Eller var det fredag idag är väl den rätta frågan. Klockan passerade just tolv. Låt er inte luras av bloggens klocka, den är svensk.

Idag har jag hunnit med allt jag planerat för dagen, fast å andra sidan hann ju dagen gå över i nästa innan jag kom in, men i alla fall.

Till min stora förskräckelse märkte jag att korna, som jag stängt in för kommande semineringar, sprang ute på betet med Orvar i morse. What????

Jo de hade på något sätt fått upp kättingen som håller fast grinden. Nåja, nu har Krister byggt en rymningssäker kedja så nu ska de nog hållas inne. 4 av dem var ju döttrar till Orvar, så om de råkat visa brunst så hade det kunnat gå dåligt. Jag har under dagens lopp lyckats få in dem tillbaka en i gången tills alldeles nyss då jag kunde stänga grinden bakom den sista rymlingen. Pust.

Det var ju inte det jag skulle göra idag utan idag var det ju dags att flytta ut tackorna på skärgårdsbete. Eftersom alla 26 inte skulle å plats i transporten, beslöt jag att årets tre ungtackor med lamm får stanna kvar hemma, så kan jag stödutfodra dem med säd. De är lite åt magrare hållet tycker jag. Jag klippte den sista tackan som skulle iväg, åt lunch och så börjad jag sortera får. Jag backade upp hästsläpet på gräsattan och byggde en fålla bakom med hjälp av flyttbara grindar. Yezz och Wilma fick jobba en stund innan alla var där de skulle vara, och jag kanske höjde rösten en aning innan allt var som jag ville ha det. Då alla var infångde släppte vi ut de tre ungtackorna och deras lamm. Det tog en stund innan jag fick tag på rätt lamm till rätt tacka, men det gick till slut.

Wilma och jag for så iväg till stranden där mina föräldrar och Lucas väntade med båten färdig. Vi satte grimmor på djuren och körde en tacka + 2 lamm per gång i båten över det ca 200m breda sundet. Vi råkade tydligen få med fel lamm med första tackan, för då vi skulle åka tillbaka efter nästa gäng så slängde hon sig i vattnet och började bräkande simma efter båten. Vi fick svänga om och släpa upp henne på torra land igen, knastacka.

Så småningom fick vi med rätt lamm till henne så hon lugnade ner sig. En kaffekopp innan vi fixade till det sista med stängslet.

Hem igen, snabb mat. Ett samtal om att en av hästarna har fastnat i något i hagen. Jag slänger mig i bilen och åker ner och kan konstatera att Mette-Marit har rivit fårens regnskydd på betet, hon kliar sig våldsamt, och tydligen krafsat fram fårgallret som var där så att järntråden hade fastnat mellan hoven och skon. Tack och lov står hon blickstilla och lyfter lydigt foten så att jag kan bända ut tråden igen. Pust igen, inget skadat.

Hem igen och äta den snabba maten, potatissallad och sill. Ut och mata djuren, städa ur får- och grisskit ur transporten för Linn ska på kurs med hästen imorgon. Klippa den sista tackan.Tog in en rymlingsko till. Flyttade de nyklippta :) tackorna och lammen med hundarna till grannens hage. Tog in den sista rymlingskon. Klockan slår tolv och jag slutar dagen med ett blogginlägg.

Åh,jag får ju inte glömma: jag blev biten av en gris idag. Jag skulle visa hur vattenarrangemanget fungerar genom att tycka med fingret på vatten nippeln. Tror ni inte ni gris hugger in på mitt finger då? Hur exotiskt är nu inte det? Jag menar, när blev du biten av en gris sist?

Och så har jag plockat tre ägg idag av mina kära hönor. Vardagsglädje.

Nu ska jag krypa ner under täcket. Oj, kanske jag borde duscha, vad tror ni?

Senast halv åtta imorgon måste jag vara ute och kontrollera brunstande kor för seminören ska beställas före åtta.

Tror att jag kommer att sova gott inatt.

Sov gott du också   

Idag var dgaen då jag skulle klippa de sista tackorna. Men som vanligt kom det några  omständigheter i vägen. Jag måste stängsla av kvigornas bete på mitten för de traskar/springer ännu runt och runt. Fast tungan hänger utanför av utmattning så förstår de inte att stå stilla.

Årets lärdom:  Släpp kvigor först på litet område tills de lärt sig vad det innebär att vara på bete.

En tacka klippt idag och en lite putsad som jag hade klippt dåligt förr. Två kvar. Imorgon planerar vi att föra ut tackorna och lammen på bete i skärgården. Så då ska de vara klippta. Så nu borde jag gå och lägga mig så att jag orkar stiga upp och börja på någon gång imorgon. Tydligen något kol i saxen ??? som är slut och måste bytas. Räcker 50€ till? Den går en stund om man slår den hårt i sidan med en stor skruvmejsel. Men mina nerver håller inte för sån skit. Jag tar gamla hederliga hushållssaxen. Långsamt, men fungerar i alla väder.

10 glada grisar har flyttat hit denna vecka. Finns att beställa griskött till hösten. Kilopris ca 6€. Dyrare än industrigris, men ack, så mycket bättre. Både för grisen och för gommen.

Slåtterkrossen är kopplad till traktorn, så imorgon slås årets första gräs. Lite tidigare än vanligt.

Nu är det tomt i hjärnan. Dags att inta sängläge.

Idag har vi delat upp skärifarandet. Krister sover på skären och jag är hemma och håller koll på att allt fungerar. Blir väl min tur så småningom hoppas jag. Lite synd att inte kunna ta ledigt tillsammans, men men, så tycks det vara.

Bifogar bilder från då vi var och gödslade åkrarna i slutet av april. Då hade vi sällskap av 5 fjolårs älgkalvar som sprang med oss på åkern. Tyvärr blir det inte så tydliga bilder med telefonkameran, men om du tittar riktigt noga så kanske du kan se två av dem. 

Ja nåt ska väl en rubrik heta.

Var via kvigorna på morgonen, fortfarande mycket spring fram och tillbaka, men alla vid liv. Gårdagens stressade ko låg fortfarande för sig själv, men nu stod hennes tvillingsyster med som sällskap. Hon steg nog upp då jag kom närmare, men såg på mig som vore jag ett spöke. Så jag drog mig försiktigt tillbaka och hoppas att allt lugnar sig under dagen.

Min fårklippningssax som jag haft på service till en kostnad av 90 €, höll 1 tacka. Så nu har jag fortsatt att klippa för hand. 4 klippta, "bara" 5 kvar. En dorperbagge som själv tappar ullen verkar som ett betydligt billigare alternativ nu. Den här fårklippningsrumban går mig verkligen på nerverna. Jag har ju förstås för lite får för att kunna anlita kringresande proffesionella fårklippare, men så här kan jag ju inte hålla på år ut och år in. jag vill ju kunna ha kvar min fårflock, men det här är ju bara löjligt. Hur många arbetsdagar får gå åt till att klippa 9 tackor?

I söndags blev jag annars inkallad till ett kodrivartalko. En highlandkviga på rymmen i grannnbyn skulle försöka fångas med hjälp av 30 frivilliga i drev och jag och mina tre hundar. Jag lovade inget resultat med en ensam ko som aldrig sett vallhund förr och tät skog som gjorde att hon lätt kunde gömma sig. Dessutom är min bästa hund inte längre så bra på att springa, min andra hund är döv och måste hållas i lina för att alls kunna följa kommandon och min tredje hund är bara valp och utan erfarenhet, men dock med stor arbetsvilja.

Några gånger fick drevet fram kvigan till åkerkanten där det var meningen att hundarna skulle ta över och driva in henne i en fålla, men kvigan ville inte ur skogen och ut på den öppna åkern utan svängde och tog sig igenom drevlinjen flera gånger. Alla hundarna kämpade så gott de kunde, men de var nog chanslösa mot detta. Motion fick dock både hundarna och jag. Så om du ser något lurvigt i skogen, så är det kanske bara en ko.

Nu ska jag slarva ihopa lite mat, ta in tvätten och förhoppningsvis klippa en tacka till innan kvällen är slut.

Jaha, hemma igen.

Jag hade precis stängt ögonen och börjat njuta av att få krypa ner i sängen efter en lång dag.

Då ringer telefonen. Barnen hade varit på promenad med hundarna och då märkt att en av kvigorna som vi lagt på bete idag ligger i fel hage, jo innanför stängslet men på den del vi förnyar i år och alltså inte ska betas före tidigast i höst.

På med byxorna igen då och hemfärd.

Vi hittar kvigan och med gamla trogna Wilmas hjälp (ivrigt påhejad av en överentusiastisk valp) får vi ganska snabbt kvigan tillbaka i rätt hage och med sin flock. Tyvärr är hon genomsvettig och riktigt uppstressad. Alla kvigorna springer ännu runt hela hagen och vet inte riktigt vad de ska göra av all denna frihet. Jag stod en stund och tittade på dem innan jag for hem igen och rymlingen var så utmattad att hon gick och la sig ensam fast flocken skyndade vidare.

Har hon hittat vattentanken? Nu oroar jag mig över om hon kan få något värre fel.

Nu ska jag försöka gå till sängs igen. Inget jag kan göra mera ikväll. Hoppas allt är lungt imorgon.

Gonatt för tredje gången denna kväll.

Ja, eftersom jag inte bloggat på flera veckor så har jag ju förstås inte berättat om förra helgen då vi också tänkte ta en ledig kväll vid sundet efter att vårsådden var avklarad.

Vi kom ner och satte igång bastun, tog en skogspromenad och kom precis tillbaka till stugan då barnen ringde och berättade att vi är utan belysningsström och vatten hemma, men dator och tv fungerar. Jaha, en snabb dusch och hem igen. Troligen något fasfel och därför slog vatten pumpen av. Innan vi var hemma hade belysningen kommit på tillbaka men inte vattnet. Krister fick skruva en stund innan det började fungera igen. Tänk om djuren skulle ha varit utan vatten tills vi kommit hem nästa dag. Huadå.

Så egentligen är det ganska onödigt att vi försöker lämna gården. Det händer alltid något.

Fast nästa vecka börjar grässkörden så då hinner vi inte till skären i vilket fall som helst. Kanske lika så bra....

Nej nu somnar jag. Gonatt.

Jaha, klockan är just 1 på natten och jag är inne för att sätta på torra tjocka sockor och för att värma mig en stund. Kalvning pågår.

Det är Semlan som kämpar på som bäst. Hon har hållit på i flera timmar nu redan och jag skulle gärna hjälpa till, men Semlan är en sådan som helst klarar sig själv. Nåja, håll på då. Men vänta inte för länge innan du låter mig hjälpa dumma ko.

Förra natten slutade arbetsdagen halv två, men jag misstänker att den blir längre idag. Eller inatt eller hur man nu ska säga. Jag har inga större problem med att jobba natt, det är morgonen efter som är tung.

Och fy tusan vad jag stinker ko, usch. Helst skulle jag hoppa i duschen nu, men jag ska ju just ut igen, så det går ju inte.

Oj, nu ser jag i övervakningskameran att fötterna är på väg ut. Tjingeling, nu ska jag ta handen ur godisskålen och springa ut igen.

Samma dag som Tingeling fick tvillingar, så fick Zonja sin första kalv. Zonja var på bete förra sommaren med en av våra ungtjurar. Zonja är då dotter till Ronja och Orvar. Tänk så roligt att han redan har barnbarn. Fast man iblan tycker att avelsarbetet går långsamt så går det ju rätt så snabbt i alla fall att få flera generationer. Kalvningen gick bra och idag ska vi väga den lilla flickan.

Bill och Bull hjälpte jag att hitta spenen första gången, men nu klarar de sig galant på egen hand.

Här är Bill, mätt i magen för första gången.

ja, rubriken syftar på dagens sysselsättning, inte på att den skulle vara dålig på något sätt.

Jag har 3 kvigor och 1 ko instängda i kalvningsbox i väntan på kalv. Plötsligt idag så ropar Krister åt mig att du har kalning på gång ute. Förstås, om jag har stängt in 4 djur så är det ändå någon annan som sätter igång med kalvningen. Men, nemas problemas, jag slänger ut Xynta och tar istället in Tingeling som har en stor vattenblåsa hängande i röven.

Jaha, Tingeling, men hon har ju beräknad kalvning först 13.4? Ja, ni vet ju vid det här laget vad det betyder: tvillingar! Igen!

Jag hann bara få in henne så lägger hon sig ner och krystar ut tjur nr 1. Den landar tokigt med huvudet under kroppen och fortfarande i fosterpåsen. jag rusar till undsättning och får fram huvudet och nosen fri från hinnor. Den andas och ruskar på huvudet, fint. Tjur nr 2 kommer ca en halv timme senare, med bakklövarna först. Jag närmar mig kon respektfullt och sakta och trär på draglinorna på fötterna. Tingeling tittar lite oroligt på mig men tillåter att jag hjälper till. Då draglinorna är fast och Tingeling krystar, drar jag snabbt fram kalven. Den kom som skjuten ur en kanon. Jag lossar snabbt linorna och drar mig tillbaka så att Tingeling får titta på sin andra kalv. Även den andas och ser fin ut.

Nu återstår bara att se till att de båda hittar spenen ganska snart. Inom 4h efter födsel rekommenderas det att de ska ha först råmjölken. Nu har det gått 3,5h från att den första kom, så snart måste det ske. Så nu går jag ut igen till Tingeling, Bill och Bull.

Kalvningssäsongen 2014 har inletts.

Igår steg jag upp 6.30 för att hinna mata kossorna före det var dags att lasta transporten och åka iväg med dottern som skulle på ridlektion med två hästar i manege i Solf kl 10.00 - 12.00

Även om det blev lite stressigt så hann vi i alla fall fram och ha hästen sadlad tills läraren kom.

Då vi kom hem tog vi lunch och efter det skulle jag gå ut och fylla på i foderhäckarna åt gruppen kor med kalv. Då jag gjort det gick jag via de vårkalvande korna och får se något märkligt. Någonting hänger ut där bak på en av korna. Vad?

Jag springer in för att se om någon kalv ligger någonstans i hagen. Ingenting. Snabbt skiljer jag av Wanja och tar in henne i en kalvningsbox. Wanja har beräknad kalvning först 28.3 så nästan 10 dagar för tidigt sätter hon igång. Kan det vara tvillingar igen?

Jag passar samtidigt på att ta in Viivi i en egen box, för hon har ju beräknad tid nu på söndag så henne hade jag ju räknat med ska vara först.

Wanja verkar orolig och hänger konstigt med öronen. Är det månne något fel?

Vi hinner ge kvällsmat åt alla djuren inklusive oss själva utan att förlossningen går vidare. Jag tittar på tv en stund samtidigt som jag har koll på övervakningskameran. Halv nio-tiden går jag ut för att se hur det framskrider. Då hänger halva kalven ut, men den ligger tvärs över så den har fastnat. Wanja står upp och vandrar oroligt omkring. Först tror jag att den är död för den hänger och slänger och ser helt livlös ut. Men plötsligt ser jag en blinkning! Den lever ännu!

Jag skyndar mig in, får på draglinorna och drar ganska lätt ut kalven. En tjur, yeiii. Hoppas trenden har vänt så att vi får många tjurar i år. Wanja tvättar intensivt kalven, men ganska direkt ser jag nästa vattenblåsa tränga ut och visst, där syns också två klövar. Vi ska få tvillingar. Den andra kalven kommer snabbare och den ser direkt piggare ut. det är en kokalv. Pappa är Lancelot av Bäckaby. Även denna kalv blir noggrannt slickad även om Wanja verkar lite konfunderad då det ligger två små kalvar i bädden.

Jaglåter ko och kalvar rå om varandra i lugn och ro medan jag går in för att fördriva tiden med någon deckare.

Ungefär vid midnatt går jag ut igen.

  Kalvarna tar sina första stapplande steg.

Kokalven hittar ganska snart spenarna och dricker ordentligt. termometern visar drygt -10 grader så det är viktigt att kalvarna får i sig råmjölken så fort som möjligt. Tjurkalven som kom först gör inga försök att hitta mat. Jag beslutar mig för att värma en flaska för att säkerställa mig om att han fått något i magen innan jag går in och sova.

Då han får smaka några droppar mjölk blir han ivrig och stapplar sig iväg för att söka mat under mamma. Tyvärr vill inte Wanja låta mig hjälpa till så kalven faller igen och ligger nu längs väggen bakom henne. Då jag försöker ge mera mjölk så visar Wanja tydligt att ajabaja min kalv rör du inte. Jag försöker locka henne till fångstgrinden för att kunna arbeta med kalven ostört, men se den gubben gick inte. Wanja vet precis vad jag har i åtanke. Tiden går och wanja och jag blir båda mer och mer frustrerade. Tills sit kommer jag på att ta in en lös grind som jag kan sätta upp mot väggen där jag kan stå skyddad tillsammans med kalven. jag går in och värmer mjölken igen eftersom den hunnit bli iskall. Grindsystemet fungerar och kalven dricker ivrigt upp hela flaskan. Pigg av den varma mjölken börjar han ivrigt söka spene. jag leder honom försiktigt åt rätt håll och otroligt nog så låter Wanja mig nu stoppa en spenen i munnen på kalven.

Ahhh, känslan då det äntligen lyckas!

Klockan 02.45 får jag äntligen gå till sängs.

Kalvarna vaknade pigga och glada idag. Nu får vi bara vänta på nästa förlossning.