Jo hoppsan.

Nu agerade jag utan att analysera så värst mycket igen   

Yezz löper, snabb huvudräkning, valpar i början av december, leveransklara i februari. Hmmm, jo, det kan funka. Annars om jag väntar så blir det valpar mitt i sommaren och då är jag utan fungerande vallhund om hon har smått. Så, its´now or never.

Sagt och gjort. Iväg till Seinäjoki på ögonspegling - friska ögon -  Sune! Here we come!

Oj, vi ska visst ha valpar!

Jo, det blev bra till sist.

Efter att jag konstaterat att kon inte kommer att gå i fångstgrinden frivilligt så hämtade jag ett rep och började kasta lasso. Inte en av mina främsta talanger, ännu i alla fall. Jag hade en ögla som jag slängde över huvudet på Zignhild, som skakade på huvudet direkt så att repet föll av igen. Men se jag är ganska envis.......

Och till sist fick jag repet runt halsen. Med hjälp av herdestaven så drog jag öglan över mulen och drog till. Tadaaa! Nu är du fast!

Problemet nu är ju bara att det är flera meter till låsgrinden och kon väger 800kg+. Hmm?.....

Nå först drog jag repet ett par gånger runt et stolpe så att hon skulle förstå att nu var hon nog fast. Hon tog upp till kamp och slängde sig hit och dit och upp och ner, men sakta men säkert fick jag repet kortat. Jag var livrädd att hon skulle hoppa på den lilla kalven, men jag fick henne rätt snabbt utom räckhåll för den. Så jag lät henne kämpa.

Sen då hon lugnat sig lite, tog jag försiktigt upp repet och flyttade det närmare grinden.

Nästan framme, men inte riktigt rätt.

2 timmar tog det. Men jag är ju envis och kalven är värd att kämpa för.

Nåja, till sist:

Steg ett avklarat. Nu återstår bara att få den svaga kalven till spenen. Utan att bli ihjälsparkad. Varken kalven eller jag.

Hon försökte nog, men några riktigt ordentliga hugg. Men jag höll avstånd.

Så till sist fick lyckades också steg 2. Kalven fick dricka från alla spenarna. Och kon lugnade ner sig betydligt.

jag drog upp kalven tillbaka i liggbädden innan jag släppte lös Zignhild.

Alla inblandade lika trötta, men nöjda.

Nästa morgon gick jag tillbaka för att säkerställa mig om att det nu fungerar som det ska.

Och visst. 

Fast kossan var ännu rätt så trött. Men jag visade åt kalven att man kan äta på olika sätt.

Kalven har också fått extra selene pga att frambenen är lite böjda. Men hoppet är stort att allt snart blir bra. Idag ska jag öronmärka, men de får bli kvar i enskild box någon dag till.