation för köttraser, utan vi köper in doser som produceras i andra länder.

Intressant är det ändå att lyssna på proffsen.

   


Efter lunch på parkområdet gav vi oss iväg norrut till föreningens ordförandes gård i Toholampi. Där fick vi se deras 35 dikor plus ungdjur, konventionell produktion, och så kom tidningen Landsbygdens Folk och gjorde ett reportage om vår träff. Ska bli spännande att läsa vad som skrivs.

 

Semex sposorerade oss med skyddskläder till alla gårdsbesök.


På kvällen bjöd ordförande på grillfest med inre filé av kött från gården. Under dagen och kvällen anslöt flera av föreningens medlemmar till träffen och vi fick en trevlig kväll i fantastiskt väder på hotell Hirvikoski.

   


Frukost klockan 7 på fredag före avfärd till Jaakkos gård i Ilmajoki. 100 fina dikor med slutuppfödning. Konventionell produktion. Jaakko har tidigare också sålt avelsdjur, men har nu övergått till att enbart föda upp djur till slakt. Ett stort avelsintresse har han dock och hans kossor är mycket fina.


Vi fortsatte färden till Linds kök i Närpes där vi fick avnjuta en läcker lunch i växthusmiljö. Detta uppskattades också av våra finländska medlemmar tror jag som inte visste om att denna trevliga restaurang fanns. Vi hade tur och slapp in relativt snabbt utan att köa speciellt länge. Efter oss kom två busslaster med lunchgäster, så då var kön in långt ut på parkeringen. Man fick inte göra bordsreserveringar under lunchtid, så jag var nog lite nervös före ifall vi skulle hinna med lunch där, men det gick som sagt riktigt smidigt.


Efter lunchen styrde vi kosan mot Norrnäs. Nu var vi redan ett ganska så stort följe. Jag blev lite överraskad över det stora intresset från medlemmarnas sida. Alla anmälningar hade inte riktigt kommit fram, men det gick bra i alla fall.


Eftersom norrmännen skulle iväg med ett flyg redan 17.40, så hann vi inte se alla våra djur med hela gruppen. Våra djur är ju dessutom på flera olika beten, så vi tittade först bara på våra höstkalvande kor och tjurarna. Jag hade printat ut djurlistor så folk fick titta på djurens uppgifter på egen hand. Det är ju svårt att hinna svara på allas frågor. Där fick de uppgifter på släktlinjer och index samt vilken tjur som använts till seminering och betäckning.


Då svenskarna och norrmännen åkt iväg till flygplatsen blev ett gäng finländska uppfödare kvar, samt danskarna som inte fick biljetter hem före på lördag eftermiddag.


Vi forsatte att se på våra djur och så dricka lite läskande på terassen. 30 grader varmt fortsättningsvis. Vi hade fantastik tur med vädret. Tänk om vi hade haft träffen förra året då det bara var kallt, blåsigt och regningt.


Då alla övriga åkt vidare hem installerade vi danskarna för övernattning i Linns lägenhet.


(Roligt i sammanhanget är ju att Roger som var en av deltagarna från Sverige, är chef över djuren på Bollerup där Linn praktiserar. Så Linn var i Skåne och hennes chef var i Norrnäs. Det tyckte jag var rätt kul faktiskt.)


Sedan for vi ner till skären och tog med dem på en båttur ut till Märigrund där vi har får på bete. En båttur hade de speciellt bett om att få göra. 

Inga får hittade vi, men vi fick en fin kväll med grillad korv och några öl och en vacker solnedgång. Väldigt lyckat faktiskt och vi hade givande diskussioner om lantbruk i våra länder.

   

Vi blev inbjudna på en öl till min syster Pia på vägen hem och i skymmningen tog vi fel infart till Saga kanal och körde på en sten! Lite spänning fick de uppleva också   


Kvällen avslutades med älgsafari. Vi körde hem via Mjödträsk och Vikbäckvägen och tror ni inte vi fick se en ståtlig älgko stå i dimman på åkern. Som grädde på moset på en härlig dag. 


Nästa dag tog vi med dem på en tur till Söderfjärden och Meteorian. Meteoritnedslag var tydligen Hennings specialintresse och han visste mycket mer om Söderfjärden än vad vi gjorde! Han var mycket glad över att få se det.

 

Här blickar Krister och Jörgen ut över Söderfjärden.


Då vi ännu hade lite tid så svängde vi in för en rundtur och en kaffekopp på Stundars. Sirkkas café där kan verkligen rekommenderas.

Vi var även glada över att komma ut på lite sightseeing i närområdet. Inte far man ju på egen hand ut och tittar på sådant. Eller i alla fall inte vi. Får vi lite ledigt så far vi för det mesta bara ner till skären en stund.


Efter Stundars for vi till flygplatsen och vinkade av våra nyfunna vänner.


Det var en mycket lyckad träff tycker jag. Programmet fungerade enligt planerna och gästerna verkade nöjda med det de fick se och uppleva. Ena svensken sa att han levt i tron att det var kallt i Finland, men nu var det andra gången han var hit och båda gångerna har det varit 30 grader varmt.


Så jag sa att det bara var en myt att det är kallt i Finland. Nej, så här har vi det hela tiden.

I wish!


Nu har jag fått bättre självförtroende att ordna dylika träffar. Det har ju gått lite trögt i planeringen under vintern, men nu vet jag bättre hur jag ska bära mig åt en ny gång.


Har redan börjat fundera på att ordna en resa för simmentalföreningens medlemmar till tjurauktionen i Gunnarp nästa vår.

Plus en resa till simmentalträff i Sverige nästa sommar. Kanske kombinerat med en liten semestertripp för resten av familjen i södra Sverige. 


Jag som inte skulle planera något extra till nästa år.......


Av Cindi Groop - 8 juni 2018 06:46

Nu är jag lite trög. Liam skulle upp vid 6-tiden, så det var bara att följa med.

Igår kväll var jag å nöjd då jag fick honom i säng vid 19-tiden så jag fick jobba lite ifred, men därmed har jag nu en pigg och utvilad 3-åring.......

Dom e så söta då de är bebisar. 3-årstiden är mindre kul.

Igår hade jag några ärenden i centrum, med 3-åringen med. Förlåt, till alla som måste träffa oss......


Grässkörden är på gång.

Här provkörs nya balmaskinen i beteshagen som ännu är tom. Blev ju att byta maskin i vintras. Vi har ju haft två olika ekipage tidigare, en balare och en plastningsmaskin. Men det kräver ju därmed två traktorer och två chaufförer. Nu kan Krister helt på egen hand sköta balandet och plastandet utan att behöva oroa sig över om barnvakter och fruar har tid. Sen ska ju balarna köras hem också, men till det kanske det hittas chaufförer. Det kan ju även göras nattetid. Huvudsaken att balarna blir snabbt inplastade så att de inte blir förstörda.


ÄNTLIGEN har jag fått tillbaka fårskinnen som jag sände ifjol. Det var dock väl värt väntan. De är jättefina!

 

Vilken nalle!


Vattenledningsarbetet till mitt fårhus är på gång.

 

Inga hinder första dagen i alla fall. Risken är ju att vi kommer på berget och blir tvungna att börja spränga. Mera stenar upp i ytan får vi i alla fall. Precis vad vi behöver.......


Förra söndagen var vi ner till skären för att titta om det skulle gå att få ut flotten, och samtidigt hade vi ner lite lösgrindar. Kunde konstatera att de också fungerar som provisorisk hundhage då 3-åringen inte kan låta hundarna vara ifred.

 

De är alltså mer för att hålla ungen ute än hundarna inne.


Är det annars säkert att ni inte behöver en tjur?

Jag har en så snäll och gullige en, barnbarn till Orvar, som ännu inte har någon egen koflock.

 

Lilla Räfbackens Durrin. Passar åt både kor och kvigor.


Idag behöver jag lite metall





 


Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18 19 20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se