Tog några kort då jag och hundarna skulle stänga ut kossorna inför kvällshalmningen här om kvällen.

Sånt här slaksväder måste vi dras med då temperaturen ändrar från plus till minus tillbaka till plus igen. Lite mörka bilder, men jag hoppas ni ser två hundar. De har ju vitt ut på svanstippen så att man ska se dem :)

Tror ni jag har några smutsiga hundar?

Jag brukar inte använda hundarna då underlaget ser ut så här, men i mitt klumpiga tillstånd vågar jag inte gå in på egen hand och driva ut yra kossor. Då hundarna är med behöver jag bara stänga grindarna. Ja och tvätta hundarna förstås. Men finns det bara lite snödrivor någonstans så tvättar de av det värsta själva.

Ikväll bär det iväg på midvinterfest med bönder på stadens nya hotell. Hoppas på god mat och korta hälsningastal.

Idag kom så äntligen vår nya veterinär, med provstickor, och tog Mycoplasma Bovis proverna på höstens kalvar.

Allt som allt tog det cirka 2h från det vi började skilja kalvar tills veterinären for av gården. Och då hade vi också fyllt i ett nytt hälsovårdsavtal.

Så vi får vara nöjda med dagen. Nu har proverna skickats till Evira för analys.

Som jag visade tidigare så stängde vi in alla kalvar i kalvgömman, men för provtagningen klämde vi in tre kalvar åt gången på begränsad yta så att hon kunde sticka en pinne upp i näsan på dem. Kalvarna var lugna och rätt så samarbetsvilliga så vi kanske oroade oss lite i onödan. Har man bara förberett noga så går det nog bra.

Bara att vänta på resultatet och fakturorna nu då. Kan inte alls gissa vad kalaset börjar kosta.

Efter provtagningen tog frassin och jag en liten tupplur på kökssoffan.

Han är bara bäst!

Igår var då dagen då vi skulle ta Mycoplasma Bovis prov på alla 26st höstfödda kalvarna. Jag bokade ju veterinären förra veckan till kl.12.00 på onsdag.

Jag hade själv tid till hälsovårdare till kl.8.00, men det borde ju inte vara något problem, plenty med tid.

Kom hem vid 10-tiden och gick ut för att sortera kalvar. Vi stängde ut korna och körde in nya ensilagebalar i foderhäckarna och så var det bara att släppa ut korna, men hindra kalvarna från att smita ut. Det gick rätt smidigt faktiskt.

Här står de ursållade kalvarna och funderar vad som är på gång.

Vi föste sedan in dem i sin egen kalvgömma där vi hade riggat med några grindar för att kunna trycka ihop dem så att de inte skulle springa runt som galningar då veterinären började ta sina prover.

Fram med skyddskläder och varmt vatten till veterinären och alla papper på kalvarna till hands. Vi blev klara lämpligt til kl 12.00

Här står de i väntan på provtagning.

  Klockan blev 12 och klockan blev halv 1 och ingen veterinär syntes till. Både kalvar och kossor börjar nu ropa lite otåligt till varandra och vi står tre personer beredda att ta fast kalvar.

Vår nya veterinär tog ju både adress och telefonnummer så jag tycker väl kanske att hon borde meddela om hon blir mycket försenad.

Nåja, vi har ju också annat att göra denna dag så jag bestämmer mig för att ringa och höra om hon ännu är långt borta.

-Groop? Vem? Mycoplasma. Oj det har jag glömt. Blir det uppmuntrande svaret. 

Jo, vi har just sorterat ut 26 kalvar för testet du skulle ta idag.

-Ojoj, jag ska gå till mottagningen efter utrustning så kommer jag sen.

Jag suckar och säger ok. Låter dottern gå iväg och rida en häst och Krister kör iväg för att hämta ett lass balar.

Själv stannar jag vid kalvarna för att hålla koll så att de inte hittar på något.

Efter 15 minuter ringer veterinären igen och frågar om det gäller blodprov eller svalgprov. Svalgprov på kalvar under 6 månader svara jag, precis som jag sa då jag beställde tiden. 

-Har du provtagningsstickor?, frågar hon då.

Jag? Nä, jag har inga stickor, det ska väl veterinären ha?

Ok, då måste hon ringa till vår förra veterinär och fråga om han har några stickor på mottagningen.

Vid det här laget börjar jag bli ordentligt arg.

Efter en stund ringer hon tillbaka och meddelar att tyvärr har hon bara 3st stickor, att kan hon komma nästa vecka istället?

Hmmm, vad f-n säger man?

Nåja, jag sa några väl valda ord, bokade ny tid och släppte ut kalvarna igen.

Bara att göra om nästa vecka!

Vilket jäkla pucko!

Det var minsann inget bra första intryck man fick av nya veterinären. Alltså skriver man inte upp i kalendern då kunder ringer och bokar tid?

Får se om hon klarar av provtagningen överhuvudtaget. Det lät som om det var helt nytt för henne.

Till vem skickar jag räkningen för extra arbetstid?

Jaja, glöm och gå vidare. Vi hoppas på bättre resultat nästa vecka.

Idag har Aminoff fått flytta in med 5 vackra unga kvigor. Alla inblandade är mycket entusiastiska. I nödfall får han betäcka kvigorna som jag planerar att seminera också, det är bara en som han inte passar till.

Lite spännande tyckte han det var då vi öppnade dörrarna och han ensam måste gå de 50 metrarna till kvigornas hus. Tack och lov förstod de att muua lite inbjudande så han vågade sig in. Halt som tusan var det på gården också, men han klarade utflykten utan att halka. Vissa djur blir ju i panik om de hamnar ensamma på okänd mark, men Aminoff verkar vara en sansad kille.

Tackorna har också, sent om sider, fått herrsällskap. Det blev Gottfrid i år också.

Gottfrid är den gråa, nyklippta.

Vanligen sätter jag ju in baggen också 1 december, men av diverse orsaker blev även baggen försenad i år. Nåjo, det blir lite senare lammningar bara. Kanske även våren blir sen i år.

Ja, och hönorna har förstås fått flytta in i stallet nu då det blivit vinter på riktigt. Ett litet,litet hörn i hästarnas foderrum fick jag ta i besittning. Dottern gillar inte alls mina hönor och vill inte alls ha med dem i stallet. Men nu är de inne i plusgrader i alla fall. Ännu borde jag kanske ordna ett rede åt dem. Ifall någon av dem skulle komma på tanken att lägga ett ägg.

Avslutar med ett par bilder av gårdens största livsnjutare.

Solen skiner idag och dagarna blir längre för varje dag. Mitt humör har också svängt. Deppig och nedstämd som alltid i december. Jag borde ju inte fundera över livet i december, jag vet ju det. Men det är svårt att styra sina tankar och känslor.

Men som sagt, nu går vi mot ljusare tider. Jag har stora förväntningar inför 2015. Kanske en och annan överraskning?

Ekoplanerna ser idag ut som följande:

Vi kommer att ändra om vår djurhållning på så sätt att vi kommer att sälja alla tjurkalvar vid 6-7mån ålder. Istället kommer vi att öka koantalet till 60 kalvande per år. Dvs. 30 vårkalvande och 30 höstkalvande. 

Dräktiga kor utan kalv kommer att få bo där tjurarna bor idag, med den ändringen att vi tar bort alla boxgrindar, öppnar en dörr västerut och bygger en rastgård för dem på utsidan. Kor med kalv får gå på samma ställe som idag plus på utrymmet där sinkorna går idag. Eventuellt måste vi bygga en ny gödselplatta med tak bakom nötse(ladugården).

Det kommer att bli svårt att sälja alla kalvar, men detta är troligen den bästa lösningen i alla fall under övergångstiden medan vi lär oss att odla ekologiskt. Framtiden får utvisa om vi klarar av att odla ekologisk spannmål. Om det visar sig att skördarna blir rimliga och arealen i fortsättningen räcker till, så kan vi i så fall i ett senare skede bygga nytt åt tjurarna enligt ekologiska regler. Det är ju alltid enklare att bygga nytt enligt reglerna än att anpassa gamla hus så att de fungerar i praktiken.

Vi har ändå ett hus där vi kan föda upp 20 kvigor, dels till egen rekrytering, men även så att vi kan fortsätta sälja biffkött direkt till konsumenterna.

Detta delbeslut innebär nu att jag måste få lite fart på årets semineringar. Motivationen har som  ni märkt inte varit på topp de senaste veckorna och funderingarna har gått fram och tillbaka så semineringarna och betäckningarna har gått lite på halv maskin. Men nu blir det att köra hårt under januari. Endast en kviga av fem har jag seminerat och de fem kvigorna som skulle få en egen tjur står fortfarande ensamma. Men på onsdag då vi rengör igen så ska Aminoff få komma på besök. 

Skönt att äntligen ha fått ordning på tankarna. Ännu är det praktiska arbetet ogjort, men vi har i alla fall en plan.....

ja, som ni märker är min hjärna ganska enkelspårig för tillfället.

Ekologisk odling.

Vad skulle det innebära för oss?

Ja första och största problemet är ju hur vi ska ordna det med djuren.

Enligt kraven för ekologisk odling så ska alla djur antingen ha tillgång till bete över sommaren eller rasthage året om. Även tjurar

Jaha, jaha.

Att bygga rasthagar åt tjurarna innebär ju en investering. Problemet för oss är ju utrymmesbrist runt ladugården.

Reglerna säger att varje djur ska ha tillgång till 1m2 yta/100kg inomhus plus 0,75m2/100kg utomhus.

problemet där är ju att vi har så hiskelit tunga tjurar. 

Om en tjur väger 1000kg så ska han alltså ha 10m2 inne plus 7,5m2 i rastgård. Totalt nästan 20m2, som en etta i stan alltså per tjur.

Det är de stora tjurarna som blir problemet för oss. De små tjurarna ryms bra i utrymmet vi har idag, men då utrymmesbehovet blir så stort vartefter de växer.

Alternativ 2 för tjurarna är att sätta alla tjurar på bete under sommaren. Också möjligt, men då vill jag ha dem i hagen närmast hem, så att jag kan ha uppsikt över dem hela tiden. Ingen vill väl möta en flock 1000kg tjurar på språng i byn?

Största problemet med att ha tjurarna på bete är tillväxten. Inomhus kan vi styra vilken foderstat tjurarna får för att maximera deras tillväxt. På bete kan vi inte styra utfodringen på samma sätt. Och visst kan bete ge ett bra foder under början av säsongen, men gräset blir ju svagare vartefter sommaren går. Hur stor tillväxtnedgång har vi råd med?

Alternativ 3 för tjurarna är att sälja dem till slakteriets förmedling vid 6 månaders ålder och låta en annan gård föda upp dem till slakt. Alternativt sälja dem till slakteriernas egna avelstjursuppfödningsstall.

Det skulle innebära byte av slakteri för vår del.

Den stora nackdelen här är att allt mitt mångåriga avelsarbete skulle gå förlorat. Inte så roligt.

Fördelen är ju att vi slipper arbetet med de stora tjurarna och eftersom ekologisk växtodling skulle innebära att vi i stort sett upphör med spannmålsodlingen så skulle vi klara oss bättre med att odla endast gräs. Som räcker åt korna.

Helst skulle jag se en kombination av alternativ 1 och 2. Både rasthage och bete även åt tjurarna. Men det är ju både det dyraste och arbetsdrygaste alternativet. Det skulle gälla att hålla huvudet kallt nu och inte romantisera så mycket.

Idag ska vi ta en ekonomisk genomgång. Det ser dyster ut då man tittar i bakspegeln. Vår lön har minska med 30% de senaste 3 åren. Om en del av stöden inte blir utbetalade i höst, som de hotar med, så får vi förbereda oss på ett nollresultat 2015. En förändring av något slag är oundvikligt, men vilken?

Lämnar er idag med ett foto från hästhagen idag på morgonen.

Goda vänner.  

Jag fick lite intern kritik här över att jag skriver så långa romaner som ingen orkar läsa. 

Och det är väl säkert sant, men allt kan man inte skriva kort om. Jag borde ju skriva oftare och kortare, men till det finns inte tid, tyvärr. Så så här är min blogg, hoppas det går i alla fall.

Egentligen borde jag ha skrivit alla dagar nu för mina tankar om övergång till ekologisk odling har ändrat från dag till dag och nu är jag tillbaka till ruta 1.

Om vi endast hade växtodling, så skulle det vara enklare, men de här jäkla djuren. Hur ska vi ha det med dem? Det finns så många alternativ och mitt huvud sprängs snart av att fundera över för- och nackdelar över de olika alternativen.

Och så är jag så himla trött! Och jag har blivit gammal. Håret börjar bli grått, synen har försämrats, och konditionen är usel.

Egentligen skulle jag vilja bli eremit någonstans långt bort. Hugga lite ved till husbehov och fiska min middag. Annars sitta i min gungstol framför brasan omringad av katter och hundar. Ahhhhh......

Kanske det är lösningen?

Om vi alls ska ha någon möjlighet att komma fram till dagens datum så kör vi nu lite snabbspolning de två första veckorna i november.

Onsdag efter min sjukskrivning var vi på lunch för att avtacka vår mångårige veterinär.

Han har alltså jobbat som veterinär i Närpes i 47 år. Ganska svårslaget.

Han har varit en personlighet  och vi har fått många goda skratt tillsammans med honom. Lite vemodigt var det att säga adjö till honom nu. Vi har delat både glädje och sorg tillsammans.  Många goda historier fick vi även ta del av under lunchen.

På onsdag och torsdag kalvar Xelmina och Zaria utan problem varsin kokalv.

Torsdagen tänkte jag njuta av sovmorgon med anledning av min sjukskrivning. Nähäpp, av det blir det inget. Krister rusar in och säger att en kviga håller på och kalvar, det hänger ut en till synes livlös kalv halvvägs och så ligger det två nyfödda kalvar ute i rasthagen som han inte vet vem de tillhör. Ok, på med arbetskläderna och ut.

Kvigans kalv visar sig vara i gott skick,då jag hjälper henne att dra ut den sista biten och de två kalvarna där ute tillhör Polka. Vi hämtar en skottkärra och kör in kalvarna i en kalvningsbox och det visar sig att de är pigga och själva hittar spenarna. Polkas tvillingar är båda flickor och kan således sparas till avel. Polka fick ju även ifjol tvillingar, men då dog den ena i hjärtfel. I år ser det mycket bättre ut.

Nu återstår endast 3 kalvningar i höst. 23 kalvningar med resultatet 23 kalvar hittills. Två döda och två par tvillingar.

Ja nu vet jag inte om det hänt något annat speciellt. Igår hämtade slaktbilen 4 tjurar, 7 kvigor och 7 kor. Med det lyckades jag få ner antalet vårkalvande till 20 st. Det var svårt, men jag tvingade mig själv att vara hård.

Men Hirscht är kvar. Jag kunde bara inte sätta henne till slakt. Dumt kanske, men måste man alltid vara så himla förnuftig då? 

Efter slaktbilen flyttade vi djuren runt åt alla olika håll. Avskiljde de sista vårfödda kalvarna och glesade ur i kvig- och tjurboxar. Så nu har alla mer utrymme . Känns skönt att ha det klart.

Ja och mysteriet 281 Xana har löst sig. Hon hade ju beräknad kalvning i maj, men kalven kom 15 oktober. Tror jag kanske missat något där. 

I början av månaden njöt jag av att kalendern var så otroligt tom, men nu har den fyllts upp av allt möjligt konstigt. Nästa vecka ska jag på möten mån, tis, onsdag, köttretur på torsdag och följande vecka ser ut nästan på samma sätt. Det är bara att hänga med.