Nu påbörjar jag en liten berättelse om vad jag vairt med om denna vår.Hur mycket jag hinner skriva var gång bestämmer lilla Liam, men just nu sover han så vi kör igång.

Graviditetens värsta fas var i höstas, då jag alltså inte visste om att jag var gravid. 

Jag blir i allmänhet rätt deppad varje höst då dagarna blir kortare. Så också i höstas, men denna gång var det värre än vanligt. Jag tyckte att allt var så tungt. Mina hundpromenader var en plåga och backen hem tog så väldigt på krafterna. Är det så här att bli gammal, tänkte jag. Dessutom grät jag i tid och otid. Mina funderingar över hur vi skulle utveckla gården resulterade ofta i gråt. Jag såg allt så mörkt och tungt. Och så fick jag ju en propp i benet. Jag sökte efter lämpliga jobb på nätet och gårdar till salu utomlands. Dessutom gick jag upp i vikt. Jag hade 2013 gått ner 13kg och var så nöjd över mig själv och plötsligt började kilona smyga sig på tillbaka. Jag försökte hålla tillbaka, men då låg vågen konstant, men neråt tillbaka gick jag inte.

På detta sätt gick de 20 första veckorna av min graviditet.

Ja jag har ju redan skrivit om hur det gick till då det gick upp för oss att vi skulle bli föräldrar igen, så den delen hoppar jag över nu.

Mina rädslor:

Ok. då jag insett att jag är gravid och att barnet väntas komma i slutet av maj kommer förstås många nya funderingar. Är det friskt? Hur kommer min gamla kropp att klara av en graviditet? Hur länge kan jag jobba? Får jag foglossningar? Blir jag inkontinent efter förlossningen? Kommer det ta länge att repa sig efter förlossningen? Orkar jag med förlossningen? Ska jag skämmas över vad jag ställt till med?

ja nu har jag svaret på alla mina frågor.

Graviditeten gick riktigt bra. Jag har haft bättre och sämre dagar, men i princip har jag kunnat jobba riktigt fram till slutet. Mina värden har varit i skick, förutom lite högt sockervärde ibland. Men bara jag skött mig med kosten, så har även det hållits inom gränserna. Jag har gått upp endast 5kg totalt, vilket gör att jag nu inte har någon extra vikt att arbeta bort. Kroppen klarade alltså galant av en graviditet.

Förlossningen:

I måndags kände jag mig redan från morgonen trött och magen kändes lite som en biogasanläggning. Jag hade sammandragningar med jämna mellanrum, men inga värkar.

På eftermiddagen började jag så småningom förstå att det nog säkert var något på gång.

Vid 16-tiden var vi vid sjukhuset och 21.30 på kvällen föddes vår lilla son.

Allt gick enligt regelboken och fast det förstås var smärtsamt och jävligt, så var det ändå en väldigt positiv upplevelse. Jag orkade med förlossningen hur bra som helst och bäst av allt är hur snabbt jag repat mig efteråt. 

Inte en enda eftervärk har jag haft och förutom lite ömhet i magen, så känner jag mig som ny.

Alla mina rädslor kom på skam.

Vår son är perfekt, och jag har genomlevt både en graviditet och förlossning som var lättare än de två tidigare för 15 och 21 år sen.

Ålder är bara en siffra och viktigare är att man håller sig i gott fysiskt skick och får vara frisk.

Så gubbar och gummor, våga pröva på bara fast ni är över 40 och tycker att det börjar bli i senare laget. Det kan bli det bästa ni gjort.

Liam   

det bästa misstag vi någonsin gjort!