Liam och jag orkade ut på förmiddagen och leka lite med de små. Visst blir man lite friskare av dessa sötnosar?

Dessvärre så fick vi också tråkiga nyheter idag. En av Yezz valpar, Nemos fina syster dog idag på veterinärklinik. Dödsorsaken inte riktigt klar så hon har skickats på obduktion.

Så otroligt onödigt och orättvist! Det var en så älskad och lovande unghund. Vi är många som sörjer henne, men värst är det förstås för hennes familj.

Finner inte ord.

Nu ska jag inte luras, trots att det nästan är tillåtet.

Liam och jag fortfarande sjuka. Liam har haft feber från förra måndagen, och ingen matlust. Han är piggare nu än i slutet av veckan, men som ni förstår så är det mest famnsittande som gäller.

Men man kan ju bli glad av påskägg även om man är sjuk. Det blev inget påskhäxande i byn förstås.

Igår på eftermiddagen gick vi och sova som vanligt och Krister tog med sig Yezz och for på skidtur till skären. Det tog länge innan han kom hem, men vädret var vackert så jag oroade mig inte särskilt. Då han kom hem var han utan hund!

Han hade skidat 11km och hunden hade sprungit minst det dubbla, så hon var trött och sträckte ut sig i snödrivan i solskenet medan han gick in och grillade lite korv. Då han kom ut med hennes korv så var hon borta. Han lockade på henne, men ingen kom. Så han fick spänna på skidorna och bege sig ut och leta. Inte ett spår av hunden och ingen han mötte hade sett någon hund.

Han fick köra hem utan hund. Djuren skulle ju matas.

Jag skrev ett meddelande på facebook ifall någon såg något. Och så klädde jag och Liam på oss och satte oss i bilen och for ner för att söka. På vägen ner får jag ett samtal från sundet att en okänd hund sprang bredvid en okänd ung man på skidor ut över isen. Ahaa! Hon har inte kunnat behärska sig då hon sett en annan skidåkare utan följt efter. Jag tackar för tipset och beslutar mig ändå att åka ner till vår parkering och titta. Jag hinner bara sätta på luren så skickar Krister meddelande att jag har en tacka som lammar. Det är Brumma, som jag var så arg på förra året då hon bara skötte ett av sina 3 lamm.

Nå jag far ner till skären i alla fall och tittar. Jag hinner bara stiga ur bilen så kommer Yezz glatt springande från tomten. Åhhhh, tack och lov! Vargen har inte tagit henne. Ja, vare sig man vill det eller inte så hinner ju sådana tankar komma upp i dessa tider då vargar syns på var och varannan gård.

Hem med hunden, Krister in för att sköta Liam och jag gick ut och tog emot lamm.

Brumma är 50% gotländskt pälsfår.

Då hon krystat duktigt en god stund sätter jag in handen och hjälper till. Jo, två klövar och en nos, bara att dra fram.

Ut kommer en pigg liten flicka som genast börjar söka mat. Så ska det se ut. Brumma sköter om exemplariskt. Men jag ser ju att det är mera lamm på kommande.

Nästan samtidigt kommer nummer 2 och 3. jag drar fram dem åt Brumma och förklara allvarligt att de här är dina också. Jag är vittne! Du är ensam instängd i en box. Ingen annan kan vara mamma till dessa Brumma!

Och Brumma tackar och tar emot. Hon har lärt sig att räkna till 3.

Och idag sköter hon om sina små så bra så. Samtliga är runda om lilla magen. Och så fick jag ta emot två lamm till i boxen bredvid inatt. Där behövde jag inte hjälpa till alls. Nu är riktiga lamningen på gång på allvar!

Och hönorna har fått komma ut i solskenet. Vi plockar ägg nu också varje dag.

Ja, och då jag var ner till skären kom en flock svanar trumpetande över mitt huvud. De har återvänt! Jag ropade välkomna, förstås.

GLAD PÅSK!

PS! Jag läser på nätet att en hund fått sätta livet till åt vargarna idag i Oravais. Det var inte min hund denna gång, men risken kvarstår. Det är inte så roligt med varg just nu.