Så vad har hänt på gården i sommar?

Jag behöver titta igenom mitt fotoalbum för att minnas allt. 

Vårbruket kunde genomföras i perfekt väder. Det var uppehåll och varmt och det fanns lämplig mängd fukt i jorden så grödorna kom igång riktigt bra. Det kändes så skönt att se allt det gröna med fjolårets torka i färskt minne. Efter sådden kom det regn och både spannmål och gräs satte fart.

Grässkörden kunde inledas tidigt och vi fick en stor skörd med bra kvalitet och första skörden var klar innan midsommar.

Vissa åkerbeten skördades också för djuren hann inte beta av i samma takt som det växte. Bättre att skörda och utfodra balar än att låta djuren trampa ner gammalt gräs.

Vis av tidigare års misstag så satte vi i år två lugna trygga äldre kossor på betet med de höstfödda kvigorna och de dräktiga kvigorna. På filmen syns tydligt hur Darling och Polka sköter sig precis som de ska. De står lungt och fungerar som bromspedal bland de uppspelta kvigorna.

Även om äldre kossor också tycker att det är kul på bete.

På försommaren så är det ju inte bara att öppna dörren och släppa ut djuren  på bete.

Så här såg det ut på Ledören då jag kontrollerade stängslet inför betessläpp.

Stormen Alfrida på nyårsdagen hade ställt till det och det blev lite extra arbete innan stängslet var i skick igen.

Även om vi är tacksamma för rovdjursstängslen som vi fått, så innebär de ju nog ganska mycket extra arbete för oss att hålla dem strömförande. Nedersta tråden måste vara så låg satt att vargen inte kan krypa under eltråden. Men det innebär ju i sin tur att vi måste hålla efter gräset så inte strömmen i hela stängslet leds bort. De hade gärna kunnat erbjuda en stängselskötare också. Vår arbetskapacitet vill inte riktigt räcka till. I år hade vi ju Sanne som har gått ann ock röjt under stängsel, själva hade vi inte hunnit med. Dessutom så växer ju gräset bäst just under trådarna, där ingen betar   

Nå alla kom ut på bete i allafall så småningom. 

Under juni månad njöt vi så av att titta på växtligheten. Tänk om vi kunde få ett riktigt bra skördeår för en gångs skull. Det började ju så bra. Spannmålen såg så bra ut, så vi började planera för att spara all spannmål och ärtblandningar för tröskning. Om vallen fortsätter producera lika bra som till första skörden så kommer grovfodret att räcka till.

Men, varför kommer det alltid ett men?

Efter första skörden har det varit dåligt med regn. Riktigt dåligt faktiskt. Och nu börjar vallgräset, spannmålen och inte minst betena att torka bort. Värmeböljan i förra veckan förvärrade läget. Och 10-dygnsprognosen visar 0mm.

Suck.

Så nu blir det att slå av spannmålen till grovfoder. På vissa åkrar börjar det bli akut. I ett visst läge så stannar inte bara växterna av utan utvecklingen börjar gå bakåt. Växterna torkar bort helt enkelt och deras värde som foder blir mycket sämre. Vissa delar av åkrarna börjar se bruna ut nu, så nu måste det slå av och plastas in medan det överhuvudtaget duger som dikomat. Ett regn nu skulle inte längre göra någon nytta för spannmålen. Det är för sent. Gräset däremot hinner ännu växa till sig ifall vi skulle få en ordentlig rotblöta. Om.

På lördagen var vi då på svenska simmentalföreningens sommarhappening. Vi samlades efter frukost och tog buss till dagens besöksgård som var Katslösa Blonde och Simmentalgård.

Att köra buss genom Skåne var väldigt trevligt. Man satt lite högre än i en personbil så sikten över slätterna var utmärkt. Stora fina böljande fält med alla slags grödor. Bussen körde dessutom ena vägen längs strandvägen på Sveriges sydligaste kust. Jättefint område.

På Katslösa bjöds vi först på grillade hamburgare, som var gott. Men vi hade ju ätit en stor frukost på hotell, så riktigt hungriga var vi inte. Det bjöds dessutom på lokal snaps från Österlen, någon typ av besk. Fruktansvärt. Nej, snaps är inte min grej, men man måste ju smaka då det bjuds.

Värdfamiljen berättade om gårdens historia där både far och son var involverade. Man märkte verkligen hur de brann för branchen och avelsarbetet. Det var så inspirerande att lyssna på dem.

Många uppfödare hade kommit på sommarfest.

Efter maten var det rundvandring på gården. Själva gårdsgruppen var en typisk Skånegård med uthusen tätt intill bostadshuset så att det bildades en rektangulär innergård mellan husen. Gårdsfolket hade nog putsat och fejat inför träffen. Gruset var harvat och allt var i perfekt ordning. Jättesnyggt!

Men viktigast av allt var förstås djuren.

Jättefina djur fick vi se. I en grupp gick kor med tjurkalvar och i den andra gick kor med kokalvar. Alla kor seminerades och så fick de gå med tjur för att fånga upp de som inte blivit dräktiga med semin. Vi fick också gissa den sammanlagda vikten på 4 vårfödda tjurar och de tre närmaste fick pris. Den totala vikten blev 1441kg. Jag gissade 1457kg och blev utan pris      Dessutom kunde man under dagen köpa lotter med chans att vinna en avelskviga. 6 lotter för 500skr. Förstås köpte vi lotter och hoppades på tur.

Vi fick ännu kaffe och kaka innan vi satte oss i bussen igen och fortsatte besöket till deras kusiners entreprenadfirma Katslösa Agro.

Deras specialitet är att göra hösilage åt hästar. Nu missade jag hur stor areal de skördade från, men jag tror att det var runt 1000ha med vall. En mycket imponerande firma.

Jag tror inte jag sett en motsvaranade maskinpark förr. Inte ens på en lantbruksaffär. Där fanns allt. Och stora maskiner. Fick bara en bråkdel på bild.

Årligen producerades ca 15 000 stora fyrkantsbalar och 18 000 småbalar.

Allt såldes till hästgårdar.

Allt var analyserat och registrerat, så en kund kunde få samma kvalitet under hela året. De hade egen lastbil och levererade över hela året enligt avtal med hästgårdarna.

Detta bara en bråkdel av deras vallareal. 

Tyvärr så var vår yngste vid det här laget på sitt mest besvärliga humör. Han var så uppspelt och lyssnade inte alls på arga mammor. Med på träffen fanns många andra barn och Liam var så upptagen av att imponera på alla dem så det gick inte alls att få kontakt med honom. Jag fick gå med honom på ridbanan bakom husen för att han inte skulle störa föredraget. Han som berättade hade inte alltför hög röst heller så man måste stå rätt nära för att höra vad som sades. Så vi gick därifrån. Krister fick lyssna på vad som sades denna gång.

Bonnapöjkar i lektagen.

Liam var överallt denna dag. I en fiskdamm, under alla maskiner, i all slags grus. Och allt skulle upplevas med hela kroppen. Suck.

På vägen tillbaka hann vi ännu titta på unga kvigor som gick på naturbete. Där fanns nog några som jag skulle kunna ta med hem. Men inte denna gång.

Vi hann ta en dusch och byta kläder innan festmiddagen i Bollerups maskinhall. Där fanns trubadurer som underhöll och så stående bord.

Liam hade fortsatt i högsta växeln, så vi hann inte diskutera med andra uppfödare så mycket som vi önskat. Men lite kunskap om att det finns helt svenskspråkiga finländare fick vi ändå sprida.

Med på festen var också 3 från Norge som vi satt med under auktionen.

Auktionen var smart planerad. Det fanns en katalog med information om försäljningsobjekten och så visades bilder på djuren på skärm i hallen.

Auktionen var sista programpunkten efter middag med vin, öl och snaps. Så folket vågade bjuda   

Vi höll ner händerna.

Vid det här laget höll Liam fullständigt på att flippa ur, så Krister och Liam gick och sova medan jag stannade under hela auktionen.

Det var intressant att lyssna på budgivningen och hur vissa kvigor var verkligt eftertraktade. Jag tror högsta priset bjöds på en kviga från Bollerup. Jag tror den gick för 29 000 skr. 

Något motsvarande finns ju inte alls i Finland. Det här är alltså toppkvigor som säljs från avelsgårdarna och man köper in för att komplettera och förbättra sitt avelsmaterial.

I Sverige har de ju ett annat system och talar om kolinjer. Så alla kor har olika linjer som de stammar från. Alla vet då vad en viss kolinje representerar. Du kan ha t.ex 30 kor, men av 3 olika linjer, t.ex Agnes, Cellerina eller Kroni.

Vi har ju köpt av kolinjerna Polka och Hirscht. En svensk uppfödare vet då direkt vad det är. 

Ett gansk smart system. Alla kor heter då samma efter sin mor, bara öronnummern skiljer.

Hos oss tittar vi mer på faderlinjen och noter främst far och morfar i härstamningen. Men kon är ju lika viktig. 

Jag måste fundera lite mer på detta system. Det blir mycket jobb att ändra ett system, men det skulle vara intressant att pröva. 

För min del skulle det då i framtiden bli att utgå från vissa grundkor och döpa alla döttrar och döttrarnas döttrar efter dessa grundkor. Något att fundera på.

Nåja, efter auktionen gick också jag till sängs. Nästa dag skulle vi ju fortsätta vår resa och jag behövde spara alla krafter. Även om det också hade varit roligt att stanna och prata kor med svenskarna inpå småtimmarna. Men det får jag göra någon gång då jag reser på egen hand.

Är ändå glad att vi kom oss iväg till denna träff. Det var inspirerande och jag tror nog att avelsarbetet kommer att fortsätta här på gården. Det är nog så intressant.

Och nej, vi vann ingen kviga. Tack och lov     

Äntligen lite värme som väcker upp en frusen själ!

Förlåt min frånvaro. Livet springer bara så snabbt ibland och jag har prioriterat sömn om nätterna. Men inatt, första natten hemma efter 6 nätter på resa, så finns ingen sömn i mitt system. Även om jag längtat hem till världens bästa säng.

Orsaken till min sömnlöshet kommer jag att återkomma till i ett senare inlägg, då jag har mera fakta och kanske bilder.

Men lite bilder från vår senaste resa måste jag ju bara få dela.

Vi har varit på en roadtrip i södra Sverige. Drygt 2200km på 7 dagar. Det gick över förväntan faktiskt med denna lille kille med. Han har varit glad och nöjd i bilen. Sedan har han haft sin vanliga höga energinivå lite extra uppskruvad mellan bilåkandet, men alla är helskinnade hem tillbaka i alla fall-

Vi fick nämligen en inbjudan att komma med på svenska simmentalföreningens sommarfest och elitauktion av kvigor på Bollerups lantbruksgymnasium i Skåne.

Inbjudan kom rätt sent och vi hade inte någon avbytare bokad, så första tanken var att vi inte kunde åka. Men vi har länge pratat om att åka till Sverige några dagar under sommaren, så suget efter en resa fanns i oss båda.

Då Linn och vår sommarjobbare Sanne sen lovade att de sköter om djuren, så beslöt vi att boka en resa. 

Planerna utökades snabbt och vi fick några tips av Linn över resmål som är värda ett besök eftersom hon praktiserade förra sommaren på Bollerup lantbruksgymnasium där sommarfesten skulle hållas.

Dessutom plockade jag in nöjesparken Liseberg i Göteborg för att få Liams resa rolig och , på samma gång, allsång på Liseberg med Lotta Engberg som är Kristers favorit.

Så förra torsdagen for vi iväg efter lunch för att hinna med kvällsbåten till Stockholm. Vi var ute i god tid och hann ta en avstickare till den fina sommarstaden Nådendal på en glass innan vi for till båten. Nådendal är faktiskt en fin gammal stad, värd ett besök under sommaren.

På båten. Spännande för en liten kille.

Vi tog stående bord på båten på utresan, men det var lite stressande för Liam som helst ville leka i bollhavet och inte sitta still och äta.  Så maten var god, men det var nog en liten pers att komma igen middagen. Vi fick turas om att hämta maten, medan den andra försökte hålla ungen på stolen och med list få ner några tuggor i den ivriga, leksugna unga herremannen.

Måste medge att jag hellre hade suttit i lugn och ro, men så här är livet nu.

Båten skulle komma iland kl 6.30 lokal tid och jag sov nog inte mycket under natten. Dels var jag rädd att vi skulle försova oss och inte sitta i bilen i bildäck då det var dags att kör av, men jag var också lite spänd inför den långa bilresan från Stockholm ända ner till sydligaste Skåne följande dag. Så jag skulle ha behövt sova, men det gick förstås inte.

Nå, jag hade ju förstås inte behövt oroa mig för att vi skulle försova oss, då det var tydlig väckning en timme före ankomst till hamnen, men sån är jag nu bara.

Väl i Sverige så märker jag att mitt internet inte fungerar i telefonen. Alltså fungerar inte google maps, som jag hade tänkt följa för att hitta ner till Skåne. Frukost planerade vi ta i Nyköping, en timme utanför Stockholm, så dit hittade vi, men sen blev det knepigt. Och det visade sig vara väldigt svårt att hitta en gammal hederlig pappers vägkarta. Man utgår tydligen ifrån att folk har kartan i mobilen. Så vi började vår resa neråt landet längs E4 och hoppades få tag i en karta så småningom. Man kör ju snabbt 100 km åt fel håll ifall man missar en viktig avfart och kör på måfå.

Andra stopp blev i alla fall Gränna där vi åt våfflor med polkagrisgrädde och lekte litet i en studsmatta och tittade på kaniner.

Nej, hör ni. Klockan börjar närma sig 4 på morgonen. Borde jag försöka hitta sömnen?

Jag ska försöka ta mig in och blogga snart igen, medan resan är i färskt minne. 

Vi ses.

Ja jisses, jag har visst snö på de senaste bilderna. Nu har vi haft flera dagar sommar redan. Alltid lika ovant så här i början då termometern visar plus 25 grader. Naturen har exploderat i grönska den senaste veckan. Otroligt att tänka sig att vi hade snöstorm för bara någon vecka sedan.

Nå vårpaniken har infunnit sig och det är massor som behöver göras. Krister har fullt upp med vårbruk ännu. Gödsel ska spridas, det ska plöjas, harvas, sås och vältas. Och till sist återstår stenplockningen. Idag utlovas 15mm regn. Vi skulle behövt några dagar uppehåll ännu, men visst är det bra med lite regn- Vi har ju ännu förra årets torka i färskt minne.

Bara det torkar upp igen efteråt så det går att så igen.

Igår for de första avelstjurarna iväg till nya gårdar. Lastningen gick perfekt. Lugna pojkar som i maklig fart gick rakt på bilen. Det är viktigt att avelstjurarna är lugna i transporten så att de inte är rädda och stressade då de kommer fram till sina nya gårdar. Av rapporterna jag fått, så verkar tjurarna tagit det hela med ro. Vi ska hoppas de sköter sina jobb duktigt nu i sommar.

Och vi har fått skörda de första primörerna.

Mumsfilibabba!

Fåren har fått komma ut på bete här hemma innan vi för ut dem till öarna.

Vi ska modifiera flotten lite så att vi kan sätta en starkare motor på så att vi klarar av att köra den utan dragbåt. Men vi behöver köpa två motorfästen från Vasa. Ingen har tyvärr tid att åka till Vasa just nu, så det får vänta lite. Men snart....

Jag måste fotografera tulpanerna i fårhagen innan jag släppte ut fåren.

Nu finns de inte mer.

Och så måste jag gå ner i brunnen och sätta på sommarkranen till vattnet i hagen. Jag är ju inte bara höjdrädd, jag är också klaustrofobisk   

Men jag överlevde, tack och lov. Det var dessutom sent en kväll, så skulle jag ha fastnat i brunnen så skulle ingen ha saknat mig före nästa dag.

Och vet ni vad. Något har dödat min tupp!

Förstås min fina renrasiga blåbandade guldbrahma. Blandrastuppen Polly klarade sig.

Och alla hönorna, tack och lov.

Vet inte vem som varit framme. Jag såg inga tydliga skador eller blod. Mink eller mårdhund? 

Nu är resten av flocken instängda i hagen. Det går tydligen inte att ha dem lösa, tyvärr.

Mina Giant Sequoia trädplantor har vuxit upp i sitt lilla växthus.

Och jag har planterat om dem i egna krukor.

Alla är vi små i början.

På dagens program står att försöka få djuren skötta med Liam hemma. Suck. 

Han sover än, så nu just är det lugnt. Men snart drar rumban igång. Jag vet inte om det är jag som är gammal eller ungen som är ovanligt aktiv, för att använda ett neutralt ord.

Men jag väntar mig inte en dag med mys och gulligull om jag säger så. Ska bara försöka hindra honom från att skrämma kossorna, bråka med hundarna och klämma ihjäl småkryp. Giv mig styrka.

Ha en bra vårdag där ute!

Hej,

Liam fick åka ner till mommo och moffa en stund, så jag fick lite extra tid idag. Meningen var att jag skulle uttnyttja tiden till att köra in lite ved och gå genom lite stängsel inför kommande betessläpp, men nu haglar det!?  Usch.

Passar istället på att förbereda middagen lite. Har tinat upp en bit nöt ytterfilé så här tisdagen till ära. Jag vet inte riktigt hur jag ska tillreda den idag. Det är ju inte precis grillväder. I förrgår grillade jag annars hamburgare. Ojoj, så gott det var! Det är nog en av mina favoriträtter att grilla på kolgrillen.

Men, vet ni vad. Jag har ju förbannat dessa datorer så mången gång, men igår plötsligt så fick jag flera saker att fungera. Jag har inte kommit in på min gamla epostpå säkert ett halvår, men igår prövade jag för femtioelfte gången att köra in programmet och då gick det som en dans. Det sa bara tjoff och så började inkorgen fyllas. Jag försökte samma sak på datorn i kontoret idag också och tjoff, så fungerade det där också!? Nu börjar jag misstänka att felet nog inte legat hos mig, utan till epostprogrammet. Varför skulle det annars plötsligt bara fungera?

Dessutom fick jag äntligen in virusprogrammet i laptopen. Förut har jag bara fått in det i kontorsdatorn. Men igår stod datorgudarna vid min sida.

Igår tog vi nya Mycoplasma Bovis prov på vårens alla kalvar. I det stora hela så gick det nog smidigt. Men man blir ganska döv av att stå i en box bredvid oroliga komammor som tror att vi tänker skada deras små bebisar. Vår gård har A-status i M.Bovis programmet som är den högsta nivån man kan ha, men för att upprätthålla den och om vi vill sälja djur till andra gårdar med samma status så får proverna inte vara äldre än 12 månader. Så varje vår samma visa.

Jag börjar nog bli rätt trött på allt extra jobb med det här avelsarbetet. Vi kommer nog att seminera kossor ännu i år, men sen vete fåglarna om vi orkar fortsätta. Det går ju att köpa en tjur också och låta den sköta allt och bara märka kalvarna och skicka till slakt efter 20 månader. Låter som en betydligt enklare lösning.

Nu har vi förstås äntligen köpt en vettig behandlingsbur med en dyrbar våg, men kanske det går att sälja den vidare.

Men, men inte var det meningen att sitta här och spekulera om framtiden. Jag tänkte ju börja berätta om vår husrenovering som skulle ta 3 månader men pågår än.

Vi börjar från början. Nu har jag ju faktiskt före och efter bilder. Eller alla efter bilder har jag ju inte än, eftersom det ännu inte är 100% färdigt. Men ni får se vart det barkar i alla fall.

Så här såg alltså huset ut före renoveringen. 50 år gammalt hus, bara taket som bytts ut.

I augusti 2018 påbörjades så vår lilla renovering och utbyggnad av matsal och farstu.

Fönstren byttes ut och grunderna byggdes.

 Cementbilar kom och golv gjöts.

Det var gubbar i varje fönster.

Det är ganska ansträngande att bo i en renovering. Och vi får väl inse att både byggaren och vi gjorde en missbedömning över renoveringens omfattning. 

Vi var utan utgång från huset i 3 månader. Liam var orolig att tomten inte skulle kunna hitta in, men så fredagen före julafton fick vi dörr!

Den var efterlängtad. Och julbocken slapp in. Vi hade ju nog räknat med att renoveringen skulle vara färdig till jul, men det var den inte alls.

Nå, jag frågade om det fanns någon möjlighet att mitt hus skulle vara färdig till min 50-årsdag i slutet på januari, men jag visste ju nog själv svaret på den frågan. 

Så det blev att beställa en sista minuten resa till Gran Canaria istället. Återkommer till den resan så småningom.

Min insats i renoveringen var förstås materialval och målning samt restaurering av de balkar som jag ville ha i taket i matsalen.

Vi hittade balkarna i uthus i Övermark.

Som jag sedan sprapade och målade hemma i verkstaden.

Svettigt värre.

Och så på plats i den blivande matsalen:

Men sen återstod massor. Eldragning, golvvärmesystem, golvläggning, väggar, tak.

Det här är ju ett viktigt arbete som inte ska synas att man gjort det om man gort det bra. Spackling över skivkanter och spikhuvuden. Jag var själv målarmästare för att spara lite.

Och jag vet inte hur många vita bräden jag målat om kvällarna i verkstaden i vinter. Trodde ett tag att hela huset blir vitt om det behövs så förbaskat med vita bräder.

Så jag målade och jag målade och jag målade. Men sen ska ju allt målas igen i sommar då det är upp på väggen, för nu syns ju alla spikhuvuden. Så jag tror inte den här renoveringen någonsin blir klar.

Men nu lite bilder på hur det börjar se ut så småninom. Sakteligen.

Matsalen:

Södra gavelfönstret byttes ut till franska dörrar.

Det blev trossar till taklist för att undvika besvärliga hörn på vårt sneda tak.

Terapirum för mig och lekrum för Liam.

Okej, det här får räcka för idag. Vi kan väl inte gå igenom ett års renovering på bara ett inlägg heller.

Vi fortsätter någon annan dag. Nu ska jag återgå till ytterfilèn.

Vi ses.
 

Jahapp, då var det min tur att sitta och hulka över wc-stolen. Trodde jag skulle klara mig, men tydligen inte. Nu håller jag bara tummarna för att Lucas inte får smittan passligt till fredagen då han skriver sitt sista studentprov. Det skulle nog vara bedrövligt.

Jag hann tack och lov se till att dagens nyfödda kalv fick sig ett mål varm mjölk av sin mamma ikväll innan jag blev sjuk. Första kalven efter norska semintjuren Ja P av Nes. Han skulle ju ge små kalvar, men den här första är nog alldeles tillräckligt stor. Får se om jag duger till att få den vägd imorgon.

Den föddes av sig själv, men var lite ostadig i benen. Så för säkerhets skull satte jag fast modern i fångstgrinden och förde honom till spenarna. Han högg nog in ganska direkt, så jag tror nog han klarar sig själv nu.

Förstås föddes han ute i sinkoavdelningen. Jag har andra kossor instängda i väntan på kalvning, men det är nog ofta som jag tar in fel kor. Visst går det ju bra att födas i flocken också, men jag har bättre koll på att de börjar dia om de är i box. Och förstås om det skulle bli några komplikationer under förlossningen så är allt mycket enklare och säkrare i enskild box.

Men idag gick allt bra.

Förutom att jag nu då måste gå och bli spysjuk. Blä.

Liam är spysjuk idag. Han är ju på Päivis varannan dag och denna vecka skulle det varit tisdag och torsdag. Då det är 48 timmars karens efter sista symtomen så betyder det att det inte blir något Päivis denna vecka.

Mitt tidschema sprack alltså totalt. Jag funderar på om jag måste ansöka om fulltid för honom till hösten för att alls få något gjort.

Fåren är utan gräs och alla andra är upptagna med sitt. Och så tänkte jag måla klart det sista i huset och så tänkte jag handla idag och så har jag två kor instängda som ser hotfullt kalvningsfärdiga ut. Men istället tittar vi på barnkanalen och torkar spyor. Bara att anpassa sig. Men det tar ett tag innan man får det inställda tempot bromsat.

Jag lärde mig på MåBra-dagen att man skulle lugna sig genom att långsamt andas in genom näsan och ännu långsammare andas ut. Och luften skulle fyllas i magtrakten inte bröstkorgen. Så nu andas jag in och andas ut.

Denna vinter har ju annars varit intressant väderleksmässigt. Vi har allt som bara kan tänkas av vinterväder. Stormar, snö, bister kyla, slask och halka många gånger om.

Jag vågar mig nästan inte ut längre utan dubbar under skorna.

Snön ställde till det för oss lite i ock med att det blev ett tjockt lager på alla tak. Vi blev rädda att uthustaken inte skulle orka med tyngden. Vi har ganska dålig taklutning på flera tak, så snön kan växa ganska tjock och måste smälta bort, det rasar inte av så enkelt.

Så första dagen så började Krister på på egen hand.

Men han kunde konstatera efter en dags arbete att han inte klarar det ensam. Så han ringde till Övermark frivilliga brandklubb och frågade om de ställer upp på snöröjning av tak. Och det gjorde de. Så nästa dag kom ett gäng raska gubbar och skottade tjurarnas tak

Men inte heller de hann få allt färdigt, så på den tredje dagen fick han kalla in reserven och då fick jag lov att klättra upp på taket. Jag är alltså extremt höjdrädd och var säker på att detta skulle vara det sista jag gjorde. Snö på plåttak i töväder och klumpig tant på. Toppenidé!

Var det det här vi lovade varandra för 27 år sedan? I vått och i torrt.

Utsikten från taket:

Det värsta var att ta sig från stegen och upp på taket och sen ner igen. Men bevisligen överlevde jag ju och taket blev snöfritt.

Hoppas att klimatförändringen skyndar på lite så vi slipper se snö igen.

utsikten från Liams rum då det var som värst:

Sitter nu på tåget på väg ner till Dickursby för simmentalföreningens årsmöte. Nu har jag mycket tid för bloggande, men skriver på telefonen, så det är inte riktigt enkelt.

Tänkte passa på att skriva lite om just våra simmental och vad som är på gång. Vårens kalvningar närmar sig och jag har många intressanta kalvningar att se fram emot. De nya semintjurarna Hector PP och norske Ja P av Nes ska bli spännande att få följa. De borde je lätta kalvningar, bra tillväxt och hornlösa kalvar

 Snart får vi se.

Höstens kalvningar gick rätt bra. Klart man måste övervaka och hjälpa till ibland, men det hör ju bara till. Tyvärr miste vi en kalv som blev sjuk av mammans mjölk. Trots veterinärhjälp så klarade vi inte den. 

Två kor fick tvillingar och vi fick hjälpa i båda fallen att få dem att komma igång med diandet. Men det lyckades i båda fallen och nu växer de bra. Två tjurar fick Axenia och en tjur och en kviga fick Veronica.

Nu ska jag se om det går att få sig en kopp kaffe och en smörgås på det här tåget tro. 

Kan hända jag tar mig till och skriver några inlägg till under resans gång. Har ju bara tagit oss till Tervajoki än.