Blir mest bilder av djuren idag.

Dagens bökande skitgris:

Tackorna och tacklammen fick komma hem från Ledören i söndags. Jag trodde jag tog flera kort, men tydligen hade jag inte tryckt in knappen tillräckligt, mähä mig.

Vi har ju bara en vanlig motorbåt att köra dem i, så det är ganska bökigt och tungt. Det går ju då man inte har så många får. Som mest har vi haft 45 får på ön, och då var det nog jobbigt innan de alla var hemma på fastlandet igen. Högt på önskelistan står en transportflotte av något slag, men den ligger inte i de närmaste projektplanerna tyvärr.

Här är de hemma på backen igen:

Jag håller på och röjer under gräs under stängslet till en större hage åt dem, men det regnar ju konstant nu, så det blev lite uppskjutet. I den här hagen har de gräs några dagar, men stängseltråden runt om är för kor, så då maten är slut går fåren ut. Jag har alltså press på mig att gå ut och röja.

Katten är förstås med, som alltid:

Höstens första kalvar har börjat komma. Den första kom igår. Pappan heter Steinadler. Jag har tidigare flera fina kalvar efter samma tjur.

Här ligger mor och son:

Här syns ju tydligt vilka stora färgnyanser det finns inom simmentalrasen. Mamman är väldigt ljus, men ändå är kalven mörkbrun.

Inatt kom kalv nummer två. Han var beräknad till 23.9, så jag hade inte stängt in modern, men det gick ju bra i alla fall. Pappa är en ny bekantskap för mig, han heter Gormo. Bra början med okomplicerad kalvning i alla fall. Ikväll ska de vägas och öronmärkas.

Kalven är så ny här, så mamman är väldigt orolig över min kamera:

Det var dagens hälsning från Räfbacken   

Äsch, att ladda upp filmer på denna blogg fungerar ju tydligen inte alls. Vallningsfilmen var dubbelt längre än vad som kom upp på sidan. Nu har jag fått tipset att ladda upp dem på youtube först, men det har jag inte lärt mig än. men det kommer väl så småningom.

Idag ska vi ta in kor med kalvar från betet. Gräset är slut och istället för att tillskottsutfodra dem där ute så tar vi nu in dem. Jag bara väntar på husse, som tröskar ärtor nu för brinnande livet innan det börjar störtregna. Istället kommer vi att få lasta djur i storm och regn, men det får vi väl tåla.

Jag fick förfrågan idag om jag kunde komma med mina hundar och ta in en simmentalko med kalv som springer i skogen i Ilmajoki. De har varit på rymmen sedan mitten av juli.

Tyvärr måste jag tacka nej, av flera orsaker; för det första har dessa djur inte sett en vallhund förr och vet därför inte hur de ska reagera på den. Antingen springer de i full fart undan eller så går de till anfall.

För det andra så är ensamma djur mycket svåra att valla. Vallning fungerar bäst på djur i flock. Då kan hunden styra flocken dit den vill. En ensam ko kan kasta sig åt vilket håll som helst och hunden får ett mycket svårt jobb.

För det tredje så har de vid det här laget, efter två månader i skogen, blivit ganska förvildade. De betyder alltså att du inte kan hjälpa till med t.ex ett ämbar med säd, eftersom kon är lika rädd för föraren som för hunden.

Jag visade honom vidare till en som brukar hålla kurser i nötvallning, men jag försökte också förklara hur svår situation detta är.

Han hade också ett alternativ att skjuta den med bedövningspil, och det skulle jag nästan rekommendera   . Problemet då är väl att få fast kalven om mamman somnar i skogen.

Ingen enkel lösning finns det på detta problem, jag kan bara önska dem lycka till.

En annan sak som man kan fundera över i detta sammanhang är prissättningen. Vad skulle jag kräva i ersättning om jag kör fram och tillbaka till Ilmajoki och springer med mina hundar i skogen hela dagen? Tänk om det inte lyckas, skulle man ändå kunna ta betalt? Klart att ingen vill betala för något som inte fungerar, men om jag har blivit tillfrågad om mina tjänster? Kanske man bara kunde be om km-ersättning då och sätta resten på hobbykontot?  På ett sätt känner jag mig skyldig för att jag inte for och försökte hjälpa honom, men å andra sidan så vet jag ju att chansen att lyckas är väldigt liten. Dessutom har jag en hund som börjar bli gammal, 11år, och en hund som är nästan döv. Kanske man borde specialicera sig på dylikt arbete? För det händer faktiskt med jämna mellanrum att djurägare ringer då de har djur på rymmen.

Jag försöker hitta på argument till att skaffa en hund till här märker ni   

Ja, en ny hund kommer nog att komma så småningom, troligen nästa år. Riktigt säker på ras är vi dock ännu inte. Familjen vill ha en snäll och gullig familjehund, typ labrador,  eller någon tuff liten hund, typ dansk-svensk gårdshund, men jag vill förstås ha en vallande border collie.

Här är Wilma på träning i våras.

Bifogar även en bild av fåren på Ledören.

De kommer också att tas hem nu så fort vi bara hinner och vädret tillåter. Det måste vara ganska lungt eftersom de körs hem med båt. 

Tror tyvärr inte att jag vågar ta med någon kamera idag då vi tar hem korna p.g.a vädret och för att jag inte vill ha den mosad i någon trängd situation.

Nåja, vi fortsätter......

Nu är de höstkalvande korna intagna, så nu är det bara att börja vänta på kalvarna. Jag är mycket ivrig inför höstens kalvar eftersom det är nya semintjurar som vi använt. Det är alltid spännande med nytt avelsmaterial. De simmental tjurar som vi använt nu är:

Steinadler

Gormo

Nisse av Gyllebo

Olvert av Esered

Lancelot av Bäckaby

och så förstås Orvar av Frönshult.

Så här i förhand är jag mest förväntansfull på Olvert och kanske Gormo. De har spännande stamtavlor och fina tillväxter. Nu är det upp till oss då att få dem att växa som förväntat.

Årets ensilageskörd är av mycket god kvalitet, och det som tröskats hittills av spannmålen verkar också vara riktigt bra. Jag kan återkomma till foderanalyser och utfodringsplaner någon annan gång.

Skylten som vi beställde i våras kom i början av sommaren, men jag har helt enkelt glömt att nämna den.

Vi har ännu inte hittat den rätta platsen åt den. Jag hoppas på en ställning att hänga den i, kanske med ett vackert pärttak. Gärna skulle den få hänga vid infarten till gården. Men sånt här småplock vill ju lämna tills allt annat arbete är färdigt. Så jag återkommer förhoppningsvis med det slutgiltiga resultatet.

Har ni annars lagt märke till hur otroligt vackra rönnarna är i år? Det blir dåligt med snö då i vinter om man ska tro på gamla talesätt som säger att rönnen aldrig bär tungt två gånger per år.

So long...

Ja, för att jag inte har tänkt på att granska rovdjurstängslet efter den spännande natten då flera djur blev skadade.

Igår tog jag en promenad med hundarna runt stängslet och upptäckte då att det mellersta blåa bandet var avslitet och utdraget en lång sträcka in i hagen. Jag skarvade ihop ändarna och forsatte min promenad in på ett område som jag hade haft avstängt från korna i väntan på att gräset skulle växa upp igen. Där var översta vajern och det översta blå bandet nerdragna ända ner i ån.

Jag infogar bilden av stängslet igen, ifall ni glömt hur det ser ut.

Något har alltså tagit sig in på ett ställe på mitten av stängslet och sedan hoppat över på ett annat ställe och dragit med sig trådarna ner i ån. Jag gissar på älg. Ingen annan kan väl ha tyngden att dra med sig en vajer och ett elband flera meter? Inga tydliga klövspår hittade jag dock. Jag antar att en älg skulle ha blivit ganska stressad av att hamna mitt i en koflock också. Och varför var bara en tråd av på mitten? Skulle en älg kunna tränga sig in mellan andra och fjärde tråden?

Men det förklarar ändå inte varför hästarna var på rymmen. De ser inte ner till kornas hage och älgar ser de med jämna mellanrum i skogen. Nåja, jag lär väl aldrig få veta vad som hänt, men det är klart att man spekulerar fram och tillbaka.

Atte,Orvar och Mette-Marit behandlas fortfarande för sina skador, men jag har ännu förhoppningar om att de alla ska bli helt återställda.

Tjurarna Ville och Walle for till slakt i måndags. De var två fina tjurar som jag hade sparat över sommaren ifall någon skulle vara i snabbt behov av en avelstjur. Tyvärr för dem, så var det ingen som behövde en ny tjur under sommaren.

Jag bad dem om ursäkt för att jag inte lyckats hitta ett hem åt dem. Det känns så harmligt att sälja tjurar med bra avelsvärden till slakt. Men tydligen är utbudet större än efterfrågan. Jag kan ju inte behålla dem själv allihopa heller. De hade båda anlag för horn, och populärast nu för tiden är tjurar som ger hornlösa kalvar. Inget att göra åt, bara att konstatera faktum.

Orvar ger bara hornlösa kalvar, tack och lov, men han fick ju inga tjurkalvar denna vår. I höst väntar jag 6 kalvar efter Orvar. Hoppas de blir tjurar allihop. De andra kossorna blev ju seminerade i vintras eftersom Orvar var så sjuk då.

De kor som ska kalva i höst borde tas in nu, så att de hinner vänja sig vid inneutfodringen före kalvningen. Det utlovas mycket regn i helgen, så jag skulle helst vilja ha in dem före regnet. Men husse har så bråttom med tröskning och halmbalning nu mellan regnskurarna, så jag vågar inte stressa honom ännu mer med koflyttningar.

Den 20 september är första förväntade kalvning, men de kan ju ibland kalva tidigare, så det börjar nog närma sig.

Dottern har gömt kameran, så jag kan inte infoga mina senaste alster, men en liten blomma kan jag ju alltid bjuda på.

Trädgårdssalvia.

Kan bli 70cm står det på lappen, men orkar mara ca 30cm ännu i år. Något att se fram emot nästa sommar alltså.

Ja och så kan jag ju visa en av mina mera exotiska växter som är:

Persikaträd!

Denna planterade jag förra sommaren och den har faktiskt överlevt den första vintern. Inga blommor har den dock haft, men nu har jag ju i alla fall hopp om att jag en dag ska få äta egna persikor.

Länge leve klimatförändringen!

  Den ödesdigra natten då hästarna var på rymmen så var det mera djur som blev skadade också. Atte, en korsning mellan estnisk torghäst och fullblod, hade tydligen fått en sträckning på höger framben. Vi märkte inget konstigt först, men dagen efter rymningen så var dottern på dressyrträning och då märkte vi att han gick lite orent. De efterföljande dagarna blev han bara styvare och styvare och till sist måste jag ringa efter naprapaten Pelle som kom och gav honom massage och laserbehandling. Nu har vi gett honom massage en gång om dagen och han mjuknar så småningom upp, men det blev att stryka både hopptävling och dressyrlektion denna vecka.

Också vår kära Orvar som har mått riktigt bra hela sommaren och skött sina uppgifter med bravur, blev halt samma natt.

Han var likadan som Atte, att det inte verkade så farligt i början, men han har gradvis blivit sämre, tills han slutligen helt slutade stöda på en bakbenet.

Vi tog in honom från betet igår och idag har han fått Ketovet från veterinären som är smärtstillande och antiinflammatoriskt. Han är faktiskt redan lite bättre, då han fått vila inomhus ett dygn.

Vi byggde in insamlingsfålla där vi stängde in honom, så lastade vi honom på bilen och körde hem honom.

Jag har inga bilder från själva lastningen eftersom jag ju måste göra något då och inte bara vara fotograf.

Mette-Marits sår läker tyvärr inte som önskat.

Hon fick därför nu Oriprim(sulfa) som jag ska blanda med fiskleverolja och lägga över såret. Förhoppningsvis måste det inte sys om.

 Håll tummarna för mina sjuklingar.

Infogar till sist en bild på några helt friska djur, ja alla är ju inte sjuka fast det råkar vara mycket just nu.

Och hela betet är inte så här söndertrampat, bilden är tagen runt vattenvagnet där slitaget på gräset är störst.

Dagens blomma är höstflox. Sortens namn har jag glömt.

Med den önskar jag er en bra fortsättning på dagen.
  

Ja det är ju en tid sedan kossorna släpptes på bete, men filmen får väl vara som ett minne av sommaren 2012.

ÄNTLIGEN!!! har vi fått kossorna på nya betet. Det har varit en hel del jobb, och ännu är det inte hundraprocentigt klart, men djuren är nu ute i alla fall.

Stängslet kallas rovdjursstängsel och det borde således hålla varg och björn på utsidan av hagen. Stängslet är 1,5km långt och består av en taggtråd nederst på utsidan oh sedan 6 strömförande trådar på 20cm avstånd från varandra. Hagen är ca 10ha och vi har den indelad i tre olika fållor för att få så effektiv avbetning som möjligt. Då bete är slut i en fålla så flyttas djuren till nästa och det gamla betet putsas, gödslas och får växa upp igen.

Lastbilen fungerade utmärkt. Men tyvärr är det så otroligt mycket stickande insekter i farten just nu i högsommarvärmen, så jag tror nästan att kossorna helst skulle vilja komma tillbaka hem till nötse om de själv skule få välja.

Djuren matar vi med hjälp av traktordriven balrivare.

Vill bara demonstrera lite hur det går till.

Vi tar bort plast och nät från balen och backar balrivaren mot balen.

Lyftarmar lyfter sen balen in i trumman och vi kan då köra in på foderbordet där vi sätter igång roterande knivar som river sönder gräset som sprutar ut genom röret på sidan. Hela trumman snurrar runt och driver fram balen mot knivarna tills hela balen är utsorterad på foderbordet.

Balrivaren kan också användas för att sprida ut halm i boxarna, men då vänder vi sidorören uppåt så att halmen flyger bak på liggbädden.