Ja nåt ska väl en rubrik heta.

Var via kvigorna på morgonen, fortfarande mycket spring fram och tillbaka, men alla vid liv. Gårdagens stressade ko låg fortfarande för sig själv, men nu stod hennes tvillingsyster med som sällskap. Hon steg nog upp då jag kom närmare, men såg på mig som vore jag ett spöke. Så jag drog mig försiktigt tillbaka och hoppas att allt lugnar sig under dagen.

Min fårklippningssax som jag haft på service till en kostnad av 90 €, höll 1 tacka. Så nu har jag fortsatt att klippa för hand. 4 klippta, "bara" 5 kvar. En dorperbagge som själv tappar ullen verkar som ett betydligt billigare alternativ nu. Den här fårklippningsrumban går mig verkligen på nerverna. Jag har ju förstås för lite får för att kunna anlita kringresande proffesionella fårklippare, men så här kan jag ju inte hålla på år ut och år in. jag vill ju kunna ha kvar min fårflock, men det här är ju bara löjligt. Hur många arbetsdagar får gå åt till att klippa 9 tackor?

I söndags blev jag annars inkallad till ett kodrivartalko. En highlandkviga på rymmen i grannnbyn skulle försöka fångas med hjälp av 30 frivilliga i drev och jag och mina tre hundar. Jag lovade inget resultat med en ensam ko som aldrig sett vallhund förr och tät skog som gjorde att hon lätt kunde gömma sig. Dessutom är min bästa hund inte längre så bra på att springa, min andra hund är döv och måste hållas i lina för att alls kunna följa kommandon och min tredje hund är bara valp och utan erfarenhet, men dock med stor arbetsvilja.

Några gånger fick drevet fram kvigan till åkerkanten där det var meningen att hundarna skulle ta över och driva in henne i en fålla, men kvigan ville inte ur skogen och ut på den öppna åkern utan svängde och tog sig igenom drevlinjen flera gånger. Alla hundarna kämpade så gott de kunde, men de var nog chanslösa mot detta. Motion fick dock både hundarna och jag. Så om du ser något lurvigt i skogen, så är det kanske bara en ko.

Nu ska jag slarva ihopa lite mat, ta in tvätten och förhoppningsvis klippa en tacka till innan kvällen är slut.