Jag tittar i min kalender och undrar förvånat: Hur kommer det sig att jag är inblandad i allt möjligt? Alltså helt absurda saker ibland. Ikväll t.ex ska vi träffas och diskutera bakslaget vi markägare fick från tingsrätten på vårt besvär mot stadens planering av vindkraftparken i Norrskogen. På onsdag är det möte med kostymnissarna från bolaget. I det här sammanhanget får man verkligen kalla sig för Don Quiote, han som slogs mot väderkvarnar ni vet. Eller kanske jag är bonden Sancho Panza, den trogne väpnaren?

Nåja skämt åsido. Det är på inget sätt roligt då ett storbolag kommer till landet och roffar åt sig, på markägarnas bekostnad. Och med den egna stadens understöd. Jag är nu nog så j-vla envis så jag kommer att stå med svärdet draget mitt på vägen då de kommer in med sina bulldozers för att förändra vår miljö för all överskådlig framtid.

Frågan är ju på det sättet speciell, att markägarna på inget sätt motsätter sig vindkraft. Nej, motståndet gäller storbolagets sätt att erövra land utan att ge skälig ersättning till de drabbade. De vill alltså muta in våra marker, men behålla hela förtjänsten själva.

Av någon konstig anledning så vill vi markägare i området få en ändring till stånd i detta ärende. Visst, släng upp era vindkraftverk, visst varsågod och tjäna pengar, men eftersom det är vår mark ni tjänar pengar på, så vill vi ha en del av kakan. Comprende?

Dessutom vill vi ha en liten skärva till byarna som berörs, för att byarna ska kunna få någonting positivt ut av det hela också. Staden får visserligen en del fastighetsskatt/turbin, men de pengarna går garanterat till investeringar i centrum, inte till utbyarna.

Så nu står jag mentalt och sparrar och peppar mig själv inför kostymherrarnas möte.  

Wish us luck!