Igår hade Faba presentation av tjurarna inför nästa säsong för förhandsbeställning inom december. 

Tjurarna som simmentalföreningen varit med och valt fram är Erebor PP, Caesar PP, Lord Ursus PP och Benedikt Pp.

Jag har nu redan beställt 8 doser Lord Ursus och 6 doser Benedikt. Oj så försiktiga beställningar kanske ni tänker. Men jo, jag har ju också varit ut och shoppat lite annat. Och Erebor använder jag ju nu till höstkalvningarna. Caesar är pappa till Ariane av Katslösa som vi importerade sist och hon har redan två fina döttrar, så mera Caesar behöver jag inte.

Unicorn har jag ju nämt förr. Jag fick de sista 6 doserna av honom från lagret. Och så beslöt jag mig att pröva kanadensiska Sensation, dock bara 5 doser. Jag har börjat bli lite skeptisk till kanadensarna. Jag tycker aveln lite väl mycket fokuserar på färgen där. Jag får så dåligt betalt för färgen.

Kanadensiska tjurar är alltså alltid mörkt bruna. Men sen är de lite mindre i kroppsformatet än vad jag tycker om. Lite korta ben. Köttigheten brukar vara bra, men jag gillar djur med lite, ja hur ska jag förklara, lite mera kropp, eller jag vet inte, högre och längre helt enkelt. Men vi testar lite Sensation så får vi se.

Men sen hittade jag en riktigt trevlig tjur   

Jag är så ivrig! Nu är det  ett sådant där "Honom ska vi ha!!!!" moment.

Han heter Tomar PP och är från Schweitz. Jag beställde 15 doser av honom.

Mycket fina siffror. Och ni som hängt med i stamtavlor, vad skådar mitt norra öga?????

Clonagh Tiger Gallant är morfar!. Tiger Gallant som jag sökt under stock och sten. Som jag beställde på stående fot då jag fick höra att en uppfödare hade köpt embryon med honom som pappa. Tyvärr kom det bara kokalvar därifrån. Men nu, kors i taket, nu har jag honom. Visserligen lite bak i släkten, men jag fick honom. Jag är ju lite envis.

Så nu skuttar jag lite jämfota här. 

Ni som inte håller på med avel så kanske inte riktigt förstår hur ivrig man kan bli av lite tjurdoser. Också min dotter brukar sucka och uttrycka saker som att det ska ju bara bli hamburgare, varför sätter du så mycket tid på semintjurar? Men de är ju inte kött för mig!!!!!! Jag vet inte hur jag ska kunna förklara för någon som inte förstår. Jag blir så glad av att se ett vackert djur. Och att hela tiden göra framsteg i djurmaterialet. Ta fram djur som är hållbara, föder sina ungar själva, producerar rätt mängd mjölk ur fina juver. Har starka ben och klövar. Har ett lynne som gör djurbondens vardag säker. Ja listan kan göras hur lång som helst. Förbättringar kan alltid göras.

Om ni läser tjurarnas prestationer, så är ju just lynnet något jag inte får fram ur tabellerna. För det är ju väldigt svårt att bedömma på en skala. Tjurar som jag skulle sätta en liten varningsklocka för på lynnet är Champs Bravo, Emil PP och Filius. Lite dåliga tendenser har jag märkt eller hört om där. Det behöver inte alltid slå igenom genom generationer, men ibland så märker man främst att de är lättskrämda. Och ett djur som är rädd är ett farligt djur.

Så om det finns information om lynnet på en semintjur så är det absolut något som jag gärna vill ha reda på. Men som sagt, det är svårt att bedömma på nedärvning och miljö där.

Om jag räknat rätt nu så har jag beställt 40 doser till sommaren. Så nu drar jag streck för i år. Slå mig på fingrarna ifall jag börjar prata något annat. Sen har jag reserverat 3 ungtjurar åt mig själv som får följa upp på betet efter att doserna är slut. Jag kommer sen att försöka få dem sålda på hösten, för det kommer ju alltid nya spännande tjurar. Det kommer väl nog bilder och stamtavlor på dem så småningom.

Min semineringsstrategi i år är att jag ville ha många olika tjurar, eftersom jag nu har många olika släktlinjer på mödernet också i samband med att vi köpte 8 nya kvigor, plus att jag då har 2 importerade kor med helt avvikande släktträd och de i sin tur har fått 2 kokalvar vardera. Så här finns variationer så det räcker minsann. Mycket att hålla reda på för min tankspridda hjärna. Men av någon orsak så sitter stamtavlor rätt bra i minnet. Nu ska jag då pussla ihop rätt moderdjur med rätt tjur, så det kommer att bli några listor. Det finns ett dataprogram att köpa, som testar hur närbesläktade tjurarna är med korna. Men programmet kostar över 50€/år plus 0,30 € /ko och är begränsat till testkörning av 3 tjurar, så det tycker jag är pengar i sjön. Jag får förlita mig på papper och penna. Kan hända att skrivbordet blir lätt kaotiskt. Min delägare av skrivbordet brukar sucka. Han har sån otrolig ordning på sina papper. Jag förstår inte    

Tänkte spela lite kubansk musik där de sjunger på Närpes dialekt. Kvann ta na mera? (var ta mera?) Tyckte det var så passande i sammanhanget.    På tal om det, så har jag faktiskt sett att de har fina simmental i Mexico. Hur får man månne doser från Mexico? Tanken är väckt......

aha, så var vi igång med höstsemineringarna. Först ut var Fifi av Åbuen, en av de vi importerade för tre år sedan. Hon har hittills fått två kokalvar. Den första efter Imperator hade en korrigerad 200 dagars vikt på 438kg! Medelvikten på kvigor förra året i hela landet var 299kg. Hennes andra kalv var efter Moonlight. Den fick en korrigerad vikt på 396kg. Inte så illa pinkat av en ung ko. Men det betyder ju att hon mjölkar bra. Och det har istället lett till att hon i sommar varit lite åt magrare hållet och tyvärr inte blivit dräktig. Det tog också länge innan jag överhuvudtaget såg någon brunst på henne, men hon fick sommarens sista semindos. Men det ville sig alltså inte och därför har hon nu flyttat till höstgruppen. Nu är årets kalv avvand och Fifi ser ut att vara i gott skick nu.

Hon är nog förlåten. Bara hon tar sig nu så.   

Idag hade jag två att seminera. 475 efter Hector, som fått sin första kalv i höst. Både Hirscht och Orvar på mödernet.

Och så en kviga efter Unne, morfar Spartacus. 

Hittills har semineringarna lyckats bra tycker jag. Tydliga brunster och relativt lätta att seminera. 

Dock fick jag slänga ut Istanbull i gruppen med dräktiga kvigor för att jag behövde hans box för semineringarna. Och vad tror ni han gör samma dag han kommer ut? Jo han betäcker sin halvsyster! Men vad f-n!

507an är en riktigt fin Chicagodotter. Homozygot hornlös, välbyggd, riktigt trevligt lynne. Jag hade henne i gruppen av kvigor som skulle semineras i våras, men jag såg aldrig någon brunst på henne så hon blev aldrig seminerad utan fick gå ut med tjur i två månader istället. Där såg jag henne bli betäckt. Efter det har jag heller inte noterat några brunsttendenser, och tjock och fin har hon blivit i vinter. Men se Instanbull visste nog bättre.

Jag anmälde henne till slakt innan jag hann ångra mig och nu har jag dessutom sålt en del av  köttet på direktförsäljning, så nu finns det ingen återvändo. Det grämer mig, hon är fin och trevlig. Men kalvar måste vi nog få.

Men jag har en hel drös med fina kvigor, så nog kommer vi över detta också.

Frassin har haft en lite sämre dag idag. Hmmmm, jag borde inte vänta för länge. Ni förstår jag är ju dessutom dumma mamma som avlivar finaste Frassin. Men det börjar nog se lite mörkt ut. Tyckte ett tag att han blev lite piggare,men han tål nog inga stora bakslag. 

Jaha, dags att försöka få ungen i säng. Själv har jag varit hutlöst morgonpigg på sistone. Ålderdom?

Vi hörs en annan dag! Tjingeling!

Delar en fantastisk monolog. Lyssna på den!

Idag hade jag Farmer Time träff igen med två klasser från Lagmans skola i Jakobstad. Det funkar jättebra via länk i telefon. Jag stod i fårhuset denna gång och jag fick jättbra frågor om produktionen. Jag visade också upp resterna av en plåtburk och berättade lite blodiga historier om vad som händer ifall delar av burken kommer in i djurs magar. SLÄNG INTE SKRÄP I NATUREN! Var meddelandet. Två bagglamm passade på att ha en liten stångningsuppvisning också.

Straxt efter träffen kom kvävebilen med kväve och doser. Ni kanske tänkte vid senaste inlägg att antingen är hon en väldig optimist eller otroligt självsäker då hon bara beställt 15 doser åt 13 kor och dessutom sålt avelstjurarna. Men visst har jag ju en backup.

Räfbackens Icon får ta hand om mina misslyckanden. Han har inte provat på förr, men då doserna är slut ska han få gå ut en sväng. Pappa Chicago, morfar Steinadler. Och han är jättesnygg! Den finaste vi har just nu tror jag.

Sen är han till salu till sommarens behov. Han var så hungrig nu idag så han hade inte lust att ställa upp på någon posering, så dåligt kort, men ett kort i alla fall.

I förrgår blev vi bjudna på producentlunch av vårt slakteribolag. Julbord stod på menyn. Riktigt gott var det.

Lax, skinka och kalkon och allt möjligt som hör julbordet till. Tack för maten!

Oj, nu blir jag hungrig!

På eftermiddagen idag kommer som sagt veterinären för vår återkommande hälsoinventering av djuren och så en titt på Frassin.

Imorgon är yrkesakademin på väg hit med en grupp studerande med djurinriktning, ska bli kul. Det är ju lite annorlunda än då man berättar om djuren för lågstadiet.

Sen lär det vara lillajul på söndag! ja jisses vad tiden går.

Ja så är det nöt köttretur, troligen 14.12 Ta kontakt ifall det skulle passa med en påfyllning i frysen.

Jag ringde också och frågade om lammslakten, och det visade ju sig att de glömt bort min anmälan, men vi fick in dem före jul i alla fall. Den 13.12 far dom. Jag hade också tänkt erbjuda grovstyckat lamm som återtag, men då blir återtaget 20.12 Hur många har tid att packa lamm i julveckan? Förstås ifall man vill ha lamm på julbordet så vore det ju perfekt, men jag velar lite nu om jag ska bjuda ut eller inte. Bara transporten blir ganska dyr, så jag borde sälja rätt många innan det lönar sig. Vi har själva slut på lammkött, så jag är nog lite frestad att ta återtag, menmen. Enklast är det ju nog att sälja allt till slakteriet. Ska fundera litet ännu på det.

Nu, måste jag få lunch. Vi återkommer någon annan dag.

Minus 7 grader, vindstilla. Ännu ingen snö.

Vinterhalaren är på. Den skulle behöva lite underhåll, om bara hushållet bestod av någon sykunnig. Nå kanske någon riktigt kall dag jag klarar av att dra fram symaskinen.

Jag har följt Liam till skolan, tre hundar i följe, på samma gång...

Jag har fyllt på mineraler i rasthagen och puttat ensilaget på foderbordet. Krister gav kraftfoder innan han for ut på något åkerbro grävningsprojekt. Vi har 4 olika grävmaskiner på gång i höst igen. Blir vi aldrig färdiga med grävningsprojekten?

Jag har tömt kvävebehållaren på tömda plastbehållare, nu ekar byttan tom. Påfyllning på torsdag. Denna gång har jag bara beställt doser av en tjur. det blev lite bråttom plötsligt. Jag har haft två fina tjurar att betäcka med efter semineringsperioden i sommar, men så fick jag dem, tack och lov, båda sålda vidare till avel. Vår höstgrupp är liten i år, bara 13 stycken som förhoppningsvis ska bli dräktiga, så jag tänkte inte köpa semindoser alls. Men så sålde jag då tjurarna och fick hastigt och lustigt beställa något att seminera med. Det blev inga ingående efterforskningar utan jag skickade snabbt in en beställning på 15 doser Erebor PP

Sen blev jag lite stressad över att han inte har så mycket resultat ännu över kalvningsförlopp. Och vi har 5 kvigor som ska semineras. Ställer jag till med något elände nu? Alltid samma problem, var hitta en semintjur som är säker åt kvigor? Nå sen har jag nog fått lite mer uppgifter som tyder på att han nog kommer att fungera även åt kvigor. Så vi får hoppas att det går vägen. Brunstövervakning pågår, för nästa vecka börjar vi höstens semineringssäsong.

Annars, värt att fira, är att vi detta år haft ett helt fantastiskt kalvnings år. Alla kalvar har fötts levande, utan assistans. Inga tvillingfödslar, inga fellägen och allt har gått som en dans. Vårt mål är ju 0% dödfödda och i år lyckades det.   

Många olika fäder har vi ju haft, men alla har lyckats lika bra; Hiking, Harley, Dora Lee´s Jack, Mustik, Chaplin, Moonlight, Spartacus,Hugin och Testo. Dessutom har vi haft två egna ungtjurar i arbetet, en efter Hector(Hallas) och en efter Räfbackens Charmör(Champs Bravo).

Nej hör ni, jag ska ut på lite ärenden idag, så nu måste jag hoppa i duschen så jag hinner torka upp lite innan jag ska ut i vintereländet. Jag har packat dna-testerna så dem måste jag komma ihåg att få med mig då jag far.

Hälsningar från Frassin. Är han lite piggare nu eller? På torsdag kommer veterinären. Då kommer domen. 

Ja, jo, jag fick igång printern! Fråga mig inte vad jag gjorde. Bara att låtsas att jag vet vad gör.   

Igår var vi iväg på ett miniseminarium till Vasa. Det var två föreläsare från Sverige och en från Finland. De svenska deltog på länk via teams. Nog har det ju lett till en del förbättringar den här pandemin också. Tänk om de skulle ha behövt köra dessa två från södra delen av Sverige upp till Vasa för att hålla en timmes föredrag vardera. Det hade ju gått åt massor av tid i resande för dem. Och det måste ju bli så mycket billigare!

Den ena föreläsaren var Göran som är ordförande för NAB i Sverige. Nab är en organisation som företräder den renrasiga avels för köttraser. Göran träffade vi också på Elmia, så det var ju ett trevligt möte igen.

Den andra var Sara som pratade om effektivt bete. Mycket bra föreläsning, intressant och pedagogiskt framfört.

Till sist var det Risto som pratade om nyttan av att använda ensileringingsmedel då man gör foder.

Vi är med i ett vallodlingsprojekt och detta seminarium, med mat, var väl någon slags avslutning. Då projektet startade var planen att man skulle få åka till antingen Danmark eller Norge för några studiebesök, men de planerna skrinlades under pandemin.

Men, jag har ju faktiskt varit ett varv till Köpenhamn i höst, men då med NAV, Nordisk avelsvärdering. Det var en intensiv dag. Planet for 5.50 från Vasa, byte i Helsingfors. Tunnelbana till hotellet där mötet hölls. Möte hela dagen, och så samma rutt tillbaka hem. Planet landade kl 1 på natten. Då återstod en timmes bilresa hem. Jag var nog rätt nöjd då jag studade i säng den dagen. Och som grädde på moset så fick jag 50€ i parkeringsböter på flygplatsen. Någon j-vla parkeringsapp som jag inte förstod mig på. Jag skulle ju få mina resekostnader ersatta, så givetvis hade jag betalat parkeringsavgiften om jag fattat hur den funkat. Parkeringböterna fick jag betala ur egen ficka. Surt.

Jag borde gå lite djupare in på vad vi diskuterade i Köpenhamn, men nu måste jag ut och se till djuren ett sista varv innan natten.

God kväll!

Vi hade en liten incident här i våras.

Det var nämligen så att jag hade sålt en tjur, Istanbull, till östra Finland. 

Innan jag skickar iväg avelstjurar så vill jag ha pengarna på kontot. Så Istanbull var betald och redo för avfärd.

Vår gård ligger förhållandevis nära slakteriet, så då vi säljer avelsdjur ut i landet så brukar det passa bra att skicka dem med returlasset, då slaktbilen har varit med slaktdjur till slakteriet. Efter så tvättar de ur bilen och kan hämta avelsdjur.

Nå bilen från östra Finland hade en sen transport och hämtningen av Istanbull beräknades ske ca kl 2 på natten. Chauffören skulle ringa då han startade, så har vi 45 minuter på oss att gå ut och ställa till.

Japp, japp. Passar bra.

Nå Istanbull gick i stor box med andra tjurar. Och det lovades regn och blåst till natten, så då kom jag på den briljanta ide´n att vi kan sätta tjuren färdigt i en kalvningsbox redan kvällen innan, så behöver vi inte sortera tjurar mitt i natten.

Vilken bra ide´, så gör vi.

Min plan fungerade utmärkt och Istanbull gick lydigt in i boxen. Färdig för avfärd.

Klockan 1 ringer chauffören att nu har han startat. Prima, vi går ut och förbereder.

Synen som mötte oss då vi kom ut var inte rolig.

Istanbull hade tryckt ut huvudet ovanför vattenkoppen för att försöka komma ut till kogruppen. Tydligen var det en ko i brunst där och Istanbull var redo för tjänstgöring. 

Nu vet vi inte riktigt vad som hänt, men tydligen hade han ju fastnat och så hade någon ko gett honom stryk där han satt fast med huvudet. Så blodet flödade över golvet och tungan hängde ut och munnen såg helt sned ut.   

Jag ringde direkt till chauffören att sväng om, vi kan inte lasta någon tjur inatt innan vi vet hur allvarligt detta är. Han skulle ju ha 6 timmars resa till östra Finland framför sig, så det gick ju inte.

Krister fick skruva loss vattenkoppen och tjuren kom lös. Nu såg det genast bättre ut. Ingen blod rann längre och munnen var inte längre sned. Kanske han bara rivit tungan eller något.

Men nej, veterinär kom och kunde konstatera att käken spruckit i mitten och han kan varken äta eller dricka.

Jag ringde vårt slakteri och frågade ifall han ännu rymdes med till slakt denna vecka, det var onsdag. Men nej, alla bilar var fullt planerade, tidigast på söndag skulle det gå att få med den. Det går ju inte, han kan ju inte vara utan mat till måndag.

Så vi måste göra det bästa av situationen och försöka sätta ett bandage som stöd i munnen.

Så sagt och gjort. Med hjälp av bandage och smärtstillande så kunde han dricka och äta lite gröt. Han var hungrig och försökte äta ensilage, men allt det kom bara ut tillbaka. 

Veterinären for hem och funderade och så ringde han tillbaka och sa att det kan lyckas att operera. På riktigt?

Så vi testade med operation.

Istanbull fick bedövning och lugnande och så borrades ett hål rakt igenom käken. En järntråd träddes igenom och bands ihop under tungan. Bandage på och så några buntband för att hålla bandaget på plats. 

Sen fick jag då försöka hålla liv i honom. Jag gav smärtstillande och penicillin en gång per dag och så blandade jag gröt med finklippt färskt grönt gräs. Jag gick alltså med hushållssaxen och klippte gräs. Dessutom skulle han tvättas i munnen dagligen och inget äckligt fastnade i såret.

Inget ensilage fick jag ge för tuggrörelsen som det krävde var för kraftig. 

Några veckor sa veterinären.

Efter en vecka kom han på besök och inspekterade skadan och sa att jag själv fick bestämma om han skulle skickas till slakt eller inte.

Nu?! 

Nej om vi har kämpat på med operation och medicinering så nog tusan ska vi försöka få det att läka.

Köparen i östra Finland var mycket tålmodig och beredd att vänta på att han skulle bli bättre. Men tiden gick och till slut sa jag att han får välja på att få pengarna tillbaka eller välja en annan tjur.

Och då kom vi fram till att han köper Impostor av oss istället ( det finns en lång historia om honom också, men det måste vi återkomma till).

Så Impostor for iväg och jag fortsatte behandla Istanbull. Efter 7 veckor togs bandaget bort. Då hade han börjat äta gräs igen. Vid det här laget hade ju gräset vuxit upp ordentligt och jag behövde inte springa med saxen.

Och otroligt nog blev han helt återställd. 

Så jag satte ut honom till försäljning till avel igen, men på hösten är det ju inte riktigt säsong för avelstjurar, så intresset har varit svalt. Synd på en fin och mycket hanterad tjur.

Ingen som behöver en avelstjur?

Annars väntar sista resan i december   

Det blir mycket ko relaterat nu, men lika bra att köra igenom den kategorin nu på en gång.

Vi har nämligen köpt lite mera kor.....

Jo och det var inte alls planerat, men sånt som händer mig ibland.

Det var nämligen så att samma Anna som jag var till Elmia med var hit i somras för att exteriörbedömma våra kor.

Alla våra stamboksförda djur så ska egentligen exteriörbedömmas också. Vi ligger lite efter med det eftersom det har varit många byten på befattningen som exteriörbedömmare på vårt område. Men nu kom då Anna i augusti och skulle försöka komma ikapp lite med bedömningarna.

Efteråt så frågade hon ifall vi inte var intresserade av några nya kor, det låg många ute till försäljning nu på Fabas hemsida nautanetti, översatt ungefär nötkreatursnätet. Jag sa då direkt att nej, vi får inte köpa in kor från konventionella gårdar då vi har ekologisk produktion, och dessutom så har vi i år sparat alla egna kvigor, så vi har fullt till nästa år.

Men nyfikenheten var ju väckt, så jag gick in på nautanetti och kikade lite. Nja, jo, inte riktigt något som jag riktigt är intresserad av. Kanske en kviga med lite annorlunda stambok, men nej jag klarar nog mig utan.

Korna som var där så var däremot lite intressanta. 4 st med implanterade embryon från Tjeckien och USA. 

Så jag måste ju fråga våra myndigheter ifall det inte fanns någon möjlighet för oss att köpa konventionella kor.

Men svaret var nej, det får vi inte. 

Det tycker ju jag är lite märkligt kanske. Okej att kon aldrig blir godkänd ekologisk, men kalven som föds borde ju bli godkänd tycker man, eftersom den skulle födas på en ekologisk gård och utfodras med ekologiskt foder. Men nix, absolut förbjudet. Jag får inte köpa den.

Vad som skulle hända ifall jag ändå köpte den vet jag ju inte. Kommer de och skjuter den i hagen? Eller förlorar vi våra rättigheter att sälja ekologiskt? 

Nåja, även om jag är frestad att testa, så beslöt jag mig för att vi inte ska ha så roligt.

Däremot så började jag fundera, att dessa djur, ca 50st totalt som fanns på nätet, kan ju inte vara allt som fanns på den här gården.

Det var nämligen så att djuren kom från Finlands största simmentaluppfödare, som efter ett dödsfall på gården kommit fram till att de skulle sälja samtliga djur. Tragiskt på så många sätt. Gården hade varit i framkant inom simmentalaveln i 30 år och var med då de första simmentaldjuren importerades i början av 1990-talet.

Så jag tog kontakt direkt till gården och fick beskedet att jo, visst fanns det mera till salu. Faba hade valt ut en grupp som skulle gå till försäljning via dem och resten skulle just bjudas ut till livförsäljning via slakteriet. Men hon hade inte ännu skickat in listorna till slakteriet, så ifall det var något speciellt jag sökte, så fick jag välja först!

Nåjo, jag skickade in en ansökan till våra myndigheter om undantag från de ekologiska reglerna och tillstånd till att få köpa max 10st konventionella kvigor.

Nu finns det ju då vissa kriterier man måste uppfylla för att bli beviljad tillstånd. Att få tillstånd att köpa max 10% av befintliga vuxna dikor på egen gård är ganska enkelt, men nu ville jag köpa mer än 10%, så då måste jag formulera mig bra.

Kor som kalvat är alltså absolut nej, men kvigor kan man få specialtillstånd för att få köpa.

Det finns 3 olika alternativ man borde uppfylla, antingen planerar man att kraftigt utöka sin produktion - passar inte oss. Eller så har man drabbats av någon ovanlig händelse som gjort att många av de egna djuren dött - passar inte oss. Eller som tredje alternativ så planerar man att börja med någon ny specialinriktning på gården - passar inte heller oss. 

Men jag tänkte att jag försöker formulera mig för att försöka få det att passa på det tredje alternativet.

Så jag skrev en lång radiramsa om vikten för oss att få köpa dessa djur för att komplettera den genetik vi kan erbjuda till andra ekologiska gårdar som köper avelsdjur av oss.

Nja, jo de ville nog gärna godkänna vår ansökan, men då finns det en lista där ekologiska gårdar får sätta ut ekologiskt godkända avelsdjur till salu. Och ifall det finns ekologiska djur där så måste vi i första hand köpa från den listan. Att kan jag motivera varför jag inte vill köpa djuren på listan?

Förstås fanns det ju då kvigor på listan   

Så jag fick skicka in en förfrågan till den gården om vilka djur de hade till salu. Och det var helt bra djur, inget fel med dem alls. Men det var ju inget jag behövde. Orsaken till att jag ville köpa av gården som skulle sluta var ju just att jag ville ha en alldeles speciell genetik.

Nå det visade sig att de hade haft sina renrasiga simmentalkvigor med en tjur av en annan ras på sommaren. Nå inte vill ju vi som avelsgård köpa in korsningsdjur!

Så jag skickade och frågade ifall det är orsak nog för min ansökan. Och jo, det var en mycket bra motivering tyckte de. Pust!   

Så nu kunde jag fördjupa mig i simmentalsläkten. Så spännande!

Och jag hittade flera som jag ville ha. Så nu kommer det lite simmentalsläkten här som kanske inte är så intressant för alla. Men för andra avelsnördar så kan jag tänka mig att det är intressant. Jag tycker att det är fantastiskt spännande!

Jag köpte 3 dräktiga kvigor.

1069 Tunturi. f. O-A.Money ff. Prostock Hickory. mf. Nalle av Åbuen. mff. Kåmat.

Dräktig med L. Oskar - f. L Ihmemies. ff. Steinadler. mf. L. Love ET

1058 Taika. f U. Red Label. ff. Ulster. mf L. Lord ET(Brandberg/Dirnean Apostle)

Dräktig med P.Sello -  Osma/ Evolution

1033 Tema. f. L.Majesty ff.E Roine(Elit). mf. L.Ihmemies mff. Steinadler

Dräktig med P.Sello

Sen köpte jag 5 st kokalvar, födda våren 2022:

2053 Uppista f. P.Sake ff. Pommery av Sövdeljunga/ mf. Dirnean Apostle

2139 Universaali f. P. Sake. ff. Pommery av Sövdeljunga / mf. Orang av Stegatorp

2126 Ulla-Britt f. P.Sivari ff.Enzian vom Hanselhof( Excalibur) / mf. Nero. mff.  Vingegård Jericho

2143 Ura ET. f. Zentrum Vodnansk. ff. Curaheen Tyson ET / mf. Vingegård Lucky Luke

2156 Upeus ET. f. FSMB Pol Eddy. ff. FGAF French Attack / mf. JS Ultra Adolf A 85

Är det inte spännande? Vilka tjurar ska jag seminera dessa med i sommar?   

De som följt min blogg en tid kanske minns att jag var så besviken över en kviga jag inte fick köpa från Sverige sist jag var på shopping.

Hon var efter Pommery...

Nu köpte jag 2st efter Pommery!   Jaja, som farfar då, men i alla fall!

Och som lite kuriosa, så har en dräktig kviga då Ulster som farfar. Samma Ulster som vann SIRE-klassen på Elmia för två veckor sedan!

Nåja, det var lite avelsnytt. Glad är jag i alla fall att jag kunde rädda lite kolinjer för att utveckla simmental i Finland. Jag tycker att det är så synd att gården slutar, även om jag förstår att det var enda vägen ut för de efterlevande.

Ta vara på dagen alla där ute. Livet är värdefullt    

Dag tre var ledig dag att utforska mässområdet. Många hallar med allt möjligt från mathantverk till enorma skördetröskor. Vi passade på att smaka på allt gott som bjöds ut. Passade också på att samla ihop bläckpennor. Det märks i pennlagret hemma att det varit flera år utan mässor   

På Elmia så pågick också europeiska mästerskapen i nötvallning.

Så vi vandrade dit och tittade på en stund. Vackra vyer och lugna kossor. 

Det finns inte möjlighet här hemma omkring att träna nötvallning. Det hade varit så kul att få testa med egen hund på denna arena och med invallade nöt. Men man hinner inte med allt här i världen.

Träffade dock några vallningsbekanta från Finland. Roligt med bekanta lite här och var.

Då vi gick runt på mässan så ringde telefonen. Det var någon från den svenska avelsorganisationen Växa som undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp för en intervju för deras kopodd? Hon hade skickat epost till mig tidigare, men jag hade försökt slingra mig undan, men nu hade jag då inte argument att säga nej, så jo, jag kan väl ställa upp.

Den har inte publicerats ännu, vad jag vet, så det är jag ännu lite nervös över. Jag har ingen aning om vad jag svarade. Det kan vara 100% svammel. Tack och förlåt.

Halv 3-tiden satte vi oss i bilen för avfärd mot Stockholm. Liten felkörning vid hamnen och jag som totalt hade glömt bort var jag lagt bokningsnummer och pass. Men några meter före incheckning så fick jag tag i alla papper. Hjärnan hade lite lagt av vid det här laget. Men vi kom på båten, tog en välförtjänt drink i baren, skålade för en lyckad resa och handlade lite gott i taxfree.

Lite bättre mat också än vad vi är vana med.

En resa jag kommer bära med mig länge. Tack för att jag fick vara med!

Hemma kom det faktiskt en kalv medan vi var borta.

Lite kul var det också, för det är helsvenskt i stamtavlan. Kalvens morfar är VB Spartacus, träffade hans uppfödare på Elmia. Och pappa till kalven är Mustik av Bollerup. Alltså där ordföranden jobbar. Så jag sa åt honom att om det är en tjur så får den heta Roger. Men nu var det förstås en kviga.

Liam hade också haft ett bra höstlov med storasyster, även om jag nog tror att han blev glad då vi kom hem.

Ja, och Lucas var under tiden på en veckas repövning tillsammans med jenkkare och britter. Liiite oroande utveckling.