Idag var det dags för rengöring av nötse. Vanligen så rengör vi varje måndag, men jag har drabbats av en besvärlig förkylning så jag bad om ett par dagars uppskov. Dessutom lovades plusgrader till onsdagen och det är mycket enklare att rengöra då allt är upptinat. Vatten runt vattenkoppar och urin fryser ju förstås till is i minusgrader och då är det svårare att få bort allt.

Vi skrapar alla skrapgångar rena med hjullastare och kör in ny torv i liggbädden. Annars strör vi med hackad halm varje dag, men vid rengöringen kör vi in extra torv. Torv är inte lika snyggt som halm, men det har en mycket bättre uppsugningsförmåga så bädden hålls torr och djuren rena.

P.g.a den varma vintern så har vår torvleverantör problem med att få torven transporterad från lagret på mossen. Det bär helt enkelt inte för tunga maskiner. Vi får hoppas att det fryser på ordentligt nu så att vi inte får brist på torv. Det skulle isåfall betyda att det blir svårare att hålla bädden torr och att halmåtgången blir större. Vi borde ha halm så det räcker, men ju blötare väderlek det är desto större åtgång blir det. 

Mitt under rengöringen ringde Sonja från avelsrådgivningen och informerade om att vi vunnit pris i år igen. De avelsgårdar som är med i kontrollen (vägning, exteriörbedömning etc.) rangordnas varje år efter sina resultat. Det finns tre (4) olika klasser; besättningar med högsta medeltal på kornas avelsvärde, årets bästa ko samt årets bästa tjur. Korna får vara med i tävlingen från 2-4års ålder, tjurarna är med endast det år de fyller 1 år alltså efter sin sista vägning. De fem bästa i varje klass premieras.

Vi fick 3 andrapris! Vi kom på andra plats i klassen med högsta medeltal (stora besättningar). Dessutom fick vår ko RM Victoria ett andra pris som Finlands näst bästa ko. Det här var sista året hon fick vara med i tävlingen. De två tidigare åren har hon varit på första plats. Och till sist fick vår uppfödning Räfbackens Winston pris för näst bästa tjur i landet. Han är sonson till Victoria.

Jag tog mig en glädjedans  dyngstacken   

Priserna delas ut under högtidliga former på dikodagarna i Ikalis 7.2

Efter dansen var det tillbaka till vardagen. Skit i tre traktorlass skulle köras ut.

Två kor skulle också semineras denna dag. Jag hade fått meddelande från seminologen att hon skulle komma mellan kl 15-17. Det gav mig god tid att slutföra skitjobbet och ta in de båda damerna och sätta fast dem i de låsbara fångstgrindarna så att det skulle gå smidigt att seminera. Trodde jag......

Venla var allt annat än samarbetsvillig. Venla är en av de få som fortfarande har horn. För att få in huvudet i låsgrinden måste man då ha lite teknik. Denna kunskap hade tydligen inte Venla. Den andra brunstiga kvigan visste jag att det inte borde vara något problem med, men eftersom hon var lägre i rang än Venla så satte inte heller hon in huvudet i låsgrinden. Det är förstås inte så roligt att sitta fast med huvudet så länge det springer lös en annan ko med vassa horn. Jag förberedde mig med rep, för att ta fast dem för hand om det inte skulle lyckas. De flesta seminologer ringer och säger att vi är på plats om 15min eftersom de vet att vi har lösdrift och måste sätta fast dem enbart för semineringen. Men idag var det förstås en ny seminolog som bara plötsligt körde in på gårdsplan, dessutom var det en stressad stackare som var försenad för hämtning på dagis.

Jag fick då gå in med repet, kasta lasso, och ställa Venla mot en grind. Tack och lov stod hon som ett ljus då hon blev seminerad. Sen fick jag göra samma procedur med Ullan. Det gick relativt snabbt att få fast även henne, men då gav hon en dansuppvisning mitt på golvet så jag var rädd att mista henne igen. Seminologen, som hade bråttom, väntade inte på att jag skulle få in henne halad igen utan förde in dosen där kvigan stod på knä mitt på golvet. Och det lyckades! Hon stod blickstilla under semineringen fast jag stod med repändan flera meter bort. Pust!

Sen blev det snabb matning av djuren för jag måste göra potatismos och ungskorv till familjen före jag skulle iväg och skjutsa ett gäng barn till orkesterövningen som började kl 18.00

Under resan till centrum måste jag i alla fall vika in efter något att fira dagens upplyftande samtal med.  

Tänkte börja med en liten serie om vad som händer på dagarna i ladugården.

I Nötse är alltså närpesdialekt och betyder i ladugården. Nötse tycker jag för övrigt är ett mycket ledigare ord än ladugård. Kanske kan det bli ett nytt ord i svenska ordlistan? Nötse uttalas förövrigt med med kort ö och dubbelt t (nöttse). Kanske man borde skriva det så direkt då, men jag tycker det ser bättre ut med ett t. Det finns ju inga skrivregler för Närpes dialekten, så man får skriva lite som man vill.

För att ni ska ha lättare att följa med i denna följetong, så ska jag börja med att ge lite grundläggande fakta om våra djur. Ställ gärna frågor om det är något som blir oklart.

Vi har alltså kall lösdrift med ca. 40 biffkor av rasen simmental. Hälften kalvar  på våren och andra hälften kalvar på hösten. Kall lösdrift betyder att huset de bor i inte är isolerat, utan det är kallt året om. Lösdrift betyder att djuren inte är uppbundna utan får gå lösa in och ut som de vill.

Kossorna kalvar 1 gång per år och kalvarna tas bort från sin mamma då de är ungefär 6 månader gamla. Vi föder upp kalvarna antingen som avelsdjur för eget bruk, eller till andra gårdar. De som inte duger till avel går till slakt innan de fyller två år.

Kalvarna vägs 3 gånger; vid födseln, vid avvänjningen(200dagar) och vid ett års ålder. Födelsevikten vill man ha så låg som möjligt och de båda andra så höga som möjligt. 200dagars vikten visar hur bra kalven vuxit på kons mjölk, det visar alltså främst om modern är en bra diko, och ettårsvikten visar hur bra kalven vuxit på egen hand så att säga. Slaktvikterna registreras också, så vi får en översyn över vilka djur som ger de bästa slaktdjuren.

Mat blir de tilldelade morgon och kväll, men i praktiken har de alltid fri tillgång till foder.

Sommartid går kor med kalv samt kvigorna på bete, medan tjurarna får stå kvar i sina boxar för säkerhets skull.

Det var lite grundinfo, jag fortsätter med detaljer så småningom.

Straxt före jul kom årets sista kalv; Räfbackens X-mas. Årets bokstav har varit X, och det har inte alltid varit så lätt att hitta på lämpliga namn med X i början. Men med lite fantasi har även det gått.

X-mas var på det sättet speciell att han var litet av ett misstag. Vi försöker hålla två koncentrerade kalvningsperioder, en på våren från mitten av mars till mitten av maj och den andra perioden på hösten från mitten av september till mitten av november.

Men nu kom alltså X-mas i mitten av december istället. Normalt tar vi bort avelstjuren från korna sista januari, så slaktar vi bort de kor som inte blivit dräktiga, eller om det är en väldigt värdefull ko så får hon gå tom fram till nästa betäckningsperiod i juni.

X-mas mamma Truls, är en kviga som alltså inte kalvat förr. Hon gick inte med den vanliga avelstjuren, utan hon gick inne i box tillsammans med en tjur, Räfbackens Torgny, som skulle bli avelstjur på en annan gård. Han fick "provköra" några kvigor här innan han fick en egen koflock. Truls blev först dräktig på första försöket, men fick troligen ett tidigt missfall och brunstade därför om efter några månader. Eftersom hon då ännu gick i samma box som Torgny, så blev hon för sent dräktig.

Det här innebär att X-mas är lite udda och inte passar ihop med de andra kalvarna då de ska avskiljas från sina mammor. Han kommer att få gå ensam kvar med vårens nya kalvar, då höstens kalvar redan har flyttat in i sina boxar. Han är för liten för höstkalvarna, men kommer sedan att bli för stor att gå tillsammans med vårkalvarna.

Nåja, en udda kalv måste väl gå, men det innebär också att Truls inte kommer att hinna bli dräktig inom januari utan hon måste sparas fram till sommaren innan hon blir dräktig igen.

X-mas är född hornlös och vägde vid födseln 42kg.

Så var då Orvar i tjänst från 16 juni. Han fick en bra början och hade jobb så gott som varje dag.

Vanligen så brukar jag sätta tjuren i arbete redan 1 juni, men i år blev det senare p.g.a det vackra vädret som gjorde att vi inledde ensilageskörden tidigare än vanligt. 

Orvar betäckte ca. 10st innan jag märkte att något inte stod rätt till. Korna har möjlighet att gå ner på bete från ladugården och vanligen så går de ner varje morgon, men kommer hem för att sova under tak. Till en början gick Orvar tillsammans med korna ner på betet, men i månadsskiftet juni-juli började han stanna ensam kvar då korna traskade iväg. Först tänkte jag att han bara var trött, sommaren var ju varm och han hade haft flera betäckningar. Vi tog in honom i box 2.7 för att han skulle få vila upp sig några dagar. 4.7 släppte jag ut honom igen för att betäcka 2 kor, men tog in honom igen till natten. Samtidigt fick vi 2 kor (Ronja och Silla)som blev väldigt halta på ena bakbenet, så även de fick tas in i sjukbox. Efter att ha diskuterat med andra djurbönder och veterinären kom vi fram till att behandla korna med Terramycin mot klövspaltsinflammation och att även behandla Orvar mot samma fast han inte direkt haltade. han gick bara väldigt långsamt. Klövspaltsinflammation är väldigt smittsamt och väldigt smärtsamt. Det går att behandla med antibiotika, men kan även bli kroniskt och då återstår bara slakt. Eftersom Orvar är så tung så beställdes specialmedicin till honom. Terramycin skall bara ges 10ml på varje ställe och Orvar skulle ha behövt 200ml per behandling dvs. 20 stick med sprutan. Ingen vill hålla fast en 1000kg tjur för en sådan behandling. Så först 14.7 fick Orvar sin medicin Naxel som injicerades bakom öronen. Efter en vecka var Orvar så pass bra igen så han fick gå tillbaka i tjänst. Nu såg han helt normal ut en tid tills han under andra veckan i augusti igen började ligga kvar i huset då korna gick på bete. Inte heller nu haltade han, men han gick liksom i slow motion.

Sommaren var ännu lika het och jag lät honom vila ifred och passade på att ge extra kraftfoder, mineraler och vitaminer varje morgon. Den 18 augusti då han var på väg till foderbordet för sin kraftfodergiva föll han plötsligt ihop mitt på golvet. Bakbenen bar honom inte alls. Både jag och Orvar blev lika förskräckta, men han kunde dra sig tillbaka till liggbädden med frambenen och där lyckades han kränga sig upp på benen igen. Jag öppnade genast upp dörren till sjukboxen och han vinglade iväg in där han igen handlöst föll ihop. jag ringde genast efter veterinären som denna gång behandlade med e-vitamin och selene mot muskeldegenaration. Dessutom gav vi antibiotika och smärtstillande. Orvar blev nu sängliggande i flera dagar och jag fick mata och honom och ge honom vatten där han låg. Så småningom började han stiga upp, men vingligheten i bakdelen bestod.

Efter det har jag pratat med flera veterinärer och även haft en naprapat att titta på honom, men ingen har kunnat ge riktigt besked om vad han har för fel.

28.11 var han så pass bra att jag kunde ha klövvårdaren att ta in honom i behandlingsbox och verka klövarna. I ena bakklöven hittade de en inflammation, så klöven fick en skyddande sko och Orvar fick ännu en omgång penicillin. denna gång Procapen. Efter det har vi börjat släppa ut honom, i ladugårdens liggbädd, på motionsrunda med några kvigor för att träna upp musklerna igen. Nu är han ganska bra i skick, men ibland vinglar han ännu till och tappar balansen.

Vi försöker nu spara honom fram till nästa sommar och köra ut honom på bete med korna. Han får då en chans till, annars måste vi ta bort honom.

Jag hoppas på ett slut som.....och så levde de lyckliga i alla sina dar, men ännu är ingenting klart. Jag kommer att hålla er informerade om hur han klarar sommaren 2012.

Skall här även försöka infoga en liten film som jag tog av Orvars motionsrunda med kvigorna igår.

Att importera djur från utlandet är ganska invecklat som ni säkert förstår. Rädslan för sjukdomar gör att kraven på säkerheten är omfattande.

Först måste man skriftligen registrera sig som importör vid livsmedelssäkerhetsverket Evira minst 10 vardagar innan djuren kommer till Finland. Sedan skall man göra en sk. förhandsanmälan minst 24h innan djuren kommer till landet.

Med djuren skall följa hälsointyg och nötpass. Importören skickar passen till Evira som skickar kopia av passen till importören och orginalen till myndigheterna i ursprungslandet. Till ETT(Föreningen för Bekämpning av Djursjukdomar rf) skickas undersökningsresultat och övriga nödvändiga intyg från ursprungslandet innan importen verkställs. Mycket post hit och dit med andra ord.

Importören för djuren direkt till karantän i Finland. I karantänen gör den övervakande veterinären en mottagningsgranskning samt tar blodprov för test av Bluetongue, IBR,BVD samt BVD-virusisolering. Dessutom skall ett avföringsprov för test av salmonella göras.

Dessutom rekommenderas att djuren tvättas minst två gånger med två veckors mellanrum med ett medel effektivt mot ringorm.

Djuren blir befriade från karantän, då veterinären undertecknat intyg över befrielse från importkarantän,efter minst 30 dygn,då alla dessa åtgärder gjorts och då man fått negativa svar på proverna och då alla intyg skickats till ETT.

Orvar, Hirscht och Polka kom passligt till påsk. Husse och barnen var bortresta på skidresa till Lappland, så jag skulle vara ensam hemma och ta mot dem. Det var ganska spännande vill jag lova. Vi hade byggt mottagningsstall vid vår foderlada som ligger ca 200m från ladugården där djuren skulle få vistas under karantänstiden. Vi hade också köpt en utfodringshäck med låsbara grindar för att kunna sätta fast djuren på ett säkert sätt under provtagningarna.

 Flickorna

 Orvar landar på finsk mark efter den långa resan från Skåne.

Klicka på bilderna för att få dem större.

Allt gick bra under karantäntiden och i mitten av juni fick vi flytta svenskarna ihop med våra andra djur.

  Orvar träffar finska flickor.

Men det var nu problemen började.......

Fortsättning följer.

Följande dag fick vi besöka många fina gårdar: Landeröd/Häggenäs, Rörum, Katslösa, Bollerup lantbruksgymnasium, och Maltestorp. Gårdarnas storlek varierade, men alla hade fina och välskötta djur.

Rörum var ett alldeles underbart samhälle med mjuka kullar med fruktodlingar och mycket betesmarker. Jag skulle mycket gärna återvända till Skåne sommartid för att se allt i sommargrönska.

De flesta gårdarna fick sälja avelstjurar till vår grupp.

Jag såg själv en del fina kvigor som jag nog blev intresserad av, men de var antingen släkt med djur som jag redan hade eller så var de inte till salu. På Rörum simmental hade jag nog kunnat köpa flera, men ägaren ville inte sälja tyvärr.

På kvällen åt vi middag vid motellet. Tyvärr minns jag inte vad stället heter, men det ägdes av en familj som hade charolais djur betande bredvid vägen. På deras restaurang serverades kött från deras egna djur.

Med på middagen var en del av ägarna från gårdarna som vi besökt under vår resa, plus några andra från svenska simmentalföreningen. Vi fick en trevlig kväll och flera affärer genomfördes under kvällen.

Jag träffade ägaren till Frönshult och kom överens om  köp av Orvar, Polka och Hirscht.

Sista dagen besökte vi även Åbuen simmental som ägs av ordföranden för svenska simmentalföreningen.

Efter det fick vi en sista lunch och så begav vi oss iväg igen mot Köpenhamn. Resan genom Skåne var väldigt intressant, både att se alla gårdarna, men även att se det vackra landskapet.

 Denna kalv på Rörum ville jag ta med i flyget hem :)

  Finska shoppinggruppen granskar kvigor

  En grupp kvigor på Åbuen

   Christer Svensson ordförande för svenska simmentalföreningen med en av sina avelstjurar

Vyer från Skåne 1-3.3.2011

Då vi kom hem från resan drabbades nästan alla i gruppen av vinterkräksjukan. Jag var utslagen i nästan en vecka. I övrigt var resan jättelyckad och jag är mycket glad att jag for.

Nu kvarstod bara att förbereda inför djurens transport i Finland.

Det fortsätter vi med en ny dag......

Det var en gång en tjur som hette Orvar. Orvar föddes på en gård i Skåne, där han fick det fina namnet Orvar av Frönshult.

Jag började söka efter en ny avelstjur förra hösten. Jag sökte på nätet och skickade mail och ringde runt. Till sist föll jag för Orvar. Det var bara en liten hake. Orvar bodde i Skåne och jag i Finland. Äsch, tänkte jag, det är ännu en av mina galna idéer, glöm det. Jag hade ju ändå kvar min fina tjur Sickan som jag kunde använda ännu ett år.

Då råkade det sig så att det fanns planer inom simmentalföreningen om en uppköpsresa till Sverige för avelsbesättningar. Oj, kanske man kan haka på, tänk om de åker till Skåne.

Ibland faller konstigt nog alla bitar på plats och föreningen planerade faktiskt en resa till södra Sverige och en av besöksgårdarna var Frönshult. Detta kan ju inte vara sant tänkte jag och anmälde mig med på resan.

Så i början av mars tog jag flyget från Vasa via Arlanda till Köpenhamn, där jag träffade de andra resenärerna som hade flugit via Helsingfors. Vi tog sen alla tåget till Malmö där en buss väntade på oss och vi for iväg för att titta på tjurar. Första dagen åkte vi nästan ända upp till Göteborg till Stegatorps Simmental. Stegatorp hade många dikor och de visade upp flera fina tjurar för oss. Dessutom bjöd de på mat åt oss i Kungsbacka.

med på resan kom Lars Svensson som arbetar med förmedling av djur på Scan samt ordföranden för Svenska Simmentalföreningen Christer Svensson från Åbuen Simmental.

De hade ordnat och tryckt upp ett häfte åt oss med uppgifter på alla tjurar till salu, så vi fick både förevisning av tjurarna och samtidigt hade vi alla släkt- och viktuppgifter framför oss. Det var på det sättet väldigt enkelt att sätta ett plus i kanten på de tjurar som vi blev intresserade av. Jag hade dessutom med kameran för att ta bild av tjurarna jag tyckte om. Man glömmer ju lätt hur tjurarna såg ut efter att man besökt många gårdar.

Efter Stegatorp svängde vi tillbaka söderut för ett besök på Frönshult.

Det hann bli mörkt innan vi kom fram, där vi bjöds på smörgås och kaffe. En otrolig gästfrihet överallt dit vi kom, en bunt frusna finländare.

Sen äntligen fick jag se Orvar   

Ja, jag var ju redan frälst innan jag kom, men jag hade bestämt mig för att titta på alla tjurar som bjöds ut på resan innan jag tog något beslut. På Frönshult fanns dessutom jättefina kvigor som jag också blev intresserad av.

Efter Frönshult for vi till ett motell där vi övernattade båda nätterna.

Ja, det här blir en lång saga.

Vi fortsätter en annan dag.........   

Det vi i huvudsak sysslar med här på gården är dikoproduktion.

Det innebär alltså att vi inte mjölkar några kor utan deras kalvar får gå med sina mammor och dricka all mjölk.

Rasen som vi har heter Simmental.Rasen kommer ursprungligen från Schweiz och den finns både som medfödd hornlös eller med horn.

I Finland finns flera olika köttraser. De indelas i stora köttraser och små köttraser. Simmental hör till gruppen stora köttraser. Det finns en rasförening i Finland som heter Suomen Simmentalyhdistys. Information om rasen och föreningen finns på www.simmentalyhdistys.fi

Förutom att vi då föder upp djur till slakt, så har vi en liten nisch i att sälja avelsdjur till andra dikobesättningar.

För att få sälja stamboksförda avelsdjur krävs att vi är med i kontrollen.

Det innebär att vi väger våra kalvar 3 gånger; vid födseln, vid 200 dagar och vid 1 års ålder. Dessa uppgifter skickar vi till Faba Avel som är den organisation som är godkänd av Jord- och skogsbruksministeriet att föra stamböcker för nöt- och svinraserna.

Dessutom får vi besök av en konsulent en gång om året som exteriörbedömmer våra kor samt tjurarna som vi bjuder ut till avel.

Alla resultat från gårdarna i Finland, som är med i kontrollen ,jämförs med varandra. I december samlas resultaten och de bästa får pris på en fin fest som hålls varje vår i februari. Det finns tre tävlingar; bästa ko, bästa tjur och pris till gårdar med bästa medeltal på kornas avelsvärde. De fem bästa i varje grupp får pris.

Straxt före jul brukar de ringa och berätta om man vunnit. Vi går alltså lite spända inför julen vi också, i väntan på klapparna. Har vi varit snälla i år?