Idag får vi besök av avelsrådgivaren. Borde kanske planera lite vad vi ska gå igenom. Sålda avelstjurar ska i alla fall exteriörbedömmas och stambokföras. Likaså kvigor som kalvat in sedan hennes förra besök.

Hoppas hon kommer med en lång lista med intresserade tjurköpare   , knappast.

Jag måste snabbt ner till butiken och hämta något att sätta fram till lunch. Kylskåpet gapar nästan helt tomt.

Vi har firat påsk. Och faktiskt så var väderförhållandena perfekta för att elda upp påskbrasan som jag tragit ris till från naturbetet. Det var alldeles vindstilla och så lovades snöslaks till natten, för att sköta eftersläckningen.

  Liam fick ju inte gå mellan gårdarna i år, utan vi hade istället gömt påskägg runt på gården så han fick söka upp dem via ledtrådar. Lika bra gick det. Huvudsaken att det blir godis.

Jag övervattnade visst påskgräset, så vi fick ha en påskgran istället.

Nej, nu måste jag göra mig redo inför dagen.

Jag tänkte ännu sätta in några recept på påsklamm och påskdessert, men det blir en annan gång.

Ahh, känslan när man lyckats hjälpa en kviga få fram en kalv!

Och alla inblandade lever.

  Klockan hann bli halv 3, men vad gör väl det. Vi tar igen sömnen någon annan dag.

Och fin utsikt från jobbet fick jag även denna kväll.

Får se om jag hittar sömnen en stund. En kalvning är ju inte riktigt över innan kalven hittar spenen. Men nu tror jag vi alla mår bäst av lite vila. Godnatt!

Ja, med Liam hemma och pågående kalvningssäsong så blir det inte så mycket bloggande. Idag är jag dock tidigt uppe och Liam sover fortfarande så jag ska försöka hinna uppdatera lite.

Kisse håller mig sällskap då jag är på nattvak.

Jo, kalvningarna. Förra sommaren så misslyckades ju jag på det viset att doserna som jag trodde jag beställt av norska Gulli aldrig kom fram. Så jag hade inga egna semindoser alls. Några kor seminerade jag med doser som seminören hade i sin bytta, men ingen av dem lyckades, så nu i vår är alla kalvar efter vår egen tjur Charmör (f.Champs Bravo, mf. Romeo).

Fördelen med detta är att samtliga kalvningar går mer eller mindre av sig själva. Kalvarna är små och så otroligt vitala. Alltså jag vet inte vad det beror på, men det är som om samtliga kalvar har en så otroligt bra karta på hur det ska fungera. Det tar inte många minuter före de är uppe på benen och direkt till juvret. Det är så roligt.

Det är lite som på samma sätt som mina dorperlamm, de är precis på samma sätt. Plopp ut, upp och till spenen. 

Alltså det är precis som det ska vara. Jag vill ju aldrig byta ras på fåren längre, men med korna har jag ju inte bytt ras, det är bara en tjur som gett så otroligt pigga kalvar. Charmör finns ju inte mer, så hur fortsätter jag på samma linje?

Det är ju många saker man måste ta i beaktande då det gäller avel. Först och främst måste de ju födas levande, men sedan ska det finnas tillväxt och så mycket annat. Jaja, får se hur nästa vår blir, då jag har massa olika semintjurar plus en ny avelstjur. Ännu ett oskrivet blad. Och ska jag spara döttrar efter Charmör? Det är ju inte alls sagt att hans döttrar blir bra moderdjur fast han var bra tjur. Jag har ju minst sagt döttrar att välja bland nu, då han är pappa till alla. Jaja, en sak i taget. Nu är vi mitt i kalvningarna ännu. Men hittills allt väl.

Vi har ju samtidigt ett litet annat projekt vid sidan av kalvningar och karantänsdjur. Ja, det tänkte jag ju glömma. Igår var veterinären och tog blodprov på svenskarna. samtidigt tog jag salmonellaprov. Det var inte så enkelt att hitta deras ådror i halsen, så det blev några pickningar innan vi fick blodproven tagna. Sen gick jag hem, fyllde i rapporterna och for ner för att posta proven. Missade postbilen med en minut. Körde lite överhastighet över skogen och hann fast postbilen i grannbyn. Det är ju påskvecka och stängt på fredag, så proven måste in senast igår. Lite stressigt bara. Liam satt tack och lov hemma på datorn i lugn och ro då jag var ut på biljakt.

Nå, ett annat projekt är ett litet byggprojekt, som kom lite plötsligt på.

Jag har ju skrivit om gamla hus som vi tömmer och försöker underhålla och inte riktigt vet vad vi ska göra med. Nå, på gården vi köpte för några år sedan stod ett vattenskadat bostadshus. Tanken var att huset skulle rivas helt. Nå, så blev det inte. Vi började tänka att bostadshuset ju faktiskt var det enda isolerade huset. Kan vi göra något av det. En större verkstad kanske?

Nå, vi hörde oss för till en lokal byggare om vad han tror om han kanske skulle ha tid att göra något av huset i höst.

Så säger han att han hellre vill göra det i vår. Nja, vi har ju varken ritningar eller bygglov. Nå fixa det då!

Så sagt och gjort. Ritningar och bygglov - check! Vi börjar bygga. Men först måste vi ju riva innerväggar och tak. Så det gjorde vi själva, lite varje dag.

Projektet i bilder så här långt:

Här går det undan.

Nu har de redan fått upp vindskyddsskivor och imorgon kommer väl takplåten på. Raska gubbar.

Liam och jag har som projekt idag att rada in gammal bergull in i stallet, så ska vi väl tilläggsisolera stallstaket någon dag med återvunnet material från rivningen. Så vi inte blir arbetslösa.

Måste väl vänta tills vi får hem någon som är ung och smidig och vill krypa upp på mellantaket och breda ut bergullsskivor.

Tänker Liam månne sova hela förmiddagen idag eller? Nu vill jag nog börja gå ut och kolla kalvningar snart. Det är ju flera timmar sedan Krister var och gav frukost år kossorna.

Återkommer då jag kan.

Idag har simmentalföreningen haft styrelsemöta via webben, och beslutat att vi skjuter upp vårt 30-års firande till augusti 2021. Ingen vits att pressa på och planera nu för att ändå tvingas avboka.

Även samfällighetens årsmöte har vi tvingats skjuta på framtiden. Visserligen står det i våra stadgar att årsstämman ska hållas i mars månad, men regeringsbeslut på att inga möten med fler än 10 personer får hållas väger säkert starkare. Vi hinner nog, tids nog.

Kan hända att jag också beställde några semindoser till idag   

ja, jag vet. Jag har redan mer än jag behöver, men nu kom då det jag efterfrågat. En prövad semintjur som passar åt kvigor och är homozygot hornlös. Det var ju en sådan som jag ännu saknade. Så jag skickade in beställning på 6 doser. Det är ju inte så många! Och rätt förmånliga var de också. Märks nästan inte på räkningen.

Faba hade fått tag på 100st doser av VB Mustik (av Bollerup). Han har jättefina värden på födelsevikter. Och inte dåligt på tillväxt heller. Det blir att gå igenom min semineringsplan nu på nytt, men den här sparar jag enkom till kvigorna. Nu drar jag streck för i år. Inga fler semindoser nu. På riktigt.

Och jag lovade ju presentera min svenska flickor.

Det här är Ariane. Fint namn på fin flicka. Och trevlig verkar hon vara dessutom. Social och lite finurlig.

För avelsnördar kan jag berätta att pappa är tyska Caesar PP och morfar är Brandberg. Ariane är dessutom gentestad homozygot hornlös.   

Min andra kviga är Fifi.

Fifis pappa är Snobben av Gyllebo, T-tal 111. Morfar är Lovis av Knopparp.

Det var den här jag köpte utan att ha sett henne. Eller jo, jag såg gruppen hon gick i, med säkert 100 andra kvigor. Lugna fina djur kunde jag konstatera. 

Nu måste jag då bara bestämma mig för vilken semintjur jag ska sätta på dessa damer. Jag vill ju förstås ha kanonresultat direkt. Lätt kalvning är ju förstås mycket viktigt. Nå, jag får fundera lite. Hugin passar inte på Fifi, men kanske det blir Mustik till henne. Måste granska släktskap noga. Hugin skulle kunna vara ett alternativ till Ariane. Jag skulle vilja använda den tyska Alvaro PP på Ariane, men då hans resultat är så osäkra än. Vill absolut inte riskera att få för stor kalv på henne. Spännande!

Nå, jag skickade och frågade råd angående vår M.Bovis A-status till ETT. Vi hade ju fått rådet att bara sätta en liten grupp kvigor med Chicago och sedan ta blodprov på kvigorna 2 gånger med minst 4 månaders mellanrum för att behålla vår A-status i besättningen.

Men jag räknade ut att om jag sätter Chicago i koflocken efter att vi sålt årets avelstjurar, så hinner vi ta nässvabbprov på kalvarna 2 gånger innan nästa säsong och kommer upp i rätt statusnivå igen. Annars har vi ju så liten användning för tjuren i år.

Och jo, det går bra. Vi mister vår A-status då tjuren går ihop med flocken, men om proven är godkända så får vi tillbaka vår A-status nästa år.

Så det gör vi. Då behöver jag inte spara någon av våra egna uppfödningar för att betäcka korna i år, utan Chicago får sättas i arbete.   

Om inte jag lyckas 100% med mina semineringar först, så han blir arbetslös   

Nu måste jag åka och posta anmälningrna av importen till nötkreatursregistret innan postbilen kommer.

Nu är jag redan i en lugnare sinnesstämning. Vad passar det för musik idag tycker ni?

Kanske detta:

okej, nu är vi så långt att vi har våra svenska i karantän. 

Min andning är lite lugnare.

Förstås fick vi från myndigheterna förfrågan,  epost på lördagen!, att några papper ännu saknades, men det skiter jag i.

Eller, förstås måste jag se till att de får alla papper de begär, men just nu tänker jag bara njuta av att vi faktiskt fick hem djuren.

Jag hade också varit lite nervös över vad jag har köpt. På vår resa så såg vi hundratals djur. Har jag valt rätt?  

Den ena kvigan hade jag ju inte ens sett. Jag bara bad säljaren välja ut en bra kviga åt mig, efter mina kriterier.

Lite våghalsigt kanske, men säljaren har jag fullt förtroende för. Dels att han kan välja ut bra moderdjur och dels att han säkert inte skulle sälja något som inte är riktigt bra.

Den andra kvigan så var mitt andrahandsval, eftersom den som jag hade som klar favorit inte var till salu. *grämer mig än*

Men jag är nog riktigt nöjd med den jag fick. Helt ny stamtavla som förhoppningsvis kommer att ha stor inverkan på vår besättning i framtiden. Hade jag fått köpa båda hade det varit perfekt.

Och så Chicago då. Var han lika fin som då jag såg honom i Sverige?

Lite dålig bild, då solen lyser in, men visst är han fin! Jag har aldrig sett någon tjur med så rundat övre huvud. Finns liksom inte ens tillstymmelse till hornfästen.

Hans pappa är semintjuren Trall av Änga och morfar Prostock Hickory. Jag längtar redan att få se hans avkommor, även om det ligger låååååångt i framtiden.

nej, nu måste jag ta itu med importpappren. Allt ska kopieras och skickas hit och dit och så ska jag få in dem i nötkreatursregistret på något sätt och så måste jag få fram hälsointyg 2 från Sverige ännu på något sätt och så måste jag ut och kolla om det är någon kalvning på gång , för igår kom faktiskt också årets första kalv, mitt i allt annat.

Pappa Charmör, farfar Champs Bravo, morfar Hugin av Esered.

Lite harmligt kan jag tycka idag att jag inte köpte en tjur från Esered också. Det hade nog kunnat komma med en tjur till på samma gång för samma arbete. För någon fler import blir det inte!

Täcke på inför vårens, förhoppningsvis, sista kalla natt. Och vilka öron!

Återkommer med importkvigorna. Måste jobba. Hej så länge

Igår var en onödigt spännande dag.

Transportbilen kom i hamn i Kapellskär tidigt på morgonen och påbörjade den 740km långa resan ner till Skåne.

Då ringer Svensson, som hjälpt hos hela tiden och som vi också köpt två djur av, och säger att veterinären får inte dokumenten godkända i Traces programmet. Programmet påstår att chauffören ha ett tillstånd som inte längre är giltigt och dessutom godkänner programmet inte färdplanen.

Okej, jag kan inte tänka mig att pappren inte är som de ska, MEN, om inte programmet godkänner detta så tillåter inte veterinärerna att vi lastar djuren imorgon bitti!

Jag andas djupa andetag in och ut några gånger. Programmet kräver att djuren ska lastas ur bilen vid transporter över 20 timmar och vila i 24 timmar innan de får transporteras vidare. Nå, efter 20 timmar så står djuren på färjan över till Finland! Ska han släppa lös dem på båten?

Jag kontaktar första karantänsplatsen som ligger en timmes bilresa från hamnen i Finland och ber dem förbereda sig på att de kanske får 7 djur istället för 2. Eller 0, vem vet?

Sen ringer jag till slakteriet och frågar om de kan hitta chaufförens transporttillstånd.  Jag vill helst inte i första taget ringa och oroa chauffören som kör ner mot Skåne som bäst.

De ber att få återkomma.

Efter en stund så ringer chauffören själv för att berätta att han har sin första rast i Sverige och allt har gått bra. Så då får jag ju fråga honom. Nej, visst har han alla tillstånd i kraft. Han har med dem i bilen. Han fotograferar dem och skickar dem åt mig och jag vidarebefodrar dem till veterinärerna.

Nej, programmet säger att tillstånden inte är giltiga.....

Jag försöker då få tag på övervakande länsveterinär i Finland som godkänt tillstånden. Han sitter i videomöte och ber om att få återkomma.........

Vid det här laget har jag bitit bort mina naglar. Vad gör vi om han inte får lasta som planerat?

Telefonen ringer hela tiden och jag försöker förklara situationen. Ser att jag fått ett textmeddelande från veterinären att han försökt ringa mig, men det var upptaget så han for på lunch........

Jag andas in och jag andas ut.

Får till sist tag på veterinären som berättar att jo han har godkänt tillstånden, men han har inte hunnit föra in dem i systemet! Va? Nej, ingen brådska. Ta god tid på dig bara!!!! Han lovar göra det genast.

Han förklarar också hur man ska kringå urlastningskravet i Traces, då Traces inte fungerar med transporter över vatten. Så vi behöver 2 färdplaner, en riktig och en för Traces och båda ska godkännas av de tre veterinärerna som har hand om gårdarna i Sverige.

Jag skickar informationen vidare till Sverige och en efter en så skickar under eftermiddagen ok, det har fått Traces att godkänna chauffören och färdplanen.

Då chauffören är 70km från första lastningsgården har jag alla papper godkända! Vilken pärs!

Idag fick jag då hälsning att nu är alla djuren på bilen och på väg mot Finlandsbåten!

Nu gäller det då bara att få köra ombord på båten och bli insläppt i Finland. Det kan väl inte komma mer bekymmer nu väl?

Bilen har startat med sikte på Skåne!           

Nu håller vi tummarna att han släpps in i Sverige imorgon bitti och ut på fredag kväll. 

Jag har nog magen lite i oskick nu. Det har varit, och är, lite för spännande.

Nu ska vi gå och ställa karantänen i skick! Halleluja!

idag skulle jag egentligen ha suttit på skolbänken i Kannus och utbildat mig till seminör - inhiberat pga sjukdom.

Nytt datum 22-23.4. 

Men det passar inte mig. Då är kalvningarna i full gång och jag har hand om importdjuren, trodde jag.

Nå nu har Finland stängt sina gränser. Vilket innebär att chauffören som skulle hämta djuren skulle bli tvungen att hamna i  14 dagars karantän direkt han kommer till Åbo hamn. Han får alltså inte ens köra ut djuren till gårdarna.

Och som egenföretagare så är han inte heller intresserad av att sitta i karantän. Det skulle bli för dyrt för honom. Helt förståeligt.

Men hur länge gäller veterinärintygen på djuren? 

Vi kan ju inte heller avboka djuren för de har ju redan kostat massor i veterinär avgifter.

Ja hör ni. Nu är goda råd dyra.

Nå semineringskursen ordnade sig till det bättre faktiskt, för jag skulle få privatundervisning här hemma på gården istället. Så det är jag mycket nöjd över, men importdjuren????

Ja dessutom så kom direktiv att de som kan hålla barnen hemma ur dagvården så uppmanas göra det. Så Liam är hemma varje dag i en månads tid. Kul.

Ja hör ni. Ideér någon?