Alltså jag gillar att jobba. Att bara vara hemma och leka i sandlådan passar inte riktigt mig. Jag kan sitta där och bara önska att jag skulle få gå och mocka lite skit helst. Ja, jag är lite knasig, jag vet. Men jag blir liksom helt passiv då jag inte kan jobba. Eller, då man har med barn så går det liksom inte att göra något annat helhjärtat. Man blir alltid avbruten. Och då blir jag liksom, ja jag vet inte riktigt vilket ord jag ska använda, men allt går liksom i slowmotion.

Jag borde ju rimligtvis kunna vika tvätten och dammsuga, plocka bort utemöblerna och elda i pannan så vi har varmvatten helst. Men allt blir så himla omständigt då man har med en treåring. Jag blir helt utmattad. Sen blir jag arg och frustrerad då jag inte får göra det jag borde. Och sen stänger jag av och orkar inte göra något. Och sen har jag dåligt samvete över att jag inte får någonting gjort och över att jag är en sån dålig mamma med dåligt humör och en värdelös lekkompis. Och så tröstar jag med en låda oreokex.

Och jag orkar inte tänka på allt som borde göras där ute.

Försöker muntra upp mig med att tänka på djuren.

Fast den lilla förstfödda kalvens bakben hade nog en fraktur. Vi klippte bort mitt första försök till stödbandage och satte på nytt och en pinne som stöd så att den inte behöver stiga ner och belasta klöven. Fast jag tror nog att benen kommer att växa lite snett. Jag hann inte ta hand om den i tid helt enkelt. Nu mår den nog bra och vi ger smärtstillande. Pigg och nöjd är hon. Men harmligt på en fin kokalv. Får se om det blir köttdjur istället för avelsdjur. Troligen. Suck.

Jag klara heller inte av att motivera abiturienten till att läsa inför sina tentor. Känns som om jag tjatat på läxläsningen i hundra år nu. Pojken är myndig.

Svårt att peppa då man själv knappt får igång dammsugaren.

Allt jag vill är ju att få mocka lite skit...... för mig själv.

Känslan då man byggt stängsel hela dagen och elnätet räcker nästan ända fram.

Glad är jag dock över fina Dietrisch och hennes första kalv Fischer, efter Pepper.

 Väntar ytterligare två kalvar efter Pepper i höst. Hoppas deras förlossningar går lika bra.

Hemkommen från ett bondmöte med kvällskaffe så nu är jag onödigt pigg. Lyssnar på Nemo i källaren som verkar nervös. Han skäller och krafsar på dörren. Hoppas inget farligt lurar där ute i mörkret. Blir troligen höstens första frostnatt i natt. Temperaturen ligger bara på plus 1 grad nu redan.

Bondemötet var en diskussion med Ösp´s riksdagskandidat. Svårt att få in någon bonde i riksdagen denna gång misstänker jag. Men, strongt att någon tar sig tiden att köra runt på mötet och satsa tid och pengar på att kandidera. Val blir det i april.

De senaste dagarna har kalvningarna satt igång på allvar. Den första lilla som kom hade lite svårt att stöda på frambenen. Och jag misstänker att hon blivit på trampad på ena bakbenent. Hon ömmar rejält. Jag har gett Selvet och Ketovet, lindat och stött benet och tagit in dem i box. Hon är pigg och framåt, men det är nog något konstigt med benet. Måste försöka hinna titta ordentligt på det imorgon.

Den förstakvigan har fått en tjurkalv efter Pepper som jag var nervös för. Jag hjälpte nog till att dra, men det brukar jag göra med alla kvigor som tillåter att jag hjälper till. Jag var ensam hemma och det var nog lite spännande ifall det skulle bli några bekymmer. Men den kom nog ut helt normalt. Och efter några timmar gick jag ut igen och hjälpte den att komma igång med diandet. Nu mår nog kalv och ko riktigt bra. Blir märkning och vägning imorgon. Och så får de gå ut i stora flocken, för jag behöver en ledig box till nästa väntade kalvningar. Zeline har också fått sin kalv. Hon brydde sig först inte riktigt om den, men efter att jag haft fast henne i låsfronten och fått kalven att dricka så hittade hon äntligen sina moderskänslor.

Dessutom stod Betty med en nyfödd kalv idag på morgonen där ute. Jag stängde nog in dem i box för säkerhets skull, men det ser nog helt bra ut.

Det är kanske lite oroligt ute i stora gruppen för att vi avskiljt de första av vårens kalvar från mödrarna. De kan fortfarande se och lukta på varandra genom grindarna, men de slipper inte till att dia. 

Jag brukar passa på att avvänja då det är oväder ute. Om det är alldeles lugnt så hörs deras råmande garanterat över hela byn. Nu tror jag att det bara är de närmaste grannarna som drabbas.

Slaktbilen var och hämtade en kviga, en ko och 7 baggar i förrgår. Krister var ute och balade gräs, så jag lovade fixa lastningen ensam. Eller ensam och ensam, jag har ju mina hundar.

Kon och kvigan byggde jag en drivgång av 3m grindar. Så det var i princip bara att öppna dörrarna på bilen så gick de självmant på.

Då baggarna skulle lastat så sa jag åt dem att ställa bilen mitt på gården så hundarna får jobba fritt. Och det gick ju som en dans. Det var baggarna som var med på vallningsuppvisning till Ilmajoki två veckor sedan, så de var ju helt lugna och trygga med hundarna.

Oj, vad vi brukar få svettas då vi lastar får, sa gubbarna och undrade om de får ringa sen då de ska lasta får igen   

Jag har tagit emot ganska mycket beställningar på malet kött och hade planerat att ta hela kvigan som återtag och sälja bakdelarna till kött och framdelarna som malet. Men så blev jag orolig att köttet inte skulle räcka till alla beställningar, så jag tog återtag på 1/4 framdel av kon också till malet kött. Jag hade räknat med att kvigan väger ca 280kg. Nå, hon vägde 340kg. Så jag får hem allt det plus 1/4 framdel till av kossan som vägde över 400kg. Jisses vad mycket kött det kommer att bli. Får se hur mycket jag måste frysa in själv. 

Baggarna var annars i perfekt vikt mellan 20-26kg. Bra gjort av överraskningslammen som enbart gått på borttorkat bete i sommar. Inget kraftfoder alls har de fått i sommar.

Ännu finns ju de `riktiga` lammen. Men de får gå kvar till årsskiftet någon gång. De går ännu på bete, men efter frosten inatt blir det väl nog att börja fundera på någon stödutfodring säkert.

Jag flyttade hem tackorna som gått på bete med vanligt stängsel till rovdjursavvisande stängsel idag. dessutom ser jag dem nu från köksfönstret. Känns mycket tryggare. 

Alltså vargar som rör sig på gårdsplaner i dagsljus börjar ju bli vardag i våra trakter nu. Jag har inget emot vargen som djur, men vargen är ett farligt djur som faktiskt inte har så stor skillnad på vad som står på menyn. Det är tillfället som ger bytet. Och ju mer den tillåts gå ohotad bland människor desto större blir risken att den någon gång får tillfälle att ta en människa. Barn eller vuxen. En vargflock har inget problem att fälla en vuxen människa.

Det här är ju inte något fel i vargens synsätt. Vargen ska ha mat och den skaffar sin mat på enklaste möjliga sätt. Och nu har den lärt sig att människan inte är farlig. Den blir inte jagad. Alltså kan den tryggt gå omkring bland människor och ta husdjur eller annat som är lättfångat.

Nåja, det om det.

Tyvärr är detta något vi tydligen måste leva med nu. För vissa av oss är hotet större än för andra. Det känns inte särskillt roligt kan jag säga.

Tackorna på Märigrund är fortfarande kvar. Jag hoppas på lugnare väder nästa vecka. I väderleksrapporten har de redan börjat visa snöflingor på vissa ställen. Måtte vinden mojna så vi får hem dem snart.

Hästarna ska tas hem till helgen också. Nu växer inte gräset mer.

Krister har slagit det sista gräset idag. Imorgon tvättar han slåttermaskin och ställer undan den till vintern. Balning förhoppningsvis i övermorgon. Faktiskt rätt bra gräs som kommer nu. Inte så stor mängd, men grönt och fint. Djuren verkat tycka att det är smakligt också.

Jisses vad en kopp kaffe på kvällen är effektivt. Nu måste jag nog börja söka mig i säng. 

Tack till dig som orkade läsa ända till slutet.

Jaja, här kommer ytterligare en solnedgång. 

Men jag älskar faktiskt vackra solnedgångar. Tysnad, ensamhet, alltså positiv ensamhet och en vacker himmel. Vad mer kan man önska?

     Mupparna i EU.parlamentet har tydligen ödslat en massa tid och pengar på att stifta någon ny lag som ska göra det ännu svårare att dela musik på nätet. Så nu gäller det att passa på innan någon börjar skicka räkningar för att man vill visa sin favoritmusik.

Det finns ju så mycket underbar musik där ute. 

Ja, inatt är en sån konstig natt då jag inte kan sova. Inget speciellt som gnager, men så här blir det bara ibland. Varför inte uppdatera bloggen lite!

Jonä, ute är det så mörkt så jag ser knappt bokstäverna på tangentbordet framför mig. Men händerna minns visst ganska bra i alla fall.

Vi har haft ganska mycket på gång denna månad. Vanligt arbete som bara måste göras. Krister har tömt liggbäddar och gödsellagren. Jag har byggt stängsel.

Hmmm, jag borde nog hitta några minuter varje dag att skriva. Det händer så mycket, men man glömmer så snabbt.

I helgen packade jag i alla fall 5 baggar i transporten och for med Yezz och höll vallningsuppvisning under baggauktionsdagen i Ilmajoki. Med på uppvisningen var Sofie från Solkulla lamm och Josefin med Yezz valp Affe. De hade lovat ihållande regn hela dagen, men tack och lov så var det mest tillfälliga skurar. Uppvisningen gick bra och det var riktigt trevligt att träffa en massa gamla bekanta inom fårvärlden. Mycket svenskspråkiga bönder mitt i finska Ilmajoki.

Det mest spektakulära denna dag var dock att vi hade besök av en älg här hemma straxt innan jag kom hem!

Linn hade kommit cyklande längs Norrnäsvägen för att sköta om hästarna då hon plötsligt får se en älg stå på en gräsmatta på Sjöslättvägen. Hon stannade förvånat cykelt och sa något i stil med: Hej Älgen! Varpå den galant hoppade in i vår hage med nybyggda rovdjursavvisande stängsel, sprang över ängen, rev ner en bit stängsel, över en gräsmatta till, in i hagen igen på andra sidan och så ut igen på Humlegårdens tomt. Vidare längs vägen i full karriär tills den nästan var framme till hästarnas hage, där tre hästar stod och såg förvånade ut, älgen tvänitade, svängde på klacken och for längs skogskanten bort och försvann.

Skadorna på stängslet är tack och lov inte så stora. Några lutande stolpar och slaka elband, men inget som är sönder vad jag som hastigast kan se.

Ja hör ni, klockan närmar sig 5. Ska jag försöka lägga mig en stund till eller är det för sent, eller för tidigt eller hur man ska uttrycka sig?

Idag ska jag köpa mer rödfärg till renoveringen och föra burkarna till brädgården som ska grundmåla lite mer bräder. Liam ska till Päivis, så jag hoppas hinna med mycket under dagen. Han har tyvärr gått in i en mammafas då jag lämnar honom. Han trivs nog helt bra, men mamma borde vara med hela dagen.....

Det känns så illa i hjärtat då man tvingas lämna en gråtande liten kille. Hoppas det går över snabbt. Jag vet att han har det bra på dagis, men ändå gnager det dåliga samvetet då han blir ledsen.

Jo, får berätta mer om djuren vid ett annat tillfälle. ska försöka blunda lite till. Gonatt!

Jaha, det verkar som om vi redan är framme i höstmånaden. September är vanligtvis vår mest arbetsintensiva månad med grässkörd, tröskning och halmbalning och hemkörning samtidigt som höstkalvningarna börjar och alla djur ska hem från betena.

Men nu håller Krister redan på att köra hem de sista lassen med halm och tröskningen är klar. Kalvningarna börjar först i slutet av september med höjdpunkt i oktober. Vi fick faktiskt lite välbehövligt regn förra helgen så nu ser gräsväxtarna friskt gröna ut för första gången i sommar. Men gräset växer ändå betydligt långsammare nu då dagarna blir kortare. I juni växer ju gräset dygnet runt. Vi får se om hur tredje skörden gräs blir. Vi hoppas på fortsatt värme med omväxlande regn.

Jag och pojkarna var på den obligatoriska skolstartsshoppingresan. Heldagsprojekt. Roligt hade vi.

Liam och jag deltog inte i marscherandet utan deltog som publik på en filt. Över 30 grader varmt, härligt!

Träff i Fagerö efteråt.