Ja nu är jag här på bloggen igen, efter en liten svacka. 

Klockan är lite efter 3 på natten och jag har just kommit ur duschen. Hmmm. 

Jo det ligger till som så att jag de senaste månaderna faktiskt har kunnat sova rätt så bra om nätterna och då har jag inte hunnit blogga, för dagarna räcker inte riktigt till för det. Det finns ju alltid annat jobb som behöver göras vid datorn om man sätter sig ner där och då får jag dåligt samvete om jag bloggar istället för att använda datorn till något nyttigare. Och visst borde jag översätta några sidor från finska till svenska för simmentalföreningens årsmöte nu också, men nätterna ger jag mig tillåtelse att inte jobba. Det blir sällan ett bra resultat heller det man gör då man egentligen borde sova.

Nå varför sover jag inte inatt då?

Ja egentligen borde jag sova som en stock, för jag har en arbetssam dag bakom mig, men Liam kröp upp i min säng halv 3 tiden och snurrade några varv, och då vaknade jag ordentligt och började fundera över jobbiga saker och så var jag plötsligt klarvaken och beslöt mig för att gå i duschen, som jag borde ha gjort redan innan jag gick till sängs, men inte orkade.

Så, nu är jag vaken och kan hälsa på här. Hej!

Mitt senaste inlägg handlade ju om vår resa till Kalifornien, så jag borde ju fortsätta där, så det inte glöms bort. Samtidigt har det hänt så mycket den senaste tiden som jag så gärna vill berätta om, så nu vet jag inte in eller ut i vilken ända jag ska börja tråkla upp allting. Så nu blir jag stressad över detta också......

Men jag vet att jag själv har nytta att skriva ner sånt som oroar mig, så är det sedan lättare att dra vettiga slutsatser då man får det ner i text.

På tal om stress....., så var vi tidigare i höst på en Må bra dag, för bönder. En riktigt trevlig dag med föreläsningar och mat och lite skratt. Bra ordnad dag.

Nåväl, en sak som jag tog med mig därifrån var att man ska undvika att använda ordet stressad. Man ska undvika att använda det för att det är ett negativt ord, som i sig leder till mera stress.

Man kan istället säga att man har mycket att göra. Det är inte farligt på något vis att ha mycket att göra.

Det var faktiskt en liten ögonöppnare för mig. Jag överanvänder kanske ordet stress. Och det tror jag många andra gör också.

Ja, jag har ibland mycket att göra, men det är inget farligt med det. Jag gillar att ha mycket att göra. Och skulle jag av någon orsak ha lite mindre att göra, så är jag säker på att det inte tar länge innan jag hittat på nåt nytt fanskap.

Men inatt känner jag mig lite stressad, inte över för mycket jobb utan över lammen som vi skickade till slakt denna vecka.

Det tycks alltid vara ett himla sjå med dessa får.

Nåväl för att göra en lång historia inte alltför lång, så var det så att jag i månadsskiftet november-december anmälde 4 tjurar, 2 kor och 25 lamm till slakt. Nöten ville jag skicka till slakt i början av året för då får man en liten säsonghöjning på priset efter hösten då största delen vill få sina djur till slakt. Ett sätt att jämna ut utbudet.

Lammen började vid anmälningstillfället alla bli slaktmogna. Viktgränsen för det bästa priset ligger på en slaktvikt på 18kg, så man siktar ju på att ha alla i gruppen över den vikten, vilket innebär att de borde ha en levande vikt på 45-50kg. Men då man skickar en hel grupp så väger ju inte alla exakt lika.

Men jag ville ju göra det så lätt för transportplanerarna som möjligt, så jag sa att lammen får ju hämtas på samma gång som nöten, alltså i början på januari så behöver de inte komma ut ända till Norrnäs en extra gång bara för 25 lamm.

Nå i början på januari kom de och hämtade nöten, precis som planerat, men det var slaktkö på lamm, så det skulle ta en tid ännu innan de kunde ta dem.

Nå veckorna gick och lammen fortsatte växa. I onsdags hämtade de då äntligen lammen.

Jag hade då ringt till transportplanerarna och frågat hur det går då några av de äldsta tacklammen kommer att hinna bli över 12 månader. Får de då ännu lammpris, eller klassas de som får och får bara halva priset?

Nej, han kunde inte se några krav på åldern, utan han antog att så länge de inte fått egna lamm så räknas de som lamm. 

Nå, jag var nöjd med svaret, då jag ju såg att några precis skulle hinna bli över 12 månader.

(Det var de där överraskningslammen som kom i januari i fjol om ni minns.)

Nå nu kom slaktresultaten.

Alla tacklamm som hunnit bli 12 månader är klassade som får. Halva priset.

Alla baggar, utom 3, är över viktgränsen på 30 kg. Halva priset.

2 baggar är dessutom i fettklass 5 = halva priset av halva priset.

Baggarna har jättebra köttklass och de har ju vuxit jättebra. det handlar alltså om jättebra kött!

Men pga av att de gått över 30kg, så rasar priset.

Är det vi då som ska ta emot smällen för att det är kö till slakteriet? 

Har någon av er sett det billiga köttet av för tunga djur i butiken?

Jag blev så frustrerad så jag skrev till slakteriet att om ni inte betalr fullt pris för mina djur, så kommer jag och hämtar dem och säljer köttet själv, till ett pris som de är värda.

Men nu är jag rädd att de ska svara att kom och hämta dem då.   

Hur ska jag få 25 lamm sålda hux flux? Och hur ska jag få hem 750kg lamm från slakteriet?

Då måste jag annonsera och ringa runt till butiker och restauranger och gamla kunderoch truga ut. Det var inte riktigt vad jag hade planerat göra inkommande vecka.

Nå inte hjälper det ju att ligga osovandes och fundera. Inget jag kan göra åt innan jag får svar från slakteriet nästa vecka heller.

Men en knut i magen blir nog kvar tills jag har det här utrett. Halva priset har jag inte råd att sälja dem till. Då inte fullt pris räcker till för att få någon lönsamhet.

Och det som också retar mig att det ju är bästa tänkbara kött. 

Nej, att vara fårbonde är inte lätt. Finns inget bättre än att få vara med då nya lamm föds, men resten kunde jag kanske leva utan.

Och Brumma-gullet som alltid kommer och ska ha en kram   

Har funderat på hur jag ska strukturera upp mitt bloggande nu då ämnena varierar så väldigt från varandra och jag skulle kunna skriva låååånga romaner om allt, men ändå vill hålla någon slags ordning på torpet. Jag ödslar inte tid i detta skede på att ladda upp bilder utan fokuserar på texten, så kan jag senare lägga in ett fotoinlägg med kommentarer, Hoppas det ändå blir läsarvänligt.

Börjar med min resa, för att den är närmast i tankarna och för att detaljer fort försvinner ur mitt minne.

Jag är fortfarande lite omsvängd med dygnet. Uppstigning idag kl 5. Och det är ju inte likt mig som är en typisk kvällsmänniska. Men kanske jag kan vänja mig vid detta också, troligen inte långvarigt.

Jag har ju länge velat åka och hälsa på min mormor i Kalifornien, men inte tyckt mig kunna ta tiden att resa bort från allt och oroat mig för att ta en längre resa med Liam. Och med facit i hand, så skulle inte resan varit den samma om Liam varit med. Nu var vi på en vuxenresa där jag inte behövde hålla ordning på något annat än mina egna grejer. Så skönt! Jag behövde bara känna efter när jag själv var hungrig, sömnig eller behövde uppsöka dass. Bara föräldrar till småbarn kan relatera till detta. Men jag kom på mig själv flera gånger att jag verkligen behövde denna paus, då jag fick vara mig själv en stund och inte bara mamma. Nu orkar jag förhoppningsvis vara en bättre mamma en stund igen.

Nåväl, resan beställdes i maj. Ett specialerbjudande med Finnair med direktflyg från Helsingfors till San Fransisco. Direkt flyg är väldigt mycket lättare än med mellanlandningar. Resan blir betydligt kortare och man är inte fullständigt utmattad då man kommer fram. Och pga tidsskillnaden på 11 timmar så startade vi på söndagseftermiddagen 16.15 och var framme söndagseftermiddagen 17.20

Startade förstås med bil från Norrnäs 8.30 till tåget från Vasa till Helsingfors. Valde tåget denna gång. I november kan det både vara dimmigt i Vasa så flyget blir försenat och då vi kom hem så var det ju en ordentlig storm i Finland, så då var jag nog glad att vi inte skulle upp i någon liten plåtkråka den sista biten upp till Vasa utan fick köra bekvämt på marknivå i tåg. Beställer man biljetten i tid så är ju tåg rätt förmånligt nu för tiden också. 22 euro en väg.

Jaha, jag hinner inte längre än så här på vår resa idag. Liam är vaken och bråkar med katten. Suck.

Återkommer då jag kan.

Nu är jag här igen med bagaget full av bilder. Lovar ladda upp så småningom. 

Det har varit ett litet uppehåll här dels pga att jag haft mycket på gång och då jag är lite för stressad så klarar jag inte av att blogga. Men datorn har också haft något konstigt fel som gjort att det varit väldigt svårt att hållas på nätet och då är det hopplöst att blogga. Nu har Krister kört in windows på nytt och nu verkar det fungera. Jag var livrädd att mina foton skulle vara borta också, men jag tror att de finns kvar.

Nu är jag egentligen på väg att hämta en ny bal åt tackorna, men jag står i kö till att få använda hjullastaren så smiter mig ner vid datorn en stund.

Har fixat undan en massa måsten på kontoret idag också samt seminerat höstens första ko. Det var unga Dietrisch som blev seminerad med Hector PP. Kul att vara igång med semineringarna igen. Nu kör vi hårt fram till jul och hoppas seminera ca 20 stycken. Vi får se hur det lyckas. Det är dags att fundera på sommarens semintjurar också för de måste beställas innan jul. 

På gång under mitt uppehåll har varit fårhusbygget, kalvningar, renoveringen av huset och nu senast min resa med mina systrar till Kaliforninen. 

Bilder finns hur många som helst, men det tar ett tag att ladda upp. Så ni får vänta litet på dem.

Kycklingarna växer och mår bra. Och Dagny har börjat gala....

Hoppet står nu till Dolly och Polly. Måtte jag få åtminstone en höna

Jag är egentligen på väg i säng, men känner att jag måste skriva ner lite nu eller så hinner det försvinna ur minnesdimmorna.

Idag blev det inte riktigt som det var tänkt. Det var egentligen Päivisdag, men det blev akuten istället.

Igår kväll då vi lekte polis och tjuv så skadade Liam sin vänstra arm. Han blev lite ynklig, men det var ganska sent också, så efter en stund i famnen så sov han. Armen var varken svullen eller blå, så vi trodde inte att det var så farligt.

Men halv två på natten grät han och sa att han inte kunde böja armen. Jag tog upp honom ett varv på pottan och så lindade jag fast armen med två bandage längs hans kropp, så att den inte skulle hamna konstigt medan han sov.

Han somnade om och sov hela natten.

På morgonen började han igen gråta då jag ville ta bort bandaget. Jag ringde till Päivis och sa att han inte kan komma med på dagens utflykt med picknic till Vargberget och så ringde jag och bokade tid till akuten.

Klockan 11 fick vi komma och visa upp hans hand som hängde slappt vid sidan. Han kunde inte heller böja på fingrarna.

Läkaren förde med handen längs armen och så knäppte det till då hon tryckte till vid armbågen. 

Det var armbågen som hade gått ur led. Nästan genast kunde han böja på både arm och fingrar och smärtan försvann.

Han blev genast glad igen och vi firade med en glass i cafeterian.

Han var också nöjd att åka till Päivis på eftermiddagen, så vi for dit och väntade tills de andra kom tillbaka från utflykten tolvtiden.

Jag fick åka hem utan gråt och skrik, kändes skönt, ta lunch och sen ut och börja på med den försenade arbetsdagen.

281 Zana fick en kalv efter Unne igår kväll som inte riktigt kommit igång med drickandet, så det måste jag ta itu med först. Jag hade mjölkat och gett med flaska på kvällen, så hon var i ganska gott skick, förutom lite vingliga ben. Men hon kom ganska snabbt igång bara jag visat vägen en gång.

Sen monterade vi vågbalkarna på vår nya behandlingsbur och vägde några 365-dagars kvigor för att testa hur det fungerar.

Helt nöjd med funktionerna. Djuren rymdes bra och det var lätt att läsa av vikterna, men det var lite mer grejer att hålla reda på än i vår gamla våg. Dessutom var den MYCKET större! Det var inte många centimetrar extra då vi skulle ha in den längs skrapgången. Men det gick.

Jag fick annars den gamla vågen såld. Jag fick visserligen slänga med en bagge på köpet, men det var det värt. Den blev ju helt onödig nu då vi har den nya vågen.

Gjorde en riktigt god räkpasta till middag och sen gick Liam och jag ut för att städa undan tegelstenarna som byggarna rivit ner av väggen idag. Liam jobbade på riktigt duktigt och jag fick skynda på för att hitta söndriga tegelstenar åt honom att bära som inte var så tunga. Sen gick han in med Krister och jag fick städa upp det sista.

Sen målning av vita 6 tums plankor som ska upp på huset så småningom. Ett sista varv till kossorna, ut med hundarna och så ge nattmaten åt hästarna.

Till sist in och beställa matvaror av Gårdssmak och så nu en uppdatering av bloggen. 

Allt är tyst och stilla, endast tomten är vaken.

Men nu ska även jag söka mig till sängs.

Vad ska vi spela för nattvisa ikväll då?

Kanske lite Edith?

Gnällig unge igår visade sig utmynna i feber och spysjuka. Inte konstigt att man är gnällig om man är sjuk. Borde kanske mammor förstå......

Idag vaknar en pigg unge klockan 6 och vill genast upp och leka. Kul söndagmorgon.

Jag knäpper på en kaffepanna och försöker hänga med i svängarna. 

Nu är vi nyduschade och myskläderna är på. Första dagen jag sätter på långkalsongerna idag faktiskt.

Känner mig själv lite halvkrasslig. Inte magsjuk, men känns lite som en förkylning i starttagen. Hoppas det inte bryter ut.

Barnprogram på tv är ju underbart. Nu hålls han lugn en stund.

Ska försöka ta det lite lugnare idag. Kanske hinner jag med mitt program i nästa vecka. Till nästa helg hoppas jag kunna rapportera att alla djur är hemma och under tak. Så en hektiskt vecka väntar.  Nej, nu ska jag inte börja stressa över det. Idag ska vi leka och kramas.

För två veckor sedan for vi på en liten utflykt till Valsberget som söndagsprogram. Mitt första besök på denna vandringsled. Riktigt trevligt ställe.

Kom att tänka på att det i år är 30 år sedan jag hade min första valpkull. Vi for med vår labrador Becky ända till Kuopio för att para med någon snygg utställningshund. Ja, jag var galen redan på den tiden tydligen.

En rolig erfarenhet och en historia man får le åt idag.

Genom åren har jag då också träffat alla möjliga och omöjliga valpköpare. Jag minns en gång då jag hade en kull border collies. Jag minns inte vilket år, men det var någon gång på 1990-talet. Jag hade en osåld hanhund kvar och satte in annons i tidningen. Då ringde en fårbonde från Malax och var intresserad av att köpa. Jag blev ju ivrig, för det fanns inte så många fårbönder på den tiden som förstod sig på vallning av får med hund.

Vi kom överens om dag och tid då han skulle komma.

Nå klockan gick och ingen kom. Jag väntade i flera timmar och tänkte till slut att han nog ångrat sig.

Då ser jag plötsligt någon komma på cykel längs vår gårdsväg.

Vem är det här funderar jag en stund. Det är valpspekulanten! På cykel från Malax! Ja vad kan det vara 60-70km?

Jag pratar en stund med honom om valparna och undrar lite försiktigt hur han tänkte transportera hem valpen?

Ja han tänkte sätta den i en låda bak på cykeln och trampa hem med den.

Sväng cykeln och kom inte hit igen!

Jag blev lite uppskakad faktiskt. Tänkte han faktiskt cykla flera timmar med en valp i en låda?

Valpen fick sedan ett riktigt bra hem, men cykelgubben blev starkast kvar i minnet.

Här är en bild från Finska mästerskapen i vallning för 20 år sedan.

Jag och Chess i mitten med några av hennes valpar som hjälpte till att ställa ut fåren på tävlingen. Det var första gången jag tävlade i ett FM då. Chess fick en andra plats i unghundsklassen.

Här en bild på vinnarna i högsta klassen.

Åtminstone några av dem är fortfarande aktiva tävlande än. Bl.a Annika som sitter här på bilden. Hon var en av domarna då Yezz tog FM-guld i juniorklassen för 4 år sedan.

Saknar att ha en bunt med valpar runt fötterna, men det är inte aktuellt för tillfället. Men någon gång blir det säkert valpar igen.

Alltså jag gillar att jobba. Att bara vara hemma och leka i sandlådan passar inte riktigt mig. Jag kan sitta där och bara önska att jag skulle få gå och mocka lite skit helst. Ja, jag är lite knasig, jag vet. Men jag blir liksom helt passiv då jag inte kan jobba. Eller, då man har med barn så går det liksom inte att göra något annat helhjärtat. Man blir alltid avbruten. Och då blir jag liksom, ja jag vet inte riktigt vilket ord jag ska använda, men allt går liksom i slowmotion.

Jag borde ju rimligtvis kunna vika tvätten och dammsuga, plocka bort utemöblerna och elda i pannan så vi har varmvatten helst. Men allt blir så himla omständigt då man har med en treåring. Jag blir helt utmattad. Sen blir jag arg och frustrerad då jag inte får göra det jag borde. Och sen stänger jag av och orkar inte göra något. Och sen har jag dåligt samvete över att jag inte får någonting gjort och över att jag är en sån dålig mamma med dåligt humör och en värdelös lekkompis. Och så tröstar jag med en låda oreokex.

Och jag orkar inte tänka på allt som borde göras där ute.

Försöker muntra upp mig med att tänka på djuren.

Fast den lilla förstfödda kalvens bakben hade nog en fraktur. Vi klippte bort mitt första försök till stödbandage och satte på nytt och en pinne som stöd så att den inte behöver stiga ner och belasta klöven. Fast jag tror nog att benen kommer att växa lite snett. Jag hann inte ta hand om den i tid helt enkelt. Nu mår den nog bra och vi ger smärtstillande. Pigg och nöjd är hon. Men harmligt på en fin kokalv. Får se om det blir köttdjur istället för avelsdjur. Troligen. Suck.

Jag klara heller inte av att motivera abiturienten till att läsa inför sina tentor. Känns som om jag tjatat på läxläsningen i hundra år nu. Pojken är myndig.

Svårt att peppa då man själv knappt får igång dammsugaren.

Allt jag vill är ju att få mocka lite skit...... för mig själv.

Känslan då man byggt stängsel hela dagen och elnätet räcker nästan ända fram.

Glad är jag dock över fina Dietrisch och hennes första kalv Fischer, efter Pepper.

 Väntar ytterligare två kalvar efter Pepper i höst. Hoppas deras förlossningar går lika bra.

Hemkommen från ett bondmöte med kvällskaffe så nu är jag onödigt pigg. Lyssnar på Nemo i källaren som verkar nervös. Han skäller och krafsar på dörren. Hoppas inget farligt lurar där ute i mörkret. Blir troligen höstens första frostnatt i natt. Temperaturen ligger bara på plus 1 grad nu redan.

Bondemötet var en diskussion med Ösp´s riksdagskandidat. Svårt att få in någon bonde i riksdagen denna gång misstänker jag. Men, strongt att någon tar sig tiden att köra runt på mötet och satsa tid och pengar på att kandidera. Val blir det i april.

De senaste dagarna har kalvningarna satt igång på allvar. Den första lilla som kom hade lite svårt att stöda på frambenen. Och jag misstänker att hon blivit på trampad på ena bakbenent. Hon ömmar rejält. Jag har gett Selvet och Ketovet, lindat och stött benet och tagit in dem i box. Hon är pigg och framåt, men det är nog något konstigt med benet. Måste försöka hinna titta ordentligt på det imorgon.

Den förstakvigan har fått en tjurkalv efter Pepper som jag var nervös för. Jag hjälpte nog till att dra, men det brukar jag göra med alla kvigor som tillåter att jag hjälper till. Jag var ensam hemma och det var nog lite spännande ifall det skulle bli några bekymmer. Men den kom nog ut helt normalt. Och efter några timmar gick jag ut igen och hjälpte den att komma igång med diandet. Nu mår nog kalv och ko riktigt bra. Blir märkning och vägning imorgon. Och så får de gå ut i stora flocken, för jag behöver en ledig box till nästa väntade kalvningar. Zeline har också fått sin kalv. Hon brydde sig först inte riktigt om den, men efter att jag haft fast henne i låsfronten och fått kalven att dricka så hittade hon äntligen sina moderskänslor.

Dessutom stod Betty med en nyfödd kalv idag på morgonen där ute. Jag stängde nog in dem i box för säkerhets skull, men det ser nog helt bra ut.

Det är kanske lite oroligt ute i stora gruppen för att vi avskiljt de första av vårens kalvar från mödrarna. De kan fortfarande se och lukta på varandra genom grindarna, men de slipper inte till att dia. 

Jag brukar passa på att avvänja då det är oväder ute. Om det är alldeles lugnt så hörs deras råmande garanterat över hela byn. Nu tror jag att det bara är de närmaste grannarna som drabbas.

Slaktbilen var och hämtade en kviga, en ko och 7 baggar i förrgår. Krister var ute och balade gräs, så jag lovade fixa lastningen ensam. Eller ensam och ensam, jag har ju mina hundar.

Kon och kvigan byggde jag en drivgång av 3m grindar. Så det var i princip bara att öppna dörrarna på bilen så gick de självmant på.

Då baggarna skulle lastat så sa jag åt dem att ställa bilen mitt på gården så hundarna får jobba fritt. Och det gick ju som en dans. Det var baggarna som var med på vallningsuppvisning till Ilmajoki två veckor sedan, så de var ju helt lugna och trygga med hundarna.

Oj, vad vi brukar få svettas då vi lastar får, sa gubbarna och undrade om de får ringa sen då de ska lasta får igen   

Jag har tagit emot ganska mycket beställningar på malet kött och hade planerat att ta hela kvigan som återtag och sälja bakdelarna till kött och framdelarna som malet. Men så blev jag orolig att köttet inte skulle räcka till alla beställningar, så jag tog återtag på 1/4 framdel av kon också till malet kött. Jag hade räknat med att kvigan väger ca 280kg. Nå, hon vägde 340kg. Så jag får hem allt det plus 1/4 framdel till av kossan som vägde över 400kg. Jisses vad mycket kött det kommer att bli. Får se hur mycket jag måste frysa in själv. 

Baggarna var annars i perfekt vikt mellan 20-26kg. Bra gjort av överraskningslammen som enbart gått på borttorkat bete i sommar. Inget kraftfoder alls har de fått i sommar.

Ännu finns ju de `riktiga` lammen. Men de får gå kvar till årsskiftet någon gång. De går ännu på bete, men efter frosten inatt blir det väl nog att börja fundera på någon stödutfodring säkert.

Jag flyttade hem tackorna som gått på bete med vanligt stängsel till rovdjursavvisande stängsel idag. dessutom ser jag dem nu från köksfönstret. Känns mycket tryggare. 

Alltså vargar som rör sig på gårdsplaner i dagsljus börjar ju bli vardag i våra trakter nu. Jag har inget emot vargen som djur, men vargen är ett farligt djur som faktiskt inte har så stor skillnad på vad som står på menyn. Det är tillfället som ger bytet. Och ju mer den tillåts gå ohotad bland människor desto större blir risken att den någon gång får tillfälle att ta en människa. Barn eller vuxen. En vargflock har inget problem att fälla en vuxen människa.

Det här är ju inte något fel i vargens synsätt. Vargen ska ha mat och den skaffar sin mat på enklaste möjliga sätt. Och nu har den lärt sig att människan inte är farlig. Den blir inte jagad. Alltså kan den tryggt gå omkring bland människor och ta husdjur eller annat som är lättfångat.

Nåja, det om det.

Tyvärr är detta något vi tydligen måste leva med nu. För vissa av oss är hotet större än för andra. Det känns inte särskillt roligt kan jag säga.

Tackorna på Märigrund är fortfarande kvar. Jag hoppas på lugnare väder nästa vecka. I väderleksrapporten har de redan börjat visa snöflingor på vissa ställen. Måtte vinden mojna så vi får hem dem snart.

Hästarna ska tas hem till helgen också. Nu växer inte gräset mer.

Krister har slagit det sista gräset idag. Imorgon tvättar han slåttermaskin och ställer undan den till vintern. Balning förhoppningsvis i övermorgon. Faktiskt rätt bra gräs som kommer nu. Inte så stor mängd, men grönt och fint. Djuren verkat tycka att det är smakligt också.

Jisses vad en kopp kaffe på kvällen är effektivt. Nu måste jag nog börja söka mig i säng. 

Tack till dig som orkade läsa ända till slutet.