Ikväll gott folk har jag satt tid på att ladda upp bilder och filmer. Så nu ska det bli bloggande av här. Men inte just nu för nu måste jag ut med hundarna.

Men delar en film från äppelblomningen i våras. Vi har i alla fall inte märkt något av den hotande insektdöden här.

Och så spelar jag Liams favoritmusik för tillfället. Den här måste vi spela flera gånger om dagen just nu. Och den passar ju bra just nu då jag ska ut med voffarna.

Fortfarande knastertorrt i markerna. Tills imorgon har det utlovats regn, men som vanligt så blir regnstaplarna kortare och kortare ju närmare fronten vi kommer. Just nu är budet 3mm tills imorgon. Första regnet på flera veckor. 3mm!

Som en fis i rymden.

Nåväl, jag ska fortsätta att måla mitt hus idag. Jag har skrivit flera blogginlägg i huvudet medan jag målar om konsten att måla vita bräder mot en röd vägg. Det går långsamt vill jag lova. Misstag syns direkt. Och jag har massor av vita bräder mot röda bräder. Vad var det för ljushuvud som ville ha träfasad över den underhållsfria tegelväggen?

Javisst ja, bäst att vara tyst.

Alla sädesåkrar är nu avslagna, balade och hemkörda från åkrarna. Besvärligt med massor av kajor som terroriserar och hackar hål på plasten innan Krister hunnit köra hem allt. Vissa går att lappa, men vissa måste vi utfodra med direkt innan fodret förstörs. 

Alla kossor stödutfodras på betet nu. Det är ingen tillväxt överhuvudtaget på betet. Det som betats av växer inte upp igen. Skulle ju vara lika bra att ta hem alla djur för att skona betesmarkerna. Men de ekologiska reglerna tillåter inte det. Så de får stanna på betet och äta balar ur foderhäckar där.

Jaha, jag har fört Liam till Päivis och varit och vattnat blommorna till gravgårdarna i Närpes och Övermark. Nu dags att fylla på vatten åt betesdjuren. Kanske jag hinner måla några brädor på eftermiddagen.

Ja! Jag har ju glömt att visa då jag äntligen fick Liam att gå med på en klippning hos frisören inför hans 4-årsdag.

Gick bättre än väntat faktiskt. Han satt stilla nästan som en lydig pojke. Jag var mycket förvånad.

dag börjar Päivis igen. Äntligen lite rutiner.

Men juli har vi klarat av riktigt bra tillsammans. Jag trodde jag skulle klättra på väggarna, men vi har ju tagit lite ledigt också. Det är nog nyttigt att bryta av arbetet ibland.

Jag började på ett inlägg i fredags, men Liam vaknade, och sen har det varit full rulle. Jag har en känning av en sommarförkylning och det gör mig lite trött. Fick just lite panik då jag började tänka framåt. Hur fasiken ska vi orka få honom genom grundskolan? Suck. En dag i taget. Just nu sover han. Det var jag som ville vila mig lite på eftermiddagen, men det var han som somnade. Nå vackert så. Jag får en stunds tystnad med mitt kaffe.

På tal om skolan. De två äldre barnen upplever för första gången en höst utan skolstart. Linn fick nyligen sina betyg. Vi har inte ens hunnit fira henne.

Det ligger mycket jobb bakom de där pappren- Många års utbildning på ett främmande språk plus praktik på ett finskspråkigt stall, på en fårgård på Island och så har hon lärt sig mjölka och tröska på Bollerup i Skåne.

Och så har vi Lucas då som tog studenten i maj. Det var inte så självklart. Han har fått mycket uppmuntran och pepp från lärarna och så tog han sig i kragen och såg till att klara skrivningarna. Honom firade vi i alla fall med en riktigt fest och trevligt hade vi.

Det är några år innan vi kommit så här långt med lille Liam. Om två år börjar han förskolan.....

Efter Gränna fortsatte vi resan neråt landet längs E4. I Husqvarna svängde vi in på jakt efter vägkarta. Hittade ett ICA som inte hade kartor men visade oss vidare till biblioteket. Biblioteket var semesterstängt, tillbaka till ICA. Jag frågade om de inte kunde ta fram en vägkarta över södra Sverige på datorn så att jag fick ta ett foto med mobilen. De printade istället ut några kartor åt mig, som inte var så tydliga, men åtminstone syntes huvudorterna.

Vi fortsatte vår väg lite tryggare. Jag som kartläsare och Krister som chaufför.

Plötslig skrek Liam -pisspaus. och vi svängde av E4 på första bästa avtag. Hittade en älgpark och ett café med fiskbutik.

Passade på att ta en kaffe och dela på en räkmacka. Och se där, mitt i ingenstans fanns vägkartor!

Jag kalkylerade en ny rutt och resan fortsatte. Vi beslöt köra längs östkusten den sista sträckan via Kivik, Rörum och Simrishamn. Mycket mysigt område. Liam sov längs den sträckan men vaknade då vi stannade till i Simrishamn. Vi tog en promenad längs gågatan ner till vattnet och gick tillbaka och åt en jättegod middag på en charmig restaurang som utlovade att de enbart använder kött från svenska gårdar. Liam tog en hamburgare grillad på kolgrill och vi tog varsin grillad ryggbiff. Allt skulle varit perfekt om de inte haft så fasligt mycket flugor som surrade på över maten och i fönstren. Liam kunde ju knappt koncentrera sig på maten, han satt bara och försökte smätta alla flugor. Så då vi var färdiga och servitrisen frågade om allt var till belåtenhet så sa vi jo. jättegott, men gör något åt flugorna. Hoppas de tog till sig av kritiken.

Så vidare 30 km till Bollerup, där vi träffade en ur styrelsen som sov i husvagn som gav oss nycklarna till vårt boende på internatet. Nu minns jag inte riktigt vilken tid vi var framme, men det var i princip bara att bädda sängarna och gå till sängs. En lång spännande dag var till ända.

Nästa dag for alla vi som kommit på fredag kväll på gemensam frukost till ett hotell 7 km från internatet. Det låg alltså mitt ute i ingenstans. Det hade vi aldrig hittat själva.

Detta var utsikten från hotellets parkering. Mycket god frukost och ett så fridfullt och härligt ställe. Där hade vi nog kunnat stanna någon dag. Ja, inte med Liam då, men om man söker avkoppling så var nog detta rätt ställe.

Jag tog kort på skylten för att minnas var vi var, Örums Nygård Gårdshotell, Spa och konferens. 

Ifall ni har vägarna förbi så kan ni övernatta där, veckans tips.

Jag måste också ta kort på deras barstolar.

Tips till den händige.

Äsch hörni, nu är klockan över tolv. Jag måste väl ge mig för ikväll.

Ikväll har jag annars tagit vinterklåddin. +24 grader i vattnet Ledursundet. Nu börjar det likna sommar äntligen.

Fast termometern visar 27,5 grader här inne nu då jag ska sova, och det är väl kanske inte så tjosan. Men bättre varm än frusen.

Godnatt på er!

Ja jisses, jag har visst snö på de senaste bilderna. Nu har vi haft flera dagar sommar redan. Alltid lika ovant så här i början då termometern visar plus 25 grader. Naturen har exploderat i grönska den senaste veckan. Otroligt att tänka sig att vi hade snöstorm för bara någon vecka sedan.

Nå vårpaniken har infunnit sig och det är massor som behöver göras. Krister har fullt upp med vårbruk ännu. Gödsel ska spridas, det ska plöjas, harvas, sås och vältas. Och till sist återstår stenplockningen. Idag utlovas 15mm regn. Vi skulle behövt några dagar uppehåll ännu, men visst är det bra med lite regn- Vi har ju ännu förra årets torka i färskt minne.

Bara det torkar upp igen efteråt så det går att så igen.

Igår for de första avelstjurarna iväg till nya gårdar. Lastningen gick perfekt. Lugna pojkar som i maklig fart gick rakt på bilen. Det är viktigt att avelstjurarna är lugna i transporten så att de inte är rädda och stressade då de kommer fram till sina nya gårdar. Av rapporterna jag fått, så verkar tjurarna tagit det hela med ro. Vi ska hoppas de sköter sina jobb duktigt nu i sommar.

Och vi har fått skörda de första primörerna.

Mumsfilibabba!

Fåren har fått komma ut på bete här hemma innan vi för ut dem till öarna.

Vi ska modifiera flotten lite så att vi kan sätta en starkare motor på så att vi klarar av att köra den utan dragbåt. Men vi behöver köpa två motorfästen från Vasa. Ingen har tyvärr tid att åka till Vasa just nu, så det får vänta lite. Men snart....

Jag måste fotografera tulpanerna i fårhagen innan jag släppte ut fåren.

Nu finns de inte mer.

Och så måste jag gå ner i brunnen och sätta på sommarkranen till vattnet i hagen. Jag är ju inte bara höjdrädd, jag är också klaustrofobisk   

Men jag överlevde, tack och lov. Det var dessutom sent en kväll, så skulle jag ha fastnat i brunnen så skulle ingen ha saknat mig före nästa dag.

Och vet ni vad. Något har dödat min tupp!

Förstås min fina renrasiga blåbandade guldbrahma. Blandrastuppen Polly klarade sig.

Och alla hönorna, tack och lov.

Vet inte vem som varit framme. Jag såg inga tydliga skador eller blod. Mink eller mårdhund? 

Nu är resten av flocken instängda i hagen. Det går tydligen inte att ha dem lösa, tyvärr.

Mina Giant Sequoia trädplantor har vuxit upp i sitt lilla växthus.

Och jag har planterat om dem i egna krukor.

Alla är vi små i början.

På dagens program står att försöka få djuren skötta med Liam hemma. Suck. 

Han sover än, så nu just är det lugnt. Men snart drar rumban igång. Jag vet inte om det är jag som är gammal eller ungen som är ovanligt aktiv, för att använda ett neutralt ord.

Men jag väntar mig inte en dag med mys och gulligull om jag säger så. Ska bara försöka hindra honom från att skrämma kossorna, bråka med hundarna och klämma ihjäl småkryp. Giv mig styrka.

Ha en bra vårdag där ute!

Hej,

Liam fick åka ner till mommo och moffa en stund, så jag fick lite extra tid idag. Meningen var att jag skulle uttnyttja tiden till att köra in lite ved och gå genom lite stängsel inför kommande betessläpp, men nu haglar det!?  Usch.

Passar istället på att förbereda middagen lite. Har tinat upp en bit nöt ytterfilé så här tisdagen till ära. Jag vet inte riktigt hur jag ska tillreda den idag. Det är ju inte precis grillväder. I förrgår grillade jag annars hamburgare. Ojoj, så gott det var! Det är nog en av mina favoriträtter att grilla på kolgrillen.

Men, vet ni vad. Jag har ju förbannat dessa datorer så mången gång, men igår plötsligt så fick jag flera saker att fungera. Jag har inte kommit in på min gamla epostpå säkert ett halvår, men igår prövade jag för femtioelfte gången att köra in programmet och då gick det som en dans. Det sa bara tjoff och så började inkorgen fyllas. Jag försökte samma sak på datorn i kontoret idag också och tjoff, så fungerade det där också!? Nu börjar jag misstänka att felet nog inte legat hos mig, utan till epostprogrammet. Varför skulle det annars plötsligt bara fungera?

Dessutom fick jag äntligen in virusprogrammet i laptopen. Förut har jag bara fått in det i kontorsdatorn. Men igår stod datorgudarna vid min sida.

Igår tog vi nya Mycoplasma Bovis prov på vårens alla kalvar. I det stora hela så gick det nog smidigt. Men man blir ganska döv av att stå i en box bredvid oroliga komammor som tror att vi tänker skada deras små bebisar. Vår gård har A-status i M.Bovis programmet som är den högsta nivån man kan ha, men för att upprätthålla den och om vi vill sälja djur till andra gårdar med samma status så får proverna inte vara äldre än 12 månader. Så varje vår samma visa.

Jag börjar nog bli rätt trött på allt extra jobb med det här avelsarbetet. Vi kommer nog att seminera kossor ännu i år, men sen vete fåglarna om vi orkar fortsätta. Det går ju att köpa en tjur också och låta den sköta allt och bara märka kalvarna och skicka till slakt efter 20 månader. Låter som en betydligt enklare lösning.

Nu har vi förstås äntligen köpt en vettig behandlingsbur med en dyrbar våg, men kanske det går att sälja den vidare.

Men, men inte var det meningen att sitta här och spekulera om framtiden. Jag tänkte ju börja berätta om vår husrenovering som skulle ta 3 månader men pågår än.

Vi börjar från början. Nu har jag ju faktiskt före och efter bilder. Eller alla efter bilder har jag ju inte än, eftersom det ännu inte är 100% färdigt. Men ni får se vart det barkar i alla fall.

Så här såg alltså huset ut före renoveringen. 50 år gammalt hus, bara taket som bytts ut.

I augusti 2018 påbörjades så vår lilla renovering och utbyggnad av matsal och farstu.

Fönstren byttes ut och grunderna byggdes.

 Cementbilar kom och golv gjöts.

Det var gubbar i varje fönster.

Det är ganska ansträngande att bo i en renovering. Och vi får väl inse att både byggaren och vi gjorde en missbedömning över renoveringens omfattning. 

Vi var utan utgång från huset i 3 månader. Liam var orolig att tomten inte skulle kunna hitta in, men så fredagen före julafton fick vi dörr!

Den var efterlängtad. Och julbocken slapp in. Vi hade ju nog räknat med att renoveringen skulle vara färdig till jul, men det var den inte alls.

Nå, jag frågade om det fanns någon möjlighet att mitt hus skulle vara färdig till min 50-årsdag i slutet på januari, men jag visste ju nog själv svaret på den frågan. 

Så det blev att beställa en sista minuten resa till Gran Canaria istället. Återkommer till den resan så småningom.

Min insats i renoveringen var förstås materialval och målning samt restaurering av de balkar som jag ville ha i taket i matsalen.

Vi hittade balkarna i uthus i Övermark.

Som jag sedan sprapade och målade hemma i verkstaden.

Svettigt värre.

Och så på plats i den blivande matsalen:

Men sen återstod massor. Eldragning, golvvärmesystem, golvläggning, väggar, tak.

Det här är ju ett viktigt arbete som inte ska synas att man gjort det om man gort det bra. Spackling över skivkanter och spikhuvuden. Jag var själv målarmästare för att spara lite.

Och jag vet inte hur många vita bräden jag målat om kvällarna i verkstaden i vinter. Trodde ett tag att hela huset blir vitt om det behövs så förbaskat med vita bräder.

Så jag målade och jag målade och jag målade. Men sen ska ju allt målas igen i sommar då det är upp på väggen, för nu syns ju alla spikhuvuden. Så jag tror inte den här renoveringen någonsin blir klar.

Men nu lite bilder på hur det börjar se ut så småninom. Sakteligen.

Matsalen:

Södra gavelfönstret byttes ut till franska dörrar.

Det blev trossar till taklist för att undvika besvärliga hörn på vårt sneda tak.

Terapirum för mig och lekrum för Liam.

Okej, det här får räcka för idag. Vi kan väl inte gå igenom ett års renovering på bara ett inlägg heller.

Vi fortsätter någon annan dag. Nu ska jag återgå till ytterfilèn.

Vi ses.
 

Denna vår har varit ovanligt intensiv. Det känns som om vi inte gjort just annat än jobbat från morgon till kväll, och så lite nattskiften till.

Jag är nu egentligen på väg att gå och ta in några av de största halvårstjurarna som är avvanda från sina mammor men ännu går kvar ute. Korna som fått kalv i vår så har redan börjat visa nya brunster och då vill det bli sådant kaos att ha med snart könsmogna tjurar som övar hoppteknik för kung och fosterland.

Vi har haft ovanligt mycket strul med kalvningarna i vår. Stora kalvar plus fellägen och alla möjliga tänkbara problem. Jag vet inte när jag senast har varit så här trött. Arbetet tar aldrig slut då kalvningarna har tagit så mycket extra tid, så har allt annat skjutits på framtiden, så man är jämt försenad. 

Nåja, nu har vi dessutom fått bakslag på våren. Man kan nog inte tro att vi är inne i maj.

Äsch, jag hade filmat snöstormen igår kväll, men det här j-vla bloggprogrammet påstår att jag inte har rätt att ladda upp filmer. Jo, jag vet det är någon inställning man ska söka upp och kryssa för, men det orkar jag inte söka nu.

Jaja, ni vet att vi lever och bilder finns från massa olika roliga och mindre roliga saker som hänt. Men vi hoppas på bättre tid framöver.

Konstigt, jag tror hela tiden att jag ska hitta mer tid, men det vill aldrig lyckas. Men jag slutar aldrig hoppas.

Natten till idag sov jag riktigt ordentligt och idag är första dagen som maten smakat gott igen efter förra veckans magsjuka. Så ikväll tar jag mig tid att skriva ner lite om senaste dagarnas händelser innan det blir övermäktigt att minnas. 

Vi har lagt oss imagsjuka i tur och ordning. Först Liam, sedan jag, så Krister och till sist Lucas. Lucas tack och lov först på fredag kväll, efter skrivningarnas slut. Då Krister blev sjuk så blev jag tvungen att föra Liam till mommo och moffa och det gjorde tyvärr att smittan fördes vidare i nästa hus. Det var ingen vidare bacill det här. 

Nå nu hoppas vi att det är över för denna gång.

Jag blev ju sjuk onsdag kväll, var sjuk hela natten och låg utslagen hela torsdagen och natten till fredag. Tills klockan 4 på morgonen då Krister kommer in och vill ha hjälp att dra ut en stor kalv.

Ja ni kan ju föreställa er hur stark man kände sig efter ett dygn i magsjuka. 

Men vi fick ut kalven och jag gick tillbaka in och sov några timmar till,

Krister var tidigt uppe för att mata djuren, men jag tog det lite lugnare och förde Liam till mommo. Då jag kommer ut till Nötse ser jag att nästa kalvning har börjat. Jag meddelar Krister, men då säger han  att nu börjar han må dåligt. Så han går in.

Jag tar in den kalvande kon i kalvningsbox, men det börjar bli fullt i alla boxar så jag får sätta dem två och två i varje box. Den stora kalven som kom på natten behöver hjälp för att komma igång med diandet och jag får jobba ganska länge inna  jag får någon mat i honom. Han väger drygt 60kg och har ingen styrsel på benen så jag måste lyfta och stöda honom till juvret. Då jag redan är svag åga av magsjukan så fick jag nog ta i med allt jag hade att ge. Men till sist drack han i alla fall. 

Kon som håller på att kalva verkar gå långsamt framåt. Jag beslutar att sätta henne i de stora kalvarnas kalvgömma så att hon får vara ensam och där jag har en bra låsgrind ifall det skulle behövas. Framklövarna och lite av nosen sticker ut men kalvningen tar allt för länge tycker jag. Kossan är orolig och reser sig varje gång jag försöker komma nära för att hjälpa till. Till sist kan jag smyga mig nära medan hon krystar och ta ett stadigt tag i kalvens ben. Jag drar allt jag orkar i nästa krystvärk och huvudet ploppar fram. Då märker kon vad jag håller på med så hon reser sig igen. Men kalven kommer ut medan hon står. Den andas och ser bra ut. Det är en vecka innan förväntad tid och kalven är rätt liten så jag förstår ju att det är en till på väg, men jag låter henne vara ifred med första kalven en stund och går in för en liten paus.

Då jag kommer ut igen så har ingenting hänt med kalvningen ännu. Kon bryr sig inte så mycket om sin lille utan verkar lite plågad. Jag kan ju inte närma mig henne utan jag sätter i låset i fångstgrinden och hoppas hon ska gå dit. Istället börjar jag skrapa drivgångarna och halma och mata de andra djuren.

Då Lucas kommer hem från studentskrivningarna så ber jag honom komma och hjälpa mig att sätta fast kossan. Jag sätter ett rep runt hennes huvud och ger repet åt Lucas genom fångstgrinden ut på foderbordet. Själv går jag bakom kossan och driver henne framåt. Efter lite jobb får vi fast kossan. Jag börjar med att mjölka ur lite råmjölk och ge åt den förstfödde. 

Sedan börjar jag känna efter om jag hittar någon kalv och visst finns det en till. Men svansen kommer först. Det betyder att jag måste försöka puffa in kalven tillbaka och på något sätt få fram bakklövarna i kanalen. Jag puffar och drar och puffar och drar. Jag lyckas inte. Till sist orkar jag inte mer. Jag ringer in till Krister och undrar om han tror att han orkar hjälpa till, men nej han är nog så dålig att han inte kan.

Jag ringer då till dejourerande veterinär som tack och lov kan komma inom 45 minuter. Medan jag väntar så ser jag till att de andra kalvarna som kommit under fagen får några flaskor mjölk. Jag har ännu inte hunnit ge kraftfoder åt tjurarna eller halma i det sista huset. Dessutom behöver kvigorna få en bal gräs. Vilken tur att jag inte är hungrig i alla fall! 

Jag får meddelande att Liam somnat hos mommo. Nå skönt att jag inte behöver stressa iväg efter honom i alla fall. Han får sova hos mommo över natten helt enkelt. 

Veterinärskan får jobba ganska länge, men tack och lov får hon fram båda bakklövarna och jag kan lägga på draglinorna och så hjälps vi åt att dra ut kalven. Den är död förstås. Det har gått allt för länge. Men en lever i alla fall och kossan överlevde! Jag tackar veterinären och går in och byter till renare kläder för att kunna köra traktorn. Då är klockan lite över 22. 

Då får jag meddelande av Lucas att han åkt på bio men nu börjat må dåligt. Han hade fått skjuts av en kompis så jag lovade komma och hämta honom från centrum. Så iväg och hem tillbak. Det stormar och snöar småspik då jag kör upp tillcentrum, så jag beslutar att gå och lägga täcke på gamla hästen Piruett så hon inte börjar frysa stackarn.

Klockan 23 börjar jag halma åt kossorna och mata ungdjuren. Jag städar upp rep och hinkar och den döda kalven lindar jag in i ett använt ensilageplast innan jag tar natt. Klockan 1.15 kommer jag in. En skön varm dusch och så i säng vid tvåtiden. 

Då och där kanske det nog kom en tanke om att man kanske kunde ha ett annat jobb. Då kroppen och huvudet var helt slut och man kämpat i motvind och resultatet blev en död kalv.

På lördag kalvar Brittney en fin kokalv efter Hector. Hon kalvar helt utan hjälp och kalven är pigg och börjar dricka själv. Skönt. Jag väger och märker de kalvar som klara sig själva nu och släpper ut dem i stora flocken. Samtidigt passar jag på att avskilja några kossor som kalvade i höstas. Någr av dem har jag anmält till slakt. Zeline har både dåliga klövar och dåligt juver. Bonnie lider av inkontinens och Bettan har en ful böld på sidan. De kommer att hämtas nästa vecka. 

På söndag kom inga kalvar, men istället hade jag samfällighetens årsstämma på kvällen. Det blev nog bråttom i alla fall innan jag var klar och 3 åring har inte mycket förståelse för att mammor kan ha bråttom.

Stämman var intressant, kan man väl säga. Inget jag kan skriva om här. Det bör upplevas live, annars tror ni inte det är sant. Vi var ändå färdiga vid 21.tiden med stämman, så jag fick åka hem och gå ut och kontrollera kalvningar och motionera hundarna ett varv innan läggdags.

Det var väldigt svårt att hitta sömnen efter mötet. Sådan pulshöjamde möten inverkar nog på nattsömnen. Nå efter att ha snurrat några timmar så somnar jag äntligen och sover några timmar. Vaknar någon gång efter 3 och kan konstatera att nästa kalvning har börjat. Zazza som har ett juver som skulle göra vilken mjölkko som helst avundsjuk har äntligen börjat kalva. Jag går ut och övervakar, men hon sköter sig nog helt själv.

I säng 5.30 och 6.05 sätter sig Liam upp i sängen och vill stiga upp. 

-Öhhhh.....

Okej, måndag morgon upp och igång. Liam till Päivis och jag får gå min kalvnings och mjölkrunda. Och fåren måste ju tittas till. De har tiden ute och kan börja lamma precis när som helst. Men inget ännu i alla fall.

Zazzaz kalv som såg så pigg och dujtig ut kan inte stå på frambenen och har dåligt med balansen. Jag ger selene och vitaminer och en flaska mjölk. En till i 60 kilosklassen som ska lyftas och stödas några gånger om dagen. Tycks vara ett sådant år i år då alla behöver lite hjälp för att komma igång. 

Idag var det meningen att jag skulle vara i ordförandens ställe på ÖSP´s förbundsfullmäktige i Solf. Liam var inbokad till mommo. Men nu var det hennes tur att vara sjuk, så det mötet fick jag inhibera. Och tur var väl det för idag kalvade Anja en tjur som inte kom igång själv, utam som skulle lyftas och hjälpas till spenen. Kofan var dessutom nervös och riktade några riktigt fula sparkar mot mig som jag dock lyckades undvika.

Istället gick jag och hämtade örontången och tryckte i ett nytt öronmärke i kossan eftersom hon hade tappat ett. Jag läste en liten ramsa över fanskapet också. Men kalven är mätt och nöjd i alla fall. Jag satte på ett kalvtäcke åt honom ikväll för att han inte ska börja frysa. Storskillnad för en liten kalv att komma från +37 grader till minus 8 grader nu redan. Förhoppningsvis sista riktigt kalla natten i natt.

Nå nu ska jag söka mig i säng. Måste bara kolla övervakningskameran över kalvningsboxarna ett sista varv, och hålla tummarna för att det ser lungt ut s¨att jag får krypa ner under täcket och inte måste dra på dynghalaren mer ikväll.